Vänner,Det är inte alltid lätt att veta var livets vägar bär och kanske är det nog tur. Jag är inte på humör att gå in på det djupare utan vill nu åter börja blogga precis som förr.Dock ska ni veta att det kommer ta lite tid, men Ekens hörna ska nu åter förgylla etern med diverse möjliga och omöjliga tankar, funderingar och filosofiska vinklingar.
Jag har insett att motgång föder medgång men det tar lite tid. Den jag mest av allt vill tacka är Kajsa Varg som varit ett stöd utan dess like. Måste bara komma på något bra sätt att visa min otroliga uppskattning. Det finns även en annan person som jag står i otrolig tacksamhetsskult till och den personen har jag jagför alltid svurit ed på att vad som än händer kommer jag att finnas där...för alltid.Spelar ingen roll när på dygnet utan kommer det ett telesamtal, sms eller vad så kommer jag att finnas där!! En Mandelblomma är och förblir en fridlyst blomma och det ska jag se till. Denna blomma kommer alltid att ha en mycket speciell plats i mitt inre vad som än händer.
Ja, livet går upp och det går ner. Men om man bara vågar öppna ögonen så kommer allt att lösa sig. Det kommer göra ont då och då, och en och annan tår kan säkert trilla ner för kinden. Men glöm aldrig följande:
En knuten näve kan varken ge eller ta....
För er som nu undrar så har både min älskade Elmo och även Morris kommit till nya och underbara hem. Det har gjort fruktansvärt ont men samtidigt har denna smärta vägts upp av att dom äntligen kommer att få den tid och stimulans som dom trots allt både behöver och älskar. Så tusen tusen tack familjen Nilsson och familjen Nordlund.Och mina älskade älskade muppar...jag glömmer er aldrig..!!!!
Ja, jag är som sagt snart på banan men just nu händer det alldels för mycket. Jag kommer snart att bege mig söderut för att få lugn och ro och inte minst tänka över livet. Jag har två olika alternavit att fara, det ena rakt söder ut och det andra mer åt det sydöstra hållet. Båda alternativen är lockande men med helt olika innebörd. Av hänsyn till anhöriga så är det just nu endast en enda person som vet var det andra alternativet är och än så länge får det så förbli.
Har förresten funderat på om det är nu som dessa ca sju år av total racer egentligen kommit ifatt mig. Har jag nu en gång för alla fått veta hur livet egentligen kan bli och hur många uppförsbackar som måste passeras. Ja, kanske men samtidigt står jag nu redo att ta mig an ännu en backe, men denna gång har jag inte bakhala skidor. Kanske kan man rent av skratta åt allt om 5-10 år, där man sitter vid en öppen spisen tillsammans med den där kvinnan man älskar som även är ens fru. Någon kristallkula har jag inte men jag har däremot ett liv som jag absolut inte vill ska ta slut än på länge.
Vissa säger att jag ska skriva en bok. Tja, tanken har slagit mig. Men vad ska den då komma att handla om? Mitt liv? Vad har jag i mitt liv som är så ovanligt i så fall? Ju mer jag funderar på det så har jag nog varit med om en hel del som kanske inte så många har och som även många aldrig kommer att få uppleva. Men är det värd en bok? Nä, jag får nöja mig med att blogga så länge och ni som känner för det får självklart skriva ut och häfta ihop. Sedan har ni snart er bok ska ni se.
Slutligen, av någon anledning så har bokstaven E kommit att bli avgörande för framtiden. Fråga mig inte om det är ödet men denna begynnelsebokstav kommer att hänga kvar ett bra tag framöver,det är jag säker på.
På återhörande..
Eken
