Varvar ner nu och vi har avnjutit en perfekt och god middag. Tyvärr åt man ju som vanligt lite för mycket men va fasen, det är ju fredag. Så nu är det jäsning i soffan som gäller varvat med lite bloggande och TV-tittande.
För att summera denna vecka kan man lugnt säga att det gått som en raket. Tyvärr kommer även nästa vecka att flyga fram och ibland undrar jag om jag ens vet vilket vecko dag det är. Men det är nog bara att klamra sig fast och fara med.
Visste ni förresten att respirator på norska heter " pustemaskin". Dock är jag lite osäker så jag ska kolla upp detta med min norska källa. Känns ju lite som guleböj... Men det är ju dock ganska logiskt egentligen med pustemaskin. Utan en pustemaskin dör man ju.
Well, nu är det mesta klart inför morgondagen gällande mått och annat trix. Känns skönt att äntligen få komma igång med att modernisera lite här hemma. Jag har ju det mesta klart i huvudet och det känns skönt. Resan till IKEA imorgon bli liksom starten och det känns minst lika skönt.
Lovar att hålla er uppdaterade och en och anna av er kommer ju säkert att få se resultatet live framöver.
Nä, nu är det dags att göra andra saker och även vara lite social. Ta väl hand om er nu så hörs vi senare. Förresten, glöm inte heller bort att tänka på de döda. Det är ju trots allt Alla helgons helg....
Hälsar
E
fredag 30 oktober 2009
Friday I´m in Love
Pumporna är nu levererade till dess adressater och det blev bejublat. Ångrar lite att jag inte gjorde fler men det kommer ju andra tillfällen. Bill och Bull har nu fått nya hem och kommer att sprida ljus och glädje på var sitt håll. Kniv, såg och andra pumpa-verktyg är tvättade och diskade och nu förpassade till lådan för ännu ett långt år.
Tro det eller ej men till helgen är det dags för en tripp till IKEA…igen. Den stor skillnad denna gång är att det även medföljer en lista på vad som ska inhandlas. Tyvärr finns ju även risk för ett och annat impulsköp men jag ska försöka hålla mig undan från det. Så nu är det bara att tanka bilen och sedan beger vi oss lagom till att dom öppnar, är tanken i alla fall.
Förresten har ni tänkt på hur mycket på IKEA som slutar på siffran 9. Ja ni vet, 49kr, 299kr 1979kr m.m. Va fan, hade det inte varit bättre med jämna tal?
En krona hit eller dit spelar ju egentligen igen roll men i sammanhanget blir det ju en himla massa pengar, i alla fall för IKEA. Men ärligt talat, hur många tänker följande. ”Oj titta den kostar bara 49:-, gud så billigt.” Men du, titta här denna kostar 50:-, attan vad dyrt…”
Well, ni fattar säkert galoppen, men som sagt en krona hit eller dit kan betyda mer än man kan ana. I alla fall in our minds.
Själv ska jag köpa Kajsa, Tupplur och Capita!
Hoppas förresten EG kommer tillbaka nästa vecka. Fast efter några rader sedan kommer jag säkert att få skäll för jag har inte skött mig. Jo, men kanske inte på rätt sätt. Men ser man till omständigheterna har jag fan inget val ibland..suck.
Om jag säger Burt Bacharach så säger kanske många av er..VA??? Om jag sedan säger ”Raindrops keep falling on my head, I´ll never fall in love again, Do you know the way to San Jose.
Låter det bättre då? Ok, jag kan även nämna Dionne Warwick i detta sammanhang också. Hur som helst, hade själv ingen aning om vem denna hitman var om det inte vore för min ex fru.
Burt måste varit en av 70-talets giganter helt klart och bara man lyssnar på låtarna kommer man direkt in på Baretta, Colombo och Charlies Änglar och the Brady Bunch. Ja, detta fagra 70-tal har verkligen ett speciellt sound, inte minst den musik från USA.
Har ni sett komedin Skenet Bedrar någon gång? Brukade gå på TV4+. Hur som helst det tog oss nästan 12 timmar att komma på seriens namn. Vet inte om det berodde på ölen, värmen eller rent av att våra hjärnor helt enkelt hade varvat ner så pass. Men mitt under middagen utbrister E” Skenet bedrar”. Så var det inte mer med det.
Kontentan va detta är att det går tydligen att helt stänga av ens hjärna om man bara vill.
Nä, nu ska jag äta!
På återhörande
Eken
Tro det eller ej men till helgen är det dags för en tripp till IKEA…igen. Den stor skillnad denna gång är att det även medföljer en lista på vad som ska inhandlas. Tyvärr finns ju även risk för ett och annat impulsköp men jag ska försöka hålla mig undan från det. Så nu är det bara att tanka bilen och sedan beger vi oss lagom till att dom öppnar, är tanken i alla fall.
Förresten har ni tänkt på hur mycket på IKEA som slutar på siffran 9. Ja ni vet, 49kr, 299kr 1979kr m.m. Va fan, hade det inte varit bättre med jämna tal?
En krona hit eller dit spelar ju egentligen igen roll men i sammanhanget blir det ju en himla massa pengar, i alla fall för IKEA. Men ärligt talat, hur många tänker följande. ”Oj titta den kostar bara 49:-, gud så billigt.” Men du, titta här denna kostar 50:-, attan vad dyrt…”
Well, ni fattar säkert galoppen, men som sagt en krona hit eller dit kan betyda mer än man kan ana. I alla fall in our minds.
Själv ska jag köpa Kajsa, Tupplur och Capita!
Hoppas förresten EG kommer tillbaka nästa vecka. Fast efter några rader sedan kommer jag säkert att få skäll för jag har inte skött mig. Jo, men kanske inte på rätt sätt. Men ser man till omständigheterna har jag fan inget val ibland..suck.
Om jag säger Burt Bacharach så säger kanske många av er..VA??? Om jag sedan säger ”Raindrops keep falling on my head, I´ll never fall in love again, Do you know the way to San Jose.
Låter det bättre då? Ok, jag kan även nämna Dionne Warwick i detta sammanhang också. Hur som helst, hade själv ingen aning om vem denna hitman var om det inte vore för min ex fru.
Burt måste varit en av 70-talets giganter helt klart och bara man lyssnar på låtarna kommer man direkt in på Baretta, Colombo och Charlies Änglar och the Brady Bunch. Ja, detta fagra 70-tal har verkligen ett speciellt sound, inte minst den musik från USA.
Har ni sett komedin Skenet Bedrar någon gång? Brukade gå på TV4+. Hur som helst det tog oss nästan 12 timmar att komma på seriens namn. Vet inte om det berodde på ölen, värmen eller rent av att våra hjärnor helt enkelt hade varvat ner så pass. Men mitt under middagen utbrister E” Skenet bedrar”. Så var det inte mer med det.
Kontentan va detta är att det går tydligen att helt stänga av ens hjärna om man bara vill.
Nä, nu ska jag äta!
På återhörande
Eken
torsdag 29 oktober 2009
En dag som alla andra, eller ändå inte?
Är seg idag. Har varit lite för mycket i veckan och har man dessutom inte varit helt frisk sätter det helt klart sina spår. Men snart är det helg och det ska bli skönt. Förra helgen sabbades ju delvis av att jag låg nerbäddad och tyckte allmänt synd om mig själv.
I senaste numret av Trucking, ja ni vet tidningen för dig inom Maskin, Truck, Skog och Entreprenad så går det att läsa följande. Från och med årsskiftet kommer det lilla skattemärket att tas bort. Ja ni vet, märket som alltid kommer med posten som sedan oftast läggs på hög och sätts på efter att man kommit på det efter någon månad eller så. Hur som helst, man räknar med att spara ca 70 miljoner på detta. Det finns idag andra hjälpmedel för polis eller andra myndigheter att kolla upp fordon med hjälp av registreringsnumret. Så gott folk, nu är det slut med klistrandet på nummerskylten.
Fick precis ett jättetråkigt SMS. En av mina f.d grannar ligger för döden i cancer. Med tanke på att hon inte ens är 40 känns det extra trist. Men det värsta är att hon även lämnar både make och son efter sig. Mina tankar är hos er…
Kan i detta sammanhang inte låta bli att tänka på Michael Jacksons ”You are not alone”. För er som inte hört låten innan, lyssna på den och slut ögonen..Hm, ja livet varken är eller blir som man tänker sig.
Nä..jag skriver mer senare…orkar inte nu..
/Eken
I senaste numret av Trucking, ja ni vet tidningen för dig inom Maskin, Truck, Skog och Entreprenad så går det att läsa följande. Från och med årsskiftet kommer det lilla skattemärket att tas bort. Ja ni vet, märket som alltid kommer med posten som sedan oftast läggs på hög och sätts på efter att man kommit på det efter någon månad eller så. Hur som helst, man räknar med att spara ca 70 miljoner på detta. Det finns idag andra hjälpmedel för polis eller andra myndigheter att kolla upp fordon med hjälp av registreringsnumret. Så gott folk, nu är det slut med klistrandet på nummerskylten.
Fick precis ett jättetråkigt SMS. En av mina f.d grannar ligger för döden i cancer. Med tanke på att hon inte ens är 40 känns det extra trist. Men det värsta är att hon även lämnar både make och son efter sig. Mina tankar är hos er…
Kan i detta sammanhang inte låta bli att tänka på Michael Jacksons ”You are not alone”. För er som inte hört låten innan, lyssna på den och slut ögonen..Hm, ja livet varken är eller blir som man tänker sig.
Nä..jag skriver mer senare…orkar inte nu..
/Eken
onsdag 28 oktober 2009
Peppar, Pumpa, Pite(å)
Än har inte snön kommit till stan, peppar peppar. Har ni tänkt på hur denna krydda ofta bli omnämnd i olika typer av sammanhang. Man kan be någon att dra dit pepparn växer etc. Undrar egentligen varför man just valt peppar. Man kunde lika gärna sagt ”Än har inte snön kommit till stan, oregano oregano… Eller varför inte kummin?
På engelska säger man ju ”knock on wood” dvs ta i trä. Det finns ju dock vissa som gör det även här, peppar peppar ta i trä. Nåja, nog om detta.
Min alarmsignal på mobilen är så mjuk att jag somnar om igen....ZZzzzzzz
Ikväll smäller det. Jag ska gräva pumpor så det står härliga till. Blir till att ladda upp med diverse verktyg och sist men inte minst gäller det ju att se till att hitta ett skoj mönster. Dock tror jag att det blir standard i form av två ögon en näsa och en lömskt skrattande mun. För er som aldrig satt ut pumpor innan så kan jag tipsa om att efter att Halloweenen är över, släng pumpan fortast möjligt. Det luktar nämligen apäckligt efter ett tag när den ruttnar.
Vill ni orsaka kaos och irritation för dina medarbetare eller kollegor? Se då till att det inte finns något kaffe i kaffeautomaten när det är fika.
Förresten, ni som följer Criminal Minds vet att det alltid börjar med ett ”quote” som någon av personerna läser upp samtidigt som man ser lite passade bilder. Precis så ska även min film börja… EG skrattar väl ihjäl sig nu men fa van, hon vet vad jag menar….tror jag…
Gränsen mellan att vara en galning eller snille kan ibland vara hårfin..
Engelska för nybörjare:
Tallrik =Plate ”Plääjjt”
Sked- =Spoon ”Spouun”
Glas = Glass ” Glääääs”
Buss = Bus ” Bass”
Ok, jag tror det räcker för att ni ska kunna få i er lite mat och sedan ta bussen hem.
Förresten vad är Country& Western för er? Är det Nashville Tennessee, boots, cowboyhats, Garth Brooks, Dolly Parton och Kenny Rogers?
Eller är det Jill Johnsson, Calaisa, och Linedance?
Notera att det ska inte blandas ihop med Rednecks för dom finns ännu längre ner, rent geografiskt. Där är det mest tandlösa gubbar med 13 barn i snickarbyxor som spelar banjo.Efter lite funderande så kom jag fram till att det här med ”Country” är stor som fan. Det är ju inte bara kärlekskranka lastbilschaffisar på väg mellan Kiruna och fjärran som lyssnar på sådant längre. Nä, denna typ av musik, ja lite av ladugårdsopera har kommit att bli rumsrent på ett helt annat sätt än innan. De största artisterna i USA har lika stora arenaspelningar som vilket stort popband som helst.
Personligen har jag inte haft denna typ av musik som någon favorit men har faktiskt ändrat inställning ju mer tiden gått och kan faktiskt ana en viss smula tanke bakom både text och musik.
Ja, steget från Mats Rådberg och Rankarna till exempelvis Garth Brooks är lika långt som Missisippi men bootsen och cowboyhatten förenar ändå trots allt.
Heter alla från Piteå Sundström i efternamn?
Kanske dags för en lite ny utmaning i mitt bloggande. Funderar på att alla rubriker ska vara titlar på låtar och sedan spinna vidare på det. Tja, vad tror ni om det? Fast.... jag ids int´....
På återhörande!
E
På engelska säger man ju ”knock on wood” dvs ta i trä. Det finns ju dock vissa som gör det även här, peppar peppar ta i trä. Nåja, nog om detta.
Min alarmsignal på mobilen är så mjuk att jag somnar om igen....ZZzzzzzz
Ikväll smäller det. Jag ska gräva pumpor så det står härliga till. Blir till att ladda upp med diverse verktyg och sist men inte minst gäller det ju att se till att hitta ett skoj mönster. Dock tror jag att det blir standard i form av två ögon en näsa och en lömskt skrattande mun. För er som aldrig satt ut pumpor innan så kan jag tipsa om att efter att Halloweenen är över, släng pumpan fortast möjligt. Det luktar nämligen apäckligt efter ett tag när den ruttnar.
Vill ni orsaka kaos och irritation för dina medarbetare eller kollegor? Se då till att det inte finns något kaffe i kaffeautomaten när det är fika.
Förresten, ni som följer Criminal Minds vet att det alltid börjar med ett ”quote” som någon av personerna läser upp samtidigt som man ser lite passade bilder. Precis så ska även min film börja… EG skrattar väl ihjäl sig nu men fa van, hon vet vad jag menar….tror jag…
Gränsen mellan att vara en galning eller snille kan ibland vara hårfin..
Engelska för nybörjare:
Tallrik =Plate ”Plääjjt”
Sked- =Spoon ”Spouun”
Glas = Glass ” Glääääs”
Buss = Bus ” Bass”
Ok, jag tror det räcker för att ni ska kunna få i er lite mat och sedan ta bussen hem.
Förresten vad är Country& Western för er? Är det Nashville Tennessee, boots, cowboyhats, Garth Brooks, Dolly Parton och Kenny Rogers?
Eller är det Jill Johnsson, Calaisa, och Linedance?
Notera att det ska inte blandas ihop med Rednecks för dom finns ännu längre ner, rent geografiskt. Där är det mest tandlösa gubbar med 13 barn i snickarbyxor som spelar banjo.Efter lite funderande så kom jag fram till att det här med ”Country” är stor som fan. Det är ju inte bara kärlekskranka lastbilschaffisar på väg mellan Kiruna och fjärran som lyssnar på sådant längre. Nä, denna typ av musik, ja lite av ladugårdsopera har kommit att bli rumsrent på ett helt annat sätt än innan. De största artisterna i USA har lika stora arenaspelningar som vilket stort popband som helst.
Personligen har jag inte haft denna typ av musik som någon favorit men har faktiskt ändrat inställning ju mer tiden gått och kan faktiskt ana en viss smula tanke bakom både text och musik.
Ja, steget från Mats Rådberg och Rankarna till exempelvis Garth Brooks är lika långt som Missisippi men bootsen och cowboyhatten förenar ändå trots allt.
Heter alla från Piteå Sundström i efternamn?
Kanske dags för en lite ny utmaning i mitt bloggande. Funderar på att alla rubriker ska vara titlar på låtar och sedan spinna vidare på det. Tja, vad tror ni om det? Fast.... jag ids int´....
På återhörande!
E
tisdag 27 oktober 2009
Saving all my love for jooooo
Mår bättre idag och har faktiskt helt klarat mig utan någon Treo, än så länge peppar peppar. Så det finns hopp och jag hoppas att helgens svacka var en kortvarig sådan. Däremot är det fortfarande sjuklingar i min omgivning men det är ju en annan femma.
Med nyvunnen energi har jag åter börjat fundera lite på inredningen där hemma. Bilden i skallen är som sagt klar så nu gäller det bara att få till det i verkligheten också. Men det finns även en annan sak som blockerar mina tankar med jämna mellanrum nu också. Byt bil…byt bil…byt bil…byt bil…
Dessa ord sitter som en liten röd jävel på axeln och sticker då och då sitt treuddade spjut i örat på mig och viskar, byt bil…byt bil. Attan, har ju precis bytt bil men samtidigt har jag hittat en annan lite nyare som jag VERKLIGEN kan tänka mig att behålla ett bra tag. Den har allt och lite till och skulle passa mina behov alldeles utmärkt. Men så var det ju det här med pengarna. Men det ser inte helt mörkt ut och jag kommer ju även byta in min nuvarande så lite kosing tjänar man ju in på det. Nå väl, fortsättning följer men det är ett dilemma suck!!
Från bil till Halloweenpumpa är steget ganska stort men nu är det bestämt att jag ska karva ut två stycken pumpor. Dessa två ”frukter” kommer att levereras till mig under veckan för att vara klara att brukas lagom till helgen. En kommer min systerson att få och den andra ska pryda mina föräldrars uppfart vid sommarstugan. Så nu är det bara att putsa till kniv och minisågar och skrida till verket. Ska faktiskt bli riktigt kul och om jag kan försöka komma ihåg att ta en bild på konstverken sedan.
"One need not be a chamber to be haunted, one need not to be a house. The brain has corridors surpassing material place." Emily Dickinson
Förresten, säga vad man vill om Whitney Houston, men en och annan hit har ju trots allt passerat hennes liv. Men sedan gick det ju ganska så rakt utför.
Men som man brukar säga, How will I know..
Innan jag helt fastnar i hennes kärleksballader så traskar jag snabbt vidare men jag ”Saving all my love for you..
På återhörande!
E
Med nyvunnen energi har jag åter börjat fundera lite på inredningen där hemma. Bilden i skallen är som sagt klar så nu gäller det bara att få till det i verkligheten också. Men det finns även en annan sak som blockerar mina tankar med jämna mellanrum nu också. Byt bil…byt bil…byt bil…byt bil…
Dessa ord sitter som en liten röd jävel på axeln och sticker då och då sitt treuddade spjut i örat på mig och viskar, byt bil…byt bil. Attan, har ju precis bytt bil men samtidigt har jag hittat en annan lite nyare som jag VERKLIGEN kan tänka mig att behålla ett bra tag. Den har allt och lite till och skulle passa mina behov alldeles utmärkt. Men så var det ju det här med pengarna. Men det ser inte helt mörkt ut och jag kommer ju även byta in min nuvarande så lite kosing tjänar man ju in på det. Nå väl, fortsättning följer men det är ett dilemma suck!!
Från bil till Halloweenpumpa är steget ganska stort men nu är det bestämt att jag ska karva ut två stycken pumpor. Dessa två ”frukter” kommer att levereras till mig under veckan för att vara klara att brukas lagom till helgen. En kommer min systerson att få och den andra ska pryda mina föräldrars uppfart vid sommarstugan. Så nu är det bara att putsa till kniv och minisågar och skrida till verket. Ska faktiskt bli riktigt kul och om jag kan försöka komma ihåg att ta en bild på konstverken sedan.
"One need not be a chamber to be haunted, one need not to be a house. The brain has corridors surpassing material place." Emily Dickinson
Förresten, säga vad man vill om Whitney Houston, men en och annan hit har ju trots allt passerat hennes liv. Men sedan gick det ju ganska så rakt utför.
Men som man brukar säga, How will I know..
Innan jag helt fastnar i hennes kärleksballader så traskar jag snabbt vidare men jag ”Saving all my love for you..
På återhörande!
E
måndag 26 oktober 2009
Roll with me
När jag traskade in på stadens sjukhus för att uppsöka dess sjukhusapotek möttes jag av tre stycken skyltar, förbudskyltar. Den första skylten påtalade att det var förbjudet att ha på mobiltelefonen. Ok, det köper jag, nemas problemas. Skylt nummer två påvisade att även rökning var förbjuden. Även det tycker jag är helt och hållet fair play.
När jag läste den tredje och sista skylten kunde jag inte låta bli att fundera lite. Det stod nämligen att det var förbjudet att cykla inne på sjuhuset. Hm, se där!
På vägen ut från apoteket passerade jag den stora centralhallen med receptionen, gångar åt höger ochvänster, Pressbyrå, ja ni vet det där som brukar finnas vid huvudentrén på stora sjukhus. Då komjag åter på det här med förbudet mot att cykla. Det måste ju helt enkelt varit som så att en och annanhar nog banne mig släpat in sin hoj och trampat omkring där inne i korridorerna. Skumt!
Till slut tröttnade väl personalen och sa: "NÄ nu får det vara nog med cykladet i sjukhuskorridorerna."Vips så kom skylten upp, eller vad tror ni? Ja, ibland kan man nu bli lite fundersam över en och annan skylt ute i vårt samhälle men i grund och botten finns det säkert en bra tanke bakom, får man ju hoppas i alla fall.
Vad jag gjorde på Apoteket hör förresten inte alls hit men det handlar om att kurera en förkylning kombinerat med att få något febernedsättande.
Men vad lär vi oss då om detta? Jo, slå er gärna gula och blåa, bryt alla ben i kroppen och varför inte dra på dig en och annan blindtarmsinflammation. Men se för guds skull till att lämna din cykel hemma.
Hurra, det kom ett litet livstecken från EG. Hon var inte alls i sameland utan snarare i kungaland, föratt senare bege sig till Skåneland. Att inte denna människa åkt in i den berömda väggen är ett mirakel, ja lite som om Sverige skulle vinna VM i, tja cricket nästa år. Men det är som sagt vikigt att ta de tillfällen som ges att se om nära och kära. En mamma är ju trots allt alltid en mamma.
Just det, please let me link A´s blogg from this one. That girl really knows how to write, believe me folks.
Fast food recept:
Koka upp ca 2dl vatten.
Svälj 4 matskedar pulvermos.(Det går även bra att ta en tesked grillkrydda samtidigt)
Tvinga dig drick det heta vattnet.
Spring sedan till bilen, bussen eller varför inte hoppa på cyckel.
Innan du vet ordet om kommer du både vara mätt och belåten och till råga på allt har du fått motion på köpet. Kan även varieras med Försvarets frystorkade mat, om man nu känner för att festa till det då och då.
Har alltid gillar Suedes "Saturday Night" och "She´s in Fashion". Har speciella minnen till dessa två låtarfrån en resa till Holland någon gång i mitten av 90-talet. Tycker ändå att dessa låtar håller än idag.
Slutligen, var minns DU mest av TV serien Lost? Efter att enkäten vandrat runt resulterade det i följande slutsats som denna bild får symbolisera. Kommentarer överflödig..
På återhörande!
Eken
P.S Det är inget fel på Spotify, bara det att det är lite för mycket. Fråga mig, jag om någon...
När jag läste den tredje och sista skylten kunde jag inte låta bli att fundera lite. Det stod nämligen att det var förbjudet att cykla inne på sjuhuset. Hm, se där!
På vägen ut från apoteket passerade jag den stora centralhallen med receptionen, gångar åt höger ochvänster, Pressbyrå, ja ni vet det där som brukar finnas vid huvudentrén på stora sjukhus. Då komjag åter på det här med förbudet mot att cykla. Det måste ju helt enkelt varit som så att en och annanhar nog banne mig släpat in sin hoj och trampat omkring där inne i korridorerna. Skumt!
Till slut tröttnade väl personalen och sa: "NÄ nu får det vara nog med cykladet i sjukhuskorridorerna."Vips så kom skylten upp, eller vad tror ni? Ja, ibland kan man nu bli lite fundersam över en och annan skylt ute i vårt samhälle men i grund och botten finns det säkert en bra tanke bakom, får man ju hoppas i alla fall.
Vad jag gjorde på Apoteket hör förresten inte alls hit men det handlar om att kurera en förkylning kombinerat med att få något febernedsättande.
Men vad lär vi oss då om detta? Jo, slå er gärna gula och blåa, bryt alla ben i kroppen och varför inte dra på dig en och annan blindtarmsinflammation. Men se för guds skull till att lämna din cykel hemma.
Hurra, det kom ett litet livstecken från EG. Hon var inte alls i sameland utan snarare i kungaland, föratt senare bege sig till Skåneland. Att inte denna människa åkt in i den berömda väggen är ett mirakel, ja lite som om Sverige skulle vinna VM i, tja cricket nästa år. Men det är som sagt vikigt att ta de tillfällen som ges att se om nära och kära. En mamma är ju trots allt alltid en mamma.
Just det, please let me link A´s blogg from this one. That girl really knows how to write, believe me folks.
Fast food recept:
Koka upp ca 2dl vatten.
Svälj 4 matskedar pulvermos.(Det går även bra att ta en tesked grillkrydda samtidigt)
Tvinga dig drick det heta vattnet.
Spring sedan till bilen, bussen eller varför inte hoppa på cyckel.
Innan du vet ordet om kommer du både vara mätt och belåten och till råga på allt har du fått motion på köpet. Kan även varieras med Försvarets frystorkade mat, om man nu känner för att festa till det då och då.
Har alltid gillar Suedes "Saturday Night" och "She´s in Fashion". Har speciella minnen till dessa två låtarfrån en resa till Holland någon gång i mitten av 90-talet. Tycker ändå att dessa låtar håller än idag.
Slutligen, var minns DU mest av TV serien Lost? Efter att enkäten vandrat runt resulterade det i följande slutsats som denna bild får symbolisera. Kommentarer överflödig..
På återhörande!
Eken
P.S Det är inget fel på Spotify, bara det att det är lite för mycket. Fråga mig, jag om någon...
Vi älskar höst!
Ja, så stod det på Inter Sports senaste reklamutskick. Tro fan att Inter Sport älskar hösten för det betyder ju att dom förhoppningsvis tjänar pengar på alla som lockas av diverse erbjudande i reklambladet, trots att det sägs vara rea. Å andra sidan älskar dom nog alla årstider.
Reklam är annars ett ganska kul fenomen. Själv tillhör jag dem som faktiskt inte satt upp en lapp ” Ingen Reklam”. Jag tycker det kan vara kul att se vad som eventuellt kan vara läge att slå till på. Däremot har jag en annan lapp där jag undanber mig all typ av religiös dörrknackning. Förr gick det bra för då hade jag ju två livsfarliga jakthundar som var experter på att skrämma bort dessa Guds missionärer. Ja, förutsatt att dom låg utomhus men det gjorde dom ju allt som oftast.
Hur som helst, vill ni ha ett kul projekt? Jo, då kan ni under ett helt år spara all reklam som dimper ner i lådan eller brevinkastet. Jag lovar, ni kommer att bli imponerade. Samtidigt kan man ju även tycka att det är lite skrämmande men undersökningar visar att även denna typ av reklam faktiskt har ganska så stor genomslagskraft.
Förresten, om ni tackat nej till reklam i brevlådan så kan det även innebära att ni blir utan IKEA-katalogen…
Är lite kluven. Ska egentligen fara norröver i veckan men mitt allmänna hälsotillstånd är inte det bästa att göra denna strapatsrika resa. Förhandlingar pågår för fullt om att eventuellt skjuta på det hela och det finns ju även video och telefonkonferens. Men samtidigt hade det varit kul att träffa folket ansikte mot ansikte. Resplanen blir då Stockholm-Luleå, Luleå-Umeå, Umeå-Stockholm och därefter hem till mörka Småland igen. Ja, vi får se vad som händer och för att citera dessa religiösa dörrknackare: ”-Herrens vägar äro outgrundliga”.
Jävla Spotify…I am so totally lost.
Om jag får tid och lust att se på TV nu för tiden så blir det helt klart Criminal Minds. Känns ganska så realistiskt på något sätt samtidigt som det liksom inte gör det. Tack och lov slipper man ju dock allt flaggviftande på slutet och ibland går det faktiskt ganska så illa. Ja, med andra ord, en ganska så bra spegling av verkligheten.
På tal om TV så tillhör jag även dom som betalar TV-licens. Men inte katten kommer det någon kör och sjunger för mig när jag är på ICA eller på bibblan. Nä, inte ens på mitt hustak har som stått. Kanske lika bra det förresten. Finns ju andra sätt att liksom väcka uppmärksamhet på.
Den dagen det är dags att skriva mina memoarer kommer jag dra ett lätt lass. Kommer nog bara printa denna blogg och snygga till den lite. Sedan drar jag den till tryckeriet och vips så är Ekens memoarer klara för den breda massan. Dock har jag redan lovat bort ca 10 ex for free..hehehe
Well, hoppas ni får en fortsatt bra dag och jag hoppas också att ni inte glömde skriva tillbaka klockan i helgen.
Hälsar
E
Reklam är annars ett ganska kul fenomen. Själv tillhör jag dem som faktiskt inte satt upp en lapp ” Ingen Reklam”. Jag tycker det kan vara kul att se vad som eventuellt kan vara läge att slå till på. Däremot har jag en annan lapp där jag undanber mig all typ av religiös dörrknackning. Förr gick det bra för då hade jag ju två livsfarliga jakthundar som var experter på att skrämma bort dessa Guds missionärer. Ja, förutsatt att dom låg utomhus men det gjorde dom ju allt som oftast.
Hur som helst, vill ni ha ett kul projekt? Jo, då kan ni under ett helt år spara all reklam som dimper ner i lådan eller brevinkastet. Jag lovar, ni kommer att bli imponerade. Samtidigt kan man ju även tycka att det är lite skrämmande men undersökningar visar att även denna typ av reklam faktiskt har ganska så stor genomslagskraft.
Förresten, om ni tackat nej till reklam i brevlådan så kan det även innebära att ni blir utan IKEA-katalogen…
Är lite kluven. Ska egentligen fara norröver i veckan men mitt allmänna hälsotillstånd är inte det bästa att göra denna strapatsrika resa. Förhandlingar pågår för fullt om att eventuellt skjuta på det hela och det finns ju även video och telefonkonferens. Men samtidigt hade det varit kul att träffa folket ansikte mot ansikte. Resplanen blir då Stockholm-Luleå, Luleå-Umeå, Umeå-Stockholm och därefter hem till mörka Småland igen. Ja, vi får se vad som händer och för att citera dessa religiösa dörrknackare: ”-Herrens vägar äro outgrundliga”.
Jävla Spotify…I am so totally lost.
Om jag får tid och lust att se på TV nu för tiden så blir det helt klart Criminal Minds. Känns ganska så realistiskt på något sätt samtidigt som det liksom inte gör det. Tack och lov slipper man ju dock allt flaggviftande på slutet och ibland går det faktiskt ganska så illa. Ja, med andra ord, en ganska så bra spegling av verkligheten.
På tal om TV så tillhör jag även dom som betalar TV-licens. Men inte katten kommer det någon kör och sjunger för mig när jag är på ICA eller på bibblan. Nä, inte ens på mitt hustak har som stått. Kanske lika bra det förresten. Finns ju andra sätt att liksom väcka uppmärksamhet på.
Den dagen det är dags att skriva mina memoarer kommer jag dra ett lätt lass. Kommer nog bara printa denna blogg och snygga till den lite. Sedan drar jag den till tryckeriet och vips så är Ekens memoarer klara för den breda massan. Dock har jag redan lovat bort ca 10 ex for free..hehehe
Well, hoppas ni får en fortsatt bra dag och jag hoppas också att ni inte glömde skriva tillbaka klockan i helgen.
Hälsar
E
söndag 25 oktober 2009
A real gentleman by nature
Farthingale High Definition"Elmo"
Du kommer alltid att ha en mycket speciell plats i mitt hjärta min älskade Elmo....
Karra eller medicin?
Ja, skillnade mellan en halstablett eller ren och skär karra är liksom hårfin. Ok, köper man Fiskarens kompis är det ju lite mer halstablett men allt annat känns som om det är karra rakt igenom liksom. Nä, jag satsade på vatten med citron och honung i. Det har funkat bra än så länge och jag har ävenbesparat mig både "karra" och bensinpengar på att ta vad huset erbjuder.
Kommande vecka ser även den ganska så hektisk ut. Hoppas nu bara att jag är frisk för efter ensnabb koll i agendan ser det inte så ljust ut att behöva vara hemma på grund av sjukdom. Funderarpå att kanske ta någon eller några dagar ledigt under julhelgen och då kanske man bör vara ute i god tid. Dessa drygt två månader innan jul kommer ju att gå i ett rasande tempo är jag rädd. Kanske ska man försöka sig på att julpynta lite också för en gångs skull, men hur det blir med det låter jag vara osagt. Som ni ju vet är jag ingen julmänniska och har nog aldrig varit.
Öppnar jag min kyl nu så finns det en hel del mat. Fick till och med beröm för det eftersom det inte varit så mycket av den varan under en priod nu. Dels har jag ju varit borta och dels har jag oftas dinerat på annat håll så att säga. Känns nästan lite tufft att öppna kylen och faktiskt se att det finns ett visst hopp även i detta lilla hushåll. Hm, jag skulle rent av kunna vara med i MTV Crib och så där lite kaxigt öppna kylen så att alla kan se allt från vattenflaskor till pålägg. Jaja, vattenflaskorna känns ju lite onödigt kanske men allt för konsten. Nästan så jag blev sugen nu på en knäckemacka med ost men jag avstår.
Vet ni förresten att det verkar gå en magisk gräns i vårt avlånga land. Söderöver säger vi ju knäckebröd och norröver säger man hårdmacka, eller hårdbröd. Konstigt faktiskt för hos oss härnere betyder hårdbröd att någon glömt stänga locket i brödburken eller på annat sätt misshandlatsirapslimpan. Hm, nä det får nog även i fortsättningen kallas för knäckebröd här nere.
Jag har förresten fortfarande huvudvärk men det känns som om det finns hopp. Värre är det för min andra hälft som tyvärtom bara blir sämre. Inget jobb där med andra ord.
Undrar om EG frös ihjäl där uppe i stugan förresten....Vore i så fall en katastrof utan dess like, tro mig. Men jag litar på hennes omdöme både gällande kläder och ren överlevnadsinstinkt. Eller har även hon däckat i en rejäl influensa eller grissjukan. Just det, måste förresten kolla en sak med EG sedan, bara jag kommer ihåg det...
Nä, nu ska jag vattna mina nya blommor. Mina andra dog just på grund av akut vattenbrist så nu har jag säkrat upp med hälften äkta och hälften plast. Ja, vad gör man inte...
Vi hörs!
E
Kommande vecka ser även den ganska så hektisk ut. Hoppas nu bara att jag är frisk för efter ensnabb koll i agendan ser det inte så ljust ut att behöva vara hemma på grund av sjukdom. Funderarpå att kanske ta någon eller några dagar ledigt under julhelgen och då kanske man bör vara ute i god tid. Dessa drygt två månader innan jul kommer ju att gå i ett rasande tempo är jag rädd. Kanske ska man försöka sig på att julpynta lite också för en gångs skull, men hur det blir med det låter jag vara osagt. Som ni ju vet är jag ingen julmänniska och har nog aldrig varit.
Öppnar jag min kyl nu så finns det en hel del mat. Fick till och med beröm för det eftersom det inte varit så mycket av den varan under en priod nu. Dels har jag ju varit borta och dels har jag oftas dinerat på annat håll så att säga. Känns nästan lite tufft att öppna kylen och faktiskt se att det finns ett visst hopp även i detta lilla hushåll. Hm, jag skulle rent av kunna vara med i MTV Crib och så där lite kaxigt öppna kylen så att alla kan se allt från vattenflaskor till pålägg. Jaja, vattenflaskorna känns ju lite onödigt kanske men allt för konsten. Nästan så jag blev sugen nu på en knäckemacka med ost men jag avstår.
Vet ni förresten att det verkar gå en magisk gräns i vårt avlånga land. Söderöver säger vi ju knäckebröd och norröver säger man hårdmacka, eller hårdbröd. Konstigt faktiskt för hos oss härnere betyder hårdbröd att någon glömt stänga locket i brödburken eller på annat sätt misshandlatsirapslimpan. Hm, nä det får nog även i fortsättningen kallas för knäckebröd här nere.
Jag har förresten fortfarande huvudvärk men det känns som om det finns hopp. Värre är det för min andra hälft som tyvärtom bara blir sämre. Inget jobb där med andra ord.
Undrar om EG frös ihjäl där uppe i stugan förresten....Vore i så fall en katastrof utan dess like, tro mig. Men jag litar på hennes omdöme både gällande kläder och ren överlevnadsinstinkt. Eller har även hon däckat i en rejäl influensa eller grissjukan. Just det, måste förresten kolla en sak med EG sedan, bara jag kommer ihåg det...
Nä, nu ska jag vattna mina nya blommor. Mina andra dog just på grund av akut vattenbrist så nu har jag säkrat upp med hälften äkta och hälften plast. Ja, vad gör man inte...
Vi hörs!
E
My head hurts...
Aj ja, jag har ont i halsen och i huvudet. Kände det komma krypande i fredags. Lördagen var jag inte alls bra och nu är jag heller inte 100. Har inte tid att vara sjuk nu och jag tillhör dom som inte gör många knop när jag väl är sjuk. Samtidigt kände jag på mig att något sådant här skulle komma men jag hoppades verkligen att jag skulle slippa. Men icke så nicke. Fan, jag hade ju massor att göra i helgen och skulle även hjälpa S att flytta. Visst, jag hade säkert kunnat köra om jag satt i mig en tub Treo men samtidigt hade jag varit ett vrak resten av veckan. Sedan finns ju en viss smittorisk. Men som sagt, nu gäller det att jag blir frisk ASAP. Hinner ju inte vara sjuk och vill inte det heller.
Å andra sidan har det varit ganska mysigt att vara inomhus i helgen. Ute är det ju ett typiskt höstväder med regn och rusk och vi har nu även gått över till fenomenet vintertid. Jag har ju legat ömsom i sängen eller på soffan och liksom bara tyckt synd om mig själv. Har även insett att det inte är så mkt att hänga i granen gällande TV så här på eftermiddagarna. Så då är det extrasynd om mig...Nä, jag hoppas jag piggnar till soon.
Snart är det förresten Halloween. Kanske får man köpa sig en pumpa och skära ut ögon, näsa och mun. Vet att det inte riktigt hör oss svenskar till men det är ganska så kul. Hm, ja det får nog blinågot sådant. Sedan sätter jag den utanför dörren och förhoppningsvis är det alltid någon som kanske höjer på ögonbrynen. Det trista är bara att en klassisk Halloweenpumpa är ganska så dyr. Då man betalar ett kilopris skjuter priset i höjden om man vill ha en pumpa modell större. Lägg sedan till att man slänger ju nästan allt i pumpan, ja så vida man inte gör paj eller annat äckligt. Men vi får se hur det blir. Skapar jag ett pumpamonster lovar jag att ta en bild på denoch lägga ut här på bloggen för allmän beskådan.
Nu har jag nästan tappat all solbränna...suck. Kanske dags att boka en ny resa..
Men nu ska jag dock först se till att bli frisk!
På återhörande!
E
Å andra sidan har det varit ganska mysigt att vara inomhus i helgen. Ute är det ju ett typiskt höstväder med regn och rusk och vi har nu även gått över till fenomenet vintertid. Jag har ju legat ömsom i sängen eller på soffan och liksom bara tyckt synd om mig själv. Har även insett att det inte är så mkt att hänga i granen gällande TV så här på eftermiddagarna. Så då är det extrasynd om mig...Nä, jag hoppas jag piggnar till soon.
Snart är det förresten Halloween. Kanske får man köpa sig en pumpa och skära ut ögon, näsa och mun. Vet att det inte riktigt hör oss svenskar till men det är ganska så kul. Hm, ja det får nog blinågot sådant. Sedan sätter jag den utanför dörren och förhoppningsvis är det alltid någon som kanske höjer på ögonbrynen. Det trista är bara att en klassisk Halloweenpumpa är ganska så dyr. Då man betalar ett kilopris skjuter priset i höjden om man vill ha en pumpa modell större. Lägg sedan till att man slänger ju nästan allt i pumpan, ja så vida man inte gör paj eller annat äckligt. Men vi får se hur det blir. Skapar jag ett pumpamonster lovar jag att ta en bild på denoch lägga ut här på bloggen för allmän beskådan.
Nu har jag nästan tappat all solbränna...suck. Kanske dags att boka en ny resa..
Men nu ska jag dock först se till att bli frisk!
På återhörande!
E
fredag 23 oktober 2009
Första bästa, eller Bästa först?
Efter jobbet idag begav jag mig till stadens matbutik nummer ett, i alla fall sett till dess storlek. Stället heter CG (Citygross) och det du inte hittar där finns inte. Problemet var bara att det var fler än jag som hade samma tanke. Jäklar vad folk det var. Ja, tänk er själva, fredag samt lönehelg. Men jag fick det jag skulle och men hamnade as usual i helt fel kö. Fattar inte att just jag alltid ska hamna i fel köer. Det var detsamma i passkontrollen nu när jag var iväg. Allt gick bra och mitt resesällskap kom igenom utan problem men när jag stegar fram ringer det i passkontrollantens mobil och han börjar tala en massa på sitt inhemska språk. Det värsta är att jag har redan hunnit lämna ifrån mig passet vilket gör att där står jag och ser så där vilsen och dum ut medan kön bakom mig växer. Man kan nästa känna hur dom tänker och funderar om killen kanske har fel pass eller något annat skumt som gör att det hela stannar upp. Well, jag kom dock igenom till slut men det var några smått jobbiga minuter. Hur som helst, jag och köer är ingen bra kombination tydligen.
Ni som läste det tidgare inlägget läste då att jag tänkte skriva och kolla hur hundarna har det.Tro det eller ej men innan jag hann skriva damp det ner ett trevligt mail från familjen Nordlund. Hm, det var nästan så man blev tårögd då jag läste om hur Elmo hade ställt upp för sin nya matte. Sickan S sa tidigt att denna hund var inte dum i huvudet. Hm, ja om ni bara visste hur rätt hon hade. Elmo är helt klart en riktig gentleman. Eventuellt citerar jag Tinas text i något framtidainlägg.
Min gode vän T har förresten försett mig med Spotify nu. Kommentarer överflödiga, men det känns som om hyllan med alla mina CD-skivor kan förpassas till förrådet... Welcome to the future!
Just nu sitter jag förresten på golvet också skriver med datorn på soffbordet samdidigt som jagvilar ryggen mot soffan. Varför undrar ni säkert? Jo, för annars räcker inte sladden till högtalarnain i datorn. Inget konstigt med det.
Lilla E ligger nerbäddad at home i svininfluensa. Nä, men hon mådde inte så kalas så då var det lika bra att hon fick vila upp sig lite. Sedan vill jag själv inte bli sjuk nu. Är ju lite extra känslig känner jag efter att ha tillbringat några veckor i arabiskt medelhavsklimat.
En av mina allra största drömmar någonsin är följande:
Sommarkväll
Utomhusarena
80-90000 vrålande fans
Min elgitarr
Sedan drar vi igång låten Pride (U2)
Appropå U2 så har har Larry Mullen Jr länge varit en av mina idoler. Hans trumspel är kanske inte något så där superspekakulärt men ändå fyndigt på något sätt. Kan meddela att jag sedan länge alltid haft och spelat på YAMAHA trummor. Just like Larry Mullen Jr....
För er som kan sin U2 historia var det faktiskt han som en gång i tiden satte upp en lapp där hemmai Dublin för att se om några ville starta ett band. Det var alltså inte Bono som startade dennagrupp som idag väl får räknas till en av världens absolut största, rikaste och bästa popgrupper.Ja, nu vet ni det.
Nä, life goes on! Nu ska jag handla mjölk, bröd och lite annat till en sjukling, därefter bär det av till min gode vän T för...hm kaffe kanske?
På återhörande!
E
Ni som läste det tidgare inlägget läste då att jag tänkte skriva och kolla hur hundarna har det.Tro det eller ej men innan jag hann skriva damp det ner ett trevligt mail från familjen Nordlund. Hm, det var nästan så man blev tårögd då jag läste om hur Elmo hade ställt upp för sin nya matte. Sickan S sa tidigt att denna hund var inte dum i huvudet. Hm, ja om ni bara visste hur rätt hon hade. Elmo är helt klart en riktig gentleman. Eventuellt citerar jag Tinas text i något framtidainlägg.
Min gode vän T har förresten försett mig med Spotify nu. Kommentarer överflödiga, men det känns som om hyllan med alla mina CD-skivor kan förpassas till förrådet... Welcome to the future!
Just nu sitter jag förresten på golvet också skriver med datorn på soffbordet samdidigt som jagvilar ryggen mot soffan. Varför undrar ni säkert? Jo, för annars räcker inte sladden till högtalarnain i datorn. Inget konstigt med det.
Lilla E ligger nerbäddad at home i svininfluensa. Nä, men hon mådde inte så kalas så då var det lika bra att hon fick vila upp sig lite. Sedan vill jag själv inte bli sjuk nu. Är ju lite extra känslig känner jag efter att ha tillbringat några veckor i arabiskt medelhavsklimat.
En av mina allra största drömmar någonsin är följande:
Sommarkväll
Utomhusarena
80-90000 vrålande fans
Min elgitarr
Sedan drar vi igång låten Pride (U2)
Appropå U2 så har har Larry Mullen Jr länge varit en av mina idoler. Hans trumspel är kanske inte något så där superspekakulärt men ändå fyndigt på något sätt. Kan meddela att jag sedan länge alltid haft och spelat på YAMAHA trummor. Just like Larry Mullen Jr....
För er som kan sin U2 historia var det faktiskt han som en gång i tiden satte upp en lapp där hemmai Dublin för att se om några ville starta ett band. Det var alltså inte Bono som startade dennagrupp som idag väl får räknas till en av världens absolut största, rikaste och bästa popgrupper.Ja, nu vet ni det.
Nä, life goes on! Nu ska jag handla mjölk, bröd och lite annat till en sjukling, därefter bär det av till min gode vän T för...hm kaffe kanske?
På återhörande!
E
Veckoslut
Skönt att det är veckans sista arbetsdag då denna vecka varit ganska så hektiskt och omtumlande på alla sätt och vis. Ska bli nice att få varva ner lite i helgen trots att även helgen innebär en hel del aktiviteter. Det ska handlas, flyttas och ätas m.m. Men är bara sällskapet bra så kommer det säkert också att fungera. Det kommer bli mupp-sällskap faktiskt.
Hösten är nu ännu mer påtaglig och till helgen ställer vi ju även om klockan till vintertid. Hur är det nu, blir det ljusare på morgonen och mörkare på kvällen? Ja, jag tror att det är något i den stilen i alla fall. Se nu bara till att vrida klockan år rätt håll. Nu ska den tillbaka en timma och inte fram. Skulle man vrida fram klockan blir det ju extra kul eftersom man då lever i en verklighet två timmar före alla oss andra….
Gjorde ett fint bildspel igår i PP. Det jag inte riktigt fick till var musiken så den blev synkad men det löser sig säkert lite senare. Bildspelet blev en liten sesumé av mitt liv, eller vad man ska säga. Dock måste jag erkänna att jag känner mig ganska nöjd men det behövs nog finslipas lite till innan den kan bli publik, om den nu någonsin kommer att bli det.
Måste ta och skriva ett litet mail idag med för att se hur mina små muppar har det. Har gått lite över en månad nu, nä måste vara mer sedan jag omplacerade mina båda boys. Men ni ska veta att av de rapporter som inkommer så verkar dom ha det kanonfint och verkligen leva livet som man ska, ja hundlivet alltså. Att Elmo är extra förtjust i hästar visste vi sedan tidigare om. Han var inte många månader gammal då han rymde in till en hästhage första gången och så där har det liksom fortsatt. Lite kul att se honom så totalt orädd för dessa mycket större djur. Men men, mycket kan man säga om älskade lilla Elmo men han var och är en mycket mycket speciell hund.
Även Morris var väldigt egen men det gemensamma nämnaren var dock alltid att man kunde inte ge dom för mycket gos och kärlek. Dessa båda Engelska settrar var verkligen Engelska settrar och trivdes bäst både i säng och soffa tätt intill sin husse.
Frågan är om jag någonsin framöver kommer skaffa en ny hund. Vet inte faktiskt och som det är nu skulle jag inte ha hjärta till det. Min hund är trots allt fortfarande Elmo. Skulle kännas jättekonstigt att ha en helt annan hund just nu. Men man vet ju aldrig vad som händer i framtiden, den saken är säker. Tro mig, jag om någon vet ju det…
Vi hörs!
E
Hösten är nu ännu mer påtaglig och till helgen ställer vi ju även om klockan till vintertid. Hur är det nu, blir det ljusare på morgonen och mörkare på kvällen? Ja, jag tror att det är något i den stilen i alla fall. Se nu bara till att vrida klockan år rätt håll. Nu ska den tillbaka en timma och inte fram. Skulle man vrida fram klockan blir det ju extra kul eftersom man då lever i en verklighet två timmar före alla oss andra….
Gjorde ett fint bildspel igår i PP. Det jag inte riktigt fick till var musiken så den blev synkad men det löser sig säkert lite senare. Bildspelet blev en liten sesumé av mitt liv, eller vad man ska säga. Dock måste jag erkänna att jag känner mig ganska nöjd men det behövs nog finslipas lite till innan den kan bli publik, om den nu någonsin kommer att bli det.
Måste ta och skriva ett litet mail idag med för att se hur mina små muppar har det. Har gått lite över en månad nu, nä måste vara mer sedan jag omplacerade mina båda boys. Men ni ska veta att av de rapporter som inkommer så verkar dom ha det kanonfint och verkligen leva livet som man ska, ja hundlivet alltså. Att Elmo är extra förtjust i hästar visste vi sedan tidigare om. Han var inte många månader gammal då han rymde in till en hästhage första gången och så där har det liksom fortsatt. Lite kul att se honom så totalt orädd för dessa mycket större djur. Men men, mycket kan man säga om älskade lilla Elmo men han var och är en mycket mycket speciell hund.
Även Morris var väldigt egen men det gemensamma nämnaren var dock alltid att man kunde inte ge dom för mycket gos och kärlek. Dessa båda Engelska settrar var verkligen Engelska settrar och trivdes bäst både i säng och soffa tätt intill sin husse.
Frågan är om jag någonsin framöver kommer skaffa en ny hund. Vet inte faktiskt och som det är nu skulle jag inte ha hjärta till det. Min hund är trots allt fortfarande Elmo. Skulle kännas jättekonstigt att ha en helt annan hund just nu. Men man vet ju aldrig vad som händer i framtiden, den saken är säker. Tro mig, jag om någon vet ju det…
Vi hörs!
E
torsdag 22 oktober 2009
Timetravel
Tänkte berätta lite om min arma barndom. Då jag är född på 70-talet är jag så kallad 70-talist. Vissa kallar även oss för Generation-X. Att jag sedan bara var mellan 0-3år under detta årtionde hör liksom inte till men så är det ju. Av förklarliga skäl minns jag inte mycket mer än att jag ramlade ner för trappan hemma och slog upp ögonbrynet och har ärret kvar än idag.
Nä, det är först på 80-talet man börjar minnas vad man gjorde. Man började lekis, skol och inte minst högstadiet. 80-talet kom ju att präglas av att man träffade kompisar, klädde sig i konstiga kläder och kavlade upp jeansen längst ner ni vet. Den frissa som gällde var stubb och även tjejerna hade det, iaf i luggen.
90-talet blev ju det årtionde då man under både ja och nej-rop var tvungen att börja ta lite ansvar för sig själv. Man började gymnasiet, skulle försöka ta körkort och sedermera sedan ta på sig studentmössan. Blickar man tillbaka på detta 90-tal så var det nog ganska så omtumlande för oss 70-talister. Dels hände det ju mycket med oss som personer när vi gick från att vara barn till att bli vuxna. Även vår omgivning förändrades i form av att våra tekniska hjälpmedel blev allt mer vanliga. Det kom mobiltelefoner, datorer och Internet. Då jag redan på den tiden delvis redan var inne i den branschen höll jag mig ganska så uppdaterad och jag minns att jag var den första i hela min gymnasieklass som hade en mobiltelefon. Om man hade en mobbe på den tiden var man en snobb. Har man ingen mobbe idag är man, tja efterbliven eller tönt. Tänk så det kan bli.
När vi sedan gick in i 2000-talet hade man liksom inget annat val än att vara vuxen. Man hade jobb, köpte hus, gifte sig, skiljde sig, sålde hus m.m. Ja, allt detta hör väl livet till men jag måste ändå säga att jag är glad att man trots allt lever under den period man gör nu. Visst hade det kanske varit spännande att uppleva första bilen eller varför inte uppleva något så spännande som att få elektrisk ström. Ja, det är ju saker som vi idag ser som självklara. Det jag frågar mig är dock, vilken typ av sådana händelser kommer vi att få uppleva under vår livstid? Finns det saker kvar att uppleva som kan påverka hela jorden eller varför inte kanske rent av skriva om hela vår historia. Eller skulle vi verkligen vilja eller våga det? Tänk om det trots allt är som så att Pyramiderna byggdes av Aliens eller att oljan tar slut? Vad händer då?
Ja, tankarna kan ibland sväva iväg och då känns det ganska tryggt att ha en litet stuga ute i skogen där man kan sitta och filosofera medan man lägger på ännu ett vedträ i den öppna spisen. Kanske är det just dessa personer som kan komma att överleva en eventuell kollektivt stressepedimi som kanske drabbar planeten Tellus befolkning en vacker dag. Då kan vi sitta där och stirra in i elden och säga, tja vi det var ju kul att man kunde blogga….
På återhörande!
E
Nä, det är först på 80-talet man börjar minnas vad man gjorde. Man började lekis, skol och inte minst högstadiet. 80-talet kom ju att präglas av att man träffade kompisar, klädde sig i konstiga kläder och kavlade upp jeansen längst ner ni vet. Den frissa som gällde var stubb och även tjejerna hade det, iaf i luggen.
90-talet blev ju det årtionde då man under både ja och nej-rop var tvungen att börja ta lite ansvar för sig själv. Man började gymnasiet, skulle försöka ta körkort och sedermera sedan ta på sig studentmössan. Blickar man tillbaka på detta 90-tal så var det nog ganska så omtumlande för oss 70-talister. Dels hände det ju mycket med oss som personer när vi gick från att vara barn till att bli vuxna. Även vår omgivning förändrades i form av att våra tekniska hjälpmedel blev allt mer vanliga. Det kom mobiltelefoner, datorer och Internet. Då jag redan på den tiden delvis redan var inne i den branschen höll jag mig ganska så uppdaterad och jag minns att jag var den första i hela min gymnasieklass som hade en mobiltelefon. Om man hade en mobbe på den tiden var man en snobb. Har man ingen mobbe idag är man, tja efterbliven eller tönt. Tänk så det kan bli.
När vi sedan gick in i 2000-talet hade man liksom inget annat val än att vara vuxen. Man hade jobb, köpte hus, gifte sig, skiljde sig, sålde hus m.m. Ja, allt detta hör väl livet till men jag måste ändå säga att jag är glad att man trots allt lever under den period man gör nu. Visst hade det kanske varit spännande att uppleva första bilen eller varför inte uppleva något så spännande som att få elektrisk ström. Ja, det är ju saker som vi idag ser som självklara. Det jag frågar mig är dock, vilken typ av sådana händelser kommer vi att få uppleva under vår livstid? Finns det saker kvar att uppleva som kan påverka hela jorden eller varför inte kanske rent av skriva om hela vår historia. Eller skulle vi verkligen vilja eller våga det? Tänk om det trots allt är som så att Pyramiderna byggdes av Aliens eller att oljan tar slut? Vad händer då?
Ja, tankarna kan ibland sväva iväg och då känns det ganska tryggt att ha en litet stuga ute i skogen där man kan sitta och filosofera medan man lägger på ännu ett vedträ i den öppna spisen. Kanske är det just dessa personer som kan komma att överleva en eventuell kollektivt stressepedimi som kanske drabbar planeten Tellus befolkning en vacker dag. Då kan vi sitta där och stirra in i elden och säga, tja vi det var ju kul att man kunde blogga….
På återhörande!
E
onsdag 21 oktober 2009
Hej då lilla Morgan, vila i frid....
ROCKSTRO DECEPTIVE CADENCE
”Morgan”
14/12/2001 – 21/10/2009
Fick redan på en sorglig sak idag. Min älskade Morris mamma Morgan är död. Hon blev åtta år, nästan nio.
Tack Morgan för alla härliga stunder som även jag fick tillsammans med dig. Bild på denna lugna och underbara hund kommer senare.
”Morgan”
14/12/2001 – 21/10/2009
Fick redan på en sorglig sak idag. Min älskade Morris mamma Morgan är död. Hon blev åtta år, nästan nio.
Tack Morgan för alla härliga stunder som även jag fick tillsammans med dig. Bild på denna lugna och underbara hund kommer senare.
Karuselldag
Jag har tyvärr varit lite ego i mitt bloggande och kanske inte varit mottaglig för att se och lära av andra bloggare. Nu menar jag inte dom som har det som yrke utan mer sådan som du och jag, dvs helt vanliga och ovanliga personer. För ett tag sedan tipsade EG om en blogg som en släkting hade så igår tog jag mig till att flanera lite i den bloggen. Måste säga att det var jättekul och denna tjej som bloggar har verkligen glimten i öga och är kanonbra på att vinkla vardagens olika mödor och bekymmer. Det var rent av inspirerande att läsa den. Får väl se om jag kan få tillåtelse framöver att kanske länka hennes blogg från min för det kan det vara värt.
Annars är det som vanligt. Onsdagen har varit hektiskt och det var först efter lunch som jag kunde sätta mig ner på min kontorsstol och göra sånt som jag liksom har betalt för att göra. Det började med att hela datorn hängde sig så efter en omstart trodde jag att allt skulle vara ok, men icke. Först efter tre avstängningar och en massa fula ord så kom jag in i våra system igen. Då var det dags för kaffe… Ja så där har dagen liksom fortsatt. Har känt mig som en jojjo som studsat upp och ner från stolen. Ganska bra träning dock men väldigt ineffektivt rent arbetsmässigt. Men imorgon hoppas jag att det lugnat ner sig och på torsdag eftermiddag brukar den sedvanliga ”snart fredag” mentaliteten sprida sig. Ja, ibland är det ju bara så…
Det är förresten ca 340 mil mellan Kiruna och Alanya…Snacka om kontrast tjejen!!
Många undrar förresten hur man kan skriva, läs blogga, mer eller mindre dagligen om i princip ingenting. Tja, det är jättelätt, tro mig. Det händer ju alltid något kul eller mindre kul under en dag och ni ska samtidigt veta att det som läggs ut här är ju bara en promille av det som egentligen händer och sker under en dag, i alla fall i mitt arma liv. Sedan kan man ju alltid skriva om sin barndom, hobby eller annat som man tycker är spännande och som man vill dela med sig om. Någon kanske gillar att samla på kapsyler och kan blogga om det. Själv är jag ingen kapsylbloggare för jag slänger mina kapsyler i soporna. Känns inte som om det liksom finns någon relevant bloggvärde i det. Men men, ni fattar säkert vad jag menar.
Nä, dags att ta tag i verkligheten lite igen.
So long!
E
Annars är det som vanligt. Onsdagen har varit hektiskt och det var först efter lunch som jag kunde sätta mig ner på min kontorsstol och göra sånt som jag liksom har betalt för att göra. Det började med att hela datorn hängde sig så efter en omstart trodde jag att allt skulle vara ok, men icke. Först efter tre avstängningar och en massa fula ord så kom jag in i våra system igen. Då var det dags för kaffe… Ja så där har dagen liksom fortsatt. Har känt mig som en jojjo som studsat upp och ner från stolen. Ganska bra träning dock men väldigt ineffektivt rent arbetsmässigt. Men imorgon hoppas jag att det lugnat ner sig och på torsdag eftermiddag brukar den sedvanliga ”snart fredag” mentaliteten sprida sig. Ja, ibland är det ju bara så…
Det är förresten ca 340 mil mellan Kiruna och Alanya…Snacka om kontrast tjejen!!
Många undrar förresten hur man kan skriva, läs blogga, mer eller mindre dagligen om i princip ingenting. Tja, det är jättelätt, tro mig. Det händer ju alltid något kul eller mindre kul under en dag och ni ska samtidigt veta att det som läggs ut här är ju bara en promille av det som egentligen händer och sker under en dag, i alla fall i mitt arma liv. Sedan kan man ju alltid skriva om sin barndom, hobby eller annat som man tycker är spännande och som man vill dela med sig om. Någon kanske gillar att samla på kapsyler och kan blogga om det. Själv är jag ingen kapsylbloggare för jag slänger mina kapsyler i soporna. Känns inte som om det liksom finns någon relevant bloggvärde i det. Men men, ni fattar säkert vad jag menar.
Nä, dags att ta tag i verkligheten lite igen.
So long!
E
tisdag 20 oktober 2009
Laxpuck i klossformat
Man kan ju undra om man själv har alla hästar hemma i stallet. Men idag har jag lyckats med att vara trippelbokad på olika håll och kanter. Känns som om min skalle inte riktigt kommit tillbaka efter ledigheten. Å andra sidan kan man ju alltid ursäkta sig med just det.
Det är förresten snart exakt två månader kvar till jul. Vi spånade lite kring detta fenomen på resan men insåg att det kändes helt fel med tanke på omständigheterna. Att tala om jul, ljus , tomtar och snö blir liksom inte riktigt relevant när man ligger på en beach i över 30 graders värme. Men dock ska jag minsann ge mig på Fru Eevas Laxpuckar. Måste bara kolla upp receptet en gång till, men gått lät det i alla fall. Fast av beskrivningen så kan detinte sett ut som puckar utan mer som fyrkantiga klossar, men strunt samma.
Huvudsaken är ju att dom smakar gott, puckar som klossar.Själv är jag dock inte så mycket för det här med jul utan anser väl nu för tiden att det är barnens högtid. Men jag får väl jula lite extra för min lilla systerson som ju har lit mer behållning av sådana saker än vad jag har. Förra året fick han en liten dammsugare av mig och attan vad det sögs på julaftonens kväll. Jaja, det ska börjas i tid som man brukar säga.
Det känns faktiskt lite vemodigt att kika ut genom fönstret och inse att detta trots allt är mörkrets rike man befinner sig i. Ok, har ju en besökare då och då som inte är sen att tända en massa ljus på alla möjliga och omöjliga ställen och tur är väl det. Värmeljus är ju trots allt inte så dyrt sett till vad elen kostar. Nåja kan hålla med om att levande ljus faktiskt har en viss mysfaktor.
Imorgon väntar ännu en dag med möten och annat som hör till en vanlig arbetsdag, i alla fall för mig. Förresten, på tal om jobb så får hände en annan spännande sak idag, men det är ett typfall för EG att hjälpa mig reda ut. Fan också, jag som var på G nu liksom...
Men samtidigt orkar jag egentligen inte bry mig faktiskt. Har ju 300 andra projekt där detförsta kommer att börja redan nu till helgen. Då packar vi in oss i min lilla svarta bil och styr kosan mot diverse förättningar och anrättningar som på ett eller annat vis har med hem och hemindredning att göra. E har dock lovar att inte styra och ställa allt för mycket. Tack för det! My home is my castle...
Spännande, sa Bill
Absolut, sa Bull
Kommer man någonsin att bli vuxen egentligen? Jag tvivlar på det faktiskt och det känns faktiskt helt okej ska ni veta. Visst, i vissa situationer gäller det ju att vara skärpt och i alla fall uppträda som om man klarat av grundskolan. Men i andra fall är det skönt att släppafram barnasittet som alltid kommer att ligga latent i min kropp. Däremot har jag drastiskt dragit ner på alla jokes som jag gjorde på jobbet tidigare. Dels passar det sig bättre på ett lagret där jag började med verksamma bana än på kontoret jag sitter nu. Men bäst är ändå när jag var "kraftigt"delaktig i att bygga en låtsasgubbe av en kollega som för stunden hade gått på semester. Dockan blev skrämmande lik och vi hoppades även på att väktarna på nattronden skulle bli jätterädda. Det fick vi dock aldrig reda på. Dockan gick sedan ett dystert öde till mötes då den helt enkelt bara så där slängdes i en container. Men det var kul så länge det varade. Hade gjort samma sak idag så vem vet, man ska aldrig säga aldrig....
Nä, nu är det dags att vara lite social och få lite mat i magen.
På återhörande!
E
Det är förresten snart exakt två månader kvar till jul. Vi spånade lite kring detta fenomen på resan men insåg att det kändes helt fel med tanke på omständigheterna. Att tala om jul, ljus , tomtar och snö blir liksom inte riktigt relevant när man ligger på en beach i över 30 graders värme. Men dock ska jag minsann ge mig på Fru Eevas Laxpuckar. Måste bara kolla upp receptet en gång till, men gått lät det i alla fall. Fast av beskrivningen så kan detinte sett ut som puckar utan mer som fyrkantiga klossar, men strunt samma.
Huvudsaken är ju att dom smakar gott, puckar som klossar.Själv är jag dock inte så mycket för det här med jul utan anser väl nu för tiden att det är barnens högtid. Men jag får väl jula lite extra för min lilla systerson som ju har lit mer behållning av sådana saker än vad jag har. Förra året fick han en liten dammsugare av mig och attan vad det sögs på julaftonens kväll. Jaja, det ska börjas i tid som man brukar säga.
Det känns faktiskt lite vemodigt att kika ut genom fönstret och inse att detta trots allt är mörkrets rike man befinner sig i. Ok, har ju en besökare då och då som inte är sen att tända en massa ljus på alla möjliga och omöjliga ställen och tur är väl det. Värmeljus är ju trots allt inte så dyrt sett till vad elen kostar. Nåja kan hålla med om att levande ljus faktiskt har en viss mysfaktor.
Imorgon väntar ännu en dag med möten och annat som hör till en vanlig arbetsdag, i alla fall för mig. Förresten, på tal om jobb så får hände en annan spännande sak idag, men det är ett typfall för EG att hjälpa mig reda ut. Fan också, jag som var på G nu liksom...
Men samtidigt orkar jag egentligen inte bry mig faktiskt. Har ju 300 andra projekt där detförsta kommer att börja redan nu till helgen. Då packar vi in oss i min lilla svarta bil och styr kosan mot diverse förättningar och anrättningar som på ett eller annat vis har med hem och hemindredning att göra. E har dock lovar att inte styra och ställa allt för mycket. Tack för det! My home is my castle...
Spännande, sa Bill
Absolut, sa Bull
Kommer man någonsin att bli vuxen egentligen? Jag tvivlar på det faktiskt och det känns faktiskt helt okej ska ni veta. Visst, i vissa situationer gäller det ju att vara skärpt och i alla fall uppträda som om man klarat av grundskolan. Men i andra fall är det skönt att släppafram barnasittet som alltid kommer att ligga latent i min kropp. Däremot har jag drastiskt dragit ner på alla jokes som jag gjorde på jobbet tidigare. Dels passar det sig bättre på ett lagret där jag började med verksamma bana än på kontoret jag sitter nu. Men bäst är ändå när jag var "kraftigt"delaktig i att bygga en låtsasgubbe av en kollega som för stunden hade gått på semester. Dockan blev skrämmande lik och vi hoppades även på att väktarna på nattronden skulle bli jätterädda. Det fick vi dock aldrig reda på. Dockan gick sedan ett dystert öde till mötes då den helt enkelt bara så där slängdes i en container. Men det var kul så länge det varade. Hade gjort samma sak idag så vem vet, man ska aldrig säga aldrig....
Nä, nu är det dags att vara lite social och få lite mat i magen.
På återhörande!
E
måndag 19 oktober 2009
Manic Monday..
"Det finns en plats på jorden där solen aldrig ler, Den platsen heter Boden och där bor EG ej mer..."
Vänner, som ni ser började jag med en liten dikt kvällen till ära. Dagen har varit en av de jobbigaste på länge. Att jobba ikapp två veckors frånvaro är totalt omöjligt men jag kom ändå en ganska bra bit på väg. Dagens behållningar har trots allt varit alla kollegor som lite så där diskret och en smula osäkert frågat" Är du inte lite brunare än sist vi sågs?"
Ja jo, jag har ju varit söder över för tusan. Men det är ju kul att inte all solbränna ramlat av i samma tankt som löven på träden. Hur som helst, dagen har trots allt varit bra och jag känner mig just väldigt till freds med livet.
Till och med det där lilla sista spöket har jag nu en gång för alla skrämt bort, dock med stil. Samtidigt kunde jag inte låta bli att le lite så där skadeglatt inombords då jag såg spökets diverse avundsjuka blickar samtidigt som mitt sexiga solbrända ansikte sände ut signaler som att "I am moving on baby".
Tänk vad lite miljöombyte kan göra.
Så nu sitter jag och skriver som avkoppling och lyssnar på A-HA Greatest Hits. Ja, ni vet den där norska supergruppen som var stora som få på 80-talet. Måste erkänna att jag var ett riktigt A-HA fans när jag var yngre. Köpte OKEJ så fort det var något om A-HAoch min dyrkan till dessa tre norska gutter kan nästan så här i efterhand te sig en aning, hm homosexuell. Men men, gillar ju deras musik än idag. Hur många av er läsare minns förresten inte videon till låten Take on me??? Själv gillar jag soundtracket tillBondfilmen The Living Daylight. Ja, våra kära grannar fick ju vänta ända tills Lene Marlin kom för att få samma substans i musikindustrin.
Det är ju lite annat än lusekofta och 17:e maj.
Förresten appropå låtar så finns det nu en bok som heter Saltmannen som jag varmt kan rekommendera. Där finns alla olika typer av feltolkningar av texter. Hur många gånger har man inte hört en låt på radio eller på avstånd och sedan sjungit texten så som man tror att det ska vara. Lovar er att det är hur kul som helst att läsa boken och man känner faktiskt igen sig på mer än ett ställe. Värst är det ju med texter på engelska som man kanske inte riktig förstår eller kan uttala på ett korrekt sätt.
Men en av mina favvisar är ändå Mauro Scoccos "Sara". Läs och begrunda:
"-Åh Sara, kom ut ikväll, jag väntar i hörnet med säden i näven..."
Hm,ja vad säger man??? Ok, alla från landet kanske inte ens visste vad Seven Eleven var för något så det var säkert inget illa ment. Men visst är det kul...
Hade förresten ca 136st olästa jobbrelaterade mail när jag kom tillbaka idag. Kan säga att min deleteknapp fick jobba hårt.
Jenny, är så supertråkigt att du sagt upp dig, men jag förstå att situationen inteär hållbar längre. Hade jag varit din chef istället hade jag vänt på stenar, hotatledningen, ja allt bara för att kunna ha dig kvar rent praktiskt. Men istället önskar jag dig all lycka i livet och att du finner ett nytt jobb så fort det bara går. Men jag ska alltid minnas dig som den där himla glada, duktiga, noggranna och inte minst snälla tjej. We´ll miss U!
Ja, en bättre inköpare är nog svårt att få tag på....suck....Vem ska förresten Skoog nu knacka morse med kontorsväggarna?
Well, livet är inte alla gånger lätt, men vem har sagt att det ska vara det?Mitt liv är heller verkligen inte lätt men jag ser på det med lättnad. Detär en markant skillnad.
På återhörande!
Eken
Vänner, som ni ser började jag med en liten dikt kvällen till ära. Dagen har varit en av de jobbigaste på länge. Att jobba ikapp två veckors frånvaro är totalt omöjligt men jag kom ändå en ganska bra bit på väg. Dagens behållningar har trots allt varit alla kollegor som lite så där diskret och en smula osäkert frågat" Är du inte lite brunare än sist vi sågs?"
Ja jo, jag har ju varit söder över för tusan. Men det är ju kul att inte all solbränna ramlat av i samma tankt som löven på träden. Hur som helst, dagen har trots allt varit bra och jag känner mig just väldigt till freds med livet.
Till och med det där lilla sista spöket har jag nu en gång för alla skrämt bort, dock med stil. Samtidigt kunde jag inte låta bli att le lite så där skadeglatt inombords då jag såg spökets diverse avundsjuka blickar samtidigt som mitt sexiga solbrända ansikte sände ut signaler som att "I am moving on baby".
Tänk vad lite miljöombyte kan göra.
Så nu sitter jag och skriver som avkoppling och lyssnar på A-HA Greatest Hits. Ja, ni vet den där norska supergruppen som var stora som få på 80-talet. Måste erkänna att jag var ett riktigt A-HA fans när jag var yngre. Köpte OKEJ så fort det var något om A-HAoch min dyrkan till dessa tre norska gutter kan nästan så här i efterhand te sig en aning, hm homosexuell. Men men, gillar ju deras musik än idag. Hur många av er läsare minns förresten inte videon till låten Take on me??? Själv gillar jag soundtracket tillBondfilmen The Living Daylight. Ja, våra kära grannar fick ju vänta ända tills Lene Marlin kom för att få samma substans i musikindustrin.
Det är ju lite annat än lusekofta och 17:e maj.
Förresten appropå låtar så finns det nu en bok som heter Saltmannen som jag varmt kan rekommendera. Där finns alla olika typer av feltolkningar av texter. Hur många gånger har man inte hört en låt på radio eller på avstånd och sedan sjungit texten så som man tror att det ska vara. Lovar er att det är hur kul som helst att läsa boken och man känner faktiskt igen sig på mer än ett ställe. Värst är det ju med texter på engelska som man kanske inte riktig förstår eller kan uttala på ett korrekt sätt.
Men en av mina favvisar är ändå Mauro Scoccos "Sara". Läs och begrunda:
"-Åh Sara, kom ut ikväll, jag väntar i hörnet med säden i näven..."
Hm,ja vad säger man??? Ok, alla från landet kanske inte ens visste vad Seven Eleven var för något så det var säkert inget illa ment. Men visst är det kul...
Hade förresten ca 136st olästa jobbrelaterade mail när jag kom tillbaka idag. Kan säga att min deleteknapp fick jobba hårt.
Jenny, är så supertråkigt att du sagt upp dig, men jag förstå att situationen inteär hållbar längre. Hade jag varit din chef istället hade jag vänt på stenar, hotatledningen, ja allt bara för att kunna ha dig kvar rent praktiskt. Men istället önskar jag dig all lycka i livet och att du finner ett nytt jobb så fort det bara går. Men jag ska alltid minnas dig som den där himla glada, duktiga, noggranna och inte minst snälla tjej. We´ll miss U!
Ja, en bättre inköpare är nog svårt att få tag på....suck....Vem ska förresten Skoog nu knacka morse med kontorsväggarna?
Well, livet är inte alla gånger lätt, men vem har sagt att det ska vara det?Mitt liv är heller verkligen inte lätt men jag ser på det med lättnad. Detär en markant skillnad.
På återhörande!
Eken
söndag 18 oktober 2009
Lunch och dessert
Vätska är viktigt i värmen. Glassen likaså.....
Själv hoppade jag över kaffedrickandet..........
ATY-ARN-CPH BLX0452
Att uppskatta det man har istället för att sukta efter det man inte har är nog ett ganska vanligt uppkommande problem. Efter att ha druckit vatten på flaska i två veckor så saknar man ju att kunna dricka ut kranen. Men själv dricker jag ju vatten ur flaska även hemma. Slöseri är bara förnamnet jag vet. Att sedan inse att alla trots allt inte ens har vatten alls gör det hela mer komplicerat. Slår man ihop alla soldater som finns under Nato-OTAN/ISAF så uppgår det till ca 120 000 man i Afganistan. Om nu hälften av dessa istället la sin energi på att se till att folk i tredje världen istället fick drickbart kranvatten skulle hela konceptet med FNhelt klart komma i en annan dager. Resurser, kunskap och kompetens finns, det är jag säker på.
För två veckor sedan lämnade jag ett Sverige i sommarskrud. Träden var gröna, solen värmde och det var allmän casual klädsel som gällde. Så här två veckor senare är det kallt, riktigt kallt. Löven är gula och vissa har redan ramlat av träden. Ute ser man barn och vuxna med både mössa och vantar och solen går snart ner innan tidiga Rapport. Hösten är helt klart här. Men men, tack och lov har man fått sin del av sol och värme också och solbrännan kommer nog sitta i ett bra tag till hoppas jag.
Förresten, tro det eller ej men för ca 2 veckor sedan åt jag frukost klockan 03:30. Bara det är en bedrift i sig. Sedan har jag ätit frukost varje morgon efter det. Men nu måste jag nog återgå till det normala, dvs ingen frukost innan lunch. Dock har det visserligen varit dåligt med lunch men under omständigheterna har detfungerat bra det också.
Just det, vad säger ni och detta! När vi landade på Arlanda och skulle hämta ut väskorna så var MIN väska den första som kom ut där på bandet. Vänner, det har aldrig hänt i historien och till och med jag blev så förvånad att jag faktiskt missade det och fick springa efter den. Nåja, någon gång ska ju vara den första. Mitt resesällskapfick vänta "lite" längre. Typ en cigg och ett telefonsamtal senare, bortsett från ciggen men det kunde gått det med.
"Med facit i hand känns allt mycket lättare" Okänd
Nä, nu ska jag vidare i livet. Finns ju vissa förpliktelser även för mig. Men jaglovar återkomma med både det ena och andra inte mins från mina äventyr i mellanöstern.
Ha de!
E
För två veckor sedan lämnade jag ett Sverige i sommarskrud. Träden var gröna, solen värmde och det var allmän casual klädsel som gällde. Så här två veckor senare är det kallt, riktigt kallt. Löven är gula och vissa har redan ramlat av träden. Ute ser man barn och vuxna med både mössa och vantar och solen går snart ner innan tidiga Rapport. Hösten är helt klart här. Men men, tack och lov har man fått sin del av sol och värme också och solbrännan kommer nog sitta i ett bra tag till hoppas jag.
Förresten, tro det eller ej men för ca 2 veckor sedan åt jag frukost klockan 03:30. Bara det är en bedrift i sig. Sedan har jag ätit frukost varje morgon efter det. Men nu måste jag nog återgå till det normala, dvs ingen frukost innan lunch. Dock har det visserligen varit dåligt med lunch men under omständigheterna har detfungerat bra det också.
Just det, vad säger ni och detta! När vi landade på Arlanda och skulle hämta ut väskorna så var MIN väska den första som kom ut där på bandet. Vänner, det har aldrig hänt i historien och till och med jag blev så förvånad att jag faktiskt missade det och fick springa efter den. Nåja, någon gång ska ju vara den första. Mitt resesällskapfick vänta "lite" längre. Typ en cigg och ett telefonsamtal senare, bortsett från ciggen men det kunde gått det med.
"Med facit i hand känns allt mycket lättare" Okänd
Nä, nu ska jag vidare i livet. Finns ju vissa förpliktelser även för mig. Men jaglovar återkomma med både det ena och andra inte mins från mina äventyr i mellanöstern.
Ha de!
E
lördag 17 oktober 2009
Snart tillbaka
Resan är i det närmaste slut och man kan ju undra var tiden tagit vägen. Men alla resor har ju ett slut så även livets resa. Någon sa en gång att livet är egentligenen enda lång resa fram till slutmålet som är döden. Tja, kanske ligger något i det faktiskt.
Nu kommer man lämna värmen för ett betydligt bistrare klimat på många sätt. Att komma in i vardagen har man ju gjort förr men samtidigt har denna resa hela tiden haft en helt annan innebörd. Det har inte varit som någon vanlig "semesterresa" utan det har funnits en hel del andra bakomliggande moment som skiljer denna resa markant från mina tidigare. Det gör också att hemkomsten kan komma att kännas på ett helt annat vis också. Talade lite med mina reskamrater och dom hade väl egentligen samma tankar. Men livet kommer att gå vidare även där hemma, några tusen mil härifrån.
Dock känner jag mig ganska redo för att fara hem. Konstigt nog saknar man ju hemmet efter ett tag hur kul, spännande eller annorlunda ens resmål än är. Bara att slippa vakna till tutande bilar, troende muslimer eller lösa hundar som skäller är ju guld värt. Men samtidigt hör dessa ljud ändå hemma här och utan dessa skulle det inte kännas äkta. Trots att vi ändå inte varit här jätte länge hälsar delar av lokalbefolkningen glatt på oss då vi kommer längs gatorna. Vår närvaro är helt klart uppskattad men fattas bara annat. Utan sådana som oss hade dom ju helt gått under och vi tryggar ju en hel del för dom, i alla fall under perioder. Men vi har också fått veta att under ytan finns det ändå en bitter vardag för dessa personer och både skenet och glansen bedrar på olika sätt och vis. Men vi drar i alla fall vårt lilla strå i stacken och på sätt och vis känns det ganska okej. Imorgon blir det ett sista besök hos en av våra första vänner. First impression last, som man brukar säga.
Jag kommer ändå att kunna summera denna tripp som något positivt. Det kom att bli nytta förenat med nöje och jag har personligen brytit vissa ramar och begränsningar som jag själv tidigare haft. Att våga prova något nytt,kasta sig in i det okända, tillsammans med okända, ja listan kan göras lång. Men om du bjuder på dig själv får du oftast samma mynt tillbaka. Resan har varit blod, svett och tårar, men blodet och svetten har även torkat och tårarna har självklart även varit lika mycket skratt och tokigheter.
I skrivande stund är det ca 25 grader och klockan är närmare 22:30 lokal tid. Vi har i dagarna fått oroande rapporter om att snö, kyla och halka är på väg hemma. Det känns ganksa så avlägser men vi inser alla att vi kommer att kastas in i verkligheten på hårdast tänkbara vis. Därför kommer jag att ta till vara på varenda sekund av den tid som nu är kvar.
En utförligare beskrivning kommer längre fram i bloggen.
Hälsar
Eken
Nu kommer man lämna värmen för ett betydligt bistrare klimat på många sätt. Att komma in i vardagen har man ju gjort förr men samtidigt har denna resa hela tiden haft en helt annan innebörd. Det har inte varit som någon vanlig "semesterresa" utan det har funnits en hel del andra bakomliggande moment som skiljer denna resa markant från mina tidigare. Det gör också att hemkomsten kan komma att kännas på ett helt annat vis också. Talade lite med mina reskamrater och dom hade väl egentligen samma tankar. Men livet kommer att gå vidare även där hemma, några tusen mil härifrån.
Dock känner jag mig ganska redo för att fara hem. Konstigt nog saknar man ju hemmet efter ett tag hur kul, spännande eller annorlunda ens resmål än är. Bara att slippa vakna till tutande bilar, troende muslimer eller lösa hundar som skäller är ju guld värt. Men samtidigt hör dessa ljud ändå hemma här och utan dessa skulle det inte kännas äkta. Trots att vi ändå inte varit här jätte länge hälsar delar av lokalbefolkningen glatt på oss då vi kommer längs gatorna. Vår närvaro är helt klart uppskattad men fattas bara annat. Utan sådana som oss hade dom ju helt gått under och vi tryggar ju en hel del för dom, i alla fall under perioder. Men vi har också fått veta att under ytan finns det ändå en bitter vardag för dessa personer och både skenet och glansen bedrar på olika sätt och vis. Men vi drar i alla fall vårt lilla strå i stacken och på sätt och vis känns det ganska okej. Imorgon blir det ett sista besök hos en av våra första vänner. First impression last, som man brukar säga.
Jag kommer ändå att kunna summera denna tripp som något positivt. Det kom att bli nytta förenat med nöje och jag har personligen brytit vissa ramar och begränsningar som jag själv tidigare haft. Att våga prova något nytt,kasta sig in i det okända, tillsammans med okända, ja listan kan göras lång. Men om du bjuder på dig själv får du oftast samma mynt tillbaka. Resan har varit blod, svett och tårar, men blodet och svetten har även torkat och tårarna har självklart även varit lika mycket skratt och tokigheter.
I skrivande stund är det ca 25 grader och klockan är närmare 22:30 lokal tid. Vi har i dagarna fått oroande rapporter om att snö, kyla och halka är på väg hemma. Det känns ganksa så avlägser men vi inser alla att vi kommer att kastas in i verkligheten på hårdast tänkbara vis. Därför kommer jag att ta till vara på varenda sekund av den tid som nu är kvar.
En utförligare beskrivning kommer längre fram i bloggen.
Hälsar
Eken
torsdag 1 oktober 2009
Take it or leave it, I leave it..
Då är det bara timmar kvar och tiden har gått riktigt fort. Fattar nog egentligen inte var tiden ärligt talat tog vägen. Det har ju hänt så otroligt mycket på dessa veckor och det har på många sätt inneburit en helomvändning i livet. Såg förresten idag det det var den 23:e augusti som det första spadtaget togs och från det datumet fram till idag känns i vissa fall som ett vaccum. Men nu är jag on my way.
En ganska stor del i det hela har "LM" som gav mig en rejäl kick i baken. Ja, nu menar jag inte en liten diskret spark så man snubblar till, nä LM sparkade fan ner mig för ett stup. När jag väl skakat av mig dammet, satt plåster på såren och spjälkat ihop mina brutna ben började jag så smått att klätta upp igen. Ganska så tidigt sträckte EG ut handen och drog denna lilla människa en bra bit och sedan kom Emma och hjälpte mig den sista biten. Kontentan är att med facit i hand ska kanske fler bli utsparkade för ett stup, men samtidigt är det få förunnat att orka ta sig upp för stupet igen. LM, tack för sparken, I mean it! Jag sparkade visserligen LM också för några år sedan, kom faktiskt på det nyss. Men det är en annan historia. Men det är kanske det som kallas tjänster och gentjänster...
Min resa är också ett reslutat av denna spark skulle man kunna säga. Omständigheterna idag har ju gjort att resan på sätt och vis blivit möjlig inte minst av praktiskta skäl. Att kliva in i hallen på ARN kommer kännas lite skumt men samtidigt något som liksom funnits där i bakhuvudet ganska så länge,ja faktiskt under ett par års tid. Men nu är jag på väg och tur är nog det. Att sedan kasta av sig sina ordinare kläder och i kläda sig andra "dagiskläder" kommer heller inte att kännas dumt. Känslan att på sätt och vis få vara barn igen, men under andra former är något alla män och kvinnor nog skulle prova på lite oftare. Men samtidigt är ju det helt upp till var och en. Glöm heller inte att resan hela tiden har en ganska så allvarlig underton. Återkommer nog till det vid behov.
Emma lämnar jag tyvärr hemma men hon kommer ju ändå att finnas med på resan på olika sätt. Bara det är ju få förunnat. Men man ska nog även tacka dagens IT-samhälle för det. Samtidigt har hon inte haft så där jättemycket att säga till om gällande detta. Hon visste min inställning till det hela från början och det ska hon ha all heder för. Tack tack tjejen, du är bara sååå nice!Förresten, går denna tripp bra har jag lovar E att ta med henne till USA nästa år,om tid finnes. Hon har aldrig varit där och skulle verkligen vilja ha en bra guide.*S*
"-Sätt in en kul bild på mig där det ser ut som om att jag sitter och längtar", sa hon häromdagen.
Jaha, svarade jag. Ja med tanke på att du är både linslus och totalt crazy så har du säkert ensådan.
"Japp, vi kan faktiskt ta den från när vi var i Helsingborg, den blir bra.
"Ok, då tar vi den, sa jag. "
Så bilden ovan är en fejkad "längta efter mig" bild för just då längtade vi efter att åka hem. Men A och N skulle ju först köpa dricka, men hem kom vi.
Bilden i sig togs för att jag ville prova mobbens kamera när ljuset inte var så bra. Men det funkade ju helt ok måste jag säga...
Nä, nu ska jag vara social den sista tid som är kvar, men jag lovar dyrt och heligt att på ett eller annat vis höra av mig till er under resans gång.
"" Förnuftet gör ofta misstag, samvetet aldrig..""
Hälsar
E
En ganska stor del i det hela har "LM" som gav mig en rejäl kick i baken. Ja, nu menar jag inte en liten diskret spark så man snubblar till, nä LM sparkade fan ner mig för ett stup. När jag väl skakat av mig dammet, satt plåster på såren och spjälkat ihop mina brutna ben började jag så smått att klätta upp igen. Ganska så tidigt sträckte EG ut handen och drog denna lilla människa en bra bit och sedan kom Emma och hjälpte mig den sista biten. Kontentan är att med facit i hand ska kanske fler bli utsparkade för ett stup, men samtidigt är det få förunnat att orka ta sig upp för stupet igen. LM, tack för sparken, I mean it! Jag sparkade visserligen LM också för några år sedan, kom faktiskt på det nyss. Men det är en annan historia. Men det är kanske det som kallas tjänster och gentjänster...
Min resa är också ett reslutat av denna spark skulle man kunna säga. Omständigheterna idag har ju gjort att resan på sätt och vis blivit möjlig inte minst av praktiskta skäl. Att kliva in i hallen på ARN kommer kännas lite skumt men samtidigt något som liksom funnits där i bakhuvudet ganska så länge,ja faktiskt under ett par års tid. Men nu är jag på väg och tur är nog det. Att sedan kasta av sig sina ordinare kläder och i kläda sig andra "dagiskläder" kommer heller inte att kännas dumt. Känslan att på sätt och vis få vara barn igen, men under andra former är något alla män och kvinnor nog skulle prova på lite oftare. Men samtidigt är ju det helt upp till var och en. Glöm heller inte att resan hela tiden har en ganska så allvarlig underton. Återkommer nog till det vid behov.
Emma lämnar jag tyvärr hemma men hon kommer ju ändå att finnas med på resan på olika sätt. Bara det är ju få förunnat. Men man ska nog även tacka dagens IT-samhälle för det. Samtidigt har hon inte haft så där jättemycket att säga till om gällande detta. Hon visste min inställning till det hela från början och det ska hon ha all heder för. Tack tack tjejen, du är bara sååå nice!Förresten, går denna tripp bra har jag lovar E att ta med henne till USA nästa år,om tid finnes. Hon har aldrig varit där och skulle verkligen vilja ha en bra guide.*S*
"-Sätt in en kul bild på mig där det ser ut som om att jag sitter och längtar", sa hon häromdagen.
Jaha, svarade jag. Ja med tanke på att du är både linslus och totalt crazy så har du säkert ensådan.
"Japp, vi kan faktiskt ta den från när vi var i Helsingborg, den blir bra.
"Ok, då tar vi den, sa jag. "
Så bilden ovan är en fejkad "längta efter mig" bild för just då längtade vi efter att åka hem. Men A och N skulle ju först köpa dricka, men hem kom vi.
Bilden i sig togs för att jag ville prova mobbens kamera när ljuset inte var så bra. Men det funkade ju helt ok måste jag säga...
Nä, nu ska jag vara social den sista tid som är kvar, men jag lovar dyrt och heligt att på ett eller annat vis höra av mig till er under resans gång.
"" Förnuftet gör ofta misstag, samvetet aldrig..""
Hälsar
E
Ett tandtroll i skogen och 10 i munnen
Nu är slutet nära till början på något annat. Det lät lite skumt med det är ju trots allt så det är. Funderade länge och väl igår på saker och ting men kom fram till att det kommer bli kanon. Blev rätt sent faktiskt för det är ju trots allt så att när man ligger i mörkret och stirrar i taket går ju tiden ganska snabbt. Sedan kommer någon motkommentar eller fundering från den som ligger bredvid och så är hela karusellen igång igen. Tack och lov har ju inte dessa funderingar någon gång slutat i praktgräl eller smäll i dörrarna eller att någon fått sova på soffan. Så det får man ju vara glad för.Men men, på det stora hela är allt på sin plats och det är bara att invänta de sista timmarna.
Har kommit på att E är lite av en fjortis i den bemärkelsen att det här med digitalkamera alternativt mobiltelefon och att i första hand fota sig själv i olika och omöjliga poser fortfarande är ett stort intresse. Själv vill jag helst inte alls vara med på bild, i alla fall inte mer än nödvändigt. Finns ju trots allt något som heter att verka utan att synas. Finns egentligen ingen bra grund till fotandet heller utan svaret blir oftast en axelryckning med kommentaren” Det är alltid bra att ha”. Ja jo, kanske det kära E.
Surt sa räven om rönnbären och det sa min 2,5åriga systerson också....
Kan passa på att nämna mig gode vän T. Vi var ute och åkte lite bil härom kvällen och kom farandes på motorvägen in mot stan. Då fick jag en flashback då vi för ett antal år sedan kom farandes i en Subaru Imprezia på samma väg men då i 212km/h. Då gick det minsann undan och jag var rädd som fan. Kan lugnt säga att det gick inte lika fort härom kvällen och Subarun var utbytt mot min BMW. Men som sagt, hade vi kraschat den där kvällen så vet i fan om jag suttit och skrivit nu. Men men, vad är det man säger, lika barn leka bäst.
Förresten, tror jag blev tagen av en fartkamera för ett tag sedan också. Väntar med spänning på att brevet ska dimpa ner från Polisen men än har det varit lugn med den typen av snigelpost….tack och lov. Skulle det komma så är det andra gången i mitt liv som jag åker fast med en kamera. Men vi får se vad som händer.
EG, fan är det inte typiskt att dina gamla gaddar skulle ge upp nu? Hoppas att du slipper uppsöka tandis när du är på resande fot bara. Kan ju bli kul att i värsta fall få bli sondmatad under 14 dagar i främmande land, eller?*ler* Nåja, kunde ju varit mycket värre och ansluter du dig inte till gruppen på ARN så hade du gjort ett helg gäng ganska så besvikna tror jag, och i alla fall en person. Skulle detta dentala förfall fortsätta har EG´s arbetsgivare snart ett tandlöst penntroll som smyger runt i skogarna. Ett tips, du kanske inte behöver provsmaka alla pinnar och stenar när ni traskar runt i skog och mark. Räcker gott och väl att ni visar objekten precis som dom är. Eventuella tester och provsmakningar tycker jag ni ska låta köparen få utföra. Eller kanske är det en statlig artighetsfras, typ kan jag kan du. Å andra sidan finns det ju ett talesätt att bagarens barn äter inte bagarens bröd. Tror man brukar säga så i alla fall.
Skriver bara kort idag för jag har lite för mycket att göra. Dock kanske det blir ett lite längre inlägg senare ikväll och kanske även någon ny trevlig bild.
På återhörande!
E
Har kommit på att E är lite av en fjortis i den bemärkelsen att det här med digitalkamera alternativt mobiltelefon och att i första hand fota sig själv i olika och omöjliga poser fortfarande är ett stort intresse. Själv vill jag helst inte alls vara med på bild, i alla fall inte mer än nödvändigt. Finns ju trots allt något som heter att verka utan att synas. Finns egentligen ingen bra grund till fotandet heller utan svaret blir oftast en axelryckning med kommentaren” Det är alltid bra att ha”. Ja jo, kanske det kära E.
Surt sa räven om rönnbären och det sa min 2,5åriga systerson också....
Kan passa på att nämna mig gode vän T. Vi var ute och åkte lite bil härom kvällen och kom farandes på motorvägen in mot stan. Då fick jag en flashback då vi för ett antal år sedan kom farandes i en Subaru Imprezia på samma väg men då i 212km/h. Då gick det minsann undan och jag var rädd som fan. Kan lugnt säga att det gick inte lika fort härom kvällen och Subarun var utbytt mot min BMW. Men som sagt, hade vi kraschat den där kvällen så vet i fan om jag suttit och skrivit nu. Men men, vad är det man säger, lika barn leka bäst.
Förresten, tror jag blev tagen av en fartkamera för ett tag sedan också. Väntar med spänning på att brevet ska dimpa ner från Polisen men än har det varit lugn med den typen av snigelpost….tack och lov. Skulle det komma så är det andra gången i mitt liv som jag åker fast med en kamera. Men vi får se vad som händer.
EG, fan är det inte typiskt att dina gamla gaddar skulle ge upp nu? Hoppas att du slipper uppsöka tandis när du är på resande fot bara. Kan ju bli kul att i värsta fall få bli sondmatad under 14 dagar i främmande land, eller?*ler* Nåja, kunde ju varit mycket värre och ansluter du dig inte till gruppen på ARN så hade du gjort ett helg gäng ganska så besvikna tror jag, och i alla fall en person. Skulle detta dentala förfall fortsätta har EG´s arbetsgivare snart ett tandlöst penntroll som smyger runt i skogarna. Ett tips, du kanske inte behöver provsmaka alla pinnar och stenar när ni traskar runt i skog och mark. Räcker gott och väl att ni visar objekten precis som dom är. Eventuella tester och provsmakningar tycker jag ni ska låta köparen få utföra. Eller kanske är det en statlig artighetsfras, typ kan jag kan du. Å andra sidan finns det ju ett talesätt att bagarens barn äter inte bagarens bröd. Tror man brukar säga så i alla fall.
Skriver bara kort idag för jag har lite för mycket att göra. Dock kanske det blir ett lite längre inlägg senare ikväll och kanske även någon ny trevlig bild.
På återhörande!
E
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)