Ok, alla har vi ju våra laster men Emmas mamma får bära skulden även här. på olika sätt och vis.....*S* Å andra sidan, jättekram till er båda!!Skriver mer senare, för ni kan ju gissa var jag ska bege mig...
Hälsar
Eken
onsdag 30 september 2009
Ett tappert försök att dölja morgonciggen...
Ok, alla har vi ju våra laster men Emmas mamma får bära skulden även här. på olika sätt och vis.....*S* Å andra sidan, jättekram till er båda!!Skriver mer senare, för ni kan ju gissa var jag ska bege mig...
Hälsar
Eken
Vad är väl en bal på...
Ångrar att jag inte hade min andra kamera med mig ut på sjön igår. Var ju trots allt ganska fint väder innan solen gick ner. Den är heller inte lika känslig för vibrationer, något som ju inte är helt ovanligt i en båt på sjön.
Men men, ni får hålla er till tåls lite men fler bilder på det marina temat kommer, jag lovar.
Skulle förresten fått lite nya seglarkläder igår men dom hade tyvärr inte kommit än så även jag får hålla mig till tåls lite till. Bör nog inventera garderoben nu för det har ju blivit ett och annat plagg genom årens lopp med klubbens logga. Men så länge det är helt och funktionellt så behåller jag kläderna. Är ju allt från T-shirts till ett helt seglarställ och sedan allt där emellan.
På tal om att inventera. Passade på att rensa i mitt skafferi sent igår kväll. Det blev en spännande resa. Förutom diverse matvaror hittades tre gem, en mobilladdare, två pennor, ett hårspänne (inte mitt men jag vet vems), ett kvitto, två muffins som man kunde spela tennis med och sist men inte minst ett gammalt kundkex, vad det nu gjorde där. Så nu vet ni det. Snacka om att koka soppa på en spik. Jag har det mesta i mitt skafferi ju, eller i alla fall hade.
Tänkte även rensa ut kylen lite med det var ganska så fixat ändå.
Minen på E då hon öppnade den första gången, ja den går inte av för hackor. För att sammanfatta hela kylskåpsproblematiken kan jag bara säga att det finns gott om plats där. Mer behöver jag nog inte skriva.
Fick förresten en uppdatering imorse om min älskade lilla Elmo. Allt var okej och han hade bara rymt en gång, än så länge. Men det hade gått bra och han hade rymt hem till en ”kompis” som är en blandrastik. Känns också kanonbra att han verkar bli bättre och bättre med sin allergi. Kanske faktiskt helt enkelt är som så att klimatet lite norröver är bättre för honom. Ska bli kul att se bilder på honom sidan men det både känns och verkar som om han trivs som fisken i vattnet där uppe i Bollnäs. Inte undra på när man får vara ute 5-6 timmar varje dag och även har eget stall, ridpadock, hästar och självklart andra hundar att leka med. Så det är nog bara en tidsfråga innan Prins Elmo åter blir Kung Elmo även hos familjen Nordlund.
Har fortfarande inte hittat min förlorade resehandling men nu gör det ju inget egentligen eftersom jag kunde skriva ut den igen. Frågan är ju dock bara var den kan ha tagit vägen. Det är jätteskumt, men den låg inte i skafferiet.
Lite kul att man måste ha med sig så mycket papper och annat jox när man ska iväg. Det här med att vi lever i det papperslösa samhället är ju verkligen en sanning med modifikation. Tycker det skrivs ut papper till höger och vänster och även jag själv skriver ju ut ett och annat mail m.m.
Så det dröjer nog ett bra tag innan våra pappersbruk kommer att få slå igen på grund av drastiskt minskad efterfrågan….
Maskeradtips.
Ta på dig ett underställ, helst blått. Tänk på att stället ska vara tight som fan. Sedan lånar du ett par röda Y-front kallingar om nu någon ha sådana kvar. Dessa trär du utanpå understället. Vill du vara extra ball tar du först en suspensoar innan du lirkar på dig kallingarna. Därefter frågar du din mamma eller flickvän om hon har några läderstövlar. Akta bara så stövlarna inte har för höga klackar får då kan det bli jobbigt att gå. Sist men inte minst åker du iväg till Lindex, HM eller någon annan liknande affär och köper en ögonmask. Skulle det inte finnas någon med hål för ögonen så kan du ju själv klippa ut det.
Så med detta tips så har du gått från en vanligt medelsvensson till självaste Fantomen. Vill du ha lite extrautrustning så rota fram det där breda skärpet du hade på 80-talet och köp en leksakspistol med hölster.
Vill du glassa då där lite extra så kan du även försöka låna en häst och en hund av modell Schäfer. Men det är som sagt endast om du är en person som jämnt och ständigt måste ha extra allt.Hur so helst jag lovar dig, du kommer vara festens höjdpunkt…förutsatt att det är en maskerad du ska på.
Over and out!
E
Men men, ni får hålla er till tåls lite men fler bilder på det marina temat kommer, jag lovar.
Skulle förresten fått lite nya seglarkläder igår men dom hade tyvärr inte kommit än så även jag får hålla mig till tåls lite till. Bör nog inventera garderoben nu för det har ju blivit ett och annat plagg genom årens lopp med klubbens logga. Men så länge det är helt och funktionellt så behåller jag kläderna. Är ju allt från T-shirts till ett helt seglarställ och sedan allt där emellan.
På tal om att inventera. Passade på att rensa i mitt skafferi sent igår kväll. Det blev en spännande resa. Förutom diverse matvaror hittades tre gem, en mobilladdare, två pennor, ett hårspänne (inte mitt men jag vet vems), ett kvitto, två muffins som man kunde spela tennis med och sist men inte minst ett gammalt kundkex, vad det nu gjorde där. Så nu vet ni det. Snacka om att koka soppa på en spik. Jag har det mesta i mitt skafferi ju, eller i alla fall hade.
Tänkte även rensa ut kylen lite med det var ganska så fixat ändå.
Minen på E då hon öppnade den första gången, ja den går inte av för hackor. För att sammanfatta hela kylskåpsproblematiken kan jag bara säga att det finns gott om plats där. Mer behöver jag nog inte skriva.
Fick förresten en uppdatering imorse om min älskade lilla Elmo. Allt var okej och han hade bara rymt en gång, än så länge. Men det hade gått bra och han hade rymt hem till en ”kompis” som är en blandrastik. Känns också kanonbra att han verkar bli bättre och bättre med sin allergi. Kanske faktiskt helt enkelt är som så att klimatet lite norröver är bättre för honom. Ska bli kul att se bilder på honom sidan men det både känns och verkar som om han trivs som fisken i vattnet där uppe i Bollnäs. Inte undra på när man får vara ute 5-6 timmar varje dag och även har eget stall, ridpadock, hästar och självklart andra hundar att leka med. Så det är nog bara en tidsfråga innan Prins Elmo åter blir Kung Elmo även hos familjen Nordlund.
Har fortfarande inte hittat min förlorade resehandling men nu gör det ju inget egentligen eftersom jag kunde skriva ut den igen. Frågan är ju dock bara var den kan ha tagit vägen. Det är jätteskumt, men den låg inte i skafferiet.
Lite kul att man måste ha med sig så mycket papper och annat jox när man ska iväg. Det här med att vi lever i det papperslösa samhället är ju verkligen en sanning med modifikation. Tycker det skrivs ut papper till höger och vänster och även jag själv skriver ju ut ett och annat mail m.m.
Så det dröjer nog ett bra tag innan våra pappersbruk kommer att få slå igen på grund av drastiskt minskad efterfrågan….
Maskeradtips.
Ta på dig ett underställ, helst blått. Tänk på att stället ska vara tight som fan. Sedan lånar du ett par röda Y-front kallingar om nu någon ha sådana kvar. Dessa trär du utanpå understället. Vill du vara extra ball tar du först en suspensoar innan du lirkar på dig kallingarna. Därefter frågar du din mamma eller flickvän om hon har några läderstövlar. Akta bara så stövlarna inte har för höga klackar får då kan det bli jobbigt att gå. Sist men inte minst åker du iväg till Lindex, HM eller någon annan liknande affär och köper en ögonmask. Skulle det inte finnas någon med hål för ögonen så kan du ju själv klippa ut det.
Så med detta tips så har du gått från en vanligt medelsvensson till självaste Fantomen. Vill du ha lite extrautrustning så rota fram det där breda skärpet du hade på 80-talet och köp en leksakspistol med hölster.
Vill du glassa då där lite extra så kan du även försöka låna en häst och en hund av modell Schäfer. Men det är som sagt endast om du är en person som jämnt och ständigt måste ha extra allt.Hur so helst jag lovar dig, du kommer vara festens höjdpunkt…förutsatt att det är en maskerad du ska på.
Over and out!
E
tisdag 29 september 2009
Det blev en kall och mörk kväll, och ingen korv...
Well, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder....och det hade vi inte!
Nåja, då var sista träningskvällen avklarad men tyvärr blev jag blåst på Bullens varmkorv med bröd. Får ta igen det nästa säsong istället.
Därför står jag och korv-deppar med händerna i fickorna med månen som enda vittne. Ja, ni ser månen där mellan träden. Tur att Karin sken som en sol istället. Men hon kanske inte var lika sugen på korv. Skulle egentligen tagit fler bilder också men dom blev så suddiga eftersom det gungar på sjön.... Men det kommer säkert fler tillfällen.
Hälsar
E
P.S Både Karin och jag HAR flytväst på oss men dom är under jackorna, så det så.
Allt på en och samma gång..
Apan också, det höll på att gå riktigt illa idag. Kunde inte hitta en av mina resehandlingar. Trots att just denna suttit på kylskåpsdörren ett bra tag och sedan legat i en mapp så var den puts väck. Kände hur kallsvetten kom krypande och kunde se hur en viss person på Fortv mer eller mindre skulle döda mig för denna fadäs. Kan meddela att jag har fortfarande inte funnit denna resehandling men eftersom vi lever i ett elektroniskt samhälle så hade jag all nödvändig info i mailform. Tacka fan för att jag inte hade slängt just DET mailet. Så nu kommer jag att kunna fara iväg och jag kommer även att få fortsätta leva ett tag till för nu ramlade jag ju av listan över dödsdömda på Fortv.damens lista. Phust!!!!
Fan..hade varit riktigt jobbigt att meddela att, tja du..jag kan inte fara iväg för jag hittar inte behövliga resehandlingar. Usch ja, jag vågar inte ens tänka tanken på vad som skulle ha hänt då.
Såg att kära E hade varit och kommentera mitt senaste inlägg som vanligt. Kul tjej det där och hon verkar inte nöja sig med det lilla heller. Skumpa i duschen…tja är man finsmakare så är man. Men visst, ska man fara iväg ett tag så ska man ju. Kraaaaaaaaaaaam E!!
Lite spännande med två resande personer i ett hushåll men visst, det funkar ju det med.
Igår lyckades jag slå på TV:n när det var reklam på 3:an, 4:an, 5:an 6:an, 9:an och Discovery samtidigt. Vad säger ni om det!
Ja det börjar dra ihop sig nu och vissa i gänget har redan givit sig av. Ska bli obeskrivligt kul att ses ska ni veta. Finna olika orsaker till att just detta möte kommer att bli extra kul och att sedan ha gott om tid att vända och vrida på olika saker är inte heller dumt. Kommer nog inte bli en lugn stund och samtidigt blir det en hel del utbildning. Men sammanfattningsvis handlar det om att skaffa sig ännu mer livserfarenhet fast under mycket speciella former.
Lovar er att om möjligt peta in en eller flera bilder från detta event på något vis. Beror lite på hur tillgången på teknisk utrustning kommer vara där på plats men på något sätt kommer jag säkert kunna lösa det också.
Ikväll ska jag ut på sjön förresten. Trots att det är lite stressigt blir det skönt att få lite frisk luft. Solen skiner faktiskt nu från en klarblå himmel och det bådar gott eftersom det kanske kommer förbli ljust några minuter längre. Just det, har jag tillfälle skulle jag ju fota lite också på både det ena och andra. Sist men inte minst blir det säsongens sista seglarkorv med bröd, hoppas jag.
Hur som helst så är bilen fullproppad med kläder så jag ska banne mig inte frysa ikväll. Däremot glömde jag mössan…igen.
På återhörande!
/E
Fan..hade varit riktigt jobbigt att meddela att, tja du..jag kan inte fara iväg för jag hittar inte behövliga resehandlingar. Usch ja, jag vågar inte ens tänka tanken på vad som skulle ha hänt då.
Såg att kära E hade varit och kommentera mitt senaste inlägg som vanligt. Kul tjej det där och hon verkar inte nöja sig med det lilla heller. Skumpa i duschen…tja är man finsmakare så är man. Men visst, ska man fara iväg ett tag så ska man ju. Kraaaaaaaaaaaam E!!
Lite spännande med två resande personer i ett hushåll men visst, det funkar ju det med.
Igår lyckades jag slå på TV:n när det var reklam på 3:an, 4:an, 5:an 6:an, 9:an och Discovery samtidigt. Vad säger ni om det!
Ja det börjar dra ihop sig nu och vissa i gänget har redan givit sig av. Ska bli obeskrivligt kul att ses ska ni veta. Finna olika orsaker till att just detta möte kommer att bli extra kul och att sedan ha gott om tid att vända och vrida på olika saker är inte heller dumt. Kommer nog inte bli en lugn stund och samtidigt blir det en hel del utbildning. Men sammanfattningsvis handlar det om att skaffa sig ännu mer livserfarenhet fast under mycket speciella former.
Lovar er att om möjligt peta in en eller flera bilder från detta event på något vis. Beror lite på hur tillgången på teknisk utrustning kommer vara där på plats men på något sätt kommer jag säkert kunna lösa det också.
Ikväll ska jag ut på sjön förresten. Trots att det är lite stressigt blir det skönt att få lite frisk luft. Solen skiner faktiskt nu från en klarblå himmel och det bådar gott eftersom det kanske kommer förbli ljust några minuter längre. Just det, har jag tillfälle skulle jag ju fota lite också på både det ena och andra. Sist men inte minst blir det säsongens sista seglarkorv med bröd, hoppas jag.
Hur som helst så är bilen fullproppad med kläder så jag ska banne mig inte frysa ikväll. Däremot glömde jag mössan…igen.
På återhörande!
/E
måndag 28 september 2009
Ännu sötare eller...??
Fick en liten bild till på dessa två prinsessor och kan ju bara inte låta bli att lägga ut den heller. Hade man inte vetat bättre skulle man kunna tro att det är mor och dotter. Nu är det dock inte så men det är en annan historia.
Lyckas förresten alltid glömma lilltjejens namn och kallar henne för Asterix, men det heter hon faktiskt inte, men det är inte så där jättelångt ifrån ändå. Annars duger "Hejsan Petronella i från...ja ni vet vad...
/E
Visst är dom söta..
Här har ni tjejerna med stort T och måhända blivande fotomodeller?
Kram kram till er båda två och tusen tack E för att jag fick lägga in den i bloggen.
Ni som läste tidigare inlägg gällande åldern så visst är det en tjej precis i "Hejsan Petronella i från Plaskeby" åldern... *ler* Fast det är dom kanske båda två när allt kommer omkring...
Nu har jag skinnat min stackars mor på en massa pengar men å andra sidan insisterade hon på det hela. Kläderna var fina så tack och bock. Kändes lite skumt att traska på stan med sin mamma, det har jag nog inte gjort på 25år. Men å andra sidan har man ju för länge sedan kommit över det stadie då det skulle vara det pinsammaste i världen om någon skulle se eller ens veta om att man varit på stan med sin mamma.
Ja, jorden snurrar tydligen åt rätt håll även för mig.
Idag har jag haft lite svårt med koncentrationen. Fråga mig inte varför men det är kanske för att det händer en hel del just nu och sedan är det en hel del sista minuten saker som måste ordnas. Men drivkraften är väl det kommande miljöombytet som säkert kommer att bli bra på alla sätt och vis.
Jag hoppas förresten att svininfluensan inte existerar dit jag ska och kommer hem frisk och kry också.
En sak som jag inte får glömma är att be någon vänlig själ fixa posten men det tror jag att jag har löst. EMMA???? please...
Behöver ju dock inte tömmas varje dag och nu har även tidningsbudet fattat att jag sagt upp min prenumeration. Tog bara en månad men man får vara glad för det lilla.
Förresten, den dagen jag trillar av pinnen så skulle jag vilja bli begravd i Hallen. Ja, det är ett ställe uppe vid Östersund som har Sveriges finaste läge. Uppe på en kulle ligger en liten kyrka och man har sedan utsikt över nästan hela Storsjön. Ja, en mer rofylld plats får man nog leta efter faktiskt. Men chansen att jag kommer jordsättas där känns i dagsläget inte så aktuellt. Sedan hoppas jag att det dröjer ett bra tag till innan sådana problem måste till att lösas.
Jag kanske ändrar mig om ett tag och vill att min aska ska spridas i havet istället. Nåja, man ska ju planera i god tid men det finns ju gränser. Har faktiskt dock påbörjat ett litet testamente men det handlar mer om allt lösöre som ligger och dräller huller och buller. Men det är ju långt ifrån någon som ha någon som helst juridisk förankring.
Kom på att det kommer ju självklart bli jättetrist att fara iväg och lämna Emma vind för våg. Men jag vet på något sätt kommer hon ju att vara ganska så närvarande ändå under hela resans gång. Just det, hade tänkt lägga in en liten bild på henne från helgens eskapader. Damp ner en bild på henne och hennes brorsdotter som jag tänkte visa er.
Konstigt men behövs tydligen inte så mycket innan moderskänslorna träder in oavsett en kvinnas ålder. Ja, bilden säger ju mer än tusen ord.
Men visst, kanonsöta är dom ju i alla fall båda två. För att definitivt avfärda eventuella oklarheter så är det E till vänster…inget annat!!
En favorit just nu är reklamen för Marabou Mjölkchoklad. Har ni sett den? Visst ser det kul ut när tjejen åker runt i staden i en radiobil, ja ni vet sådana man kör på Tivoli. Hur häftigt hade det inte varit att komma med en sådan till jobbet och sedan liksom bara parkera Up front. Vet faktiskt en kille som körde gocart till skolan en gång då han gick på högstadiet, men det blev både första och sista gången. Men men, man ska ju våga vara lite annorlunda och inte bara göra som alla andra. Om inte annat blir ju livet mycket roligare då.
Det är ju trots allt som så att folk som gör det oväntade eller inte håller sig inom ramarna, ja det är dom som många gånger bli mest omskrivna och framgångsrika. Vi vanliga gråa medelmänniskor lever och dör och sedan är det liksom bra med det. Usch, lät nästan jättetrist men visst är det ju så. Tack och lov har jag själv som mål att kanske lämna någon typ av avtryck efter mig och jag tänker absolut inte bli någon grå trist människa som bara flyter med strömmen. Tro mig, jag har faktiskt lyckats ganska bra med det, dvs att inte bara flyta med alla andra. Men samtidigt har det ju kostat både blod svett och tårar.
Nä, jag skriver nog mer senare.
Hälsar E
Ja, jorden snurrar tydligen åt rätt håll även för mig.
Idag har jag haft lite svårt med koncentrationen. Fråga mig inte varför men det är kanske för att det händer en hel del just nu och sedan är det en hel del sista minuten saker som måste ordnas. Men drivkraften är väl det kommande miljöombytet som säkert kommer att bli bra på alla sätt och vis.
Jag hoppas förresten att svininfluensan inte existerar dit jag ska och kommer hem frisk och kry också.
En sak som jag inte får glömma är att be någon vänlig själ fixa posten men det tror jag att jag har löst. EMMA???? please...
Behöver ju dock inte tömmas varje dag och nu har även tidningsbudet fattat att jag sagt upp min prenumeration. Tog bara en månad men man får vara glad för det lilla.
Förresten, den dagen jag trillar av pinnen så skulle jag vilja bli begravd i Hallen. Ja, det är ett ställe uppe vid Östersund som har Sveriges finaste läge. Uppe på en kulle ligger en liten kyrka och man har sedan utsikt över nästan hela Storsjön. Ja, en mer rofylld plats får man nog leta efter faktiskt. Men chansen att jag kommer jordsättas där känns i dagsläget inte så aktuellt. Sedan hoppas jag att det dröjer ett bra tag till innan sådana problem måste till att lösas.
Jag kanske ändrar mig om ett tag och vill att min aska ska spridas i havet istället. Nåja, man ska ju planera i god tid men det finns ju gränser. Har faktiskt dock påbörjat ett litet testamente men det handlar mer om allt lösöre som ligger och dräller huller och buller. Men det är ju långt ifrån någon som ha någon som helst juridisk förankring.
Kom på att det kommer ju självklart bli jättetrist att fara iväg och lämna Emma vind för våg. Men jag vet på något sätt kommer hon ju att vara ganska så närvarande ändå under hela resans gång. Just det, hade tänkt lägga in en liten bild på henne från helgens eskapader. Damp ner en bild på henne och hennes brorsdotter som jag tänkte visa er.
Konstigt men behövs tydligen inte så mycket innan moderskänslorna träder in oavsett en kvinnas ålder. Ja, bilden säger ju mer än tusen ord.
Men visst, kanonsöta är dom ju i alla fall båda två. För att definitivt avfärda eventuella oklarheter så är det E till vänster…inget annat!!
En favorit just nu är reklamen för Marabou Mjölkchoklad. Har ni sett den? Visst ser det kul ut när tjejen åker runt i staden i en radiobil, ja ni vet sådana man kör på Tivoli. Hur häftigt hade det inte varit att komma med en sådan till jobbet och sedan liksom bara parkera Up front. Vet faktiskt en kille som körde gocart till skolan en gång då han gick på högstadiet, men det blev både första och sista gången. Men men, man ska ju våga vara lite annorlunda och inte bara göra som alla andra. Om inte annat blir ju livet mycket roligare då.
Det är ju trots allt som så att folk som gör det oväntade eller inte håller sig inom ramarna, ja det är dom som många gånger bli mest omskrivna och framgångsrika. Vi vanliga gråa medelmänniskor lever och dör och sedan är det liksom bra med det. Usch, lät nästan jättetrist men visst är det ju så. Tack och lov har jag själv som mål att kanske lämna någon typ av avtryck efter mig och jag tänker absolut inte bli någon grå trist människa som bara flyter med strömmen. Tro mig, jag har faktiskt lyckats ganska bra med det, dvs att inte bara flyta med alla andra. Men samtidigt har det ju kostat både blod svett och tårar.
Nä, jag skriver nog mer senare.
Hälsar E
söndag 27 september 2009
Knappt 5 dagar kvar nu...
Kom på att det kommer kanske inte bli så mycket skrivet denna vecka och sedan tar det kanske ett tag innan jag skriver något alls. Så därför passar jag på att skriva lite nu istället.
Har lyssnat på Oleta Adams "Get there" ikväll. En fin låt och jag kan den själv både på piano och gitarr. Vet inte hur många covers det gjorts på den men det är säkert hundratals.Texten är ju en sådan där riktig låt om man åker iväg och lämnar någon kvar. Ni vet,
You can reach me by railway, you can reach me by trailway, you can reach me on an airplane.You can reach me with you mind....You can reach me by caravan, cross the desert like an Arab man.I don´t care how you get here, Just get here if you can...
Ja, en bra text och vi har nog alla haft någon att ha i tankarna parallellt med denna text.
Vet inte varför jag nämner ovan men snart bär det av och det kan komma att bli mitt livs resa på olika sätt och vis. Kanske blir det en fortsättning eller så blir det ju denna och enda gång. Men känner jag mig själv är detta bara början på ett nytt kapitel i mitt liv. Man lever ju bara en gång och på hemma plan kommer nära och absolut kära att hålla ställningarna så gott det bara går men E, jag lovar att ha just ovan nämnda låt i huvudet med jämna mellanrum. Ja, det kan nog verkligen behövas.
Vänner jag är dock väldigt ledsen att jag kommer att hålla er bakom ljuset ett tag till. Men jag kan bara inte avslöja min destination riktigt än. Det har jag goda skäl till och när jag sedan kommer hem blir det väl en och en miljon olika frågor men det får vi ta då. Just nu orkar jag inte förklara närmare utan det är bara jag och ytterst ytterst få som vet var jag ska. Naturligtvis vet mitt resesällskap destinationen och överlever vi denna strapats så är det ett delmål mot det riktiga målet. Nä, nog om det.
Nä, jag ska vidare men lovar återkomma imorgon med ytterligare tankar och filosfiska vinklingar.
/E
Har lyssnat på Oleta Adams "Get there" ikväll. En fin låt och jag kan den själv både på piano och gitarr. Vet inte hur många covers det gjorts på den men det är säkert hundratals.Texten är ju en sådan där riktig låt om man åker iväg och lämnar någon kvar. Ni vet,
You can reach me by railway, you can reach me by trailway, you can reach me on an airplane.You can reach me with you mind....You can reach me by caravan, cross the desert like an Arab man.I don´t care how you get here, Just get here if you can...
Ja, en bra text och vi har nog alla haft någon att ha i tankarna parallellt med denna text.
Vet inte varför jag nämner ovan men snart bär det av och det kan komma att bli mitt livs resa på olika sätt och vis. Kanske blir det en fortsättning eller så blir det ju denna och enda gång. Men känner jag mig själv är detta bara början på ett nytt kapitel i mitt liv. Man lever ju bara en gång och på hemma plan kommer nära och absolut kära att hålla ställningarna så gott det bara går men E, jag lovar att ha just ovan nämnda låt i huvudet med jämna mellanrum. Ja, det kan nog verkligen behövas.
Vänner jag är dock väldigt ledsen att jag kommer att hålla er bakom ljuset ett tag till. Men jag kan bara inte avslöja min destination riktigt än. Det har jag goda skäl till och när jag sedan kommer hem blir det väl en och en miljon olika frågor men det får vi ta då. Just nu orkar jag inte förklara närmare utan det är bara jag och ytterst ytterst få som vet var jag ska. Naturligtvis vet mitt resesällskap destinationen och överlever vi denna strapats så är det ett delmål mot det riktiga målet. Nä, nog om det.
Nä, jag ska vidare men lovar återkomma imorgon med ytterligare tankar och filosfiska vinklingar.
/E
Blommor och bi..bil...
Helgen rullar på och det känns som om jag varit överallt och absolut ingenstans. Men ändå har tiden bara rusat fram. Har hunnit med K-Rauta för att spana in nya handtag till köket, kikat inpå Mio för att spana in ett nytt köksmöblemang och sist men inte minst varit på Blomsterlandetoch köpt blommor. Japp ni läste rätt, JAG har köpt blommmor. Fick dock ett brutalt uppvaknande då jag insåg att blommor gjorda av plast/tyg är fan så mycket dyrare än riktiga blommor. Men det väl priset man i så fall får betala om man inte är så bra på att vattna. Nåja, blommor inhandlades och även en påse lecakulor. Dock stod jag och dividerade lite med migsjälv om det var nödvändigt att köpa dessa kulor.
Hade ju säker något annat att lägga i bottenpå krukorna, men kom fram till att det enda som kunde komma i närheten var Kungsörnens snabbmakaroner. Så det blev trots allt en påse lecakulor. Det kändes lite konstigt att köpa blommorna men nu har jag dock bestämt mig för att hemmet ska se ut just som ett hem.
Har ju tusen andra projekt i skallen som jag kommer att påbörja i början av november. E har ju givietvis kommit med lite tips och trix men på det stora hela är det dockmina egna idéer som kommer att förverkligas. Budgeten för hela kalaset kommer väl stanna kring10000kr om jag har tur. Men då är det ju soffa och tapeter som är den stora kostnaden. Men men, lovar att ni alla ska få se resultatet sedan.
EG, var inte meningen att få dig att gråta men du vet precis vad jag menar. Du om någon vet ju trots allt det, ja och så Emmapemma förstås. Men ni har ju tack och lov en oförskämt god kontakt och det är jag glad över.*Ler* Men det är ju trots allt som så att vissa vänner tar man en fika med och andra öppnar man sig till helhjärtat. Som ni vet har alla ett hjärta, bara storleken som varierat. Att EG´s hjärta ens får platsi kroppen är ju ett mirakel i sig.
Men som sagt...tusen tusen och tre miljoner tack för att Du finns!
Tror jag har ett litet problem. Har kört min BMW nu i över en månad och tror nog att jag framöver kommer byta bil och då blir det förmodligen en BMW igen. Attan, jag som varit så insnöad på att köra Volvo. Har ju förbrukar en XC70 och sedan en "vanligt" V70 och visst, det har ju varit bra bilar. Men tyvärr kära Volvovänner, nästa bil blir nog åter en BMW. Håller min tidsplan samt mina ekonomiska kalkyler så kanske jag byter redan nu till våren. Men men, den som lever får se.
Jag hann förresten laga middag igår kväll till syster med familj. Det blev en köttfärslimpa med lite extra knorr så att säga. Jag finhackade nämligen ner en ölkorv för att få lite annan smak. Sedan lindade jag in den i bacon, något som visserligen är optional. Tro mig, det blev kanongott och det hela serverades med både kokt och ungsstekt potatis. Sist men inte minst vevade jag ihop en brunsås med skyn från köttfärslimpan, mölk, soja och litevetemjöl. Maizenan var slut i deras hem..*S*Så vänner, ni som tror att jag bara kan steka falukorv och koka snabbmakaroner, tja släng er i väggen! Mat har alltid varit ett stort intresse och kommer så att förbli.
Oroliga personer har hört av sig gällande mitt äventyr där på Östersjön som jag skrev om i förra inlägget. Men jag kan lugna er, vi hade både flytväst och livlinor. Att segla med livlina är dock inget bekvämt men å andra sidan finns det andra vägar att sätta sitt liv på spel. Tro mig, att förlora en besättningsman överbord mitt i natten i full storm skulle vara värre än att dela cellmed Hannibal Lector. Hur denna livförsäkring ser ut kan ni faktiskt se på bilden på bloggens förstasida. Visst man är ju lite begränsad i sitt rörelsemönster men man vänjer sig. Sedan har man varken tid ork eller lust att springa omkring mer än nödvändigt på en båt i full storm mitt i natten. Men åter igen, säkerheten kommer alltid i första hand.
En gammal tjejkompis på gymnasiet skrev en gång i ett studentinlägg följande om mig:
"Önskan om att vara lång kompenseras av vin, kvinnor och sång." Jaja, tack för den Jessica...
Dock är jag ingen sångare och jag är även väldigt sparsam när det gäller vin. Så då är det ju bara en sak kvar..hehehe Nåja, har ju varit varierande framgång med det men sånt är livet. Hade nog inte haft det roligare om jag sjungit och druckit en massa vin ändå.
Appropå golf. Jag tycker det är mycket roligare att titta på alla figurer och annat som man kan sätta på klubborna som skydd än själva klubban i sig. Säger kanske en hel del om mitt intresse för denna sport.
Ikväll ska jag och Tintin käka på Donken. Det är han faktiskt skyldig mig men det kommer säkert att bli trevligt. Sedan är det ju alltid trevligt när man själv slipper att betala.
På återhörande!
/E
Hade ju säker något annat att lägga i bottenpå krukorna, men kom fram till att det enda som kunde komma i närheten var Kungsörnens snabbmakaroner. Så det blev trots allt en påse lecakulor. Det kändes lite konstigt att köpa blommorna men nu har jag dock bestämt mig för att hemmet ska se ut just som ett hem.
Har ju tusen andra projekt i skallen som jag kommer att påbörja i början av november. E har ju givietvis kommit med lite tips och trix men på det stora hela är det dockmina egna idéer som kommer att förverkligas. Budgeten för hela kalaset kommer väl stanna kring10000kr om jag har tur. Men då är det ju soffa och tapeter som är den stora kostnaden. Men men, lovar att ni alla ska få se resultatet sedan.
EG, var inte meningen att få dig att gråta men du vet precis vad jag menar. Du om någon vet ju trots allt det, ja och så Emmapemma förstås. Men ni har ju tack och lov en oförskämt god kontakt och det är jag glad över.*Ler* Men det är ju trots allt som så att vissa vänner tar man en fika med och andra öppnar man sig till helhjärtat. Som ni vet har alla ett hjärta, bara storleken som varierat. Att EG´s hjärta ens får platsi kroppen är ju ett mirakel i sig.
Men som sagt...tusen tusen och tre miljoner tack för att Du finns!
Tror jag har ett litet problem. Har kört min BMW nu i över en månad och tror nog att jag framöver kommer byta bil och då blir det förmodligen en BMW igen. Attan, jag som varit så insnöad på att köra Volvo. Har ju förbrukar en XC70 och sedan en "vanligt" V70 och visst, det har ju varit bra bilar. Men tyvärr kära Volvovänner, nästa bil blir nog åter en BMW. Håller min tidsplan samt mina ekonomiska kalkyler så kanske jag byter redan nu till våren. Men men, den som lever får se.
Jag hann förresten laga middag igår kväll till syster med familj. Det blev en köttfärslimpa med lite extra knorr så att säga. Jag finhackade nämligen ner en ölkorv för att få lite annan smak. Sedan lindade jag in den i bacon, något som visserligen är optional. Tro mig, det blev kanongott och det hela serverades med både kokt och ungsstekt potatis. Sist men inte minst vevade jag ihop en brunsås med skyn från köttfärslimpan, mölk, soja och litevetemjöl. Maizenan var slut i deras hem..*S*Så vänner, ni som tror att jag bara kan steka falukorv och koka snabbmakaroner, tja släng er i väggen! Mat har alltid varit ett stort intresse och kommer så att förbli.
Oroliga personer har hört av sig gällande mitt äventyr där på Östersjön som jag skrev om i förra inlägget. Men jag kan lugna er, vi hade både flytväst och livlinor. Att segla med livlina är dock inget bekvämt men å andra sidan finns det andra vägar att sätta sitt liv på spel. Tro mig, att förlora en besättningsman överbord mitt i natten i full storm skulle vara värre än att dela cellmed Hannibal Lector. Hur denna livförsäkring ser ut kan ni faktiskt se på bilden på bloggens förstasida. Visst man är ju lite begränsad i sitt rörelsemönster men man vänjer sig. Sedan har man varken tid ork eller lust att springa omkring mer än nödvändigt på en båt i full storm mitt i natten. Men åter igen, säkerheten kommer alltid i första hand.
En gammal tjejkompis på gymnasiet skrev en gång i ett studentinlägg följande om mig:
"Önskan om att vara lång kompenseras av vin, kvinnor och sång." Jaja, tack för den Jessica...
Dock är jag ingen sångare och jag är även väldigt sparsam när det gäller vin. Så då är det ju bara en sak kvar..hehehe Nåja, har ju varit varierande framgång med det men sånt är livet. Hade nog inte haft det roligare om jag sjungit och druckit en massa vin ändå.
Appropå golf. Jag tycker det är mycket roligare att titta på alla figurer och annat som man kan sätta på klubborna som skydd än själva klubban i sig. Säger kanske en hel del om mitt intresse för denna sport.
Ikväll ska jag och Tintin käka på Donken. Det är han faktiskt skyldig mig men det kommer säkert att bli trevligt. Sedan är det ju alltid trevligt när man själv slipper att betala.
På återhörande!
/E
lördag 26 september 2009
Hejsan Petronella i från plaskeby...
Blev en dag som gått i 200km/h. Dock har det varit en hel del nytta gjort. Resväskan är så gott som packad, alla papper är iordning och över lag har jag ganska bra koll på läget. Har ju en ganska hektiskt vecka framför mig så jag överraskade mig själv med att ha planerat veckan mer eller mindre i detalj. Dock måste jag ju klämma in E någonstans men det är mer ett problem av angenäm karaktär. Sorry E, men du vet var jag menar.
Hon hojtade förresten till idag och var överlycklig över att ha tillbringat lite tid med hennes brorsdotter. Tydligen blir det inte så ofta så det gäller ju att passa på när man ses. Är dock glad för dig gumman, vet ju hur mycket du håller av din brorsdotter. Minns inte hur gammal den lilla tjejen var men hon är nog i åldern tja ni vet vet då man sjunger"-Hejsan Petronella i från plaske By"...typ.
Ja, dagen har verkligen gått i planerandets anda. Tro det eller ej men jag har faktiskt dagen till ära köpt mig en ny vinderjacka. Det blev en snygg men diskret svart jacka av märket Sebago. Vad den kostade behöver vi inte gå in på men jag tänker då inte frysa i vinter. Så nu är det adjö till min Canadian Goose jacka som faktiskt hängde på fallrepet nu. Man vill ju helst slippa se ut som om man blivit rullad i fjädrar som ni vet man blev i Vilda Western. Men tyvärr så började jackan så smått gå sönder förra vintern så det fanns inte så mycket annat att göra. Men men, nu är det problemet löst. Men vad gör man med en gammal vinterjacka förresten? Kan ju inte gärna lägga den till bättre behövade då den är sönder. Tror heller inte att något barn eller vuxen i tredje världen är så inne på att springa runt i en jacka gjord för arktiskt klimat. Nä, det får nog bli soporna denna gång trots att det känns lite trist.
Känns förresten lite skumt att man om en vecka sitter på en helt annan plats under helt andra förutsättningar med helt andra personer. Men trots allt är det samma sol som lyser både på mig och på er där hemma. Den enda stora skillnaden är nog att solen hos mig lyser fan så mycket starkare av olika orsaker. Många undrar förresten var jag ska men det kommer jag avslöja senare. Just nu räcker det med att jag ska iväg, varken mer eller mindre. Även det beror på omständigheter som jag helst vill hålla för mig själv ett tag till.
Funderade lite på mitt liv som seglare. Har ju hållt på med denna aktivitet i nästan 25år både som aktiv tävlingsseglare och på senare tid som trängare och instruktör. Hur många liter söt och saltvatten har inte passera ens ansikte och hur många begåvade men även mindre begåvade adepterhar inte passerat i olika grupper. Men vad är det egentligen som driver mig att fortsätta? Är det kärleken till sporten i sig eller är det allt annat runt omkring. Tja, det är nog en kombination. Känslan av frihet att bara komma ut på sjön eller havet är och har alltid varit en drivande faktor. Att tävla och placera sig bra har ju förvisso varit en morot, men idag är det inte så relevant. Alla de priser och pokaler man samlade på sig ligger sedan länge väl nerpackade i en låda som nog idag är ganska så dammig. Att däremot se hur en seglare utvecklas från att egentligen inte kunna något alls till att sedan gå och vinna tävling efter tävling, ja det är en tränares våta dröm. Visste ni förreste natt en av mina före detta adepter gått så pass långt att han seglade OS i Kina 2008. Okej, att han kom dit var kanske inte alls min förtjänst så sätt, men tro mig det var jag som sådde detta frö en gång i tiden i början av 90-talet. Hur framtiden ser ut med mina marina åtagande är dock justnu skrivet i stjärnorna, och bara månen ser på.
Enda gången jag faktiskt varit rädd på en båt var när vi seglade från Danmark och skulle ner till Tyskland. Det blåste nästan storm och vi skulle bli tvungna att gippa utanför Rügens norra udde. För er som inte är så hemma på detta kan jag berätta att Rügen är lite av nordens Kap Horn. Vind ochinte minst vågor kan komma från helt olika håll vilket innebär att denna typ av manöver inte är helt ofarlig. Till saken hör att detta skulle ske 04:15 mitt i natten. Då det började dra ihop sig var jag och dom andra som hade vakten ganska så tysta och koncentrerade. Det var ju inte bara oss som om det gällde utan även våra kamrater som låg och sov under däck. Tack och lov var vi alla så pass rutinerade att vi klarade det galant. Vi drog sedan en lättande suck och sedvanlig High Five mellan oss på däck. Sedan var det bara att återgå till det normala där rorsman och navigatör åter fick koncentrera sig på att inte komma på kollisionskurs med yrkes och övrig färjetrafik. Är ju en ganska så trafikerad led med färjor från Trelleborg och Ystadsom fraktar gods och människor från Sweden till kontinenten.Men men, no pain no game.
(Drygt ett år senare, den 14 januari 1993 förliste lastbilsfärjan Jan Hevelius i full storm och 54 människor omkom, varav sju svenska lastbilschaufförer. Endast nio överlevde denna katastrof. Platsen för olycka skedde nästan exakt på samma plats där vi kom seglandes ett år tidigare.)
Har förresten kommit på att det finns fyra personer, två tjejer och två killar som har världens häftigaste, goaste och inte minst mänskliga mamma. En mer crazy person får man ju leta efter men ack så underbart att ha en sådan person i sin närhet. Denna person har faktiskt på sätt och vis räddat livet på mig, i alla fall indirekt. Att ens bry sig och sedan sträcka ut handen och dra upp lille mig ur den stinkande rännsten som jag trots allt befann mig i, ja det är smått ofattbart. Men tack och lov är det sant och det kommer jag att vara dig Eev(a)igt tacksam för! Payback time kommer ju dock snart och ingen är gladare än jag!
Underbart, sa Bill
Kanon,sa Bull
Nä, that´s all for now folks.
Och du Emma, sussa sött och hoppas du och lilltjejen hade en underbar dag, men har saknat mig lite i alla fall..*blink*
På återhörande!
/E
Hon hojtade förresten till idag och var överlycklig över att ha tillbringat lite tid med hennes brorsdotter. Tydligen blir det inte så ofta så det gäller ju att passa på när man ses. Är dock glad för dig gumman, vet ju hur mycket du håller av din brorsdotter. Minns inte hur gammal den lilla tjejen var men hon är nog i åldern tja ni vet vet då man sjunger"-Hejsan Petronella i från plaske By"...typ.
Ja, dagen har verkligen gått i planerandets anda. Tro det eller ej men jag har faktiskt dagen till ära köpt mig en ny vinderjacka. Det blev en snygg men diskret svart jacka av märket Sebago. Vad den kostade behöver vi inte gå in på men jag tänker då inte frysa i vinter. Så nu är det adjö till min Canadian Goose jacka som faktiskt hängde på fallrepet nu. Man vill ju helst slippa se ut som om man blivit rullad i fjädrar som ni vet man blev i Vilda Western. Men tyvärr så började jackan så smått gå sönder förra vintern så det fanns inte så mycket annat att göra. Men men, nu är det problemet löst. Men vad gör man med en gammal vinterjacka förresten? Kan ju inte gärna lägga den till bättre behövade då den är sönder. Tror heller inte att något barn eller vuxen i tredje världen är så inne på att springa runt i en jacka gjord för arktiskt klimat. Nä, det får nog bli soporna denna gång trots att det känns lite trist.
Känns förresten lite skumt att man om en vecka sitter på en helt annan plats under helt andra förutsättningar med helt andra personer. Men trots allt är det samma sol som lyser både på mig och på er där hemma. Den enda stora skillnaden är nog att solen hos mig lyser fan så mycket starkare av olika orsaker. Många undrar förresten var jag ska men det kommer jag avslöja senare. Just nu räcker det med att jag ska iväg, varken mer eller mindre. Även det beror på omständigheter som jag helst vill hålla för mig själv ett tag till.
Funderade lite på mitt liv som seglare. Har ju hållt på med denna aktivitet i nästan 25år både som aktiv tävlingsseglare och på senare tid som trängare och instruktör. Hur många liter söt och saltvatten har inte passera ens ansikte och hur många begåvade men även mindre begåvade adepterhar inte passerat i olika grupper. Men vad är det egentligen som driver mig att fortsätta? Är det kärleken till sporten i sig eller är det allt annat runt omkring. Tja, det är nog en kombination. Känslan av frihet att bara komma ut på sjön eller havet är och har alltid varit en drivande faktor. Att tävla och placera sig bra har ju förvisso varit en morot, men idag är det inte så relevant. Alla de priser och pokaler man samlade på sig ligger sedan länge väl nerpackade i en låda som nog idag är ganska så dammig. Att däremot se hur en seglare utvecklas från att egentligen inte kunna något alls till att sedan gå och vinna tävling efter tävling, ja det är en tränares våta dröm. Visste ni förreste natt en av mina före detta adepter gått så pass långt att han seglade OS i Kina 2008. Okej, att han kom dit var kanske inte alls min förtjänst så sätt, men tro mig det var jag som sådde detta frö en gång i tiden i början av 90-talet. Hur framtiden ser ut med mina marina åtagande är dock justnu skrivet i stjärnorna, och bara månen ser på.
Enda gången jag faktiskt varit rädd på en båt var när vi seglade från Danmark och skulle ner till Tyskland. Det blåste nästan storm och vi skulle bli tvungna att gippa utanför Rügens norra udde. För er som inte är så hemma på detta kan jag berätta att Rügen är lite av nordens Kap Horn. Vind ochinte minst vågor kan komma från helt olika håll vilket innebär att denna typ av manöver inte är helt ofarlig. Till saken hör att detta skulle ske 04:15 mitt i natten. Då det började dra ihop sig var jag och dom andra som hade vakten ganska så tysta och koncentrerade. Det var ju inte bara oss som om det gällde utan även våra kamrater som låg och sov under däck. Tack och lov var vi alla så pass rutinerade att vi klarade det galant. Vi drog sedan en lättande suck och sedvanlig High Five mellan oss på däck. Sedan var det bara att återgå till det normala där rorsman och navigatör åter fick koncentrera sig på att inte komma på kollisionskurs med yrkes och övrig färjetrafik. Är ju en ganska så trafikerad led med färjor från Trelleborg och Ystadsom fraktar gods och människor från Sweden till kontinenten.Men men, no pain no game.
(Drygt ett år senare, den 14 januari 1993 förliste lastbilsfärjan Jan Hevelius i full storm och 54 människor omkom, varav sju svenska lastbilschaufförer. Endast nio överlevde denna katastrof. Platsen för olycka skedde nästan exakt på samma plats där vi kom seglandes ett år tidigare.)
Har förresten kommit på att det finns fyra personer, två tjejer och två killar som har världens häftigaste, goaste och inte minst mänskliga mamma. En mer crazy person får man ju leta efter men ack så underbart att ha en sådan person i sin närhet. Denna person har faktiskt på sätt och vis räddat livet på mig, i alla fall indirekt. Att ens bry sig och sedan sträcka ut handen och dra upp lille mig ur den stinkande rännsten som jag trots allt befann mig i, ja det är smått ofattbart. Men tack och lov är det sant och det kommer jag att vara dig Eev(a)igt tacksam för! Payback time kommer ju dock snart och ingen är gladare än jag!
Underbart, sa Bill
Kanon,sa Bull
Nä, that´s all for now folks.
Och du Emma, sussa sött och hoppas du och lilltjejen hade en underbar dag, men har saknat mig lite i alla fall..*blink*
På återhörande!
/E
fredag 25 september 2009
Pack och pick,Pick och pack
Meddelade kära EG att det nog faktiskt fick bli till att packa redan denna helg. Såg i min kalender att veckan kommer att gå i rasande fart och det kommer knappast finnas tid till att greja så mycket då. Så nu vet ni vad jag ska göra i helgen,bland annat. Har även lite andra projekt somjag måste lösa men det borde jag också hinna med under helgen. Sist men inte minst får jag betala månadens räkningar också men det hade jag ju helst varit utan. På tal om pengar EG, skulden är nu betald, tro det eller ej.
Emmapemma har åkt söderut över helgen till mor och far men kommer tillbaka på söndag. Om jag känner damen rätt kommer helgen bli till att sova. Om inte annat behöver hon det nog mer än någon annan. Kom förresten att tänka på en bra text som till viss del båda har fog för att fundera lite på.
"Frusna på en strand flög vi med drakar medan tiden flöt i land,
Vi var barn som ingen ondska kunde nå, himlen var så blå..
Nu tar molnen mark, jag var förblindad av att solen sken så stark.
Men mina ögon kommer alltid le mot dig, kan det begäras mer av mig…
Älsking jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bränns,
Men tiden har jagat oss in i en vrå, himlen så oskyldigt blå…"
Tja,fråga mig inte varför,men tycker den är ganska så passande.
Årets nyhetsanka måste kort och gott vara Anna Anka. Orkar egentligen inte bry mig om hennemen samtidigt verkar hon ganska cool. Vad hon sedan egentligen har innanför pannbenet är juupp till var och en att bedöma men jag tror faktiskt att en och annan här hemma trots allt ärganska så avis på henne. Synd bara att det är så få som vågar erkänna det. Men samtidigt är detverkligen ingen person som jag själv ens skulle vilja äta middag med. Men alla är vi ju olika. Konstigt att det oftast är mer vanligt och accepterat att kvinnor gifter sig med rika män än att fattiga män gifter sig med rika kvinnor. Å andra sidan kanske det utbudet inte är lika stort som det finns rika män. Och för alla unga blonda tjejer som "faller" för alla dessa medelålders män så är det nog i förstahand storleken på plånboken mer än storleken på picken som är det avgörande, så det så!!
Heroes you may talk about, legends never dies...
Måste kanske ta och tacka Em rejält för att hon är så förstående. Vem skulle annars acceptera att bara låta en mig fara iväg på denna sak utan gråt, skrik och slag i dörrarna? Å andra sidan kanske det är ett rejält tecken på både mognad och trygghet. Känns samtidigt helt underbart att honkommer finnas kvar när jag kommer hem...om jag kommer hem. Eller ja, det gör jag ju på ett eller annat sätt. Men som sagt, vissa personer är bara så underbara. Lovar att make it up to youas soon as I can. Det har du mitt ord på tjejen!
Är fortfarande lite så där uppe i varv efter förmiddagens möte som ni kan läsa om i mitt tidigare inlägg. Fattar inte att det skulle förlöpa så pass bra som det gjorde med raka svar,utbenade oklarheter, nice prisbild och ömsesidig respekt för varandras behov och processer. Alltså, hade det varit en kvinna så hade jag banne mig nästan friat... Men nu var det ju inte det...
Well, kommer avrunda nu men återkommer.
/E
Emmapemma har åkt söderut över helgen till mor och far men kommer tillbaka på söndag. Om jag känner damen rätt kommer helgen bli till att sova. Om inte annat behöver hon det nog mer än någon annan. Kom förresten att tänka på en bra text som till viss del båda har fog för att fundera lite på.
"Frusna på en strand flög vi med drakar medan tiden flöt i land,
Vi var barn som ingen ondska kunde nå, himlen var så blå..
Nu tar molnen mark, jag var förblindad av att solen sken så stark.
Men mina ögon kommer alltid le mot dig, kan det begäras mer av mig…
Älsking jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bränns,
Men tiden har jagat oss in i en vrå, himlen så oskyldigt blå…"
Tja,fråga mig inte varför,men tycker den är ganska så passande.
Årets nyhetsanka måste kort och gott vara Anna Anka. Orkar egentligen inte bry mig om hennemen samtidigt verkar hon ganska cool. Vad hon sedan egentligen har innanför pannbenet är juupp till var och en att bedöma men jag tror faktiskt att en och annan här hemma trots allt ärganska så avis på henne. Synd bara att det är så få som vågar erkänna det. Men samtidigt är detverkligen ingen person som jag själv ens skulle vilja äta middag med. Men alla är vi ju olika. Konstigt att det oftast är mer vanligt och accepterat att kvinnor gifter sig med rika män än att fattiga män gifter sig med rika kvinnor. Å andra sidan kanske det utbudet inte är lika stort som det finns rika män. Och för alla unga blonda tjejer som "faller" för alla dessa medelålders män så är det nog i förstahand storleken på plånboken mer än storleken på picken som är det avgörande, så det så!!
Heroes you may talk about, legends never dies...
Måste kanske ta och tacka Em rejält för att hon är så förstående. Vem skulle annars acceptera att bara låta en mig fara iväg på denna sak utan gråt, skrik och slag i dörrarna? Å andra sidan kanske det är ett rejält tecken på både mognad och trygghet. Känns samtidigt helt underbart att honkommer finnas kvar när jag kommer hem...om jag kommer hem. Eller ja, det gör jag ju på ett eller annat sätt. Men som sagt, vissa personer är bara så underbara. Lovar att make it up to youas soon as I can. Det har du mitt ord på tjejen!
Är fortfarande lite så där uppe i varv efter förmiddagens möte som ni kan läsa om i mitt tidigare inlägg. Fattar inte att det skulle förlöpa så pass bra som det gjorde med raka svar,utbenade oklarheter, nice prisbild och ömsesidig respekt för varandras behov och processer. Alltså, hade det varit en kvinna så hade jag banne mig nästan friat... Men nu var det ju inte det...
Well, kommer avrunda nu men återkommer.
/E
Kanske, kanske inte
Idag har säkert mångas lönekonton fyllts på med varierande summor. För egen del så är det bara att tacka och ta emot då även årets löneförhöjning nu är synligt samt att det även kommit retroaktivt sedan april månad. Men men, för den delen ska man verkligen inte leva upp allt på en och samma gång. Fast det är ju helt upp till er att göra vad ni vill med era pengar.
Måste bara berätta en liten kul sak. Hade ett telefonmöte imorse med en av våra leverantörer. Det roliga är att då jag själv är lite av en specialist inom ett visst område så kan det lätt bli som så att andra, inklusive vissa leverantörer inte talar samma språk så att säga. Men med denna person hos leverantören jag talade med hade precis samma specialitet som jag. Tänk vad skönt att kunna diskutera produkter och processer med någon som exakt visste hur saker och ting fungerade på samma sätt som jag själv. Ja, det var nog ett av de mest givande möten jag någonsin haft.
Mer sådant tack!
Ju mer jag tänker på det nu desto mer inser jag att jag på olika sätt och vis alltid lyckas komma ut jobbiga situationer eller saker på ett oförskämt och nästan skamligt sätt utan att egentligen fått betala ett så där jättehögt pris själv. Visst, jag är ju inte mer än människa med allt vad det innebär men ändå står jag ganska så bra på marken. Trots alla äventyr och annat jag varit med om är det lite som om att jag på något sätt och vis alltid hamnar på ruta ett igen. Visst, jag har ju ännu mer erfarenhet med mig i bagaget men det är liksom det. Jag har inga barn och egentligen inget annat heller som binder mig vid någon eller något från mina tidiga äventyr. Låter kanske hemskt att skriva så men vissa av er fattar säkert vad jag menar. Glider jag bara iväg eller ifrån problem som uppkommer? Nä då, bara för att det kanske låter lite suspekt så innebär det inte att jag trots allt tar ansvar för det jag gör och i den mån det går reder ut så mycket jag bara kan innan banden klipps för alltid. Men jag kan ändå inte låta bli att någonstans tänka att jag faktiskt klarat mig oförskämt bra. Gäller bara att förvalta det på bästa sätt.
You Rock, sa linjalen till stenen
You Rule, sa stenen till linjalen
Vill ni fullständigt krossa mitt hjärta och få mig helt ur balans. Då ska ni hämta hem Elmo, sätta honom utanför min dörr så han sitter där och väntar när jag kommer hem från jobbet. Ärligt talat, skulle något sådant mot all förmodan ske, ja då skulle jag fullständigt bryta ihop. Bara så ni vet! Men men, tack och lov har både han och Morris det jättebra och det som faktiskt skulle kunna bli en ren katastrof samvetsmässigt blev istället bättre än jag någonsin kunnat tro. Dock ska ni veta att jag fortfarande saknar både Elmo och Morris otroligt mycket. Men åter igen, vetskapen om att dom har det bra och verkligen får tid till att vara just hundar betyder otroligt mycket. Som ni kan se trivs Elmo jättebra med kompisen Hugo och deras lilla hundkompis. För er som inte vet är det Elmo till vänster på bilden.
Det finns en kille som gillar en tjej,
som gillar en kille som gillar en tjej,
som gillar mig.
Relationer och kärlek har och kommer alltid att förbli något av det mest komplexa som vi människor upplever. Men tack och lov har en annan inte sådana bekymmer för tillfället. Tar man bara dagen som den kommer så kommer det också lösa sig på det viset. När man minst anar det kommer det ramlar personen oftast ner framför fötterna liksom. E, jag hoppas bara att du inte slog dig då du föll.*ler*
På återhörande!
/E
Måste bara berätta en liten kul sak. Hade ett telefonmöte imorse med en av våra leverantörer. Det roliga är att då jag själv är lite av en specialist inom ett visst område så kan det lätt bli som så att andra, inklusive vissa leverantörer inte talar samma språk så att säga. Men med denna person hos leverantören jag talade med hade precis samma specialitet som jag. Tänk vad skönt att kunna diskutera produkter och processer med någon som exakt visste hur saker och ting fungerade på samma sätt som jag själv. Ja, det var nog ett av de mest givande möten jag någonsin haft.
Mer sådant tack!
Ju mer jag tänker på det nu desto mer inser jag att jag på olika sätt och vis alltid lyckas komma ut jobbiga situationer eller saker på ett oförskämt och nästan skamligt sätt utan att egentligen fått betala ett så där jättehögt pris själv. Visst, jag är ju inte mer än människa med allt vad det innebär men ändå står jag ganska så bra på marken. Trots alla äventyr och annat jag varit med om är det lite som om att jag på något sätt och vis alltid hamnar på ruta ett igen. Visst, jag har ju ännu mer erfarenhet med mig i bagaget men det är liksom det. Jag har inga barn och egentligen inget annat heller som binder mig vid någon eller något från mina tidiga äventyr. Låter kanske hemskt att skriva så men vissa av er fattar säkert vad jag menar. Glider jag bara iväg eller ifrån problem som uppkommer? Nä då, bara för att det kanske låter lite suspekt så innebär det inte att jag trots allt tar ansvar för det jag gör och i den mån det går reder ut så mycket jag bara kan innan banden klipps för alltid. Men jag kan ändå inte låta bli att någonstans tänka att jag faktiskt klarat mig oförskämt bra. Gäller bara att förvalta det på bästa sätt.
You Rock, sa linjalen till stenen
You Rule, sa stenen till linjalen
Vill ni fullständigt krossa mitt hjärta och få mig helt ur balans. Då ska ni hämta hem Elmo, sätta honom utanför min dörr så han sitter där och väntar när jag kommer hem från jobbet. Ärligt talat, skulle något sådant mot all förmodan ske, ja då skulle jag fullständigt bryta ihop. Bara så ni vet! Men men, tack och lov har både han och Morris det jättebra och det som faktiskt skulle kunna bli en ren katastrof samvetsmässigt blev istället bättre än jag någonsin kunnat tro. Dock ska ni veta att jag fortfarande saknar både Elmo och Morris otroligt mycket. Men åter igen, vetskapen om att dom har det bra och verkligen får tid till att vara just hundar betyder otroligt mycket. Som ni kan se trivs Elmo jättebra med kompisen Hugo och deras lilla hundkompis. För er som inte vet är det Elmo till vänster på bilden.
Det finns en kille som gillar en tjej,
som gillar en kille som gillar en tjej,
som gillar mig.
Relationer och kärlek har och kommer alltid att förbli något av det mest komplexa som vi människor upplever. Men tack och lov har en annan inte sådana bekymmer för tillfället. Tar man bara dagen som den kommer så kommer det också lösa sig på det viset. När man minst anar det kommer det ramlar personen oftast ner framför fötterna liksom. E, jag hoppas bara att du inte slog dig då du föll.*ler*
På återhörande!
/E
torsdag 24 september 2009
Ett steg framåt, ett halvt tillbaka..
Lika barn leka bäst, men se till att inte leka med elden. Ja, Flickan som lekte med elden är den andra filmen i Stieg Larssons triologi och den dra som ni vet fulla hus pålandets biografer. Det är en stark film, mer än så säger jag inte och ni som inte harsett den än ska ju inte behöva läsa någon resumé här heller.Nu väntar vi bara på Luftslottet som sprängdes...Vad E gjorde där i salongen säger jag inte,men de är näst intill...skamligt...Fast samtidigt kan jag ha viss förståelse...typ.
Lärde mig som barn i skolan att eld är nyttigt och brand är farligt. Kan ju faktiskt ligga något i det. Det får mig förresten att lite skämtsamt tänka att om man träffar någon som sätter ens hjärta i brand...så spring fort åt andra hållet.
Om exakt en vecka nu ger jag mig av. Egentligen har tiden gått ganska fort och jag har faktiskt än i dag kvar det brev som till viss var avgörande för att denna resa överhuvudtaget blir av. Inte för att jag väntar mig flaggviftande vid hemkomsten men resan är dock enkom för eget intresse och utveckling. Alla eventuella riskmoment och faror viftar jag tills vidarebort och tror faktiskt att denna resa kan bli en av de säkraste jag varit på trots allt.
Det är förresten konstigt med livet. När det ordnar sig på ena håller så rasar det på något annat håll. Efter kvällens sena besked tycker jag faktiskt synd om vissa nära personer i min omgivning..igen! Fan,why now?? Nåja, jag kommer säkert att återkomma till detta men som sagt, är det inte det ena så är det något annat. Kanske är det så livet är menat att vara, eller?Vad som än händer hoppas jag att det löser sig på bästa möjliga sätt bara....Tänker på er alla tre....
Ja herregud, jag om min syster kommer bli våra föräldras död....
Vill förresten passa på att tacka för all trevlig respons som inkommer kring bloggen och dess innehåll. För er som trodde att jag bara skulle skriva trams och flams så trodde ni ju fel. Visst, lite trams och andra kanske inte helt begåvade saker har ju skrivits, men det hela är menat med glimten i ögat. Ni som även följt mitt liv ett tag vet ju attdet inte bara varit rosor och gröna ängar utan det har i perioder varit jäkligt tufft. Bloggen har varit en del i att åter börja bygga upp något igen, dock inte så att saker och ting ska bli som det varit utan snarare bygga upp något som är helt nytt och outforskat. Under resans gång har det varit så otroligt många härliga personer och vänner som alltid funnits där och jag vet inte hur eller om jag någonsin kan tacka er. Men en sak är säker, denna vänskap är ömsesidig och jag lovar vara där även för er den dag livet, vardagen eller livsitutationen skulle komma att ändras dramatiskt. För det är ju trots allt som så att när sådana här saker uppstår så inser man och märker vilka som är ens Rikiga vänner. Så är det bara...
Det dumma med att ha en loftsäng är att alla kan se det man gömt under madrassen...
Alla har vi säkert haft lik i garderoben.. Men jag känner en som när personen öppnar den så ramlar det ut en hel kyrkogård. Är det inte hög tid att söka hjälp då? Nä,icke..personen petar in änny ett skelett och pressar med all kraft igen dörren som om ingenting hänt...Nice life,my dear little friend...
Rensade lite bland mina skivor och fann Eric Gadds album Right Way. Måste säga att det är nog ett av de skönaste album jag äger. Så jag petade in skivan i bilen nu och vips blev resorna genast mycket lättare. Annars har jag faktiskt inte köpt någon ny skiva på jätte länge. Räcker med de ca 300 som jag har samlat på mig genom åren. Det härliga är att det är så pass blandat att jag säkert skulle kunna vara DJ på allt från raveparty till begravning och allt där emellan. Nu för tiden kanske dom flesta köper sin musik via Spotify..och tja det är nog inget fel i det.
Olika stadier av umgänge:
Stadie 1: Hej, ska vi leka?
Stadie 2: Hej, kan vi vara idag?
Stadie 3: Hej, ska du med ut en sväng?
Stadie 4: Tjenare, vad händer idag då?
Stadie 5: Hej på dig, såg du att det var PRO-rabatt på fiket?
Stadie 6: Du..ska du med till Sankte Per?
Tja, kontentan är att all typ av umgänge förr eller senare leder till döden. Där av uttrycket"dödspolare"...
Nä, nu ska jag vidare i natten. E gäspar och jag gäspar, ja usch den där rörelsen smittar ju värre än digerdöden...Men men, man är ju inte mer än människa...
Sov gott så hörs vi senare.
/E
Lärde mig som barn i skolan att eld är nyttigt och brand är farligt. Kan ju faktiskt ligga något i det. Det får mig förresten att lite skämtsamt tänka att om man träffar någon som sätter ens hjärta i brand...så spring fort åt andra hållet.
Om exakt en vecka nu ger jag mig av. Egentligen har tiden gått ganska fort och jag har faktiskt än i dag kvar det brev som till viss var avgörande för att denna resa överhuvudtaget blir av. Inte för att jag väntar mig flaggviftande vid hemkomsten men resan är dock enkom för eget intresse och utveckling. Alla eventuella riskmoment och faror viftar jag tills vidarebort och tror faktiskt att denna resa kan bli en av de säkraste jag varit på trots allt.
Det är förresten konstigt med livet. När det ordnar sig på ena håller så rasar det på något annat håll. Efter kvällens sena besked tycker jag faktiskt synd om vissa nära personer i min omgivning..igen! Fan,why now?? Nåja, jag kommer säkert att återkomma till detta men som sagt, är det inte det ena så är det något annat. Kanske är det så livet är menat att vara, eller?Vad som än händer hoppas jag att det löser sig på bästa möjliga sätt bara....Tänker på er alla tre....
Ja herregud, jag om min syster kommer bli våra föräldras död....
Vill förresten passa på att tacka för all trevlig respons som inkommer kring bloggen och dess innehåll. För er som trodde att jag bara skulle skriva trams och flams så trodde ni ju fel. Visst, lite trams och andra kanske inte helt begåvade saker har ju skrivits, men det hela är menat med glimten i ögat. Ni som även följt mitt liv ett tag vet ju attdet inte bara varit rosor och gröna ängar utan det har i perioder varit jäkligt tufft. Bloggen har varit en del i att åter börja bygga upp något igen, dock inte så att saker och ting ska bli som det varit utan snarare bygga upp något som är helt nytt och outforskat. Under resans gång har det varit så otroligt många härliga personer och vänner som alltid funnits där och jag vet inte hur eller om jag någonsin kan tacka er. Men en sak är säker, denna vänskap är ömsesidig och jag lovar vara där även för er den dag livet, vardagen eller livsitutationen skulle komma att ändras dramatiskt. För det är ju trots allt som så att när sådana här saker uppstår så inser man och märker vilka som är ens Rikiga vänner. Så är det bara...
Det dumma med att ha en loftsäng är att alla kan se det man gömt under madrassen...
Alla har vi säkert haft lik i garderoben.. Men jag känner en som när personen öppnar den så ramlar det ut en hel kyrkogård. Är det inte hög tid att söka hjälp då? Nä,icke..personen petar in änny ett skelett och pressar med all kraft igen dörren som om ingenting hänt...Nice life,my dear little friend...
Rensade lite bland mina skivor och fann Eric Gadds album Right Way. Måste säga att det är nog ett av de skönaste album jag äger. Så jag petade in skivan i bilen nu och vips blev resorna genast mycket lättare. Annars har jag faktiskt inte köpt någon ny skiva på jätte länge. Räcker med de ca 300 som jag har samlat på mig genom åren. Det härliga är att det är så pass blandat att jag säkert skulle kunna vara DJ på allt från raveparty till begravning och allt där emellan. Nu för tiden kanske dom flesta köper sin musik via Spotify..och tja det är nog inget fel i det.
Olika stadier av umgänge:
Stadie 1: Hej, ska vi leka?
Stadie 2: Hej, kan vi vara idag?
Stadie 3: Hej, ska du med ut en sväng?
Stadie 4: Tjenare, vad händer idag då?
Stadie 5: Hej på dig, såg du att det var PRO-rabatt på fiket?
Stadie 6: Du..ska du med till Sankte Per?
Tja, kontentan är att all typ av umgänge förr eller senare leder till döden. Där av uttrycket"dödspolare"...
Nä, nu ska jag vidare i natten. E gäspar och jag gäspar, ja usch den där rörelsen smittar ju värre än digerdöden...Men men, man är ju inte mer än människa...
Sov gott så hörs vi senare.
/E
Från Sydney till Månen tur och retur
Idag är en sådan dag då jag liksom bara glider med. Man gör det man ska på jobbet men man kan ändå ta sig tid att drömma sig bort eller bara sitta och filosofera om diverse saker. En sak som dök upp var vi alla resande gör om följande händelse inträffar. Tänk dig att du är på tjänsteresa så här i pestens tid, dvs svininfluensan. Rätt som du är blir du totalt däckad och du kan inte ens ta dig ur sängen. Men vad händer sedan. Kan du bo kvar på hotellet och vill dom ha kvar dig med tanke på smittorisken? Finns det överhuvudtaget plats för dit eventuella extra nätter? Hur får du mat? Får du flyga hem eller kommer flygbolaget att säga nej även där med tanke på smittorisken?
Ja, ni som läser detta och på ett eller annat sätt är resande i tjänsten, kolla gärna upp detta.
För att hoppa fram lite i kalendern så är det enligt tradition en klassisk tävling som börjar på Annandag jul och har gjort så ända sedan 1945. Det är Kappseglingen Sydney-Hobart Race. Man brukar säga att det är en av de tuffaste i världen bortsett från exempelvis Volvo Ocean Race. För er som kan er segling vet ju att segling är stor på den sidan jordklotet och många både Aussies och inte minst Nya Zeelänadare har ju segling som nationalsport.
Dock får vi hoppas att detta race inte slutade som det gjorde 1998. Tävlingen är som sagt tuff och tävlingen krävde det året inte mindre än åtta dödsoffer. Uppståndelsen kring detta blev enormt på hemmaplan men knappt omnämnt här hemma.
Men för att ni ska få lite grepp om det hela så ska jag försöka omvända det till något svenskt. Tänk er följande. Det står 15000 åkare på startlinjen i Sälen för att avverka de drygt nio milen upp till Mora. Det är liksom tanken. Ett dygn senare har vi alla facit i hand. Av dessa 15000 åkare bröt 11000, 2000 skadade sig allvarligt och 500 personer omkom i den överraskande snöstorm som med en orkankraft slog till mot åkarna uppe på myrarna. Endast ca 1500 personer tog sig i mål och det var enkom egentligen åkare som på ett eller annat sätt tillhör eliten.
Ja, ni kan ju tänka er det rabalder som skulle komma att bli efter en sådan katastrof. Japp, då har ni bakgrunden till att man noga såg över både säkerhet och rutiner inför kommande Sydney-Hobart Race….
Är förresten kul att fler och fler börjar hitta in till Ekens Hörna. Tack och lov skriver man inte allt för icke rumsrena saker så alla är ju självklart välkomna att kika in och läsa. För er som vill vara anonyma men ändå vill bli omnämnda så kommer jag endast att använda första bokstaven i ert namn. Ja, ibland är det ju trots att som så att A, B eller C, E, K eller EG gör något som bara måste nämnas. Men som sagt, jag bevarar er anonymitet så gott jag bara kan.
Fick förresten sms igår från Morris familj som hälsade att allt var bra.
Dagens tips är lite av en favorit i repris men då jag anser att det är viktigt för er egen hälsa så skriver jag det igen:
”Stek aldrig bacon med bar överkropp”
Appropå Vasaloppet så ingår ju det i något man brukar kalla den svenska klassikern. Ja ni vet, Vasaloppet, Vansbrosimmet, Vättenrundan m.m.
Dock kan det där med svensk klassiker faktiskt missuppfattas beroende på vilken grupp av människor man talar med.
En annan kan ju lika gärna svara, Pripps blå klass 1, Raggarballe med svängdörr, snus, Thorleifs och sill med nypotatis.
Ni kan ju själva fundera ut fem saker som ni anser är så där riktligt jävla helylle svenskt som ni i första hand skulle sakna om ni bodde någon annanstans i världen.
Då jag bodde i USA så minns jag än idag vad jag saknade mest. Det var svensk sommar i skärgården, knäckebröd och falukorv. Tja, det väl det.
Fanns en period i mitt liv då liknelsen med mig och Tintin var ganska slående om man dock bortser från färgen på håret. Elmo var som ni kan gissa Milou. Kan ju nämna att jag var en stor fan av Tintin och läste serierna om och om igen och har varit på både månen och havets botten tillsammans med honom. Även en tripp till Tibet och Amerika har jag hunnit med och denna lilla belgiska journalist har nog inte bara förtrollat mig. Fråga mig inte varför man fastnade just för Tintin men så är det. Sedan är ju namnet ganska så häftigt också…Tintin. Det som man dock kan fundera på lite att trots att Tintin är journalist till yrket så är det ju väldigt sällan man sett honom utöver just detta yrke i böckerna.
Appropå hundar så är det ju trots allt så att ser du en hemlös man som traskar på gatan tillsammans med sin hund så tycker nog 99% av dom som ser ekipaget mest synd om hunden. Konstigt, men så är det faktiskt. Och vips försvann all medmänsklig empati, eller?
E slapp sova på soffan för er som undrade.
På återhörande
E
Ja, ni som läser detta och på ett eller annat sätt är resande i tjänsten, kolla gärna upp detta.
För att hoppa fram lite i kalendern så är det enligt tradition en klassisk tävling som börjar på Annandag jul och har gjort så ända sedan 1945. Det är Kappseglingen Sydney-Hobart Race. Man brukar säga att det är en av de tuffaste i världen bortsett från exempelvis Volvo Ocean Race. För er som kan er segling vet ju att segling är stor på den sidan jordklotet och många både Aussies och inte minst Nya Zeelänadare har ju segling som nationalsport.
Dock får vi hoppas att detta race inte slutade som det gjorde 1998. Tävlingen är som sagt tuff och tävlingen krävde det året inte mindre än åtta dödsoffer. Uppståndelsen kring detta blev enormt på hemmaplan men knappt omnämnt här hemma.
Men för att ni ska få lite grepp om det hela så ska jag försöka omvända det till något svenskt. Tänk er följande. Det står 15000 åkare på startlinjen i Sälen för att avverka de drygt nio milen upp till Mora. Det är liksom tanken. Ett dygn senare har vi alla facit i hand. Av dessa 15000 åkare bröt 11000, 2000 skadade sig allvarligt och 500 personer omkom i den överraskande snöstorm som med en orkankraft slog till mot åkarna uppe på myrarna. Endast ca 1500 personer tog sig i mål och det var enkom egentligen åkare som på ett eller annat sätt tillhör eliten.
Ja, ni kan ju tänka er det rabalder som skulle komma att bli efter en sådan katastrof. Japp, då har ni bakgrunden till att man noga såg över både säkerhet och rutiner inför kommande Sydney-Hobart Race….
Är förresten kul att fler och fler börjar hitta in till Ekens Hörna. Tack och lov skriver man inte allt för icke rumsrena saker så alla är ju självklart välkomna att kika in och läsa. För er som vill vara anonyma men ändå vill bli omnämnda så kommer jag endast att använda första bokstaven i ert namn. Ja, ibland är det ju trots att som så att A, B eller C, E, K eller EG gör något som bara måste nämnas. Men som sagt, jag bevarar er anonymitet så gott jag bara kan.
Fick förresten sms igår från Morris familj som hälsade att allt var bra.
Dagens tips är lite av en favorit i repris men då jag anser att det är viktigt för er egen hälsa så skriver jag det igen:
”Stek aldrig bacon med bar överkropp”
Appropå Vasaloppet så ingår ju det i något man brukar kalla den svenska klassikern. Ja ni vet, Vasaloppet, Vansbrosimmet, Vättenrundan m.m.
Dock kan det där med svensk klassiker faktiskt missuppfattas beroende på vilken grupp av människor man talar med.
En annan kan ju lika gärna svara, Pripps blå klass 1, Raggarballe med svängdörr, snus, Thorleifs och sill med nypotatis.
Ni kan ju själva fundera ut fem saker som ni anser är så där riktligt jävla helylle svenskt som ni i första hand skulle sakna om ni bodde någon annanstans i världen.
Då jag bodde i USA så minns jag än idag vad jag saknade mest. Det var svensk sommar i skärgården, knäckebröd och falukorv. Tja, det väl det.
Fanns en period i mitt liv då liknelsen med mig och Tintin var ganska slående om man dock bortser från färgen på håret. Elmo var som ni kan gissa Milou. Kan ju nämna att jag var en stor fan av Tintin och läste serierna om och om igen och har varit på både månen och havets botten tillsammans med honom. Även en tripp till Tibet och Amerika har jag hunnit med och denna lilla belgiska journalist har nog inte bara förtrollat mig. Fråga mig inte varför man fastnade just för Tintin men så är det. Sedan är ju namnet ganska så häftigt också…Tintin. Det som man dock kan fundera på lite att trots att Tintin är journalist till yrket så är det ju väldigt sällan man sett honom utöver just detta yrke i böckerna.
Appropå hundar så är det ju trots allt så att ser du en hemlös man som traskar på gatan tillsammans med sin hund så tycker nog 99% av dom som ser ekipaget mest synd om hunden. Konstigt, men så är det faktiskt. Och vips försvann all medmänsklig empati, eller?
E slapp sova på soffan för er som undrade.
På återhörande
E
onsdag 23 september 2009
Kanske blir det så ändå....
Jag vet inte riktigt vad jag har folk i min omgivning. Kanske beror det på att jag nu är mer på min vakt, mer observant och mer försiktigt med vad jag gör och säger. Frågan är bara om det är en nackdel eller fördel? Själv ser jag det som en fördel att kunna betrakta, iakttaga och läsa av folks beteende. Jag har dock en förmåga att alltid hamna i sådana situationer där jag får reda på mer än vad jag egentligen både vill och vi vissa fall kanske borde. Men jag tiger som muren och en gång har denna förmåga att få reda på saker och ting faktiskt blivit något väldigt positivt. Nu är jag ingen certifierad beteendevetare men tro mig, jag kan läsa av personer bättre än många andra och vissa har ramlat dit rejält. Men åter igen, är det en bra förmåga eller är det något man helst skulle vara utan? Ja, jag får nog fundera på det lite. Ser det som lite av en synisk grej fast i light version.
EG har det tyvärr inte för lätt med mig nu. Dock tas det på rätt sätt. Å andra sidan är det till viss del jag som förser henne med grubbel. Men samtidigt sitter jag i en ganska så jobbig sits när det gäller gränssnitt och förtydligande och avståndstagande. Dock har jag lärt mig att sätta ner foten och med inhåvad gammal skuld kommer jag för alltid att vandra vidare ut i verkligheten. EG, det som gör dig speciell är nog just därför att du är så himla speciell. Jag har även med EG´s hjälp insett att det nog inte är mig det är fel på utan det finns andra som står för den biten. Ju mer pusslet och agerande faller på plats, desto mer inser jag att EG som alltid har rätt. Fan ta mig om jag inte lyssnar denna gång. Jag har till och med givit upp hoppet om att se dagens orsak brevid mig om jag vriderpå huvudet om tio år. Nä, det tåget har faktiskt gått är jag rädd. Gått för alltid. Nu är det inte jag som är ledsen för det utan snarare personen där vid min sida. Det fina i kråksången är att undertecknad och EG kommer att få chans att rejält gå igenom detta steg för steg, bit för bit för att gå till botten med det hela. Även Emma kommer finnas med på ett hörn och det känns faktiskt jättebra. Livet rullar ju trots allt vidare....
"Ger du lillfingret finns risk att du blir av med hela armen"
En sak som känns skönt är att jag till skillnad från många andra inte kommer att gå in i någon depression bara för att det är höst. Jag ser snarare denna höst som en enorm möjlighet att starta om och för en gångs skull göra det JAG vill och det JAG känner för. Som den gode underrättelseofficer som jag är vet jag att det finns folk som i höst kommer att få det tufft och där relationer med nära och kära kan sättas på rejäla prov. Är man stark som person kanske det fixar sig men nu är tyvärr inte alla det. Smällarna kommer att komma, var så säkra. Frågan är dock inte länge vem utan snarare Om någon kommer finnas där när det rasar. Nu kanske ni undrar vad fan skriver jag. Jo, ni som känner mig vet vad jag menar. Å andra sidan kan hämnden bli ljuv och till slut mår man som man förtjänar. Men är man naiv, blåögd och bara blickar framåt utan att se åt sidorna så kommer det bara gå åt ett håll är jag rädd. EG och E är väl medvetna om detta och tacka gudarna för det. Hur gärna man än vill leva i en dröm kommer verkligheten alltid ikapp.
Ni som tjatar på en bild på Emma får vänta lite. Hon är inte så glad åt att bli till allmän beskådning men vi får se. Finns ju trots allt något som heter privatliv.
Vet Du förresten hur dina pensionspengar används? Akta er så det lite blir som för Maria från Gävle. Hon jobbar på dagis och hennes pengar finns i vapenindustrin. Ja, i alla fall om man får tro reklamen för KPA. stackars Maria...
Vet Du var en stor del av dina skattepengar gått de senaste åren? Dom har också gått till vapen och krigsindustrin. Denna krigs och vapenindustri kallas i folkmun för Försvarsmakten. Ja,ni fattar säkert grejen.Skillnaden mellan moral och etik är ibland obefintligt.
Man ska aldrig kasta sten i ett glashus, men å andra sidan är det inte så bra att kasta glas i ett
stenhus heller...
Läste förresten att Tigerkakan är på väg tillbaka. Har den verkligen varit borta?
Om drygt en vecka sitter jag på ett flyg på väg sydöst. I bagaget ner har jag spänning, rädsla, förväntan och ett självförtroende som kanske inte är världens bästa. Flyr jag från verkligheten? Nä, snarare tvärtom för resan är nog det jag behöver för att inse att just denna verklighet faktiskt kan komma att blir verkligare än någonsin.
Glöm inte att det du gör idag som du skulle gjort igår, kan faktiskt i vissa lägen vara bättre att göra imorgon. Så kontentan är att var sak har sin tid...och plats.
/Eder E
Kanske dags att ruska om E som för ovanlighetens skull somnat in på soffan. Eller räcker det med att bara lägga över en filt?
EG har det tyvärr inte för lätt med mig nu. Dock tas det på rätt sätt. Å andra sidan är det till viss del jag som förser henne med grubbel. Men samtidigt sitter jag i en ganska så jobbig sits när det gäller gränssnitt och förtydligande och avståndstagande. Dock har jag lärt mig att sätta ner foten och med inhåvad gammal skuld kommer jag för alltid att vandra vidare ut i verkligheten. EG, det som gör dig speciell är nog just därför att du är så himla speciell. Jag har även med EG´s hjälp insett att det nog inte är mig det är fel på utan det finns andra som står för den biten. Ju mer pusslet och agerande faller på plats, desto mer inser jag att EG som alltid har rätt. Fan ta mig om jag inte lyssnar denna gång. Jag har till och med givit upp hoppet om att se dagens orsak brevid mig om jag vriderpå huvudet om tio år. Nä, det tåget har faktiskt gått är jag rädd. Gått för alltid. Nu är det inte jag som är ledsen för det utan snarare personen där vid min sida. Det fina i kråksången är att undertecknad och EG kommer att få chans att rejält gå igenom detta steg för steg, bit för bit för att gå till botten med det hela. Även Emma kommer finnas med på ett hörn och det känns faktiskt jättebra. Livet rullar ju trots allt vidare....
"Ger du lillfingret finns risk att du blir av med hela armen"
En sak som känns skönt är att jag till skillnad från många andra inte kommer att gå in i någon depression bara för att det är höst. Jag ser snarare denna höst som en enorm möjlighet att starta om och för en gångs skull göra det JAG vill och det JAG känner för. Som den gode underrättelseofficer som jag är vet jag att det finns folk som i höst kommer att få det tufft och där relationer med nära och kära kan sättas på rejäla prov. Är man stark som person kanske det fixar sig men nu är tyvärr inte alla det. Smällarna kommer att komma, var så säkra. Frågan är dock inte länge vem utan snarare Om någon kommer finnas där när det rasar. Nu kanske ni undrar vad fan skriver jag. Jo, ni som känner mig vet vad jag menar. Å andra sidan kan hämnden bli ljuv och till slut mår man som man förtjänar. Men är man naiv, blåögd och bara blickar framåt utan att se åt sidorna så kommer det bara gå åt ett håll är jag rädd. EG och E är väl medvetna om detta och tacka gudarna för det. Hur gärna man än vill leva i en dröm kommer verkligheten alltid ikapp.
Ni som tjatar på en bild på Emma får vänta lite. Hon är inte så glad åt att bli till allmän beskådning men vi får se. Finns ju trots allt något som heter privatliv.
Vet Du förresten hur dina pensionspengar används? Akta er så det lite blir som för Maria från Gävle. Hon jobbar på dagis och hennes pengar finns i vapenindustrin. Ja, i alla fall om man får tro reklamen för KPA. stackars Maria...
Vet Du var en stor del av dina skattepengar gått de senaste åren? Dom har också gått till vapen och krigsindustrin. Denna krigs och vapenindustri kallas i folkmun för Försvarsmakten. Ja,ni fattar säkert grejen.Skillnaden mellan moral och etik är ibland obefintligt.
Man ska aldrig kasta sten i ett glashus, men å andra sidan är det inte så bra att kasta glas i ett
stenhus heller...
Läste förresten att Tigerkakan är på väg tillbaka. Har den verkligen varit borta?
Om drygt en vecka sitter jag på ett flyg på väg sydöst. I bagaget ner har jag spänning, rädsla, förväntan och ett självförtroende som kanske inte är världens bästa. Flyr jag från verkligheten? Nä, snarare tvärtom för resan är nog det jag behöver för att inse att just denna verklighet faktiskt kan komma att blir verkligare än någonsin.
Glöm inte att det du gör idag som du skulle gjort igår, kan faktiskt i vissa lägen vara bättre att göra imorgon. Så kontentan är att var sak har sin tid...och plats.
/Eder E
Kanske dags att ruska om E som för ovanlighetens skull somnat in på soffan. Eller räcker det med att bara lägga över en filt?
Dagen efter...
Var orolig att jag skulle vakna upp med en begynnande förkylning imorse men tack och lov slapp jag det. Vädret igår på sjön var ju verkligen inte det bästa men kanske var det kläderna som räddade mig denna gång.
Undrar om Karin blev förkyld? Fast hon hade ju dock det goda omdömet att bära mössa då jag själv endast hade keps.
Hade förresten ett ärende hemma på lunchen idag och passade då i all hast på att svepa igenom utbudet på tv så där kring lunch. Det var minsann inget spännande alls. På tv4 visade man avsnitt 5789 av gamla klassikern Hem till Gården. Minns ni den vänner? Fast nu har man moderniserat den lite så nu heter den kort och gott Emmerdale. Undrar om det finns någon stackare som sett varje avsnitt sedan starten, men det gör det säkert.
På tv6 var det också en gammal serie som heter Married with children, på svenska Våra värsta år. Ja ni vet historien om familjen Bundy. Det är amerikansk sitcom när den är som sämst. Men på tiden det begavs var det ju säkert kanonkul. Men idag känns det bara gammalmodigt och en aning sexistiskt.
Ja, då där rullade det på och när jag kikade på SVT2 var det något finskt program som i sig var lite kul. När någon talade finska så var texten på svenska och när man talade svenska så var texten på finska. Snacka om att bli schizofren…
På Eurosport så cyklade dom och det såg jäkligt jobbigt ut…
Som några av er uppmärksammat så skriver jag inte så mycket om vad jag gör annars om dagarna, dvs mitt jobb. Det är helt självvalt och jag tycker inte det är så mycket att blogga om faktiskt. Finns säkert dom som gör det men jobbet är en sak och det privata en annan. Tror heller inte att en blogg om vad jag gör på dagarna skulle vara så där jättespännande. Kanske om jag hade något extra ordinärt yrke så som bergsklättrare eller lindansör men det jag gör idag för brödfödan är som sagt inte något speciellt att sätta i ord. Så nu vet ni det.
Bilden på ett Maine i höstskrud låter fortfarande vänta på sig…
Jag sa förresten upp lokaltidningen för ett tag sedan, närmare bestämt från den första september. Tycker att jag dels aldrig hann läsa den och dels går den än så länge att läsa gratis på nätet. Så den tidning som kom i brevlådan varje morgon hamnade ganska så snabbt i pappersinsamlingen. Så långt var allt frid och fröjd, MEN tror ni att tidningsbudet fattat att jag inte längre ska ha tidningen? Nä då, den ligger så fint där ändå varje morgon trots att det nu gått nästan en månad sedan jag sa upp den. Dock kommer jag ju inte ringa igen och meddela detta lilla misstag och det känns faktiskt även lite bättre att slänga något som på sätt och vis just nu är gratis. Men men, vi får väl se hur länge den fortsätter att komma i brevlådan. Så länge det inte kommer någon faktura så är i alla fall jag nöjd.
”Älska aldrig någon annan om du inte älskar dig själv” (Anonym…)
Fasen, ångrar åter igen att jag inte fotade lite igår ändå. Det var ju ett skitväder men samtidigt hade nog bilderna blivit jättebra ändå. Måste nog skärpa mig lite gällande att fotografera. Måste ju försöka lägga upp lite fler bilder här på bloggen också dock utan att det blir en bilderbok istället för en seriös blogg. Ja, ganska så seriös i alla fall.
Men nästa vecka ska banne mig kameran med ut på sjön om det så är snöstorm. Risken är att det bli ännu kallare och ännu mörkare men det spelar ingen roll. Är vi kontrakterade att utföra ett arbete så får vi göra det oavsett väder och vind.
Nä, jag nöjer mig tillsvidare, men återkommer lite senare as usual.
/E
Undrar om Karin blev förkyld? Fast hon hade ju dock det goda omdömet att bära mössa då jag själv endast hade keps.
Hade förresten ett ärende hemma på lunchen idag och passade då i all hast på att svepa igenom utbudet på tv så där kring lunch. Det var minsann inget spännande alls. På tv4 visade man avsnitt 5789 av gamla klassikern Hem till Gården. Minns ni den vänner? Fast nu har man moderniserat den lite så nu heter den kort och gott Emmerdale. Undrar om det finns någon stackare som sett varje avsnitt sedan starten, men det gör det säkert.
På tv6 var det också en gammal serie som heter Married with children, på svenska Våra värsta år. Ja ni vet historien om familjen Bundy. Det är amerikansk sitcom när den är som sämst. Men på tiden det begavs var det ju säkert kanonkul. Men idag känns det bara gammalmodigt och en aning sexistiskt.
Ja, då där rullade det på och när jag kikade på SVT2 var det något finskt program som i sig var lite kul. När någon talade finska så var texten på svenska och när man talade svenska så var texten på finska. Snacka om att bli schizofren…
På Eurosport så cyklade dom och det såg jäkligt jobbigt ut…
Som några av er uppmärksammat så skriver jag inte så mycket om vad jag gör annars om dagarna, dvs mitt jobb. Det är helt självvalt och jag tycker inte det är så mycket att blogga om faktiskt. Finns säkert dom som gör det men jobbet är en sak och det privata en annan. Tror heller inte att en blogg om vad jag gör på dagarna skulle vara så där jättespännande. Kanske om jag hade något extra ordinärt yrke så som bergsklättrare eller lindansör men det jag gör idag för brödfödan är som sagt inte något speciellt att sätta i ord. Så nu vet ni det.
Bilden på ett Maine i höstskrud låter fortfarande vänta på sig…
Jag sa förresten upp lokaltidningen för ett tag sedan, närmare bestämt från den första september. Tycker att jag dels aldrig hann läsa den och dels går den än så länge att läsa gratis på nätet. Så den tidning som kom i brevlådan varje morgon hamnade ganska så snabbt i pappersinsamlingen. Så långt var allt frid och fröjd, MEN tror ni att tidningsbudet fattat att jag inte längre ska ha tidningen? Nä då, den ligger så fint där ändå varje morgon trots att det nu gått nästan en månad sedan jag sa upp den. Dock kommer jag ju inte ringa igen och meddela detta lilla misstag och det känns faktiskt även lite bättre att slänga något som på sätt och vis just nu är gratis. Men men, vi får väl se hur länge den fortsätter att komma i brevlådan. Så länge det inte kommer någon faktura så är i alla fall jag nöjd.
”Älska aldrig någon annan om du inte älskar dig själv” (Anonym…)
Fasen, ångrar åter igen att jag inte fotade lite igår ändå. Det var ju ett skitväder men samtidigt hade nog bilderna blivit jättebra ändå. Måste nog skärpa mig lite gällande att fotografera. Måste ju försöka lägga upp lite fler bilder här på bloggen också dock utan att det blir en bilderbok istället för en seriös blogg. Ja, ganska så seriös i alla fall.
Men nästa vecka ska banne mig kameran med ut på sjön om det så är snöstorm. Risken är att det bli ännu kallare och ännu mörkare men det spelar ingen roll. Är vi kontrakterade att utföra ett arbete så får vi göra det oavsett väder och vind.
Nä, jag nöjer mig tillsvidare, men återkommer lite senare as usual.
/E
tisdag 22 september 2009
En kväll med många funderingar
Oj, vilken afton. Jag och Karin visste väl inte riktigt hur vi skulle göra för där stod vi i regn och full storm. Men det var lika bra att bara köra på. Ja, att vara på sjön såhär på höstkanten kan vara spännande. Vädret var minst sagt jobbigt och det var faktiskt svårt att se varandra om vi var på var sin sida av banan. Men det gick bra och tack och lov hade vi redan innan kommit överrens om att gå in absolut senast halv åtta. In kom både vi tränare och även våra seglare. Men som sagt, segling på höstkvällar kan vara något av det jävligaste som finns. Men som man brukar säga, finns inget dåligt väder bara dåliga kläder. Var länge sedan hela seglarstället var på nu men himla skönt att det kommer till nytta.
Såg förresten att det kanske är dags att rensa lite. Insåg att jag har inte mindre än tre mer eller mindre kompletta seglarställ. Frågan är om jag någonsin kommer att slita ut något av det. Det värsta är att ytterligare ett är på väg. Så ska ni ut på sjön eller bara ut i dåligt väder är det bara att höra av sig. Till saken kan ju nämnat att ställen är ju värda några tusen styck. Är det sådant som kallas att binda privat kapital??
Karin verkar förresten kunna bli en jättebra tillgång och det är tur att denna människavalt vår lilla stad för studier många år framöver.Bilder från denna lilla händelse kommer om inte nu så nästa vecka. Vädret gjorde ju attalla försök att få bra bilder fullständigt spolerades...
EG, du måste nog hjälpa mig akut nu. Va fan ska jag göra, eller hur ska jag göra? Ja du vet vad jag menar efter mitt uppgivna mail och jag lovar dig att minsann se över det hela. Eller får du slå mig i skallen med en stor klubba eller hammare. Men samtidigt kommer det att lösa sig per automatik om ett tag, i alla fall kortsiktigt. Men min respons kring det senaste fallet av total sinnesförvirring, dock inte hos mig, var helt i linje med vad som vi kommit överrens om. Man kan ju inte baka kakan, äta kakan, slänga kakan, sälja kakan, köpa en annan kaka och sedan ta tillbaka denkaka man slängde, eller? Nä, någon måtta får det vara.
"Skillnaden mellan att göra någon en tjänst kontra att bli fullständigt utnyttjad kan varen hårfin gränsdragning."
Vad gör man annars en höstkväll? Slappar och stirrar i taket? Tja, jag skriver, E slötittar på något så suspekt som hur Jannike Björling springer i djungeln. Livet bara rullar på liksom. Godiset i skålen är nästan slut och värmeljusen i lyktorna sjunger på sista valsen,eller veken kanske man ska säga. Är det en vanlig höstkväll? Ja, kanske det men samtidgtg anska mysigt.
E har dubbelkollat biljetterna inför morgondagens resa typ sjutti elvagånger och kan vid det här laget att det är plats 35 Salong. "-Hoppas personen som ska sitta vid fönster inte kommer, då tar jag den platsen, så det så. Gillar inte att sitta i gången." Ja E, hoppas kan du ju alltid och hoppet är ju det sista om överger människan har jag hört. Ja, som sagt det är en typisk kväll någon gång på 2000-talet.Själv har jag förresten fått upp värmen i kroppen lite efter kvällens sjödrama och nu känner man både tår och fingertoppar igen.
Förresten, om ni tillhör dom som inte kokar kaffe, springer på toaletten eller bakar en kakaunder reklampauser kan jag rekommendera en liten lek. Dock ska man helst vara två stycken. Det hela går ut på att man ska gissa vilken reklam eller företag som det avser så fort man bara kan. Så prova vem som skriker ICA, AMF eller varför inte SAAB först. Den med mest poäng under reklampausen vinner. Själv vann jag sist med 5-2. Som sagt, vad gör man inte för att piffa uppvardagen lite.
She whispers words to clear my mind, I once could see but now at last I am blind...
/E
Såg förresten att det kanske är dags att rensa lite. Insåg att jag har inte mindre än tre mer eller mindre kompletta seglarställ. Frågan är om jag någonsin kommer att slita ut något av det. Det värsta är att ytterligare ett är på väg. Så ska ni ut på sjön eller bara ut i dåligt väder är det bara att höra av sig. Till saken kan ju nämnat att ställen är ju värda några tusen styck. Är det sådant som kallas att binda privat kapital??
Karin verkar förresten kunna bli en jättebra tillgång och det är tur att denna människavalt vår lilla stad för studier många år framöver.Bilder från denna lilla händelse kommer om inte nu så nästa vecka. Vädret gjorde ju attalla försök att få bra bilder fullständigt spolerades...
EG, du måste nog hjälpa mig akut nu. Va fan ska jag göra, eller hur ska jag göra? Ja du vet vad jag menar efter mitt uppgivna mail och jag lovar dig att minsann se över det hela. Eller får du slå mig i skallen med en stor klubba eller hammare. Men samtidigt kommer det att lösa sig per automatik om ett tag, i alla fall kortsiktigt. Men min respons kring det senaste fallet av total sinnesförvirring, dock inte hos mig, var helt i linje med vad som vi kommit överrens om. Man kan ju inte baka kakan, äta kakan, slänga kakan, sälja kakan, köpa en annan kaka och sedan ta tillbaka denkaka man slängde, eller? Nä, någon måtta får det vara.
"Skillnaden mellan att göra någon en tjänst kontra att bli fullständigt utnyttjad kan varen hårfin gränsdragning."
Vad gör man annars en höstkväll? Slappar och stirrar i taket? Tja, jag skriver, E slötittar på något så suspekt som hur Jannike Björling springer i djungeln. Livet bara rullar på liksom. Godiset i skålen är nästan slut och värmeljusen i lyktorna sjunger på sista valsen,eller veken kanske man ska säga. Är det en vanlig höstkväll? Ja, kanske det men samtidgtg anska mysigt.
E har dubbelkollat biljetterna inför morgondagens resa typ sjutti elvagånger och kan vid det här laget att det är plats 35 Salong. "-Hoppas personen som ska sitta vid fönster inte kommer, då tar jag den platsen, så det så. Gillar inte att sitta i gången." Ja E, hoppas kan du ju alltid och hoppet är ju det sista om överger människan har jag hört. Ja, som sagt det är en typisk kväll någon gång på 2000-talet.Själv har jag förresten fått upp värmen i kroppen lite efter kvällens sjödrama och nu känner man både tår och fingertoppar igen.
Förresten, om ni tillhör dom som inte kokar kaffe, springer på toaletten eller bakar en kakaunder reklampauser kan jag rekommendera en liten lek. Dock ska man helst vara två stycken. Det hela går ut på att man ska gissa vilken reklam eller företag som det avser så fort man bara kan. Så prova vem som skriker ICA, AMF eller varför inte SAAB först. Den med mest poäng under reklampausen vinner. Själv vann jag sist med 5-2. Som sagt, vad gör man inte för att piffa uppvardagen lite.
She whispers words to clear my mind, I once could see but now at last I am blind...
/E
Dagen på land, kvällen på sjön
Ja, om ett tag så är jag någon annanstans på en helt annan plats. Kanske är det ödet som tog mig dit eller så var det yttre omständigheter som gjorde att jag fick både chansen och möjligheten. Okej, vet att jag kanske tjatat lite om det i mina senaste inlägg men det får ni banne mig ha överseende med. Vet dock inte hur pass mycket skrivet det blir, men däremot kommer det kanske bli ett och annat skrivet när jag kommer tillbaka.
Väl hemma igen väntar ytterligare projekt och då blir det nog till att på riktigt ta tag i mitt Crib.
Emma har haft vissa synpunkter på innehållet och jag kan till viss del hålla med. Inte trodde jag att jag skulle surfa in på sidor som http://www.textilboden.se/ och titta på panelgardiner. Men man kanske rent av bara börja bli vuxen. Just gardiner har väl aldrig varit något som jag prioriterat i livet utan det har varit de som man delat bostad med som tagit tag i den biten, och så även denna gång. Men med lite nya gardiner, tapeter och friska blommor i krukorna så kanske det kan bli riktigt bra till slut. Men allt det där är något som jag får ta tag i senare.
Kom förresten på att jag inte ens äger en adventsljusstake. Även det kanske måste inhandlas så inte grannarna tror att man är någon typ av ateist eller sätter Asatron högst på dagordningen. Nåja, det kommer säkert att lösa sig det med.
Regnet hänger i luften och det kommer säkert bli som så att bara för att jag ikväll för första gången denna säsong ska ut på sjön och vara tränare. Dock är det inte bestämt till hundra procent men jag får nog packa det stora stället ikväll. Nu har vi ju även mörkret att ta hänsyn till och det får bli ett kort men intensivt träningspass.
Men vad gör man inte för att få vara ute lite på sjön..
Sagan om E&T kommer att spinna vidare till fredag eftermiddag om jag är rätt underättad. På torsdagen kommer dom dock att begrava sina sorger i god mat och billigt vin men det kan vara trevligt det också. Sedan vänder som sagt T…home. Hoppas bara att veckan var givande för båda parter men det kan nog behövas en helg för att sortera intryck och lärdomar. Är själv glad att jag inte är i deras sits kan jag säga. Men åter igen, alla är vi barn i början och tur är ju det.
Summa summarum, hösten är som sagt i antågande och nu börjar alla trevliga serier på tv igen. Bland annat House och Criminal Minds. Frågan är bara hur mycket man hinner se av dessa men något av avsnitten bör man väl hinna med. Sedan drar ju även Körslaget och lite annat smått och gott igår så här på höstkanten då folk hellre sitter inne än är ute. Men som sagt, själv vet jag inte riktigt hur aktivt mitt tittande på TV kommer att bli i höst. Just nu tycker jag mer att den summa jag betalar i tv-licens känns som att lägga drygt 500 kr rakt ut i tomma intet.
1920-talet:
De två vännerna möts på kvarteret hak. Dom slår sig ner, ta av sig hattarna och plockar fram var sitt paket cigaretter och tändstickor och lägger på bordet.
2000-talet
De två vännerna möts på ett café. Den ena bär keps som diskret läggs på stolen bredvid. Båda plockar fram sina mobiltelefoner och lägger på bordet.
Frågan är, vad är mest irriterade för oss moderna människor. Är det två personer som sitter och röker eller är det att ofrivilligt få lyssna till diverse mobilsamtal? Ja, det kan man ju fundera lite på. Men tiderna förändras och så även synen på alla vardagliga saker. Idag vet förresten alla att det här med att röka inte är bra för vare sig din egen eller andras hälsa.
Kanske säger vi samma sak om 50-60år då fall av cancer orsakade av strålning från mobiler, trådlösa nätverk och annat luftburet är lika vanligt som lungcancer. Hm, det kan man också fundera lite på.
Å andra sidan borde vi alla varit utdöda för länge sedan med tanke på alla avgaser som våra bilar släpper ut. Hur som helst, varje generation har ju egna problem och bekymmer, det är bara typen av dessa som förändras.
”Erfarenhet är inte det du upplever. Det är vad du gör av det du upplever”
/E
Väl hemma igen väntar ytterligare projekt och då blir det nog till att på riktigt ta tag i mitt Crib.
Emma har haft vissa synpunkter på innehållet och jag kan till viss del hålla med. Inte trodde jag att jag skulle surfa in på sidor som http://www.textilboden.se/ och titta på panelgardiner. Men man kanske rent av bara börja bli vuxen. Just gardiner har väl aldrig varit något som jag prioriterat i livet utan det har varit de som man delat bostad med som tagit tag i den biten, och så även denna gång. Men med lite nya gardiner, tapeter och friska blommor i krukorna så kanske det kan bli riktigt bra till slut. Men allt det där är något som jag får ta tag i senare.
Kom förresten på att jag inte ens äger en adventsljusstake. Även det kanske måste inhandlas så inte grannarna tror att man är någon typ av ateist eller sätter Asatron högst på dagordningen. Nåja, det kommer säkert att lösa sig det med.
Regnet hänger i luften och det kommer säkert bli som så att bara för att jag ikväll för första gången denna säsong ska ut på sjön och vara tränare. Dock är det inte bestämt till hundra procent men jag får nog packa det stora stället ikväll. Nu har vi ju även mörkret att ta hänsyn till och det får bli ett kort men intensivt träningspass.
Men vad gör man inte för att få vara ute lite på sjön..
Sagan om E&T kommer att spinna vidare till fredag eftermiddag om jag är rätt underättad. På torsdagen kommer dom dock att begrava sina sorger i god mat och billigt vin men det kan vara trevligt det också. Sedan vänder som sagt T…home. Hoppas bara att veckan var givande för båda parter men det kan nog behövas en helg för att sortera intryck och lärdomar. Är själv glad att jag inte är i deras sits kan jag säga. Men åter igen, alla är vi barn i början och tur är ju det.
Summa summarum, hösten är som sagt i antågande och nu börjar alla trevliga serier på tv igen. Bland annat House och Criminal Minds. Frågan är bara hur mycket man hinner se av dessa men något av avsnitten bör man väl hinna med. Sedan drar ju även Körslaget och lite annat smått och gott igår så här på höstkanten då folk hellre sitter inne än är ute. Men som sagt, själv vet jag inte riktigt hur aktivt mitt tittande på TV kommer att bli i höst. Just nu tycker jag mer att den summa jag betalar i tv-licens känns som att lägga drygt 500 kr rakt ut i tomma intet.
1920-talet:
De två vännerna möts på kvarteret hak. Dom slår sig ner, ta av sig hattarna och plockar fram var sitt paket cigaretter och tändstickor och lägger på bordet.
2000-talet
De två vännerna möts på ett café. Den ena bär keps som diskret läggs på stolen bredvid. Båda plockar fram sina mobiltelefoner och lägger på bordet.
Frågan är, vad är mest irriterade för oss moderna människor. Är det två personer som sitter och röker eller är det att ofrivilligt få lyssna till diverse mobilsamtal? Ja, det kan man ju fundera lite på. Men tiderna förändras och så även synen på alla vardagliga saker. Idag vet förresten alla att det här med att röka inte är bra för vare sig din egen eller andras hälsa.
Kanske säger vi samma sak om 50-60år då fall av cancer orsakade av strålning från mobiler, trådlösa nätverk och annat luftburet är lika vanligt som lungcancer. Hm, det kan man också fundera lite på.
Å andra sidan borde vi alla varit utdöda för länge sedan med tanke på alla avgaser som våra bilar släpper ut. Hur som helst, varje generation har ju egna problem och bekymmer, det är bara typen av dessa som förändras.
”Erfarenhet är inte det du upplever. Det är vad du gör av det du upplever”
/E
Två värdiga vinnare...
Kunde inte låta bli att visa er denna bild på mina två tappra krigare. Detta är en av de absolut sista bilder jag har på mina kära hundar. Hm, ja bilden talar nog sitt tydliga språk där dom ligger och vilar sig.
Elmo och Morris, ni kommer för alltid att ha en mycket speciell plats i både mitt liv och i mitt hjärta
måndag 21 september 2009
Bara månen och jag...
Sitter och skriver lite igen. Ute är det mörkt och i lurarna lyssnar jag faktiskt på Fallen. Fastnade faktiskt för den låten bara härom dagen. Borde vara ganska uttjatat med tanke på att filmen är från 1990 men å andra sidan var inte Fallen den låt som speladesmest. Nä det var faktiskt Roxettes It must have been love...så det så.
Nåja, det är inte utan att man känner sig lite som Carrie i Sex and the City. Precis som jag satt hon på nätterna och skrev om dagen, vänner och diverse relationer och annat som hon kom på. För alla oss som varit i New York så kan jag faktiskt mycket väl tänka mig attdet är staden är inspirationen verkligen kan spira. Det är ju inte för inte att staden kallas staden som aldrig sover.
Jo tack, promenaden runt sjön var inte alls dum. Tro det eller ej man jag passade faktiskt på att springa också. Kanske skulle göra det lite oftare. Har visserligen aldrig gillat att springa trots att jag spelat fotboll. Men då hade man ju oftast något att springa till men samtidigt så gäller det ju att sätta upp mål även när man springer utan boll. Som vanligt var det en hel del folk i rörelse. Kan dock inte låta bli att få en liten klumpi halsen då jag ser alla som går med hund....suck. Trots att jag gått tusentals meter med mina älsklingar och just nu tycker det är skönt att inte göra det, så finns dom fortfarande väldigt väldigt nära. I alla fall inombords...Ni ska förresten veta att jag utstått både spott och spe när jag fattade beslutet. Men tack och lov stod jag på mig och åter igen vill jag sända världen största fång rosor tillfamiljen Nilsson och Nordlund. Ni är helt enkelt underbara...
Har ni förresten tänkt på hur fixerade vi alla var innan år 2000 av just siffran 2000. Det var som en magisk siffra och alla trodde ju mer eller mindre att år 2000 så tar vi steget in i rymdåldern. Saker och ting skulle döpas till något som helst innehöll dessa siffror så som X2000. Men vad hände? Tja, inte ett skit egentligen. Vi lever i stort sätt fortfarande likadant som vi gjorde innan år 2000. Och att redan nu börja spetsa in sig på år 3000 känns ganska så dumt. Ingen av oss nu levande kommer ju få uppleva denna fest. Frågan är ju dock om man överhuvudtaget hade velat vara med då. Finns moder jord verkligen kvar då? Ja, det kan vi ju spekulera i hur mycket som helst.
Nä..får nog skriva mer imorgon vänner.
/E
Nåja, det är inte utan att man känner sig lite som Carrie i Sex and the City. Precis som jag satt hon på nätterna och skrev om dagen, vänner och diverse relationer och annat som hon kom på. För alla oss som varit i New York så kan jag faktiskt mycket väl tänka mig attdet är staden är inspirationen verkligen kan spira. Det är ju inte för inte att staden kallas staden som aldrig sover.
Jo tack, promenaden runt sjön var inte alls dum. Tro det eller ej man jag passade faktiskt på att springa också. Kanske skulle göra det lite oftare. Har visserligen aldrig gillat att springa trots att jag spelat fotboll. Men då hade man ju oftast något att springa till men samtidigt så gäller det ju att sätta upp mål även när man springer utan boll. Som vanligt var det en hel del folk i rörelse. Kan dock inte låta bli att få en liten klumpi halsen då jag ser alla som går med hund....suck. Trots att jag gått tusentals meter med mina älsklingar och just nu tycker det är skönt att inte göra det, så finns dom fortfarande väldigt väldigt nära. I alla fall inombords...Ni ska förresten veta att jag utstått både spott och spe när jag fattade beslutet. Men tack och lov stod jag på mig och åter igen vill jag sända världen största fång rosor tillfamiljen Nilsson och Nordlund. Ni är helt enkelt underbara...
Har ni förresten tänkt på hur fixerade vi alla var innan år 2000 av just siffran 2000. Det var som en magisk siffra och alla trodde ju mer eller mindre att år 2000 så tar vi steget in i rymdåldern. Saker och ting skulle döpas till något som helst innehöll dessa siffror så som X2000. Men vad hände? Tja, inte ett skit egentligen. Vi lever i stort sätt fortfarande likadant som vi gjorde innan år 2000. Och att redan nu börja spetsa in sig på år 3000 känns ganska så dumt. Ingen av oss nu levande kommer ju få uppleva denna fest. Frågan är ju dock om man överhuvudtaget hade velat vara med då. Finns moder jord verkligen kvar då? Ja, det kan vi ju spekulera i hur mycket som helst.
Nä..får nog skriva mer imorgon vänner.
/E
En annan del av verkligheten
Jaha, så var det en ny vecka med nya äventyr kanske. Helgen gick snabbt och det känns skönt. Hann även med lite golf men som vanligt blir det mest fula hål i mattan och en böjd klubba. Men vad gör man inte för husfriden…
Att filosofera över livet kan te sig ganska skumt. Men samtidigt kan det vara bra både för den ena och den andra. Min gode vän T var över en sväng över en kopp kaffe i helgen. Vi kom väl inte fram till så mycket mer än att livet rullar på. Vi kom dock både på att vi för stunden även hade lite mer närliggande problem som uppkommit. Så livet går verkligen sin gilla gång.
Hade även en lång dialog med E senare på aftonen. Det ebbade ut i att jag fick ett nytt smeknamn. Eller ja, men en lite kul benämning i alla fall. Men det är tur att man tar det på rätt sätt.*ler*
Jag berättade om min kommande musikvideo och målade upp olika scener och scenarier som mottogs med förtjusning hoppas jag. Dock kommer det aldrig att bli verklighet men layouten och regin finns redan i skallen. Vet även hur jag skulle vilja ha en film gjord om det någonsin kom på tapeten. Inte visste jag att jag var så djup men alla djup har ju en botten som man brukar säga.
Kan inte låta bli att skriva ner lite synonymer till begreppet att vara lite tappad bakom lyset:
Alla Indianer är inte med i kanoten.
Hjulet snurrar men hamstern är död.
Hissen går inte ända upp.
Lyset är tänt men det är ingen hemma.
Det saknas skinka på julbordet.
Det saknas en häst i stallet.
Trummorna står där men trummisen är borta
Bussen åkte men en person blev kvar
Nåja, stannar där faktiskt. Men det finns ju en hel del olika ord och fraser som egentligen har samma innebörd. Gäller bara att försöka få fram dom och krångla till det för dom som tycker sådant är kul.
I can´t believe it you´re a dream coming true.
I can´t believe how I have fallen for you..
Ja så börjar en sång med Lauren Wood och för er som kan er historia så var den med i filmen Pretty Woman. Passande låt i just den filmen men den kan säkert användas ute i verkliga livet också. Tror till och med att det skulle gå att dansa tryckare till den utan att man behöver vara allt för högt skolad inom dans.
Just det, diskuterade även med E gällande en annan låt, nämligen Genesis ”Hold on my heart”. Där har ni förresten låten som inspirerade mig till den där musikvideon jag skrev om tidigare. Hm, ja det finns ju hundratals låtar som man verkligen önskar att man hade skrivit själv. Men det är bara att hålla till godo med att lyssna på dom istället.
Ikväll blir det förresten lugnt. Solen skiner ute och det är en ganska så fin höstdag eller vad man ska kalla det. Blir säkert en promenad innan middagen så där precis efter jobbet. Ganska skönt att rensa skallen lite och kanske kan man komma på någon kul idé eller annat som man kan fundera på under promenaden. Måste ju tänka på att inte försoffa mig totalt bara för att inte mina kära muppar finns längre. Undrar egentligen hur många steg man gick som på ett eller annat sätt var relaterat till hundarna. Hm, ja det vågar man ju knappt tänka på. Men men, walk on.
E har förresten en praktikant hos sig denna vecka. Frågan är vem som är mest slut på kvällarna, E eller praktikanten T. Förmodligen båda två men av olika orsaker. E och T, det blir ju ET..hahaha. Sakta lyfter han sitt krokiga finger, pekar ut mot rymden och säger ”home”. Då grät hela världen en tår ska ni veta och jag känner folk som gråter än idag. Men men, glappet mellan ET och E och T är nog ganska stort tror jag. Lite som avståndet från jorden till ”home”. Nåja, fattar inte vad det har med detta att göra men det var bara åter en sådan där fix idé jag fick.
Det som egentligen skulle fram var att E har en praktkant som heter T och som sitter som klistrad på E hela veckan. Lite som en finne i baken, handen i handsken, korken i flaskan, tomten och säcken, bilen och ratten, Hans i Greta och allt vad man nu kan kalla det. Men ni fattar säkert vad jag menar. Men alla är vi ju barn i början, bara det att själv har jag nog aldrig blivit vuxen….
På återhörande!
Lille Mig!!!
Att filosofera över livet kan te sig ganska skumt. Men samtidigt kan det vara bra både för den ena och den andra. Min gode vän T var över en sväng över en kopp kaffe i helgen. Vi kom väl inte fram till så mycket mer än att livet rullar på. Vi kom dock både på att vi för stunden även hade lite mer närliggande problem som uppkommit. Så livet går verkligen sin gilla gång.
Hade även en lång dialog med E senare på aftonen. Det ebbade ut i att jag fick ett nytt smeknamn. Eller ja, men en lite kul benämning i alla fall. Men det är tur att man tar det på rätt sätt.*ler*
Jag berättade om min kommande musikvideo och målade upp olika scener och scenarier som mottogs med förtjusning hoppas jag. Dock kommer det aldrig att bli verklighet men layouten och regin finns redan i skallen. Vet även hur jag skulle vilja ha en film gjord om det någonsin kom på tapeten. Inte visste jag att jag var så djup men alla djup har ju en botten som man brukar säga.
Kan inte låta bli att skriva ner lite synonymer till begreppet att vara lite tappad bakom lyset:
Alla Indianer är inte med i kanoten.
Hjulet snurrar men hamstern är död.
Hissen går inte ända upp.
Lyset är tänt men det är ingen hemma.
Det saknas skinka på julbordet.
Det saknas en häst i stallet.
Trummorna står där men trummisen är borta
Bussen åkte men en person blev kvar
Nåja, stannar där faktiskt. Men det finns ju en hel del olika ord och fraser som egentligen har samma innebörd. Gäller bara att försöka få fram dom och krångla till det för dom som tycker sådant är kul.
I can´t believe it you´re a dream coming true.
I can´t believe how I have fallen for you..
Ja så börjar en sång med Lauren Wood och för er som kan er historia så var den med i filmen Pretty Woman. Passande låt i just den filmen men den kan säkert användas ute i verkliga livet också. Tror till och med att det skulle gå att dansa tryckare till den utan att man behöver vara allt för högt skolad inom dans.
Just det, diskuterade även med E gällande en annan låt, nämligen Genesis ”Hold on my heart”. Där har ni förresten låten som inspirerade mig till den där musikvideon jag skrev om tidigare. Hm, ja det finns ju hundratals låtar som man verkligen önskar att man hade skrivit själv. Men det är bara att hålla till godo med att lyssna på dom istället.
Ikväll blir det förresten lugnt. Solen skiner ute och det är en ganska så fin höstdag eller vad man ska kalla det. Blir säkert en promenad innan middagen så där precis efter jobbet. Ganska skönt att rensa skallen lite och kanske kan man komma på någon kul idé eller annat som man kan fundera på under promenaden. Måste ju tänka på att inte försoffa mig totalt bara för att inte mina kära muppar finns längre. Undrar egentligen hur många steg man gick som på ett eller annat sätt var relaterat till hundarna. Hm, ja det vågar man ju knappt tänka på. Men men, walk on.
E har förresten en praktikant hos sig denna vecka. Frågan är vem som är mest slut på kvällarna, E eller praktikanten T. Förmodligen båda två men av olika orsaker. E och T, det blir ju ET..hahaha. Sakta lyfter han sitt krokiga finger, pekar ut mot rymden och säger ”home”. Då grät hela världen en tår ska ni veta och jag känner folk som gråter än idag. Men men, glappet mellan ET och E och T är nog ganska stort tror jag. Lite som avståndet från jorden till ”home”. Nåja, fattar inte vad det har med detta att göra men det var bara åter en sådan där fix idé jag fick.
Det som egentligen skulle fram var att E har en praktkant som heter T och som sitter som klistrad på E hela veckan. Lite som en finne i baken, handen i handsken, korken i flaskan, tomten och säcken, bilen och ratten, Hans i Greta och allt vad man nu kan kalla det. Men ni fattar säkert vad jag menar. Men alla är vi ju barn i början, bara det att själv har jag nog aldrig blivit vuxen….
På återhörande!
Lille Mig!!!
lördag 19 september 2009
Att sukta eller att drömma...
Hej hej på er!
Som ni ser har jag ändrat layout i bloggen nu. Vet inte om den är bättre eller sämre men det ser ju i alla fall lite mer modernt ut. Kommer även att i mån av tid och även tillfälle lägga in andra bilder. Nu är jag dock ingen mästerfotograf men något ska jag nog kunna få till tror jag. Dock ska jag ändå försöka att vara hyfsat anonym här i cyberspace ett tag till.
Har insett att det börjar dra ihop sig nu. Tyvärr kom det annat mellan som gjort att tankarna varit på annat håll men konstigt nog bekymrar det inte mig så jättemycket. Det är mer livets gång men samtidigt kunde ju detta skett vid en annan tidpunkt. Men jag tror att allt här i livet har en mening och det är bara att inse fakta. Men jag kan inte låta bli att tycka synd om andra i min omgivning som inom den närmsta tiden verkligen har ett och annat att tänka på nu. Låter jag ego, tja kanske men jag har varken tid, styrka eller tålamod att gräva djupare just nu. För jag är säker på att vad som än händer så handlar det kort och gott om just livets gång. Å andra sidan är det ju något som händer oss alla förr eller senare...
Dagen har annars varit bra. En tripp till Outleten gjorde susen. Tack och lov var det inte jag som traskade hem ca 3000kr fattigare. Men det kanske det blir en annan gång. Annars måste jag säga att det är en hel del fina saker och kläder. Sedan kan man ju ha synpunkter på priset men visst, generellt är det billigare. För en annan som gärna dressar sig i lite mer kläder av märke så är priserna på North Sail, Henri Lloyd ochPolo samt Sebago helt okej faktiskt. Kan vara skönt att inte bara springa omkring i Gant eller Red&Green. Nåja, blir säkert fler besök där, det är jag säker på.
Har aldrig förstått mig på all reklam för kvinnliga hygienartiklar faktiskt. För det verkar vara som så att just när det är dags så är kvinnan på sin topp. Det ska tränas, klättras i berg, jogga och annat som egentligen kan vara fysiskt ansträngande. Men alla andra dagar i månaden så vaddå? Ska dom vara soffpotatisar då? Well, finns säkert en tanke med det också men samtidigt är jag glad att jag är man. Å andra sidan hade det inte varit dumt att äga ett sådant företag. Pengarna hade ju rullat in oavsett liksom. Men som sagt, för oss män ter sig denna reklam ganska så skum och samtidigt vet nog alla att blod är tjockare än vatten och dess färg är och kommer alltid att förbli rött! Nog om det.
Sitter och funderar lite på kommande vecka. Ser att jag fram till torsdag kommer ha det så där, men efter det så lugnar det sig. Har en magkänsla av att det kan bli en ganska så händelserik vecka men samtidigt måste jag lägga band på mig själv kring vissa saker. Veckan efter det kommer förmodligen gå ett rasande tempo och ingen är gladare än jag omså bli fallet.
Mitt i allt kom jag på att många människor nog aldrig är riktigt nöjda, har ni tänkt på det.Har man en sak suktar man ofta till något annat. Det kan vara sin privata situation, detkan vara jobbet, familjen, ekonomin eller hus och hem. Men den där suktan finns liksom hela tiden närvarande. Men vad suktar jag själv efter? Ärligt talat vet jag inte detjust nu. Det kan bero på att det som jag kanske suktade efter för ett år sedan är verklighet idag, vem vet. Att sukta kan samtidigt vara ett sätt att få vardagen att te sig enklare. Lite som drömmar. Drömmar kan driva oss att göra oväntade saker, dock på samma sätt som suktan kan göra. Ja, alla har vi säkert något vi suktar efter om det så är efter en annan person eller en annan livsituation. Kontentan är dock att jag tror att suktan och drömmar är något som vi människor ska ha och till viss del faktiskt må bra av.
Men se bara till att suktan och drömmarna inte övergår till maniska tankar eller blir någon typ av fixering. Då kan det faktiskt rent av bli farligt.
Själv suktar jag inte efter någon person, men drömmer om många. Det är faktiskt en ganska så stor skillnad.
/E
Som ni ser har jag ändrat layout i bloggen nu. Vet inte om den är bättre eller sämre men det ser ju i alla fall lite mer modernt ut. Kommer även att i mån av tid och även tillfälle lägga in andra bilder. Nu är jag dock ingen mästerfotograf men något ska jag nog kunna få till tror jag. Dock ska jag ändå försöka att vara hyfsat anonym här i cyberspace ett tag till.
Har insett att det börjar dra ihop sig nu. Tyvärr kom det annat mellan som gjort att tankarna varit på annat håll men konstigt nog bekymrar det inte mig så jättemycket. Det är mer livets gång men samtidigt kunde ju detta skett vid en annan tidpunkt. Men jag tror att allt här i livet har en mening och det är bara att inse fakta. Men jag kan inte låta bli att tycka synd om andra i min omgivning som inom den närmsta tiden verkligen har ett och annat att tänka på nu. Låter jag ego, tja kanske men jag har varken tid, styrka eller tålamod att gräva djupare just nu. För jag är säker på att vad som än händer så handlar det kort och gott om just livets gång. Å andra sidan är det ju något som händer oss alla förr eller senare...
Dagen har annars varit bra. En tripp till Outleten gjorde susen. Tack och lov var det inte jag som traskade hem ca 3000kr fattigare. Men det kanske det blir en annan gång. Annars måste jag säga att det är en hel del fina saker och kläder. Sedan kan man ju ha synpunkter på priset men visst, generellt är det billigare. För en annan som gärna dressar sig i lite mer kläder av märke så är priserna på North Sail, Henri Lloyd ochPolo samt Sebago helt okej faktiskt. Kan vara skönt att inte bara springa omkring i Gant eller Red&Green. Nåja, blir säkert fler besök där, det är jag säker på.
Har aldrig förstått mig på all reklam för kvinnliga hygienartiklar faktiskt. För det verkar vara som så att just när det är dags så är kvinnan på sin topp. Det ska tränas, klättras i berg, jogga och annat som egentligen kan vara fysiskt ansträngande. Men alla andra dagar i månaden så vaddå? Ska dom vara soffpotatisar då? Well, finns säkert en tanke med det också men samtidigt är jag glad att jag är man. Å andra sidan hade det inte varit dumt att äga ett sådant företag. Pengarna hade ju rullat in oavsett liksom. Men som sagt, för oss män ter sig denna reklam ganska så skum och samtidigt vet nog alla att blod är tjockare än vatten och dess färg är och kommer alltid att förbli rött! Nog om det.
Sitter och funderar lite på kommande vecka. Ser att jag fram till torsdag kommer ha det så där, men efter det så lugnar det sig. Har en magkänsla av att det kan bli en ganska så händelserik vecka men samtidigt måste jag lägga band på mig själv kring vissa saker. Veckan efter det kommer förmodligen gå ett rasande tempo och ingen är gladare än jag omså bli fallet.
Mitt i allt kom jag på att många människor nog aldrig är riktigt nöjda, har ni tänkt på det.Har man en sak suktar man ofta till något annat. Det kan vara sin privata situation, detkan vara jobbet, familjen, ekonomin eller hus och hem. Men den där suktan finns liksom hela tiden närvarande. Men vad suktar jag själv efter? Ärligt talat vet jag inte detjust nu. Det kan bero på att det som jag kanske suktade efter för ett år sedan är verklighet idag, vem vet. Att sukta kan samtidigt vara ett sätt att få vardagen att te sig enklare. Lite som drömmar. Drömmar kan driva oss att göra oväntade saker, dock på samma sätt som suktan kan göra. Ja, alla har vi säkert något vi suktar efter om det så är efter en annan person eller en annan livsituation. Kontentan är dock att jag tror att suktan och drömmar är något som vi människor ska ha och till viss del faktiskt må bra av.
Men se bara till att suktan och drömmarna inte övergår till maniska tankar eller blir någon typ av fixering. Då kan det faktiskt rent av bli farligt.
Själv suktar jag inte efter någon person, men drömmer om många. Det är faktiskt en ganska så stor skillnad.
/E
fredag 18 september 2009
En kort tanke….
Att finna olika typer av varianter på ost är inte lätt. Man står och väljer mellan mager, lagrad en med hål i eller en utan. Sedan ser man vad dom kostar per kilo och väljer då bort den som har mest hål för man vill ju inte betala för luft. Men samtidigt kostar ju luften inget eftersom det inte väger något.
Ja ja..där har ni lite av kvällens dilemma då jag handlade… Men som sagt,det var endast en kort liten tanke…
/E
Pizza, Piano och Pippi...
Japp, då är snart även denna vecka slut. Gårdagen bjöd på trevligt sällskap och lite spelande. Tur bara att hon själv inser att pianot ska stämmas och därefter är det lika bra att även stämma gitarren. Att äta en pizza och dricka cola kan faktiskt vara ganska så charmigt i rätt sällskap.
Var ganska kul att återuppta gamla minnen men även nya. Vi har ju trots allt varit med om en hel del och det är ett under att vi inte knäckte oss fullständigt då för 6-7 år sedan då vi var kollegor och jobbade dygnet runt. Men men, det var då och som jag skrev tidigare, minnen kommer man alltid att ha kvar på ett eller annat vis och att kunna plocka fram dom under ordnade former är enbart trevligt…i rätt sällskap.
Hade även tidigare på kvällen ett samtal med min gode vän T. Våra samtal är nog inte så friska men samtidigt känner jag att jag börjar komma i fas även med det. Som han sa, vad skönt att höra dig skratta igen… Ja, alltid något ju.
Konstigt egentligen men med hundar m.m. som är borta borde jag ha hur mycket tid över som helst, men icke. Nu är jag nästan aldrig hemma eller har fullt upp överallt och ingenstans. Kanske är det precis så som det ska vara. Även helgen ser ut att gå i rasande fart och kommer avslutas på söndag med god mat och dryck i goda vänners lag.
Så ni ser, man är inte död förrän huvudet är skilt från resten av kroppen. (Var ett befäl i lumpen som hade det som motto.)
Följer förresten EG´s rekommendationer ganska så bra nu och det ger resultat. Himla tur att det finns folk som bankar lite vett i skallen faktiskt. Men visst, det är väl det som kallas livserfarenhet blandat med kvinnlig häxkonst och list. Men jag är glad att jag för en gångs skull faktiskt lyssnar på vad som finns att lyssna på. Har nog inte varit så bra på det tidigare.
Om jag lovade er en bild på ett Main i höstskrud så får ni vänta lite till men det kommer det lovar jag.
Nu har jag även en bild klar i skallen på hur mitt nya hem ska komma att se ut. Tja nya och nya men det kommer bli en hel del förändringar där hemma. Tror att det kan bli riktigt bra faktiskt. Det ska bara till ytterligare lite möbler, lite annan färg och sedan är det klart. Såg att IKEA hade bra pris på Ektorps soffa så kanske jag slår till även på en sådan. Men allt det där får vänta lite dock. Har ju andra saker som kommer tidigare. Men layouten är som sagt klart och sedan är det bara att skrida till verket. Jag både tror och hoppas att det kommer bli kalasbra när allt är klart. Japp, ni gissade rätt, även detta är en del i den nya livsfasen så att säga.
Hm, ca två veckor kvar nu. Spännade spännande. Egentligen är det sjukt att kasta sig iväg så här men samtidigt lever man ju bara en gång. Tjmingen är ganska bra faktiskt med tanke på allt så det är till stor del en bidragande orsak. Men som sagt, det som inte dödar härdar. Är heller inte rädd längre för att komma tillbaka hem igen för jag är säker på att det kommer bli en hel del andra intryck som gör att man kan fundera på dom istället. Så ja, det kommer nog att lösa sig på bästa möjliga sätt. Har dock inte förberett så mycket än men får ta det kommande vecka.
Frågan är, kommer man att mogna eller kommer man att bli barnslig igen? Förhoppningsvis blir det en kombination av dessa båda saker. Visst, hänger ju en hel del på sällskapet men det är jag inte ett dugg orolig för faktiskt.
Förresten, kollade upp lite om hur man kunde tjäna pengar på att blogga men det verkade mer komplicerat än lönsamt. Så jag kommer att fortsätta att blogga gratis. Tror nog att det är bäst så. Pengar får jag tjäna på annat vis men skulle jag en dag skriva den där boken alla tjatar om så kommer jag verkligen inte skämmas för att ta betalt, bara så ni vet.
Förresten, fundera på hur många böcker Astrid Lindgren har skrivit och skriv ner dom på ett papper. Efter det kan ni googla på det och se om ni ens kom i närheten av verkligeheten. Lovar, hon har minsann skrivit mer än man kan tro.
Well, på återhörande!
/E
Var ganska kul att återuppta gamla minnen men även nya. Vi har ju trots allt varit med om en hel del och det är ett under att vi inte knäckte oss fullständigt då för 6-7 år sedan då vi var kollegor och jobbade dygnet runt. Men men, det var då och som jag skrev tidigare, minnen kommer man alltid att ha kvar på ett eller annat vis och att kunna plocka fram dom under ordnade former är enbart trevligt…i rätt sällskap.
Hade även tidigare på kvällen ett samtal med min gode vän T. Våra samtal är nog inte så friska men samtidigt känner jag att jag börjar komma i fas även med det. Som han sa, vad skönt att höra dig skratta igen… Ja, alltid något ju.
Konstigt egentligen men med hundar m.m. som är borta borde jag ha hur mycket tid över som helst, men icke. Nu är jag nästan aldrig hemma eller har fullt upp överallt och ingenstans. Kanske är det precis så som det ska vara. Även helgen ser ut att gå i rasande fart och kommer avslutas på söndag med god mat och dryck i goda vänners lag.
Så ni ser, man är inte död förrän huvudet är skilt från resten av kroppen. (Var ett befäl i lumpen som hade det som motto.)
Följer förresten EG´s rekommendationer ganska så bra nu och det ger resultat. Himla tur att det finns folk som bankar lite vett i skallen faktiskt. Men visst, det är väl det som kallas livserfarenhet blandat med kvinnlig häxkonst och list. Men jag är glad att jag för en gångs skull faktiskt lyssnar på vad som finns att lyssna på. Har nog inte varit så bra på det tidigare.
Om jag lovade er en bild på ett Main i höstskrud så får ni vänta lite till men det kommer det lovar jag.
Nu har jag även en bild klar i skallen på hur mitt nya hem ska komma att se ut. Tja nya och nya men det kommer bli en hel del förändringar där hemma. Tror att det kan bli riktigt bra faktiskt. Det ska bara till ytterligare lite möbler, lite annan färg och sedan är det klart. Såg att IKEA hade bra pris på Ektorps soffa så kanske jag slår till även på en sådan. Men allt det där får vänta lite dock. Har ju andra saker som kommer tidigare. Men layouten är som sagt klart och sedan är det bara att skrida till verket. Jag både tror och hoppas att det kommer bli kalasbra när allt är klart. Japp, ni gissade rätt, även detta är en del i den nya livsfasen så att säga.
Hm, ca två veckor kvar nu. Spännade spännande. Egentligen är det sjukt att kasta sig iväg så här men samtidigt lever man ju bara en gång. Tjmingen är ganska bra faktiskt med tanke på allt så det är till stor del en bidragande orsak. Men som sagt, det som inte dödar härdar. Är heller inte rädd längre för att komma tillbaka hem igen för jag är säker på att det kommer bli en hel del andra intryck som gör att man kan fundera på dom istället. Så ja, det kommer nog att lösa sig på bästa möjliga sätt. Har dock inte förberett så mycket än men får ta det kommande vecka.
Frågan är, kommer man att mogna eller kommer man att bli barnslig igen? Förhoppningsvis blir det en kombination av dessa båda saker. Visst, hänger ju en hel del på sällskapet men det är jag inte ett dugg orolig för faktiskt.
Förresten, kollade upp lite om hur man kunde tjäna pengar på att blogga men det verkade mer komplicerat än lönsamt. Så jag kommer att fortsätta att blogga gratis. Tror nog att det är bäst så. Pengar får jag tjäna på annat vis men skulle jag en dag skriva den där boken alla tjatar om så kommer jag verkligen inte skämmas för att ta betalt, bara så ni vet.
Förresten, fundera på hur många böcker Astrid Lindgren har skrivit och skriv ner dom på ett papper. Efter det kan ni googla på det och se om ni ens kom i närheten av verkligeheten. Lovar, hon har minsann skrivit mer än man kan tro.
Well, på återhörande!
/E
torsdag 17 september 2009
Soon to be...
Erkänner, jag sover fortfarande lite dåligt om nätterna. Vet inte vad det är för det är inget konstigt. Jag kan vakna och sedan somna om. Ofta är jag så trött eller borta att jag automatiskt ser efter så att hundarna inte ligger i sängen eller på annat sätt är i vägen. Nu har ju hundarna inte varit hemma på nästan tre veckor men ändå finns Elmo och Morris tydligen kvar djupt där i mitt undermedvetna. Dock har jag faktiskt redan glömt andra sängkamrater och det är ju ett steg framåt. Egentligen borde jag vara dödstrött men jag känner mig istället piggade nu än för 2-3 månader sedan. Kanske är det min nya livsfilosofi, eller är det att jag ju gått ner nästan 7 kilo. Ja, det finns säkert många olika anledningar. Fast egentligen tror jag att denna något diffusa pigghet helt enkelt har att göra med att en hel del problem och bekymmer som jag tidigare hade nu inte längre existerar.
Nåja, har upptäckt att det nästan är mörkt nu redan klockan åtta på kvällen. Det gör att uteaktiviteter snart kommer att begränsas ganska så kraftigt. Ändå är det över en månad till innan det är dags att skruva tillbaka klockan. Lite kul, men än idag finns det ju folk som har svårt för om det ska skruvas fram en timma eller om det ska skruvas bak en timma. Men tänk så här, på sommaren ställer man fram trädgårdsmöblerna och på vintern ställer men tillbaka dom. Svårare än så är det inte. Fram och tillbaka liksom.
Tack och lov tillhör jag inte dem som går in i depressioner eller mår dåligt av höst, kyla och mörker. Självklart älskar jag sommar och värmen men tycker ändå att hösten har sin charm.
I området kring New England och Maine uppe i nordvästra USA är hösten en historia i sig. Jag har aldrig sett någon annan plats i världen där hösten har så vackra färger. Ni kanske själva har sett bilder på det på tv eller i någon tidning. Men tror mig, det är ett spektra av höstfärger som inget annat ställe i världen kan mäta sig med. Hm kanske ska ta och lägga in en sådan bild här så ni själv får se detta spektakel.
Förresten, på tal om Dirty Dancing. Fritt översatt blir det på svenska Smutsig Dans. Ett under att föräldrarna släppte iväg sina barn till biograferna för att titta på Smutsig Dans. Men men, var ju kanske andra tider då.
Man kan inte vara nere i en luftballong sa Nalle Phu. Nu har jag tagit mig vatten över huvudet, sa kapten Nemo
Har lovat att göra en visst lista till EG. Denna kommer väl bli klar ganska så snabbt och sedan blir det analysering och viss filosofering. Men jag har dock listan ganska så klar i skallen och det ska nog mest bara ner på pränt. Kan bli kul att se hur mycket respektive kolumn kommer att bli. Dock är det ingen risk att det bli 50/50 utan snarare 10/90 eller så. Hm, okej då kanske mer 20/80.
Förresten, listan är inte till EG utan till mig själv men EG ska dock ha ett vakande öga. Jag både tror och hoppas att runt den 20:e nästa månad är allt utrett på bästa möjliga sätt. Då har man spånat och vänt och vridit på sakerna och borde då ha bra koll på läget.
Såg att man kan tjäna pengar på att blogga. Frågan är bara hur mycket och vad som krävs. Ska faktiskt kolla upp det där för det hade ju inte varit dumt att kanske få en krona eller två. Dock kommer jag aldrig att kunna mäta mig med Blondinbella och alla andra mer eller mindre begåvade människor som skriver allt från att man handlat mjölk till att i detalj beskriva ens privatliv. Men visst, det tål att undersökas och vem vet, kanske man efter något år blir en okrönt blogg kung. Fast när jag tänker på det vill jag nog vara ganska så anonym. De som vet om min blogg vet om den och dom andra får hitta hit bäst dom vill.
Nä, nu är snart även denna dag slut och jag hoppas att sömnen kanske blir lite bättre. Ska dock över till en vän och dinera så alltid händer det något i mitt liv. Även denna vecka börjar lida mot sitt slut och åter igen kan vi lägga ytterligare en bit av historian just till historian. Men som man brukar säga, lev idag imorgon kan det vara för sent.
/E
Nåja, har upptäckt att det nästan är mörkt nu redan klockan åtta på kvällen. Det gör att uteaktiviteter snart kommer att begränsas ganska så kraftigt. Ändå är det över en månad till innan det är dags att skruva tillbaka klockan. Lite kul, men än idag finns det ju folk som har svårt för om det ska skruvas fram en timma eller om det ska skruvas bak en timma. Men tänk så här, på sommaren ställer man fram trädgårdsmöblerna och på vintern ställer men tillbaka dom. Svårare än så är det inte. Fram och tillbaka liksom.
Tack och lov tillhör jag inte dem som går in i depressioner eller mår dåligt av höst, kyla och mörker. Självklart älskar jag sommar och värmen men tycker ändå att hösten har sin charm.
I området kring New England och Maine uppe i nordvästra USA är hösten en historia i sig. Jag har aldrig sett någon annan plats i världen där hösten har så vackra färger. Ni kanske själva har sett bilder på det på tv eller i någon tidning. Men tror mig, det är ett spektra av höstfärger som inget annat ställe i världen kan mäta sig med. Hm kanske ska ta och lägga in en sådan bild här så ni själv får se detta spektakel.
Förresten, på tal om Dirty Dancing. Fritt översatt blir det på svenska Smutsig Dans. Ett under att föräldrarna släppte iväg sina barn till biograferna för att titta på Smutsig Dans. Men men, var ju kanske andra tider då.
Man kan inte vara nere i en luftballong sa Nalle Phu. Nu har jag tagit mig vatten över huvudet, sa kapten Nemo
Har lovat att göra en visst lista till EG. Denna kommer väl bli klar ganska så snabbt och sedan blir det analysering och viss filosofering. Men jag har dock listan ganska så klar i skallen och det ska nog mest bara ner på pränt. Kan bli kul att se hur mycket respektive kolumn kommer att bli. Dock är det ingen risk att det bli 50/50 utan snarare 10/90 eller så. Hm, okej då kanske mer 20/80.
Förresten, listan är inte till EG utan till mig själv men EG ska dock ha ett vakande öga. Jag både tror och hoppas att runt den 20:e nästa månad är allt utrett på bästa möjliga sätt. Då har man spånat och vänt och vridit på sakerna och borde då ha bra koll på läget.
Såg att man kan tjäna pengar på att blogga. Frågan är bara hur mycket och vad som krävs. Ska faktiskt kolla upp det där för det hade ju inte varit dumt att kanske få en krona eller två. Dock kommer jag aldrig att kunna mäta mig med Blondinbella och alla andra mer eller mindre begåvade människor som skriver allt från att man handlat mjölk till att i detalj beskriva ens privatliv. Men visst, det tål att undersökas och vem vet, kanske man efter något år blir en okrönt blogg kung. Fast när jag tänker på det vill jag nog vara ganska så anonym. De som vet om min blogg vet om den och dom andra får hitta hit bäst dom vill.
Nä, nu är snart även denna dag slut och jag hoppas att sömnen kanske blir lite bättre. Ska dock över till en vän och dinera så alltid händer det något i mitt liv. Även denna vecka börjar lida mot sitt slut och åter igen kan vi lägga ytterligare en bit av historian just till historian. Men som man brukar säga, lev idag imorgon kan det vara för sent.
/E
onsdag 16 september 2009
Halvtid...
Vänner!
Det har den sista tiden blivit en hel del tid över till att fundera på saker som man tidigare kanske bara sköt åt sidan. Sedan kanske det inte ens varit behov av att fundera på sådana saker heller.
Men som sagt, jag har åter börjat traska runt sjön, köra bil på natten och ibland bara sitta på bryggan och titta ut över sjön. Inte allt för sällan kanske man har någon låt som spelas i huvudet eller ser helt andra bilder på näthinnan. Men tro mig, jag tror bara att det är helt normalt.
Hur jag än vänder och vrider på det så har jag till viss del ibland svårt att kanske acceptera att saker och ting blivit som det blivit, samtidigt som jag mer och mer inser att det som skett är bäst. Det är trots allt Mitt liv, Mina beslut och sist men inte minst Min framtid det handlar om.
Men jag måste erkänna, jag saknar mina fyrbenta vänner så det gör ont då och då, men i samma stund kan jag känna att gud så bra att dom har det finfint hos sina nya familjer. Ja, jag vet inte…men vägen till att helt komma i ordning kommer att ta tid, det har jag insett. Det har dock knappt gått en månad sedan hela mitt liv tog en ganska dramatisk vändning så självklart ska man ge allt lite tid.
Nedräkningen går dock sin gilla gång. Snart är det bara två veckor kvar och sista veckan hoppas jag kommer att flyga fram i raketfart. Men hur blir det när man kommer hem? Kommer allt gammalt finnas där igen eller kommer det bli helt andra tankar, vinklar och funderingar då? För visst är det ju så att bara för att man åker iväg kommer man ju trots allt hem till samma plats, möter samma människor och vistas i samma miljö. Men har man bara under resans gång lagt historian bakom så är det säkert bara nyttigt. Ibland måste man ta tjuren i hornen hur ont det än gör.
För er som älskade Dirty Dancing vet ju att innerollsinnehavaren nu gått bort. Filmen var ganska så omtalad och blev verkligen en succé. Det som kanske var en bidragande orsak var filmens musik. En av de låtar som jag fastnade för och som jag än i dag lyssnar på med respekt är ” She´s like the wind”. Nu är det inte den bästa låten att ha i skallen där man sitter på stenen vid bryggan och blickar ut över en spegelblanks sjö i solnedgång. Men va fan, alla har vi ju olika sätt att bearbeta saker och ting.
Men mottot är nu för mig följande: Bli den dom alltid önskat, se till dig själv som den du är och låt dig inte luras igen. Sist men inte minst, låt världen veta att den du är verkligen är den du är…..
Vi kan aldrig sudda ut minnet, personer eller händelser ur vårt förflutna. Alla har vi säkert en relation som man på ett eller annat vis kan relatera till en speciell plats, låt eller händelse. Klyschan, ååå lyssna det är ju ” vår” sång är nog mer allvarligt menad än folk tror. Hur många i min ålder har inte dansat tryckare på ungdoms disco till Bryan Adams Heaven eller Bangles Eternal Flame. Ja, för att inte tala om Careless wispers med George Michel. Men det är en del av livet och dessa minnen kommer alltid att finnas kvar och jag tror faktiskt att dom även ska finnas kvar. Åter igen, you can´t run from your past, but keep on running with open arms in to the future.
”Det gäller att ha mod att vara den man är, och inte tappa modet för att man är den man är”
Japp, tyckte jag var en ganska bra sammanfattning på ovan skrift.
Vi hörs!
/E
Det har den sista tiden blivit en hel del tid över till att fundera på saker som man tidigare kanske bara sköt åt sidan. Sedan kanske det inte ens varit behov av att fundera på sådana saker heller.
Men som sagt, jag har åter börjat traska runt sjön, köra bil på natten och ibland bara sitta på bryggan och titta ut över sjön. Inte allt för sällan kanske man har någon låt som spelas i huvudet eller ser helt andra bilder på näthinnan. Men tro mig, jag tror bara att det är helt normalt.
Hur jag än vänder och vrider på det så har jag till viss del ibland svårt att kanske acceptera att saker och ting blivit som det blivit, samtidigt som jag mer och mer inser att det som skett är bäst. Det är trots allt Mitt liv, Mina beslut och sist men inte minst Min framtid det handlar om.
Men jag måste erkänna, jag saknar mina fyrbenta vänner så det gör ont då och då, men i samma stund kan jag känna att gud så bra att dom har det finfint hos sina nya familjer. Ja, jag vet inte…men vägen till att helt komma i ordning kommer att ta tid, det har jag insett. Det har dock knappt gått en månad sedan hela mitt liv tog en ganska dramatisk vändning så självklart ska man ge allt lite tid.
Nedräkningen går dock sin gilla gång. Snart är det bara två veckor kvar och sista veckan hoppas jag kommer att flyga fram i raketfart. Men hur blir det när man kommer hem? Kommer allt gammalt finnas där igen eller kommer det bli helt andra tankar, vinklar och funderingar då? För visst är det ju så att bara för att man åker iväg kommer man ju trots allt hem till samma plats, möter samma människor och vistas i samma miljö. Men har man bara under resans gång lagt historian bakom så är det säkert bara nyttigt. Ibland måste man ta tjuren i hornen hur ont det än gör.
För er som älskade Dirty Dancing vet ju att innerollsinnehavaren nu gått bort. Filmen var ganska så omtalad och blev verkligen en succé. Det som kanske var en bidragande orsak var filmens musik. En av de låtar som jag fastnade för och som jag än i dag lyssnar på med respekt är ” She´s like the wind”. Nu är det inte den bästa låten att ha i skallen där man sitter på stenen vid bryggan och blickar ut över en spegelblanks sjö i solnedgång. Men va fan, alla har vi ju olika sätt att bearbeta saker och ting.
Men mottot är nu för mig följande: Bli den dom alltid önskat, se till dig själv som den du är och låt dig inte luras igen. Sist men inte minst, låt världen veta att den du är verkligen är den du är…..
Vi kan aldrig sudda ut minnet, personer eller händelser ur vårt förflutna. Alla har vi säkert en relation som man på ett eller annat vis kan relatera till en speciell plats, låt eller händelse. Klyschan, ååå lyssna det är ju ” vår” sång är nog mer allvarligt menad än folk tror. Hur många i min ålder har inte dansat tryckare på ungdoms disco till Bryan Adams Heaven eller Bangles Eternal Flame. Ja, för att inte tala om Careless wispers med George Michel. Men det är en del av livet och dessa minnen kommer alltid att finnas kvar och jag tror faktiskt att dom även ska finnas kvar. Åter igen, you can´t run from your past, but keep on running with open arms in to the future.
”Det gäller att ha mod att vara den man är, och inte tappa modet för att man är den man är”
Japp, tyckte jag var en ganska bra sammanfattning på ovan skrift.
Vi hörs!
/E
måndag 14 september 2009
Kvällstext
Man brukar säga att det finns runt 2 miljoner ensamhushåll i landet. Det innebär att det finns en enorm potential för den singelmarknad som växer upp brevid oss som svampar ur marken. Förr var det tabu att vara singel. Idag är tongångarna helt andra. Visst, att vara singel en längre tid kanske inte är så kul men för de som kommer ur länge förhållanden eller giftemål kan just singellivet vara en rejäl väckarklocka.
Av denna singelgrupp brukar oftas killar vara de som utpekas som mest sviniga. Vi har väl alla hört talas om begreppet ungkarlslya. Det är den bostad som denna ensamma man bor i när han inte är på jobbet eller på krogen. Inne i denna lya ska det se ut som fan. Döda blommor i krukorna, kylskåpet innehåller fler utgånga än färska varor, dock saknas aldrig en flaska ketchup konstigt nog. I frysen ligger ett paket fiskpinnar och eventuellt ett paket glass.
I vasken ligger veckans disk och den dumma ägaren går på samma trick gång på gång, det vill säga så fort kökskranen slås på sprutar vattnet i hela köket eftersom glas, tallrikar och annat liksom hindrar strålen att gå rakt ner.
På köksbordet ligger förra veckans reklam och lite post som kanske kan vara viktig. I sovrummet är det obäddat och har man dubbelsäng består den andra halvan av både ren och smutsig tvätt. Vardagsrummet kan dock i många fall vara det som ser ganska så hyfsat ut. Fin tv och stereoanläggning, ett klassiskt vitrinskåp med glas, sprit och andra typer av troféer som kan vara bra attha framme.
Kan vara saker från lumpen, några stulna ölglas från någon resa man gjode i ungdomen eller annat som singelkillen tror sig kunna imponera på både manliga och eventuellt kvinnliga besökare. Men hur fel är inte det,eller? Nu har jag dock inte ens nämnt badrummet men det hoppar jag över.
Men nu ska ni höra. Jag, som ju är kille har varit i liknande bostäder dock ägda av tjejer. Jodå, tjejer kan också svina ner det, tro mig. Att det bara är killar som bor som svin är med andra ord en myt. Personligen försöker jag alltid att ha ordning omkring mig både bland mina saker och resten i hemmet.
Men att leva som singel innbär också viss diciplin. Man kan inte äta middag bestående av ett paket Ballerinakex och en öl framför tv:n, nä, inte i längden. Självklart blir det ju lite mer organiserat om man är två, den saken är ju klar. Men vänner, bara för att ni kanske inte bor ihop med någon så innebär det inte att man kan ha ordning och reda hemma. Dock skiljer det sig lite om man nu har barn. Då är man ju så illa tvungen att ha lite koll på hemmet och inte minst hålla ganska så fasta tider för frukost, lunch och middag.
Nåja, alla ni 2 miljoner singlar och ensamhushåll, tro mig hoppet är inte ute. Vattna blommorna, sortera tvätten och bädda sängen.
Ni kommer få ett helt annat liv, det är jag säker på. Fast jag kan ändå inte låta bli att nämna ett gammalt ryskt eller polskt ordspråk.
"Det spelar ingen roll om man klär svinet i frack, det är fortfarande ett svin".
Testerna gick förresten bra i helgen. Blev dock lite överrumplad över en sak men insåg snabbtatt bättre chans än denna kommer jag inte få. Språkade snabbt med min kompanjon och vi kom fram till att få våra hemliga skrifter analyserade av proffs. Vad det innebär rent konkret låterjag vara osagt. Det är vår egna lilla sak så att säga. Konstigt nog ser jag verkligen fram emot resultatet. Hade varit skönt att lägga en sådan sak till handlingarna också.
Vi har förresten passerad det magiska datumet 11 september. Det är ett datum som för många kommer finnas i minnet för resten av livet. Ett klassiskt uttalande är ju om Du minns vad du gjordeden 11 september och på vilket sett du sedan fick reda på katastrofen. Själv minns jag det absolut.Var på väg hem från en tjänsteresa och talade i mobilen med en kollega hemma på kontoret. Plötsligt säger han att andra kollegor börjar samlas vid en liten radio. Själv hade jag lyssnat på CD hela vägen och helt missat de extra nyhetsändningarna. Men men, tog inte lång tid innan jag och resten av världen mer än väl visste vad som hade hänt den där soliga höstdagen 11 september 2001. Just detta datum kom senare även att bli min egen bröllopsdag, men likheterna med 11 september blev tyvärr slående. Ja niförstår säkert vad jag menar och nu mer är jag skild sedan x-antal år tillbaka. Var inte bara WTC som rasade samman om man säger så.
Bytte min text på MSN idag. Kom på det själv men det är ingen raketvetenskap. Dock tror jag EG till viss del har ett finger med i spelet. Herregud, vad hade jag gjort utan EG och inte minst E. Well,texten lyder:
If you don´t love me today like you did yesterday, don´t you dare love me tomorrow.
Ja..resten kan ni kanske räkna ut själva. Men håll med om att det faktiskt ligger lite i det. Å andra sidan så rullar livet på igen steg för steg och jag har även en ganska stor del själv i att livet ibland inte blir som man tänkt sig.Det man dock lär sig under livets upp och nergångar är vilka som egentligen är ens riktiga vänner. Ni vet vilka ni är och jag älskar er allihop!
/E
Av denna singelgrupp brukar oftas killar vara de som utpekas som mest sviniga. Vi har väl alla hört talas om begreppet ungkarlslya. Det är den bostad som denna ensamma man bor i när han inte är på jobbet eller på krogen. Inne i denna lya ska det se ut som fan. Döda blommor i krukorna, kylskåpet innehåller fler utgånga än färska varor, dock saknas aldrig en flaska ketchup konstigt nog. I frysen ligger ett paket fiskpinnar och eventuellt ett paket glass.
I vasken ligger veckans disk och den dumma ägaren går på samma trick gång på gång, det vill säga så fort kökskranen slås på sprutar vattnet i hela köket eftersom glas, tallrikar och annat liksom hindrar strålen att gå rakt ner.
På köksbordet ligger förra veckans reklam och lite post som kanske kan vara viktig. I sovrummet är det obäddat och har man dubbelsäng består den andra halvan av både ren och smutsig tvätt. Vardagsrummet kan dock i många fall vara det som ser ganska så hyfsat ut. Fin tv och stereoanläggning, ett klassiskt vitrinskåp med glas, sprit och andra typer av troféer som kan vara bra attha framme.
Kan vara saker från lumpen, några stulna ölglas från någon resa man gjode i ungdomen eller annat som singelkillen tror sig kunna imponera på både manliga och eventuellt kvinnliga besökare. Men hur fel är inte det,eller? Nu har jag dock inte ens nämnt badrummet men det hoppar jag över.
Men nu ska ni höra. Jag, som ju är kille har varit i liknande bostäder dock ägda av tjejer. Jodå, tjejer kan också svina ner det, tro mig. Att det bara är killar som bor som svin är med andra ord en myt. Personligen försöker jag alltid att ha ordning omkring mig både bland mina saker och resten i hemmet.
Men att leva som singel innbär också viss diciplin. Man kan inte äta middag bestående av ett paket Ballerinakex och en öl framför tv:n, nä, inte i längden. Självklart blir det ju lite mer organiserat om man är två, den saken är ju klar. Men vänner, bara för att ni kanske inte bor ihop med någon så innebär det inte att man kan ha ordning och reda hemma. Dock skiljer det sig lite om man nu har barn. Då är man ju så illa tvungen att ha lite koll på hemmet och inte minst hålla ganska så fasta tider för frukost, lunch och middag.
Nåja, alla ni 2 miljoner singlar och ensamhushåll, tro mig hoppet är inte ute. Vattna blommorna, sortera tvätten och bädda sängen.
Ni kommer få ett helt annat liv, det är jag säker på. Fast jag kan ändå inte låta bli att nämna ett gammalt ryskt eller polskt ordspråk.
"Det spelar ingen roll om man klär svinet i frack, det är fortfarande ett svin".
Testerna gick förresten bra i helgen. Blev dock lite överrumplad över en sak men insåg snabbtatt bättre chans än denna kommer jag inte få. Språkade snabbt med min kompanjon och vi kom fram till att få våra hemliga skrifter analyserade av proffs. Vad det innebär rent konkret låterjag vara osagt. Det är vår egna lilla sak så att säga. Konstigt nog ser jag verkligen fram emot resultatet. Hade varit skönt att lägga en sådan sak till handlingarna också.
Vi har förresten passerad det magiska datumet 11 september. Det är ett datum som för många kommer finnas i minnet för resten av livet. Ett klassiskt uttalande är ju om Du minns vad du gjordeden 11 september och på vilket sett du sedan fick reda på katastrofen. Själv minns jag det absolut.Var på väg hem från en tjänsteresa och talade i mobilen med en kollega hemma på kontoret. Plötsligt säger han att andra kollegor börjar samlas vid en liten radio. Själv hade jag lyssnat på CD hela vägen och helt missat de extra nyhetsändningarna. Men men, tog inte lång tid innan jag och resten av världen mer än väl visste vad som hade hänt den där soliga höstdagen 11 september 2001. Just detta datum kom senare även att bli min egen bröllopsdag, men likheterna med 11 september blev tyvärr slående. Ja niförstår säkert vad jag menar och nu mer är jag skild sedan x-antal år tillbaka. Var inte bara WTC som rasade samman om man säger så.
Bytte min text på MSN idag. Kom på det själv men det är ingen raketvetenskap. Dock tror jag EG till viss del har ett finger med i spelet. Herregud, vad hade jag gjort utan EG och inte minst E. Well,texten lyder:
If you don´t love me today like you did yesterday, don´t you dare love me tomorrow.
Ja..resten kan ni kanske räkna ut själva. Men håll med om att det faktiskt ligger lite i det. Å andra sidan så rullar livet på igen steg för steg och jag har även en ganska stor del själv i att livet ibland inte blir som man tänkt sig.Det man dock lär sig under livets upp och nergångar är vilka som egentligen är ens riktiga vänner. Ni vet vilka ni är och jag älskar er allihop!
/E
The Day after Tomorrow
Sitter och glor lite i kalendern och inser att även denna vecka kommer att gå fort. När man minst anar det så dyker det ju upp både det ena och andra som man på ett eller annat sätt måst ta tag i. Jag tror att det kommer bli en vecka som man liksom inte direkt lägger till handlingarna utan den kommer bara passera förbi som alla andra. Finns ju veckor som man minns både gott och väl men denna kommer nog inte bli så.
Ibland är ju det även så att en hel månad kan passera utan att man egentligen vet vad som hände. Dock ska man ju kanske höja ett varnande finger om det blir att ett helt år passerar utan att man egentligen vet vad som hände. När jag framåt den 31 december och sedan blickar tillbaka på året som gått, ja då vet jag inte om jag kommer att skratta, gråta eller bara filosofera. Men det kommer jag nog till senare. Än så länge har det dock varit ett mycket händelserikt år både med positiva och negativa inslag.
Hm, ja jag lär verkligen ha anledning till att återkomma till det faktiskt.
Visste ni följande:
Säkraste sättet att dölja sin begränsning är att inte överskrida den. Det tycker jag är ett ganska bra citat. Hur många gånger hamnar man inte i situationer i vardagen då det kanske inte riktigt är det man tänkt sig. Att i dessa lägen spela besservisser eller på annat sätt försöka överprestera brukar tyvärr bara sluta i katastrof. Så att se på sig själv och inse sina begränsningar är nog ganska så bra. Dock ska man inte fega ur och eller neka till att prova nya saker. Det är faktiskt en helt annan sak tycker jag.
Såg förresten en repris av veckans idol. Brukar inte alls titta på det men just nu råkade jag ha tv:n på och vips så dök det upp en talang som verkligen var just en talang. Låten hon framförde var egenkomponerad och tjejen kunde både spela och sjunga. Hm, ja ibland hittar dom ju sina små guldkorn. Nu vet jag inte om hennes medverkande på något sätt är avgörande för att jag åter ska följa denna musikaliska resa. Är ganska så dålig på att följa sådant faktiskt, på gott och ont kanske man ska tillägga.
Känns skönt att man inte har något på tv som man bara måste följa slaviskt. Finns inget värre än folk som kanske är iväg och så helt plötsligt ser man hur det rycker i armar och ben eftersom bara måste iväg. Nä, då är nog det riktiga livet fasen så mycket bättre.
Tänk bara på hur det var förr i tiden. Den enda egentliga anledning till att hasta hem var ju för att lägga på med ved på elden....typ.
Gillar ni mat? I do. Just nu pågår ju ett projekt att profilera den svenska maten och matkulturen för att nå upp till samma standard som den franska och italienska. Tja, varför inte egentligen. Man har undersökt vad som kan vara äkta genuin svensk kvalitetsmat. Resultatet tycker jag blev ganska så bra och ligger väl ganska så i fas med vad gemene man med visst matintresse också kan hålla med om. Eller vad sägs om följande:
IIsterband
Surströmming
Västerbottenost
Ostar genrellt
Sik
Ål
Lax
Röding
Ekologiskt kött
Älgkött
Ostkaka
Rådjur
Ostron
Diverse andra skaldjur
Ja, listan kunde göras ganska lång och om man sedan nyttjar råvarorna på bästa sätt så kan vi hux flux helt klart mäta oss med våra grannar söderöver. Det största problemet är nog mer att man inte tar sig tid att använda dessa produkter på rätt sätt. Hur som helst visade det sig att vi inom landets gränser mycket väl täcker in hela kostkedjan med råge. På listan har man dock valt att ta bort spannmål men även det finns ju bra produktion av här i landet för att sedan bli diverse härliga bröd och bakverk.
Nåja, nu håller vi tummarna för att även övriga världen tar emot vår svenska mat med öppna armar och inte bara köttbullar med kokt potatis och gräddsås. Är ju annars en svensk specialitet inte minst på alla IKEA varuhus runt om i världen. Men visst, man ska ju börja någonstans.
”aquarius, molte di verzina al megenta el motales.” Det betyder fritt översatt ” Ät aldrig fisken i akvariet, den kan vara giftig.” Ja på tal om mat och fisk liksom…
Var förresten en blandning av italienska, latin och rövarspråk. Alltså, inget att börja slå i lexikon efter så bespara er den tiden vänner.
På återhörande!
/E
Ibland är ju det även så att en hel månad kan passera utan att man egentligen vet vad som hände. Dock ska man ju kanske höja ett varnande finger om det blir att ett helt år passerar utan att man egentligen vet vad som hände. När jag framåt den 31 december och sedan blickar tillbaka på året som gått, ja då vet jag inte om jag kommer att skratta, gråta eller bara filosofera. Men det kommer jag nog till senare. Än så länge har det dock varit ett mycket händelserikt år både med positiva och negativa inslag.
Hm, ja jag lär verkligen ha anledning till att återkomma till det faktiskt.
Visste ni följande:
Säkraste sättet att dölja sin begränsning är att inte överskrida den. Det tycker jag är ett ganska bra citat. Hur många gånger hamnar man inte i situationer i vardagen då det kanske inte riktigt är det man tänkt sig. Att i dessa lägen spela besservisser eller på annat sätt försöka överprestera brukar tyvärr bara sluta i katastrof. Så att se på sig själv och inse sina begränsningar är nog ganska så bra. Dock ska man inte fega ur och eller neka till att prova nya saker. Det är faktiskt en helt annan sak tycker jag.
Såg förresten en repris av veckans idol. Brukar inte alls titta på det men just nu råkade jag ha tv:n på och vips så dök det upp en talang som verkligen var just en talang. Låten hon framförde var egenkomponerad och tjejen kunde både spela och sjunga. Hm, ja ibland hittar dom ju sina små guldkorn. Nu vet jag inte om hennes medverkande på något sätt är avgörande för att jag åter ska följa denna musikaliska resa. Är ganska så dålig på att följa sådant faktiskt, på gott och ont kanske man ska tillägga.
Känns skönt att man inte har något på tv som man bara måste följa slaviskt. Finns inget värre än folk som kanske är iväg och så helt plötsligt ser man hur det rycker i armar och ben eftersom bara måste iväg. Nä, då är nog det riktiga livet fasen så mycket bättre.
Tänk bara på hur det var förr i tiden. Den enda egentliga anledning till att hasta hem var ju för att lägga på med ved på elden....typ.
Gillar ni mat? I do. Just nu pågår ju ett projekt att profilera den svenska maten och matkulturen för att nå upp till samma standard som den franska och italienska. Tja, varför inte egentligen. Man har undersökt vad som kan vara äkta genuin svensk kvalitetsmat. Resultatet tycker jag blev ganska så bra och ligger väl ganska så i fas med vad gemene man med visst matintresse också kan hålla med om. Eller vad sägs om följande:
IIsterband
Surströmming
Västerbottenost
Ostar genrellt
Sik
Ål
Lax
Röding
Ekologiskt kött
Älgkött
Ostkaka
Rådjur
Ostron
Diverse andra skaldjur
Ja, listan kunde göras ganska lång och om man sedan nyttjar råvarorna på bästa sätt så kan vi hux flux helt klart mäta oss med våra grannar söderöver. Det största problemet är nog mer att man inte tar sig tid att använda dessa produkter på rätt sätt. Hur som helst visade det sig att vi inom landets gränser mycket väl täcker in hela kostkedjan med råge. På listan har man dock valt att ta bort spannmål men även det finns ju bra produktion av här i landet för att sedan bli diverse härliga bröd och bakverk.
Nåja, nu håller vi tummarna för att även övriga världen tar emot vår svenska mat med öppna armar och inte bara köttbullar med kokt potatis och gräddsås. Är ju annars en svensk specialitet inte minst på alla IKEA varuhus runt om i världen. Men visst, man ska ju börja någonstans.
”aquarius, molte di verzina al megenta el motales.” Det betyder fritt översatt ” Ät aldrig fisken i akvariet, den kan vara giftig.” Ja på tal om mat och fisk liksom…
Var förresten en blandning av italienska, latin och rövarspråk. Alltså, inget att börja slå i lexikon efter så bespara er den tiden vänner.
På återhörande!
/E
söndag 13 september 2009
Let it rain....
Jaha..då var denna helgen också snart över. Har dock varit en ganska lugn och skön helgdär man gjort allt det som man inte gjort innan utan blivit liggandes. Jag har även hunnit med att vara social både här och där så jag är nöjd. Har dock även gjort något jag aldrig gjort tidigare och heller aldrig kommer göra, trorjag. Är väldigt olikt mig och kan väl ses som smått skumt. Men men, man lever bara engång och kanske kanske är det ytterligare en sådan sak på gång framöver. Men allt ärenbart i förberedande syfte, inte minst personligt. Känner att jag måste få grepp på en sak innan jag försvinner ett tag. Men men, glöm detta så kanske jag återkommer senare med vad det egentligen är.
Annars fortsätter bitarna att falla på plats i mitt liv. Rapporter inkommer med jämna mellanrum om att hundarna har det bra och jag börjar komma mer i fas med framtiden. Att öppna posten är inte längre ett problem och jag ser även en växande hunger i mig själv igen. En hunger som helt kom av sig för ett tag sedan. Känns faktiskt bra, bara inte allt går helt åt pipan nu bara för att jag kanske en gång för alla äntligen ser sakeroch ting på ett annat vis. Men som EG säger, världen ligger för dina fötter, du är fri,du är ung och du är hungrig. Ok,kanske bäst att förvalta det på bästa möjliga sätt...
Har börjat florera många "E" i livet nu så det gäller att hålla isär dom. Men det ska nog gå bra det också. Förresten har ni klurat ihop det kvinnliga alfabetet än? Om inte så ärdet bara att kämpa på. Är lite som ett korsord utan hjälp av bilder. Ok, är själv ingenhöjdare på korsord och det hjälper inte heller om jag har bilder eller ej. Så det så.
Förresten, varför bloggar man egentligen? Är det ett sätt att förmedla sitt privatlivrakt ut i cyberspace eller är det ett sätt att bara informera nära och kära om läget? Är det för att om möjligt tjäna pengar på reklam eller är bara ett sätt att säga attman har alldeles för mycket tid över? Tja, jag vet inte. För egen del har jag ingen aning om varför jag började. Har ju gått lite i vågor men ändå. Har ju varit ganska dåligt med inlägg den senaste tiden men tänkte att när nu så mycket annat händer och sker så kan jag lika gärna blogga lite också.Än så länge har ingen klagat...tack och lov..haha. Men men, så länge har har något att skriva så skriver jag och skulle jag få enorm skrivtorkaså kommer jag förmodligen att ta en paus.
Hm, ja det hade verkligen inte varit dumt att kunna tjäna en slant på skrivandet. Frågan är ju bara hur det skulle kunna gå till. Kanske får följa Kajsa Vargs råd att en vacker dag ge ut en bok. Boken om mitt liv som mig själv. Om den sedan blir en bästsäljare vet man ju inte fast det hade varit kul. Dock är jag lite osäker på om jag skuller skriva ieget namn eller via spökskrivare. Fast pengarna ska jag ju själv ha i så fall och inte något spöke.
Nä, ska vidare i natten men lovar att återkomma inom kort.
/E
Annars fortsätter bitarna att falla på plats i mitt liv. Rapporter inkommer med jämna mellanrum om att hundarna har det bra och jag börjar komma mer i fas med framtiden. Att öppna posten är inte längre ett problem och jag ser även en växande hunger i mig själv igen. En hunger som helt kom av sig för ett tag sedan. Känns faktiskt bra, bara inte allt går helt åt pipan nu bara för att jag kanske en gång för alla äntligen ser sakeroch ting på ett annat vis. Men som EG säger, världen ligger för dina fötter, du är fri,du är ung och du är hungrig. Ok,kanske bäst att förvalta det på bästa möjliga sätt...
Har börjat florera många "E" i livet nu så det gäller att hålla isär dom. Men det ska nog gå bra det också. Förresten har ni klurat ihop det kvinnliga alfabetet än? Om inte så ärdet bara att kämpa på. Är lite som ett korsord utan hjälp av bilder. Ok, är själv ingenhöjdare på korsord och det hjälper inte heller om jag har bilder eller ej. Så det så.
Förresten, varför bloggar man egentligen? Är det ett sätt att förmedla sitt privatlivrakt ut i cyberspace eller är det ett sätt att bara informera nära och kära om läget? Är det för att om möjligt tjäna pengar på reklam eller är bara ett sätt att säga attman har alldeles för mycket tid över? Tja, jag vet inte. För egen del har jag ingen aning om varför jag började. Har ju gått lite i vågor men ändå. Har ju varit ganska dåligt med inlägg den senaste tiden men tänkte att när nu så mycket annat händer och sker så kan jag lika gärna blogga lite också.Än så länge har ingen klagat...tack och lov..haha. Men men, så länge har har något att skriva så skriver jag och skulle jag få enorm skrivtorkaså kommer jag förmodligen att ta en paus.
Hm, ja det hade verkligen inte varit dumt att kunna tjäna en slant på skrivandet. Frågan är ju bara hur det skulle kunna gå till. Kanske får följa Kajsa Vargs råd att en vacker dag ge ut en bok. Boken om mitt liv som mig själv. Om den sedan blir en bästsäljare vet man ju inte fast det hade varit kul. Dock är jag lite osäker på om jag skuller skriva ieget namn eller via spökskrivare. Fast pengarna ska jag ju själv ha i så fall och inte något spöke.
Nä, ska vidare i natten men lovar att återkomma inom kort.
/E
fredag 11 september 2009
Over and Out
Ok, nu är veckan över och det har gått hyfsat bra tycker jag. Livet börjar faktiskt återgå till det normala och jag börjar komma lite mer till rätta med det mesta.
En av de största omställningarna har varit att inte behöva titta på klockan hela tiden. Inga hundar att passa eller ha dåligt samvete för, ja inte på det sättet i alla fall. Denna veckan har jag haft någon typ av kvällsaktivitet samtliga dagar. Det har inneburit att jag inte varit hemma innan klockan 21. Det hade ju verkligen inte fungerar om jag haft hundarna men samtidigt inser man nu hur mycket pysslande det faktiskt blev. För att inte tala om stress.
Men men, just nu är det historia och jag blickar framåt.
Har under veckan även fått diverse mail från deras nya familjer och jag kan bara åter igen säga TUSEN TACK! Hundarna har verkligen kommit till bra hem och dom har verkligen kommit till rätta med både sig själva och med familjerna.
Så det känns faktiskt som att även den biten kan läggas till handlingarna och jag kan gå vidare även från dom.
I skrivande stund är det nu bara tre veckor kvar. Att bygga upp förväntningar inför vad komma skall är ju ganska normalt men denna gång är det väldigt många andra orsaker som gör att just denna händelse kan komma att bli once in a life time sak. Det beror väl kanske mest på sällskapet, omgivningen och sist men inte minst både allvaret i själva händelsen. Det hela kom med förhållandevis kort varsel men va fasen, man lever ju bara en gång. Jag är säker på att det kommer att bli toppen på alla sätt och vis. Om inte annat kanske ens riktiga jag åter kan plockas fram under ordnade former.
Som sagt, nedräkningen är i full gång och på frågan om jag ser fram emot det är svaret ett rungade JA.
Emma säger: Ta dig samman och jag hejar på dig. EG säger i princip samma sak. Min gode vän T likadant, och så där rullar det på bland andra vänner och kollegor. Himla skönt att man har bra vänner överallt och ingenstans. Min psykoanalys är klar och jag är redo att ta tag i fas två av denna lilla analysering.
För er som undrar så är Emma precis som i Kalles klätterträd…*blink*
Att hamna i ett läge där man liksom står och trampar vatten är något som jag verkligen ska försöka undvika. Visst, vet att hösten är i antågande och diverse aktiviteter utomhus kommer nu sakta men säkert att begränsas. Men samtidigt finns det en hel del att göra även inomhus. Har även ett annat projekt under november månad som jag tycker kan bli spännande.
Så jag har stora förhoppningar över att även hösten kan komma att bli helg okej faktiskt. Som sagt, det som inte dödar härdar…
Nåja, nu kommer helgen och det ska bli skönt. Har som sagt lite att greja med så tiden kommer säkert att flyga iväg.
På återhörande!
/E
En av de största omställningarna har varit att inte behöva titta på klockan hela tiden. Inga hundar att passa eller ha dåligt samvete för, ja inte på det sättet i alla fall. Denna veckan har jag haft någon typ av kvällsaktivitet samtliga dagar. Det har inneburit att jag inte varit hemma innan klockan 21. Det hade ju verkligen inte fungerar om jag haft hundarna men samtidigt inser man nu hur mycket pysslande det faktiskt blev. För att inte tala om stress.
Men men, just nu är det historia och jag blickar framåt.
Har under veckan även fått diverse mail från deras nya familjer och jag kan bara åter igen säga TUSEN TACK! Hundarna har verkligen kommit till bra hem och dom har verkligen kommit till rätta med både sig själva och med familjerna.
Så det känns faktiskt som att även den biten kan läggas till handlingarna och jag kan gå vidare även från dom.
I skrivande stund är det nu bara tre veckor kvar. Att bygga upp förväntningar inför vad komma skall är ju ganska normalt men denna gång är det väldigt många andra orsaker som gör att just denna händelse kan komma att bli once in a life time sak. Det beror väl kanske mest på sällskapet, omgivningen och sist men inte minst både allvaret i själva händelsen. Det hela kom med förhållandevis kort varsel men va fasen, man lever ju bara en gång. Jag är säker på att det kommer att bli toppen på alla sätt och vis. Om inte annat kanske ens riktiga jag åter kan plockas fram under ordnade former.
Som sagt, nedräkningen är i full gång och på frågan om jag ser fram emot det är svaret ett rungade JA.
Emma säger: Ta dig samman och jag hejar på dig. EG säger i princip samma sak. Min gode vän T likadant, och så där rullar det på bland andra vänner och kollegor. Himla skönt att man har bra vänner överallt och ingenstans. Min psykoanalys är klar och jag är redo att ta tag i fas två av denna lilla analysering.
För er som undrar så är Emma precis som i Kalles klätterträd…*blink*
Att hamna i ett läge där man liksom står och trampar vatten är något som jag verkligen ska försöka undvika. Visst, vet att hösten är i antågande och diverse aktiviteter utomhus kommer nu sakta men säkert att begränsas. Men samtidigt finns det en hel del att göra även inomhus. Har även ett annat projekt under november månad som jag tycker kan bli spännande.
Så jag har stora förhoppningar över att även hösten kan komma att bli helg okej faktiskt. Som sagt, det som inte dödar härdar…
Nåja, nu kommer helgen och det ska bli skönt. Har som sagt lite att greja med så tiden kommer säkert att flyga iväg.
På återhörande!
/E
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)