Nu tänds åter ljusen i min lilla stad....

Japp, 1 november är avklarad. Blev en turbulent dag där det mesta som kunde gå fel, helt sonika gick fel. Det kommer vi att få sota för imorgon, det kan jag lova. Men men inte mycket att göra åt när det tekniska inte fungerar som det ska. Konstigt, men tänk så beroende vi är av teknik och elektronik och tänk så lamslagna vi är när det inte fungerar. Hm, nästan så man saknar dom gamla telefonkioskerna....

Ja, nu tänds åter ljusen i min lilla stad. För alla oss som jobbat idag, låt säga mellan 8 och 17 så upptäckte nog fler än jag att det är mörkt att fara hem nu. Snart är det mörkt när man går hemifrån och som sagt becksvart när man far hem. Men då är det bara att tänka positivt nynna låten med samma namn som rubriken. Nu vet jag att många lulebor tror att mannen som skrev sången sjunger om Luleå men då är det inte. Han sjunger om sin gamla hemstad Östersund trots att han levde många år uppe i Luleå. Sången skrevs förresten när han bodde i Stockholm och hade hemlängtan till just Östersund. Men men, är en ganska så mysig liten sång, inte minst så här när mörkret omger oss.

Krig är skit, det kan nog alla intyga som antingen varit, är eller kanske kommer att fara till något krig. Källor säger att USA de senaste åren sänt drygt 2 miljoner soldater att strida i Irak och Afghanistan. Av dessa har ca 800 000 på ett eller annat sätt återvänt till kriget. Av dessa 2 miljoner amerikanska soldater har en kvart miljon, dvs 250 000 personer fått bestående men, men som dom på ett eller annat vis behöver hjälp med. Antal amerikaner som stupat är diffus och någon exakt siffra finns säker någonstans, eller inte. Sedan kan man fundera på att kanske även lägga alla de som begår självmord pga exempelvis postraumatisk stress att inkluderas i personer som stupat.
Nu undrar ni varför jag skriver detta. Tja, forskade lite för skojs skull om detta nu när alla "hemliga" dokument inte är så hemliga längre. Men att det finns mörketal inom nästan samtliga enheter, divisioner och plutoner, ja det är ju mer regel än undantag.
Mitt i allt detta tragiska får vi inte glömma bort att krig är en miljardindustri vare sig vi vill eller ej. Krig sysselsätter hundra tusentals människor och skapar arbetstillfällen både här och där. Det har det alltid gjort och det kommer det förmodligen alltid att göra.
Men ett huvudproblem kvarstår och jag har skrivit det förr men skriver det igen:
"A god soldier is a bad civilian"

Alfa, Bravo, Charlie, Delta...over and out!

I mitten av 2000-talet sas det att 1/3 av världens alla byggkranar fanns i Dubai. För alla som varit där under den perioden kan ju säkert intyga detta faktum. Samtidigt som galenskapen har ett ansikte kan vi nog inte låta bli att liksom lite till mans imponeras av detta lilleputtland som liksom bygger en dröm i drömvärlden. Det är generellt ganska häftigt att komma flygande över Förenade Arabemiraten, Abu Dabi, Dubai när det är mörkt och se alla ljus och skapelser lång där nere i öknen. Visste man inte bättre så hade man nästan trott att man flög över Månbas Alpha. Själv minns jag att mitt i allt mörker, mörker som var öken, så dök en enormt stor och upplyst golfbana upp mitt i natten. Banan såg stor ut och det såg jättehäftigt ut då denna gröna oas, ja ordagrannt oas, bara dök upp så där. Men men, pengar är ju inga problem och vi nog inte sett de sista galenskaperna från dessa länder än.

Men men, golfbana, oljepengar eller krig, jag nöjer mig med att ljusen åter tänts i min lilla stad...

Hälsar
Eken