Jul i Mumindalen och en Turkisk besiktning som inte gick så...bra

Hej hallå dagboken....
Nä, jag har som sagt haft allt annat än tid den sista...tiden. Men nu är bitarna snart färdiga och jag kan lägga årets stora projekt till handa för denna gång. Så imorgon (läs lördag) är allt klappat och klart för en rejäl fest. Ölen är inköpt, skumpan är på kylning och Johan ska pumpa min cykel sedan är det full gas rakt in i ...tja säg det.

Idag har jag även besök klassiska Gold FM. Det gick bra och trots lite nervig inledning från mitt håll hoppas jag att jag lyckades förmedla det budskap jag tänkt mig. Som tack för hjälpen sände Angie med mig en megabanderoll som jag måste försöka få upp på ett bra ställe. Men det är det minsta problemet.
Var förresten lite ovant att höra sig själv i hörlurarna samtidigt som jag själv talade i micken. Lät lite som när man var liten och spelade in sig själv på band. Band som man sedan i vuxen ålder körde över med bilen ett antal gånger för att ingen aldrig någonsin skulle få höra på skiten. Men men, det var då och nu var det radio i direktsändning. Hur som helst, det gick säkert bra trots allt.

Nu är det Muminkalas hela sommaren på Silja Line...

Annas AW blev så trevlig att hon får spendera natten på bäddsoffan på kontoret. Låter ganska obekvämt men så går det när man har trevligt. Själv har jag bokat plats på Fredriks gräsmatta om nu jag inte orkar/kan/bör/vågar/måste/tvingas cykla hem mitt i natten.

Om det inte är Vulkanaska så är det hotell som inte är klara efter renoveringar. Samtidigt som jag lider med personen i fråga har jag ändå en liten lite...djävul i mig som då och då får mig att le åt detta lilla dilemma. Har ju sedan tidigare lovat att sitta i ett hörn och fnittra om ny flyget skulle bli inställt. Men det här med renoveringen av hotellet var en ny grej så jag måste komma på något annat också att liksom ha som back upp. Kanske kan jag gå ut i skogen, finna mig en platå och där i all min ensamhet brista ut i ett gapskratt som får varenda fågel att förskräckt lyfta från grenarna. Well, tål att tänkas lite på. Hm, allt detta sker ju med risk att denna någon kommer slå ihjäl mig, men den risken får jag ta...
Skadeglädjen är ju den enda sanna glädjen brukar det ju heta.... Usch...fy på mig...
Men jag är nog bara sEG i skallen av allt och sedan är jag ju jävligt EGo.....

Nä, dags att tänka på morgondagen. Om jag överlever nästa natt har ni säkert ett nytt inlägg att läsa lagom till kvällen.

På återhörande!
Eken