Måne och sol, vatten och vind, blommor och barn...

Nu tar molnen mark, jag var förblindad av att solen sken så stark,

men mina ögon kommer alltid le mot dig, kan du begära mer av mig...?

Ja, himeln var verkligen oskyldigt blå den där midsommaren i skärgården. Vindstilla i hamnen, fiskmåsar som sjön i fjärran och solnedgång i horisonten...

Men nu är vintern här och bistrare tider väntar. Till helgen ska vi även tidsmässigt vrida in klockorna på denna Kung Bures tidszon.

Men minnen kommer minnen går, vissa vettiga andra går ej att förstå....

September har av någon anledning kommit att bli mitt fiktiva år. Visst, jag lever ju som vi alla andra via det vanliga kalenderåret men mentalt har jag sedan något år tillbaka haft september som riktmärke. Så sista veckan i september brukar jag filosofera lite över året som gått. Vissa saker har varit bra, vissa mindre bra. Det har varit skratt, det har varit förtvivlan, varmt och kallt, roligt och jobbigt. Ja, lite som ett år brukar vara. Men anledningen till denna något annorlunda tideräkning beror helt enkelt på att var just i september månad som jag en gång i tiden gjorde ett eller flera vägval här i livet. Tänker inte gå in på det just nu men vissa av er vet vad jag menar och vissa av er har liksom varit med på denna omtumlande resa. Hur som helst, ett år går väldigt fort, kanske rent av lite för fort. Men jag har insett att det är nog bara att klamra sig fast och fara med på denna ovissa resa.

Ja, för er som undrar, Emma Maersk är en riktig "Iron Lady" i dubbel bemärkelse...

Hade jag inte haft det jobb jag har kanske jag skulle blivit sjönman. Åkt mellan jorden alla länder och sett hamn efter hamn passera revy. Sett havet alla variationer från romantiskt spegelblankt till att i nästa stund vara helvetet på jorden. Ingen annanstans på jorden tror jag man är så utelämnat åt moder jords humör som mitt ute på böljan den blå. Okej, skulle även kunna vara under något försök att nå toppen på Mount Everest eller om du är på ökenvandring genom Saharas sand. Men jag håller mig till havet. Ett hav där majoriteten av dess hemligheter under ytan än så länge är outforskade...

Himlen är oskyldigt blå...

Djupaste hav likaså....

Hälsar

Eken