Snipp snapp snut, så var veckan slut.

Tjohoo!

Fredag kväll, äntligen! Då får man lite vila innan det är dags att för lördagens arbetspass. Japp, även denna helg blir det till att jobba. Men sedan bara måste det lugna ner sig lite. Annars började dagen bra och den gick i en ganska så vanlig fredagslunk. Men eftermiddag och kvällen blev desto stressigare. Men jag hade ju redan från början bestämt mig för att inte stressa utan det får ta den tid det tar liksom. Hellre att det tar lite längre tid och blir rätt än att hasta så det blir fel. Kvällens övning gick tack och lov bra men tyvärr pekade klockans visare på 21 när jag stapplade ut från jobbet. Å andra sidan var alla iblandade mer än nöjda och jag vet att det kommer skickas en låda vin från den danska leverantören. Ja, dom ringde ikväll och ville ha adressen. Då vet man att det vankas presenter liksom.
Men som sagt, det känns nu och bara i september månad har jag nu upp emot 40 övertidstimmar. Men man lever ju bara en gång och om jag så dör på kuppen ska jag minsann bli ihågkommen som en som alltid gick all in...hehe
Well, skämt å sido, man måste ju passa sig för den berömda väggen, men samtidigt är det jag pysslar med just nu fruktansvärt kul. Bara det gör att man orkar ge det där lilla extra faktiskt. Sånt är viktigt!

Att jobba över just ikväll passade även bra av andra orsaker. Hanna hade nämligen tjejfest...eller vad man ska kalla det. Festen var dock ganska så stillsam och när jag väl kom hem satt dom som klistrade framför kvällens Idol.

Hm, ärligt talat var jag nog så trött att jag har redan glömt bort vad gästerna hette trots att dom presenterade sig artigt. Hm..tror det var Elina och Anna men det är jag banne mig inte säker på. Hanna var lite konfunderad över varför revbenen/kambenen dom lagade inte hade smakat lika gott som när jag gör dom. Tja, vad svarar man på det? Men dom hade i all fall satt i sig en hel del men hade dock sparat lite till mig, med betoning på lite. Så 4st halvljumna och översaltade ribs låg och väntade på mig.... Jaja, säger inte om det egentligen men nästa gång det vankas grillade kamben så är det jag som står för det. Det insisterade även Hanna på. Gästerna kunde inte säga något för dom visste ju inte hur det egentligen skulle smaka.
Nu blev dom ju inte så långvariga för efter x-antal minuter, tja..nästan en timma av smink, arbete med plattång och andra kvinnliga pysselgrejer gav dom sig iväg till en studentpub/disco. Då kunde jag äntligen slänga mig på soffan.....och här ligger jag än.

Ja, veckorna bara flyger fram och nu går vi alldeles strax in i oktober månad. För er som kan er historia finns det faktiskt chans på snö redan i oktober. Jag håller tummarna för att det inte inträffar detta år i alla fall. Jag har fortfarande en hel del projekt utomhus som jag inte hunnit med och dessa grejer funkar inte att slutföra om det kommer snö. Men men, den som lever får se.
Nu ska jag dö lite tänkte jag, i alla fall via sömn. Har jag tur hinner jag sova en stund innan kvinnan i huset kommer hemvinglande igen.

På återhörande!
Eken