Solen skiner och det är varmt och skönt. Ja, så var det ju även igår och en del erkände att dom faktiskt mådde ganska så pyton de sista mintrarna av minigolfen. Dom var mer eller mindre svimfärdiga då vi dels inte hade ätit på länge, dels druckigt för lite och sist men inte minst ligger ju denna lilla golfbana av miniatyr i något som enklast kan beskrivas som i en kokande kittel.
Men men, solen skiner även idag och det har nyss avnjutits en god lunch i gott sällskap. Kan det bli bättre? Tja, jo det är onsdag och snart helg. Då vankas det sista big issue-mötet i vår lilla förening men sedan är det semester även från sådana saker. Ska även passa på att förena lite nytta med nöje och svänga förbi en kär "gammal" vän.... Så det kommer säkert bli superbra!
Jenny, Snövits ena dvärg heter inte Nys....han heter Prosit. (Tror inte heller att han hette Attjoo)
Nu när värmen kommer kan man faktiskt inte låta bli att vara lite avis på tjejerna. Dom kan utan problem gå med kort kjol eller luftig klänning medan vi män, iaf på denna arbetsplats, är förpassade till någon form av långbyxor. Däremot har finskjortorna med lång är bytt mot mer lay-back piké. Alltid något.
Men på det stora hela är jag fortfarande glad att jag är...man!
EG har jag lyckats identifiera någonstans mellan Sollefteå och Östersund. Så nu har jag koll på det. Inte undra på att det blev lite radioskugga. Kul människa det där, säger en sak men gör en annan.... (Jag ska minsann inte resa så mycket mer, nu har jag satt ner foten.... hahahaha)
Ikväll ser förresten ut som en sådan där typsisk kväll när man ska sitta två personer på en sten eller på en altan och bara slappa. Samtidigt kan man lyssna på romantiska låtar i stil med Phil Collins Against all odds... Eller det är ju kanske en dum låt då den egentligen handlar om olycklig kärlek och uppbrott. Men ni kanske fattar galoppen. Så jag får väl släpa ner Aslan till strandkanten, palla upp honom mot ett träd och så kan vi sitta där och filosofera i solnedgången. Dock utan musik men ändå. Eller tar jag igen det på lördag....eller nåt och den personen kan ju trots allt sitta av sig själv.
Men annars är ju denna årstid och väder som gjort för dom där lugna sköna stunderna utomhus under bar himmel. Hm, värst vad poetisk man blir nu då bara för att solen skiner... men det bjussar jag på!
Hos min gode vän T...dricker vi inte te utan Kaffe...
""How can I let you walk away, just let you leave without a trace
when I stand here taking every breath with you....ooohh
You´re the only who really knew me at all
How can you just walk away from me,
when all I can do is watch you leave
Cos we´ve shared the laughter and the pain and even shared the tears
You´re the only who really knew me at all
So take a look at me now, cos there´s just an empty space
And there´s nothing left here to remind me,
just the memory of your face
Just take a lolk at me now, well there´s just an empty space
And you coming back to me ist against the odds and that´s what I´ve got to face....""
Hm, ja..vad säger man....
På återhörande!
Eken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar