Dagen rullade på i ett ganska fort tempo trots allt. Efter det var det språng iväg till Evve för minigolf och allmänt sommarmingel. Rundan gick i hyfsat tempo trots 21 spelare i par om 3. Själv gjorde jag ingen lysande runda men jag kom i alla fall inte sist. Att vi sedan kanske skrämde iväg alla andra spelande campinggäster bjuder vi på....
Maten var dock god och kaffet likaså. Blev på det stora hela en lyckad afton i strålande sol och med tanke på att det är jobbdag imorgon så höll vi även alkoholhalten nere. Men öl, och rosévin fanns så klart tillgänglig för sommarbuffén.
Ja, vi åt rostbiff, lax, sill och parmaskinka samt olika sallader....mums!!!
Bilder från spektaklet kommer lite senare sedan......
Ibland gör man tillbakablickar som av olika orsaker etsar sig fast. En av dessa är utspelar sig någonstans i Lappland kl 01:25. Det är becksvart ute och termometern visar minus 34 grader. Jag, Rubbe, Tingan, Asplund och Johansson sitter i en snödriva och förbannar det meningslösa med det hela. Vi har redan avhandlat tjejer (dom det rådde stor brist på i gamla militärstaden Boden), dumma befäl samt vilka uteställen vi skulle gå på nästa gång vi kom ner till Stockholm. Men då vi satt där i kylan och mörkret infanns sig även den där speciella känslan en för alla alla för en. Vi var där och då beredda att gå i döden för varandra om situationen skulle uppstå. Till saken hör att då räknades det inte om vi skulle frysa ihjäl… I mitt tidigare inlägg skrev jag om det här med att möta olika personer från olika bakgrund men ändå lyckas man trivas och fungera ihop. Detta gäng blev exat så. Vi var verkligen inte gamla på den tiden men tillräckligt gamla för att svära någon osynlig blodsed i stil med ”Brothers in Arms”.
Vi kunde varandra utan och innan och kunde med hjälp av diskreta tecken kommunicera då vi skulle ”storma” det gamla mobbförrådet. Att vårt lilla team sedemera blev årets kull tror jag grundlades just den där iskalla natten i januari 1998.
Så med månen som enda vittne utvecklade vi något som jag vet att få tyvärr får uppleva. Våra vägar skulle även korsas på olika sätt i ”vuxen”ålder men trots att åren gick så var och är det exakt samma känsla som infinner sig då vi samlas, ibland framför helt oförstående fruar, sambos och flickvänner.
”Better to write for yourself and have no public, than to write for the public and have no self.”
Cyril Connolly
Hm, ja ordets makt är starkt. Jag inser att alla mina inlägg snart skulle kunna bli en liten bok om man skulle skriva ut det i pappersform. Att göra tillbakablickar i bloggen brukar jag inte göra så ofta faktiskt. I dagsläget känns det lite skrämmande faktiskt. Vet inte varför men kanske skulle man ta mod till sig och läsa allt grundligt från the beginning. Började skriva igen for a reason men mycket har hänt på vägen och mycket kommer hända framöver också tror jag. Tydligheten i mitt livs uppgångar och nedgångar tror jag syns tydligt och även nära och käras upp och nedgångar har på olika sätt speglats i bloggen.
Jag har gjort diverse uppehåll med allt rätt kan tyckas men har nu återfått en viss come back. Kanske inte för att det händer så mycket nytt, utan mer för att skrivandet likaväl som musicerandet alltid varit en form av avkoppling för mig.
Ni som följt med från början har lärt er att ena inlägget kan vara hejsanhoppsan medan det andra kan vara blodigt allvar. Men so what, det är ju ganska så realistiskt med tanke på att livet faktiskt är ganska så antistatiskt och vi vaknar ju alla upp till en helt ny dag med nya möjligheter men också problem.
Huvudbry har man ju trots allt konstant tycker jag….men just nu är mina av mer angenäm natur….
Men den som lever får se….vad det kan blé…
/Eken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar