Att uppskatta det man har istället för att sukta efter det man inte har är nog ett ganska vanligt uppkommande problem. Efter att ha druckit vatten på flaska i två veckor så saknar man ju att kunna dricka ut kranen. Men själv dricker jag ju vatten ur flaska även hemma. Slöseri är bara förnamnet jag vet. Att sedan inse att alla trots allt inte ens har vatten alls gör det hela mer komplicerat. Slår man ihop alla soldater som finns under Nato-OTAN/ISAF så uppgår det till ca 120 000 man i Afganistan. Om nu hälften av dessa istället la sin energi på att se till att folk i tredje världen istället fick drickbart kranvatten skulle hela konceptet med FNhelt klart komma i en annan dager. Resurser, kunskap och kompetens finns, det är jag säker på.
För två veckor sedan lämnade jag ett Sverige i sommarskrud. Träden var gröna, solen värmde och det var allmän casual klädsel som gällde. Så här två veckor senare är det kallt, riktigt kallt. Löven är gula och vissa har redan ramlat av träden. Ute ser man barn och vuxna med både mössa och vantar och solen går snart ner innan tidiga Rapport. Hösten är helt klart här. Men men, tack och lov har man fått sin del av sol och värme också och solbrännan kommer nog sitta i ett bra tag till hoppas jag.
Förresten, tro det eller ej men för ca 2 veckor sedan åt jag frukost klockan 03:30. Bara det är en bedrift i sig. Sedan har jag ätit frukost varje morgon efter det. Men nu måste jag nog återgå till det normala, dvs ingen frukost innan lunch. Dock har det visserligen varit dåligt med lunch men under omständigheterna har detfungerat bra det också.
Just det, vad säger ni och detta! När vi landade på Arlanda och skulle hämta ut väskorna så var MIN väska den första som kom ut där på bandet. Vänner, det har aldrig hänt i historien och till och med jag blev så förvånad att jag faktiskt missade det och fick springa efter den. Nåja, någon gång ska ju vara den första. Mitt resesällskapfick vänta "lite" längre. Typ en cigg och ett telefonsamtal senare, bortsett från ciggen men det kunde gått det med.
"Med facit i hand känns allt mycket lättare" Okänd
Nä, nu ska jag vidare i livet. Finns ju vissa förpliktelser även för mig. Men jaglovar återkomma med både det ena och andra inte mins från mina äventyr i mellanöstern.
Ha de!
E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar