Manic Monday..

"Det finns en plats på jorden där solen aldrig ler, Den platsen heter Boden och där bor EG ej mer..."

Vänner, som ni ser började jag med en liten dikt kvällen till ära. Dagen har varit en av de jobbigaste på länge. Att jobba ikapp två veckors frånvaro är totalt omöjligt men jag kom ändå en ganska bra bit på väg. Dagens behållningar har trots allt varit alla kollegor som lite så där diskret och en smula osäkert frågat" Är du inte lite brunare än sist vi sågs?"
Ja jo, jag har ju varit söder över för tusan. Men det är ju kul att inte all solbränna ramlat av i samma tankt som löven på träden. Hur som helst, dagen har trots allt varit bra och jag känner mig just väldigt till freds med livet.
Till och med det där lilla sista spöket har jag nu en gång för alla skrämt bort, dock med stil. Samtidigt kunde jag inte låta bli att le lite så där skadeglatt inombords då jag såg spökets diverse avundsjuka blickar samtidigt som mitt sexiga solbrända ansikte sände ut signaler som att "I am moving on baby".
Tänk vad lite miljöombyte kan göra.

Så nu sitter jag och skriver som avkoppling och lyssnar på A-HA Greatest Hits. Ja, ni vet den där norska supergruppen som var stora som få på 80-talet. Måste erkänna att jag var ett riktigt A-HA fans när jag var yngre. Köpte OKEJ så fort det var något om A-HAoch min dyrkan till dessa tre norska gutter kan nästan så här i efterhand te sig en aning, hm homosexuell. Men men, gillar ju deras musik än idag. Hur många av er läsare minns förresten inte videon till låten Take on me??? Själv gillar jag soundtracket tillBondfilmen The Living Daylight. Ja, våra kära grannar fick ju vänta ända tills Lene Marlin kom för att få samma substans i musikindustrin.
Det är ju lite annat än lusekofta och 17:e maj.

Förresten appropå låtar så finns det nu en bok som heter Saltmannen som jag varmt kan rekommendera. Där finns alla olika typer av feltolkningar av texter. Hur många gånger har man inte hört en låt på radio eller på avstånd och sedan sjungit texten så som man tror att det ska vara. Lovar er att det är hur kul som helst att läsa boken och man känner faktiskt igen sig på mer än ett ställe. Värst är det ju med texter på engelska som man kanske inte riktig förstår eller kan uttala på ett korrekt sätt.
Men en av mina favvisar är ändå Mauro Scoccos "Sara". Läs och begrunda:

"-Åh Sara, kom ut ikväll, jag väntar i hörnet med säden i näven..."

Hm,ja vad säger man??? Ok, alla från landet kanske inte ens visste vad Seven Eleven var för något så det var säkert inget illa ment. Men visst är det kul...

Hade förresten ca 136st olästa jobbrelaterade mail när jag kom tillbaka idag. Kan säga att min deleteknapp fick jobba hårt.

Jenny, är så supertråkigt att du sagt upp dig, men jag förstå att situationen inteär hållbar längre. Hade jag varit din chef istället hade jag vänt på stenar, hotatledningen, ja allt bara för att kunna ha dig kvar rent praktiskt. Men istället önskar jag dig all lycka i livet och att du finner ett nytt jobb så fort det bara går. Men jag ska alltid minnas dig som den där himla glada, duktiga, noggranna och inte minst snälla tjej. We´ll miss U!
Ja, en bättre inköpare är nog svårt att få tag på....suck....Vem ska förresten Skoog nu knacka morse med kontorsväggarna?

Well, livet är inte alla gånger lätt, men vem har sagt att det ska vara det?Mitt liv är heller verkligen inte lätt men jag ser på det med lättnad. Detär en markant skillnad.

På återhörande!
Eken