Man kan ju undra om man själv har alla hästar hemma i stallet. Men idag har jag lyckats med att vara trippelbokad på olika håll och kanter. Känns som om min skalle inte riktigt kommit tillbaka efter ledigheten. Å andra sidan kan man ju alltid ursäkta sig med just det.
Det är förresten snart exakt två månader kvar till jul. Vi spånade lite kring detta fenomen på resan men insåg att det kändes helt fel med tanke på omständigheterna. Att tala om jul, ljus , tomtar och snö blir liksom inte riktigt relevant när man ligger på en beach i över 30 graders värme. Men dock ska jag minsann ge mig på Fru Eevas Laxpuckar. Måste bara kolla upp receptet en gång till, men gått lät det i alla fall. Fast av beskrivningen så kan detinte sett ut som puckar utan mer som fyrkantiga klossar, men strunt samma.
Huvudsaken är ju att dom smakar gott, puckar som klossar.Själv är jag dock inte så mycket för det här med jul utan anser väl nu för tiden att det är barnens högtid. Men jag får väl jula lite extra för min lilla systerson som ju har lit mer behållning av sådana saker än vad jag har. Förra året fick han en liten dammsugare av mig och attan vad det sögs på julaftonens kväll. Jaja, det ska börjas i tid som man brukar säga.
Det känns faktiskt lite vemodigt att kika ut genom fönstret och inse att detta trots allt är mörkrets rike man befinner sig i. Ok, har ju en besökare då och då som inte är sen att tända en massa ljus på alla möjliga och omöjliga ställen och tur är väl det. Värmeljus är ju trots allt inte så dyrt sett till vad elen kostar. Nåja kan hålla med om att levande ljus faktiskt har en viss mysfaktor.
Imorgon väntar ännu en dag med möten och annat som hör till en vanlig arbetsdag, i alla fall för mig. Förresten, på tal om jobb så får hände en annan spännande sak idag, men det är ett typfall för EG att hjälpa mig reda ut. Fan också, jag som var på G nu liksom...
Men samtidigt orkar jag egentligen inte bry mig faktiskt. Har ju 300 andra projekt där detförsta kommer att börja redan nu till helgen. Då packar vi in oss i min lilla svarta bil och styr kosan mot diverse förättningar och anrättningar som på ett eller annat vis har med hem och hemindredning att göra. E har dock lovar att inte styra och ställa allt för mycket. Tack för det! My home is my castle...
Spännande, sa Bill
Absolut, sa Bull
Kommer man någonsin att bli vuxen egentligen? Jag tvivlar på det faktiskt och det känns faktiskt helt okej ska ni veta. Visst, i vissa situationer gäller det ju att vara skärpt och i alla fall uppträda som om man klarat av grundskolan. Men i andra fall är det skönt att släppafram barnasittet som alltid kommer att ligga latent i min kropp. Däremot har jag drastiskt dragit ner på alla jokes som jag gjorde på jobbet tidigare. Dels passar det sig bättre på ett lagret där jag började med verksamma bana än på kontoret jag sitter nu. Men bäst är ändå när jag var "kraftigt"delaktig i att bygga en låtsasgubbe av en kollega som för stunden hade gått på semester. Dockan blev skrämmande lik och vi hoppades även på att väktarna på nattronden skulle bli jätterädda. Det fick vi dock aldrig reda på. Dockan gick sedan ett dystert öde till mötes då den helt enkelt bara så där slängdes i en container. Men det var kul så länge det varade. Hade gjort samma sak idag så vem vet, man ska aldrig säga aldrig....
Nä, nu är det dags att vara lite social och få lite mat i magen.
På återhörande!
E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar