Resan är i det närmaste slut och man kan ju undra var tiden tagit vägen. Men alla resor har ju ett slut så även livets resa. Någon sa en gång att livet är egentligenen enda lång resa fram till slutmålet som är döden. Tja, kanske ligger något i det faktiskt.
Nu kommer man lämna värmen för ett betydligt bistrare klimat på många sätt. Att komma in i vardagen har man ju gjort förr men samtidigt har denna resa hela tiden haft en helt annan innebörd. Det har inte varit som någon vanlig "semesterresa" utan det har funnits en hel del andra bakomliggande moment som skiljer denna resa markant från mina tidigare. Det gör också att hemkomsten kan komma att kännas på ett helt annat vis också. Talade lite med mina reskamrater och dom hade väl egentligen samma tankar. Men livet kommer att gå vidare även där hemma, några tusen mil härifrån.
Dock känner jag mig ganska redo för att fara hem. Konstigt nog saknar man ju hemmet efter ett tag hur kul, spännande eller annorlunda ens resmål än är. Bara att slippa vakna till tutande bilar, troende muslimer eller lösa hundar som skäller är ju guld värt. Men samtidigt hör dessa ljud ändå hemma här och utan dessa skulle det inte kännas äkta. Trots att vi ändå inte varit här jätte länge hälsar delar av lokalbefolkningen glatt på oss då vi kommer längs gatorna. Vår närvaro är helt klart uppskattad men fattas bara annat. Utan sådana som oss hade dom ju helt gått under och vi tryggar ju en hel del för dom, i alla fall under perioder. Men vi har också fått veta att under ytan finns det ändå en bitter vardag för dessa personer och både skenet och glansen bedrar på olika sätt och vis. Men vi drar i alla fall vårt lilla strå i stacken och på sätt och vis känns det ganska okej. Imorgon blir det ett sista besök hos en av våra första vänner. First impression last, som man brukar säga.
Jag kommer ändå att kunna summera denna tripp som något positivt. Det kom att bli nytta förenat med nöje och jag har personligen brytit vissa ramar och begränsningar som jag själv tidigare haft. Att våga prova något nytt,kasta sig in i det okända, tillsammans med okända, ja listan kan göras lång. Men om du bjuder på dig själv får du oftast samma mynt tillbaka. Resan har varit blod, svett och tårar, men blodet och svetten har även torkat och tårarna har självklart även varit lika mycket skratt och tokigheter.
I skrivande stund är det ca 25 grader och klockan är närmare 22:30 lokal tid. Vi har i dagarna fått oroande rapporter om att snö, kyla och halka är på väg hemma. Det känns ganksa så avlägser men vi inser alla att vi kommer att kastas in i verkligheten på hårdast tänkbara vis. Därför kommer jag att ta till vara på varenda sekund av den tid som nu är kvar.
En utförligare beskrivning kommer längre fram i bloggen.
Hälsar
Eken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar