Tänkte berätta lite om min arma barndom. Då jag är född på 70-talet är jag så kallad 70-talist. Vissa kallar även oss för Generation-X. Att jag sedan bara var mellan 0-3år under detta årtionde hör liksom inte till men så är det ju. Av förklarliga skäl minns jag inte mycket mer än att jag ramlade ner för trappan hemma och slog upp ögonbrynet och har ärret kvar än idag.
Nä, det är först på 80-talet man börjar minnas vad man gjorde. Man började lekis, skol och inte minst högstadiet. 80-talet kom ju att präglas av att man träffade kompisar, klädde sig i konstiga kläder och kavlade upp jeansen längst ner ni vet. Den frissa som gällde var stubb och även tjejerna hade det, iaf i luggen.
90-talet blev ju det årtionde då man under både ja och nej-rop var tvungen att börja ta lite ansvar för sig själv. Man började gymnasiet, skulle försöka ta körkort och sedermera sedan ta på sig studentmössan. Blickar man tillbaka på detta 90-tal så var det nog ganska så omtumlande för oss 70-talister. Dels hände det ju mycket med oss som personer när vi gick från att vara barn till att bli vuxna. Även vår omgivning förändrades i form av att våra tekniska hjälpmedel blev allt mer vanliga. Det kom mobiltelefoner, datorer och Internet. Då jag redan på den tiden delvis redan var inne i den branschen höll jag mig ganska så uppdaterad och jag minns att jag var den första i hela min gymnasieklass som hade en mobiltelefon. Om man hade en mobbe på den tiden var man en snobb. Har man ingen mobbe idag är man, tja efterbliven eller tönt. Tänk så det kan bli.
När vi sedan gick in i 2000-talet hade man liksom inget annat val än att vara vuxen. Man hade jobb, köpte hus, gifte sig, skiljde sig, sålde hus m.m. Ja, allt detta hör väl livet till men jag måste ändå säga att jag är glad att man trots allt lever under den period man gör nu. Visst hade det kanske varit spännande att uppleva första bilen eller varför inte uppleva något så spännande som att få elektrisk ström. Ja, det är ju saker som vi idag ser som självklara. Det jag frågar mig är dock, vilken typ av sådana händelser kommer vi att få uppleva under vår livstid? Finns det saker kvar att uppleva som kan påverka hela jorden eller varför inte kanske rent av skriva om hela vår historia. Eller skulle vi verkligen vilja eller våga det? Tänk om det trots allt är som så att Pyramiderna byggdes av Aliens eller att oljan tar slut? Vad händer då?
Ja, tankarna kan ibland sväva iväg och då känns det ganska tryggt att ha en litet stuga ute i skogen där man kan sitta och filosofera medan man lägger på ännu ett vedträ i den öppna spisen. Kanske är det just dessa personer som kan komma att överleva en eventuell kollektivt stressepedimi som kanske drabbar planeten Tellus befolkning en vacker dag. Då kan vi sitta där och stirra in i elden och säga, tja vi det var ju kul att man kunde blogga….
På återhörande!
E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar