Jag har tyvärr varit lite ego i mitt bloggande och kanske inte varit mottaglig för att se och lära av andra bloggare. Nu menar jag inte dom som har det som yrke utan mer sådan som du och jag, dvs helt vanliga och ovanliga personer. För ett tag sedan tipsade EG om en blogg som en släkting hade så igår tog jag mig till att flanera lite i den bloggen. Måste säga att det var jättekul och denna tjej som bloggar har verkligen glimten i öga och är kanonbra på att vinkla vardagens olika mödor och bekymmer. Det var rent av inspirerande att läsa den. Får väl se om jag kan få tillåtelse framöver att kanske länka hennes blogg från min för det kan det vara värt.
Annars är det som vanligt. Onsdagen har varit hektiskt och det var först efter lunch som jag kunde sätta mig ner på min kontorsstol och göra sånt som jag liksom har betalt för att göra. Det började med att hela datorn hängde sig så efter en omstart trodde jag att allt skulle vara ok, men icke. Först efter tre avstängningar och en massa fula ord så kom jag in i våra system igen. Då var det dags för kaffe… Ja så där har dagen liksom fortsatt. Har känt mig som en jojjo som studsat upp och ner från stolen. Ganska bra träning dock men väldigt ineffektivt rent arbetsmässigt. Men imorgon hoppas jag att det lugnat ner sig och på torsdag eftermiddag brukar den sedvanliga ”snart fredag” mentaliteten sprida sig. Ja, ibland är det ju bara så…
Det är förresten ca 340 mil mellan Kiruna och Alanya…Snacka om kontrast tjejen!!
Många undrar förresten hur man kan skriva, läs blogga, mer eller mindre dagligen om i princip ingenting. Tja, det är jättelätt, tro mig. Det händer ju alltid något kul eller mindre kul under en dag och ni ska samtidigt veta att det som läggs ut här är ju bara en promille av det som egentligen händer och sker under en dag, i alla fall i mitt arma liv. Sedan kan man ju alltid skriva om sin barndom, hobby eller annat som man tycker är spännande och som man vill dela med sig om. Någon kanske gillar att samla på kapsyler och kan blogga om det. Själv är jag ingen kapsylbloggare för jag slänger mina kapsyler i soporna. Känns inte som om det liksom finns någon relevant bloggvärde i det. Men men, ni fattar säkert vad jag menar.
Nä, dags att ta tag i verkligheten lite igen.
So long!
E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar