Måndagen den 9/12 kommer att gå till historien som en ganska hal dag, hal av is och snö på gatorna. Samtidigt känns det ganska coolt att vi har mer snö just nu än vad man har uppe i Norrland. Ja i alla fall i Luleå enligt säkra rapporter. Men dom kommer nog som alltid att vinna i längden när vi summerar snödjupet sedan. Men så länge det är vitt är jag glad. Det lyser ju i alla fall upp.
Julfesten i fredags på jobbet slutade tydligen ganska så spännande. Själv hade jag ju förhinder så jag hoppade över denna tillställning. Det visade sig nog vara ganska så lyckosamt. Man kan ju lämna en julfest på olika sätt. Vissa går, några cyklar. Andra tar taxi men att lämna i ambulans hör inte till vanligheterna. Men som sagt, jag var inte där så och det är ganska glad för.
Ja, det blev en lång dag även idag. Halv åtta kunde jag släcka ner mitt lilla kryp in och dra mig hemåt. Det var dock fortfarande lika halt men inte lika mycket trafik ute. Mötte en och annan "volvoraggare" som med en bättre begagnar Volvo 740 samt 745 sladdade fram och tillbaka på vägarna. Ni som har kört en sådan bil vet att bilarna är bakhjulsdrivna, något som underlättar vissa sladdar. Modernare bilar har ju oftast framhjulsdrivning som standard, dock inte BMW. Dom envisas med att driva på bakhjulen så vida du inte väljer en som driver på alla fyra. Nåja, jag kom i alla fall hem och på grund av den sena timman blev det bara ett gäng varma mackor. Var länge sedan jag åt det kom jag på. Men det funkade alldeles utmärkt. Efter "middagen" snackade jag lite skit med O. Vi brukar göra det ibland inte minst om jag vill avreagera mig lite på livets olika orättvisor. Hm, ja så kanske man kan sammanfatta det hela. Sedan blev det lite modellbygge men vad kommer jag inte avslöja nu.
På tal om att pyssla så har jag reviderat min godispelare. Får egentligen skulle på min kollega Nina som var ofin att påpeka att pelaren nog skulle se snyggare ut så här.
Hm, ja kanske det. Men det hade varit häftigt att fylla min stora glascylinder på detta vis men det kommer kosta mig en förmögenhet i bilar och det är det inte värt. Sedan blir det lite svårt för den som ska äta bilarna sedan. Dom i botten lär ju vara stenhårda den dag men når ner dit. Jag har räknar ut att det borde gå åt ca 50 påsar för att fylla på den stora cylindern. Med ett snittpris på ca 14kr blir det ganska dyrt för att ha som prydnad. Men å andra sidan, vad kostar inte en Picasso eller Rembrandt? Dom glor man ju ändå bara på, bilarna kan man ju trots allt äta om man tröttnar på "konstverket". Hm, ja vi får se vad som händer. Det skrämmande är att någonstans deep deep down in my crazy mind, så har jag en känsla av att detta faktiskt kommer ske....någon gång.
Var det någon mer än jag som såg dukumentären om Cincinnati Bengals? Nä, trodde väl inte det, men det var både bra och faktiskt på sätt och vis rörande. Det hela handlade om NFL laget Cincinnati Bengals och deras försäsongsträning, eller Camp som det heter over there. Här samlas ca 100 män i olika storlekar (mestadels enormt stora) för att uppfylla sin dröm, att komma med i säsongens lag med allt vad det innebär i famous och pengar. Nu når inte alla ändra fram för av dessa ca 100 män får endast 53st plats i laget. Så det blir en spännande och personlig resa bland spelare, coacher och familjer. Glädjen hos dom som kommer med varvas med den enorma besvikelse hos de spelare som liksom faller på målsnöret. För att inte tala om dom som på olika sätt skadar sig så allvarligt att chansen till spel kommande säsong försvinner med vinden. Ja, ja det var helt klart en sevärd dokumentär, dock på gränsen till dokusåpa fast med klass.
Här är det ingen som viker ner sig!
Nä, jag tror det får vara bra för idag.
På återhöraden!
Eken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar