Efter en ganska halvdan Wallenbergare med potatismos och gröna ärtor sjönk vi ner i stolarna igen. Jag har nu intalat mig själv att INTE äta på det stället på ett bra tag. Dels är priset way too much och dels är maten förvisso god men det når liksom inte ända in i kaklet.
Nä, tacka vet jag vårt vanliga hak med bra pris och ännu godare mat.
Nu är jag förberedd inför kvällens jobb som hustomte, allt i allo och ceremonimästare. Marshaller är inköpta och ved ska jag ta på vägen dit. Målet är att hela anläggningen ska se ut som slutscenen i Acopolypse Now med brinnande saker överallt, där facklorna och eldens sken speglar sig mot vattnet i den annar så kolsvarta natten.
Nu blir det väl inte lika dramatiskt ikväll men man kan ju försöka i alla fall.
Snart är det bara tre månader kvar på detta år. Känns ganska mäktigt med tanke på att året bara swischat förbi. Ett år äldre har jag ju också blivit och nu är det bara att inse fakta, man blir inte yngre. När man uppnått min aktningsvärda ålder ska man väl egentligen göra en massa vuxensaker så som fostra barn, pyssla i sin trädgård och amortera på huslån. Då jag själv varken har barn, trädgård eller hus så känns det i alla fall lite mer som att jag till viss del är yngre än vad jag är. Men förr eller senare genomskådas nog det när gråa hårstrån börjar kika fram på skallen. Det är livets gång säger alla som är poetiska och så kan det väl vara. Men jag är ännu ung tycker jag och desto yngre i sinnet.
Nä, det blir ett kort inlägg just nu. Återkommer senare.
/Eken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar