We all die young...

Hej hej!
Ja, så var det lill-lördag, eller onsdag som det egentligen heter. Varit en ganska bra dag och faktiskt förvånande effektiv. Med en uppsjö av saker att göra så var det bara att sätta full fart från början. Och det gav resultat. Så det ser ganska hoppfullt ut innan det är dags för lite semester. Det känns att det det inte kanske slutar i kaos trots allt, MEN vis av erfarenhet vet jag att det kan gå åt pipan ändå. Med två dagar kvar kan liksom mycket hända.

Även min karriär som hyresvärd börjar gå bättre och bättre. Personen idag var både bra, världsvan och verkade ha samtliga hästar i stallet om man säger så. Nu har jag dock lovar två till men backar dom så är det hela löst ändå kan man säga. Ja, det känns ganska bra faktiskt. Vore även skönt att få allt löst innan september och höstens alla övriga vedermödor. Men men, nu går det ju åt rätt håll och det känns skönt. Imorgon kommer förresten lill-EG och det blir minst lika spännande.

Minns ni låten "We all die young"? Om inte så kanske det inte så konstigt. Låten är skriven till filmen Rock Stad, en film som kom 2001 men låten skrevs redan 1996 om jag inte minns fel av gruppen Steelheard. Paradoxalt nog handlar ju Rock Star om gruppen Steel Dagon. Men men, hur som helst är låten faktiskt bra och introt påminner även lite om "Cat´s in the cradle" med Ugly Kid Joe. Men men har ni tid, lust och nyfikenhet kan ni gärna lyssna lite på "We all die young". Samtidigt kan ni sluta ögonen och liksom tänka er gamla goda tiders hårdrocksgrupper med långt pudellockigt hår och tighta skinnbrallor. Hm, ja lite åt det stuket liksom samt en och annan tv som åkt ut genom fönstren på diverse hotellrum.

Hm, har aldrig fattat hur Latitude 55 är en virre som är framtagen för svensk smak. Vad är svensk smak...egentligen?

Det fina vädret fortsätter att närvara och det vore ju själva fan om det skulle sluta nu bara för att det är dags för semme. Men min semesteragenda är ganska så klar och den är heller inte så väderberoende. Har en hel del projekt som ska bli klara och jag har höga förhoppningar om att det mesta kommer att lösa sig. Vid det här laget har jag nästan blivit stammis på Panduro och personalen hälsar igenkännande varje gång jag kliver in genom dörrarna. Om det är bra eller dåligt vet jag inte för generellt är det ju kanske lite gay att pyssla och dona så som jag gör. Men jag bryr mig inte utan jag pysslar på, i alla fall tills det är klart.

Nåja, dagarna går, blir till månader och år. Men med dagens vetskap känns det ganska skönt att man tydligen inte blir allt för gammal trots allt.
We all die young....

På återhörande!
Eken