Snö, snorkel och ett blåbär...

Nu har även skräcken för att taken ska rasa spridit sig till vår lilla stad. Ishallen är tillsvidare stängd och på företag, bilhallar och andra förrättningar med plana tak pågår just nu en verksamhet av sällan skådat slag. Man kör med snöslungor, skyfflar och spadar och skottar tag som om domedagen vore nära. Ok, ja det kan den ju till viss del vara också om taket skulle rasa in någonstans. Vädret har blivit lite mildare och det blir ju inte direkt lättare tryck då heller. Löpsedlarna skriker om kris och katastrof och vore det inte för snön hade man trott att kriget kommit. Men som vanligt är det mycket tyst norr om Stockholm, konstigt.
Åsa Torstensson håller som bäst på att lobbar om att få hjälp av Försvarsmakten med att skotta snö. Vore faktiskt lite kul om FM helst sonika sa nej. Här i staden har står kommunen egen insatsstyrka redo att kasta sig in i bandvagnar och andra fordon som man kom över då regementet lades ner. Samtidigt är det kul med kaos. Det är kul med att man inte kommer vare sig fram eller tillbaka och det är kul att det blir debatt om just snön. Va fan, vi bor ju i ett land som ligger närmast nordpolen och då är det väl inte så konstigt att det kommer snö, eller?
Nä, jag lämnar detta nu och för er som känner mig vet att min syn på det hela är, Let it snow, let it snow, let it snow…

På fredag har bland annat Torkel namnsdag. Torkel det rimmar på snorkel.

Om ni vill köpa er egna OS mössa går det alldeles utmärkt. Dom finns till salu på både Blocket och Tradera med priser från 99kr upp till över 1000kr. Jag tycker den är så gräsligt ful att jag aldrig i livet skulle betala 1000kr för en mössa som inte bara är ful, den blir ju ganska så inaktuell om lite drygt en vecka. Men jag är konstigt nog i minoritet att tycka så. Mössan har blivit en succé och det virkas för fullt i stugorna bara för att få till det rätta utseendet. Konstigt, men hade det varit grönt ute och snöfattigt hade säkert mössjävlen varit lika livfull som, tja Döda Havet. Men men, mycket ska man ju få uppleva här i världen. Hm egentligen skulle man införskaffa sig en sådan mössa ändå och ge den till någon som verkligen inte tycker om den, ja lite på pin tjii liksom. Hm, tål att tänkas på. Sedan att personen kanske aldrig någonsin kommer använda den är ju en annan sak. Det är ju tanken som räknas, inte sant.

Så här glad var Kalla efter hennes guld på 10km fri stil. Notera att flaggan hon håller i handen är en sådan där flagga man brukar sätta i tårtor och bakelser eller när man vill piffa upp bordsdekorationen om man har någon nybakad student i hemmet. Då kan ni själva förstå hur ”stor” denna lilla fantastiska tjej egentligen är rent kroppsligt…..

(Bild från SOK)

Var är alla blåbärsnationer förresten? Brukar ju alltid finna någon Eddie the Eagle, något bobteam från Jamaica eller varför inte en slalomåkare från Trinidad Tobago? För att inte tala om den stackars längdskidåkaren från Sri Lanka? Hm, OS motto har ju alltid varit att det viktigaste är inte att vinna utan att delta. Men kanske har marknadskrafter och inte minst säkerheten (tänker i första hand på Eddie the Eagle som många trodde skulle hoppa ihjäl sig) bättrats på och varje land och förbund har säkert satt upp vissa minimikrav. Men samtidigt är det alltid ett härligt avbräck att se dessa atleter som trots allt gör så gott dom kan. Minns ni inte simmaren i OS i Sidney som var fullständigt övertygad om att han faktiskt skulle drunkna där i bassängen på 50m fritt. Saken var ju den att han aldrig simmat så långt som 50m. Som plåster på såren fick han en alldeles egen ”hajdräkt” av ett annat team och det var nog bland det häftigaste han fått. Någon medalj blev det ju inte…
Jaja, kanske är det just dessa idrottare som trots att gör idrotten till det den är. Alla som kan ska kunna få vara med.

Hm…saknar EG….snyft…och Elmo…och Morris…snyft igen.

På återhörande!
Eken