onsdag 20 mars 2013

Trasan Apanson och Klas(e) Banane

Hejsan på ersan!
Så har solen gått ner ännu en dag och snön fortsätter falla. Det är med vår och knoppas som brister och snödroppar vid husväggen känns lite som en saga eller någon form av fiction. Men man ska aldrig ge upp var det någon som sa. Men vi har definitivt smått givit upp hoppet om att sjösätta båtarna den 6:a april. Men visst, mirakel kan ske...

Hur som haver, imorgon är det 21 mars och inte vilken dag som helst om man heter E. Imorgon fyller junioren/sambon 30år! Firandet blir dock sparsamt men självklar kommer dagen uppmärksammas. Den stora balunsen kommer ske till helgen, något som jubilaren själv våndats över. Hon gillar inte stora kalas men 30 fyller man ju bara en gång i livet. Så hon har helt enkelt fått ge efter och i skrivande stund kommer det ca 50 personer för att uppmärksamma denna bemärkelsedag, dock fortfarande lite till jubilarens våndande. Pajer ska bakas, kaffe bryggas, öl och vin inhandlas och tårtor beställas. Nu ville det sig inte bättre än att jag själv inte behöver göra ett enda dugg, men det är en annan historia. Själv har jag fixat en lite present som är något så tråkigt som ett presentkort. Men då hon inte önskade sig något specifikt (ja förutom att vara frisk, fred på jorden och varmare väder och sådant trams) så fanns det liksom inget annat att hitta på.
  

Ja, roligare än så blir det inte, men det är dock en rejäl slant insatt på kortet. Ni som hänger med lite i svängen vet ju säkert även vad det är för butik om ni kikar på loggan. Så snart dyker det kanske upp nya typer av plagg eller strumpor med konstiga figurer eller mönster på. Hm, ganska typiskt tjejigt faktiskt. För det är ju inte så vanligt att vuxna män har strumpor med rosa hästar på eller gröna små grodor. Hm, men åter igen, hon är ju bara...30. Sedan kan man ju jämföra med EG som är 60+ och har inga strumpor alls. 
Kan förresten meddela att både presenten man framför allt summan imponerade stor på mina kollegor, inte minst den kvinnliga delen. Hm, fan jag är nog ganska så snäll trots allt...

Hm, idag är jag faktiskt sugen på en bra film. En film som är spännande från början till slut och som fångar tittaren så pass att man hellre kissar på sig än att pausa filmen. Ja det är så spännande att man liksom glömmer ATT det är en film som man KAN pausa och springa på toa. Det får gärna vara i stil med Bourne eller The Rock eller liknande. Visst går det en och annan bra serie på tv men dels är dom oftast bara 1 timma och dels avbryts dom av reklam....så man kan springa på toa vid behov. Nä, en riktigt bra maratonfilm på ca 2,5-3 timmar hade inte suttit fel. Spånade lite med E om vi skulle hyra någon DVD eller köra något via nätet. Samtidigt vet jag ju att OM vi gör det blir det mer eller mindre en enmansföreställning för E brukar alltid somna i soffan då. Detta fenomen händer alltid och kan ibland få lite komiska konsekvenser inte minst i slutet. För missar man halva filmen blir det ju mupp att greppa vad som egentligen hänt. Då får jag motvilligt göra en turbo uppdatering mitt under pågående film så hon kan briefas för att liksom fatta slutet. Och medan jag själv då ska berätta om filmen, oftast kring slutet missar jag själv ibland relevanta saker om filmens slut. Ja, snacka om snurrigt och våra gemensamma filmkvällar är inte direkt win-win för någon av oss. Men åter igen, hade varit nice med en bra film där man slipper tänka och där slutet kanske innebär att alla dör eller nåt. 

En del av er undrar förresten hur det ser ut när jag skriver blogg. Hm, tja..kanske så här....




Nåja, det man inte vet far man inte illa av heller för den delen. Hm, å andra sidan är det ganska så skrämmande likt, iaf när jag skriver hemma. Ni vet, en för liten t-shirt och en halvliggande stil på stolen. Som sagt, man kan aldrig veta....

På återhörande!
Eken


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar