Dumma trumma!

Hej!
Ibland blir man lite sentimental ni vet och tänker tillbaka på tiden då man var ung och kanske till viss del även dum. När jag blickar tillbaka handlar livet under min tonårsperiod nästan uteslutande om musik och då till 99% om mina trummor och mitt trummande. Det spelades i band, orkestrar, på egen hand och tja, lite överallt. Redan på den tiden handlade det om att ha "rätt" grejer och det var inte sällan man såg upp till kända trummisar som alltid hade rätt grejer. Å andra sidan fick dom visserligen allt gratis från tillverkarna men det är ju en annan femma. Något som vi vanliga dödliga betalar kan man säga.

Men efter diverse labbande fann även jag mig tillrätta och lirade med prylar som jag var nöjd med. Valet blev Yamaha trummor, Sabian Cymbaler och i händerna höll jag Vater, modell Los Angeles 5A. Att det just blev Yamaha var dock ingen slump, dom hade helt enkelt bäst grejer där och då. Att sedan Larry Mullen Jr, ni vet trummisen i U2 också spelade och spelar på Yamaha gjorde ju inte saken sämre. Än idag är just Yamaha ett av de ledande märkerna när man snackar all round. Det tråkiga i kråksången är dock att kittet på bild nedan idag kostar mellan 30-35000kr och då är inte cymbaler och stativ inräknade...suck.

Ja så kunde det liksom se ut. Nu kan jag nämna att trumsetet på bilden inte är det jag hade men annars är det ett exakt likadant. Trumstockarna, ja det heter faktiskt stockar och inte pinnar, fick man ju köpa in med jämna mellanrum. Har faktiskt inte koll på hur många man gjorde av med under "karriären" men det var nog ett litet träd när att kommer omkring. Jag ska förresten rota fram min stickbag som jag har kvar någonstans och se hur läget är idag. Har dålig koll på om jag ens har några trumstockar kvar.
Hur som haver, det var härliga tider och var man arg eller irriterad, eller bara rastlös kunde man trumma av sig både ilska och rastlöshet.
Nu undrar ni kanske hur det är med min hörsel. Jo tack. faktiskt helt okej tack och lov. I lumpen gick vi på täta kontroller just gällande hörseln och det kändes skönt att man hela tiden fick tipp topp resultat. Samtidigt kände jag trum-polare som redan i skoltiden började få tendens till hörselproblem. Jag undrar hur det gick för dom faktiskt. Självklart klarar man inte hörseln om man inte skyddar sig så öronproppar har alltid varit A och O, inte minst när man övade. På själva spelningarna brukade jag aldrig ha proppar i öronen, det förtog lite av äktheten liksom. Men det gick ju bra ändå.

Sist men inte minst för att larva till det ännu med så skulle man ALLTID ha en stämnyckel med sig. Den satt i den vanliga nyckelknippan ihop med husnyckel, cykel/bilnycker samt kapsylöppnare. Min såg ut så här:

 Ja, det var liksom kittet som gällde. Om utomstående frågade varför man bar omkring på en trumnyckel i knippan fick dom ofta det kaxiga svaret" Vaddå, man går väl fan inte omkring naken..hehe".

Jaja, those were the days...

På återhörande!
Eken