En K, två E samt ett H.

Hej hej!
Kvällen kändes som en riktig vårkväll med värme och sol. Dagen till ära kom både jag och E hem nästan samtidigt, mycket beroende på att ingen av oss jobbade över ikväll. Jag var egentligen dubbelbokad ikväll men pga ett sent återbud blev det en bra afton i alla fall. Efter en middag bestående av kycklingklubbor begav sig två E och en H ut på en runda runt sjön i solskenet. Kändes hur nice som helst att inte behöva ha vare sig mössa eller vantar. Räckte gott och väl med tröja, väst och kepa. E envisades dock med att bära sin vinterjacka men å andra sidan fryser hon nästan konstant. Vissa är ju allt bra konstiga.

Vi kom hem lagom till halva första perioden av finalmatch nummer tre. Eftersom jag är ganska ensam om att ens visa intresse så tvingade jag Kermit att se matchen. Helmer la sig i soffan och somnade och E började knappa på telefonen, ni vet FB, CandyCrash och annat...viktigt.

Heja heja Skellefteå!!!

Ja, nu ska det mycket till om inte SAIK tar hem detta. Skulle dom har riktigt med is i magen skulle dom förlora nästa match med mening uppe i Luleå. Sedan skulle dom i ren triumf spela hem SM-guldet på hemmaplan på lördag sedan. Men om man får tro spelarna vill dom stänga säsongen redan nu på torsdag. Det gör dom visserligen rätt i.

I periodpauserna passade Kermit på att sträcka ut sig lite och hålla på med diverse muppiga poser. Är kanske inte så lätt att vara 100 procent koncentrerad en hel match när man är en liten groda. Helmupp däremot sov sig igenom i princip hela matchen den svikaren.

Har ni förresten hört låten MVH med Timbuktu och Damn? Helt klart veckans funkigaste låt. Finns naturligtvis på Spotify.

Som ni förresten ser blev det en alkoholfri match. Här i hemmet är det vatten som gäller för hela slanten. Jag med bubblor i och E hinkar naturell. EG skulle dricka en öl och äta ostbågar. Äter man ostbågar får man förresten gula fingrar. Då finns risk att man ser ut som familjen Simpson, ja i alla fall om fingrarna. Personligen tycker jag att man även luktar lite snuskigt om händerna när man käkat ostbågar.
Men vi kände oss duktiga som få och med tanke på att E nästan konstant pillat på sin telefon hela matchen var det nog bra att hon inte hade fettiga fingrar av chips eller, tja ostbågar. Det är ju inte så nyttigt heller. Det komiska i kråksången är att vi blev båda lite småhungriga igen framåt småtimmarna och proppade i oss kex och blåbärsoppa samt lite choklad. Samtidigt tittade vi på slutet av Biggest Loser Sverige, ni vet skaran människor med kraftig övervikt som mer eller mindre måste banta för att ens överleva. Så det kändes så där måste jag erkänna. E räknade snabbt ut att minst två av tjejerna vägde minst dubbelt så mycket som hon själv, samtidigt som hon proppade in ännu ett kex i munnen. Som sagt, kändes absolut sjukt olustigt...hehe.

Nu känns det dock som om herr John Blund är på ingång. H är rastad och K ligger...hm, slängt på köksbordet. E läser tidningen och jag skriver lite här. Ute har solen gått ner men det är fortfarande 12 grader ute. Hoppas nu för allt i världen att våren är på väg, då skulle jag faktiskt bli riktigt happy.

Förresten, det blåser förändringarnas vindar just nu på olika sätt och vis, men som någon klok människa en gång sa," Lev varje dag som om det vore den sista."
Hm, ja så är det faktiskt, och det gör jag.....och jag har fan bra skäl till det också.

På återhörande!

Eken