Många av oss kanske önskade att man då och då kunde backa klockan eller se in i framtiden. Men tro mig, själv skulle jag faktiskt inte det. Skulle man backa bandet och återuppleva allt det goda, ja hur skulle du då mogna, växa upp och ha en chans att lära sig av eventuella misstag? Skulle man istället ha en kristallkula och se in i framtiden skulle det säkert få konsekvenser det också. I både boken och filmens värld är det inte ovanligt att denna typ av tidsresa görs. Men det är på film eller i en bok. Det verkliga livet är något helt annat.
Kontentan blir kort och gott att lev i nuet och uppskatta den dag du vaknar upp till. Jag vet, det låter lite religiöst men ändå. Sedan kan man ju alltid tänka på att hur jävligt man än har det så finns det säkert alltid någon stackare som har det värre. Men glöm dock inte helt att då och då tänka på dina medmänniskor.
Alla människor strävar efter lycka. Men vad är lycka egentligen? Är det när man funnit sin livspartner, tja kanske det. Eller är det när man kan äta sig mätt, betala sina kostnader och sova gott på natten? Kan det rent av vara så att man är lycklig om man vill och vågar vara den man är? Ja, lycka kan ju te sig på många olika sätt.
Är jag själv lyckligt just nu. Tja..både ja och nej. Kanske mer…hm tillfreds med den situation som jag befinner mig i. Ni ska inte tro att jag går runt och är olycklig för det är jag inte. Snarare konfunderad och kanske en aningen svävande. Men det är jag, så take it or leave it.
Den stora frågan jag egentligen funderar på är vad jag vill här i livet. För en gångs skull på väldigt länge har jag just nu hela världen för mina fötter och kan i princip göra vad som helst, när som helst. Emma menar på att öppna ögonen innan det är för sent men glöm samtidigt inte din historia. Nä, jag kommer aldrig att glömma min historia men frågan är ju hur mycket man ska stoppa undan den. Alla har vi ju vår historia, alla har vi våra hemligheter och alla har vi ju våra drömmar.
Emma finns bara i fantasin, men hon är fin…eller gör hon det?
Idag har för åter kolla läget med Morris. Han verkar stortrivas och har insett att även familjens andra yngre hund går att leka med. Så när jag ringde så låg han tillsammans med sina kompisar och vilade på golvet. Ja…jag vet ju precis hur det ser ut. Men jag är bara så himla glad och tacksam åt att han fått ett så pass bra hem som han har. För er som har hund eller har varit i samma situation så vet ni exakt hur jag känner det. Dessa familjer var även så seriösa att dom erbjud ekonomisk ersättning för mupparna, men icke så nicke. Inte säljer man en vän eller livskamrat för pengar. Nä, jag värdesätter istället att dom får ett underbart liv.
Nåja, nog om det
Hörde ett litet konstigt formulerat mening häromdagen. Det var kontrollerad spontanitet. Hur får man det att gå ihop? Kan man kontrollera ens spontanitet och är det i så fall rätt? Låter lite kul men visst, spontan ska man ju vara, frågan är bara hur mycket kontroll det ska vara i så fall.
Nä, dags att fara vidare här i livet!
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar