Halvtid...

Vänner!

Det har den sista tiden blivit en hel del tid över till att fundera på saker som man tidigare kanske bara sköt åt sidan. Sedan kanske det inte ens varit behov av att fundera på sådana saker heller.
Men som sagt, jag har åter börjat traska runt sjön, köra bil på natten och ibland bara sitta på bryggan och titta ut över sjön. Inte allt för sällan kanske man har någon låt som spelas i huvudet eller ser helt andra bilder på näthinnan. Men tro mig, jag tror bara att det är helt normalt.
Hur jag än vänder och vrider på det så har jag till viss del ibland svårt att kanske acceptera att saker och ting blivit som det blivit, samtidigt som jag mer och mer inser att det som skett är bäst. Det är trots allt Mitt liv, Mina beslut och sist men inte minst Min framtid det handlar om.
Men jag måste erkänna, jag saknar mina fyrbenta vänner så det gör ont då och då, men i samma stund kan jag känna att gud så bra att dom har det finfint hos sina nya familjer. Ja, jag vet inte…men vägen till att helt komma i ordning kommer att ta tid, det har jag insett. Det har dock knappt gått en månad sedan hela mitt liv tog en ganska dramatisk vändning så självklart ska man ge allt lite tid.

Nedräkningen går dock sin gilla gång. Snart är det bara två veckor kvar och sista veckan hoppas jag kommer att flyga fram i raketfart. Men hur blir det när man kommer hem? Kommer allt gammalt finnas där igen eller kommer det bli helt andra tankar, vinklar och funderingar då? För visst är det ju så att bara för att man åker iväg kommer man ju trots allt hem till samma plats, möter samma människor och vistas i samma miljö. Men har man bara under resans gång lagt historian bakom så är det säkert bara nyttigt. Ibland måste man ta tjuren i hornen hur ont det än gör.

För er som älskade Dirty Dancing vet ju att innerollsinnehavaren nu gått bort. Filmen var ganska så omtalad och blev verkligen en succé. Det som kanske var en bidragande orsak var filmens musik. En av de låtar som jag fastnade för och som jag än i dag lyssnar på med respekt är ” She´s like the wind”. Nu är det inte den bästa låten att ha i skallen där man sitter på stenen vid bryggan och blickar ut över en spegelblanks sjö i solnedgång. Men va fan, alla har vi ju olika sätt att bearbeta saker och ting.

Men mottot är nu för mig följande: Bli den dom alltid önskat, se till dig själv som den du är och låt dig inte luras igen. Sist men inte minst, låt världen veta att den du är verkligen är den du är…..

Vi kan aldrig sudda ut minnet, personer eller händelser ur vårt förflutna. Alla har vi säkert en relation som man på ett eller annat vis kan relatera till en speciell plats, låt eller händelse. Klyschan, ååå lyssna det är ju ” vår” sång är nog mer allvarligt menad än folk tror. Hur många i min ålder har inte dansat tryckare på ungdoms disco till Bryan Adams Heaven eller Bangles Eternal Flame. Ja, för att inte tala om Careless wispers med George Michel. Men det är en del av livet och dessa minnen kommer alltid att finnas kvar och jag tror faktiskt att dom även ska finnas kvar. Åter igen, you can´t run from your past, but keep on running with open arms in to the future.

”Det gäller att ha mod att vara den man är, och inte tappa modet för att man är den man är”

Japp, tyckte jag var en ganska bra sammanfattning på ovan skrift.

Vi hörs!
/E