Ju mer dagarna går nu desto mer kommer man till insikt med vad som gäller. Att bryta mönster byta inriktning och inte minst våga släppa taget om rutiner och, personer och varelser som varit en nära del av ens liv under en lång eller kanske rent av kort period. Men att inse och accepter att man står inför nya val här i livet och inte minst vågar inse att det är något man ska se positivt på är en bra start.
Idag har jag tagit ytterligare ett sådant steg och det känns jätteskönt.
Om lite drygt en månad kommer jag att få belöning för detta på ett eller annat sätt. Jag nämnde innan ordet distans och då om något kommer det att bli verklighet. Samtidigt som det ibland känns pissigt så finns det så många personer som hela tiden funnits runt om mig, min gode vän T, Susanne, Skriet från Norrland (Kajsa Varg) och inte minst min kära syster med familj. Jag får absolut inte glömma Emma som till stor del hjälpt mig att bryta på ett lite annorlunda sätt, inte minst med tanke på de omständligheter som råder. Tack för att du bankar lite vett i skallen på mig och med glimten i ögat samt en otroligt stor famn fått mig att orka gå vidare.
Ted Gärdestad gjorde en gång en låt som heter ”Himlen är oskyldigt blå”. Den har också kommit att betyda en hel del för mig. Den har då och då dock bytts ut till the Heights ”How do you talk to an Angel”. Ja, trots att jag kanske inte är värld det så har jag haft mina alldeles egna änglar runt omkring mig också.
Dessa personer lovar jag att jag aldrig kommer glömma!!
Well, life goes on och snart är det ju helg igen. Helgen kommer säkert att gå i raketfart. Tack och lov har jag fullt upp, något som jag insett är viktigt för att man inte helst ska bli kocko eller fastna i en massa diffusa eller destruktiva tankar. Kommer att ha mycket folk omkring mig och det blir tjo och tjim. Jag hoppas att det kommer bli bra men det verkar falla på plats.
Kommande vecka är det lite lugnare men jobbet kommer säkert att bestå som vanligt. Det blir ju en hel del meck med både det ena och andra men är man van så är man ju. Ska även passa på att våga mig ut att promenera igen trots att jag inte har några hundar denna gång. Men jag har säkrat upp med sällskap så det kommer säker fungera det med.
Förmodligen blir det mer som en alldeles vanlig promenad och det är helt okej. Att bara ligga inne och glo i taket har jag intalat mig själv att undvika. Är faktiskt trött på att man ska gå runt och tycka synd om sig själv när det kanske egentligen inte är det. Har sagt det förr och säger det igen, nu har jag ett gyllene läge att få det liv som jag kanske alltid har drömt om.
Förresten, kanske kanske vågar jag mig upp till Hundrastgården en vacker dag. Har ju fortfarande kära vänner kvar där. Men jag tar en sak i taget.
Låter som en klyscha, men…Carpe Diem…
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar