Kanske blir det så ändå....

Jag vet inte riktigt vad jag har folk i min omgivning. Kanske beror det på att jag nu är mer på min vakt, mer observant och mer försiktigt med vad jag gör och säger. Frågan är bara om det är en nackdel eller fördel? Själv ser jag det som en fördel att kunna betrakta, iakttaga och läsa av folks beteende. Jag har dock en förmåga att alltid hamna i sådana situationer där jag får reda på mer än vad jag egentligen både vill och vi vissa fall kanske borde. Men jag tiger som muren och en gång har denna förmåga att få reda på saker och ting faktiskt blivit något väldigt positivt. Nu är jag ingen certifierad beteendevetare men tro mig, jag kan läsa av personer bättre än många andra och vissa har ramlat dit rejält. Men åter igen, är det en bra förmåga eller är det något man helst skulle vara utan? Ja, jag får nog fundera på det lite. Ser det som lite av en synisk grej fast i light version.

EG har det tyvärr inte för lätt med mig nu. Dock tas det på rätt sätt. Å andra sidan är det till viss del jag som förser henne med grubbel. Men samtidigt sitter jag i en ganska så jobbig sits när det gäller gränssnitt och förtydligande och avståndstagande. Dock har jag lärt mig att sätta ner foten och med inhåvad gammal skuld kommer jag för alltid att vandra vidare ut i verkligheten. EG, det som gör dig speciell är nog just därför att du är så himla speciell. Jag har även med EG´s hjälp insett att det nog inte är mig det är fel på utan det finns andra som står för den biten. Ju mer pusslet och agerande faller på plats, desto mer inser jag att EG som alltid har rätt. Fan ta mig om jag inte lyssnar denna gång. Jag har till och med givit upp hoppet om att se dagens orsak brevid mig om jag vriderpå huvudet om tio år. Nä, det tåget har faktiskt gått är jag rädd. Gått för alltid. Nu är det inte jag som är ledsen för det utan snarare personen där vid min sida. Det fina i kråksången är att undertecknad och EG kommer att få chans att rejält gå igenom detta steg för steg, bit för bit för att gå till botten med det hela. Även Emma kommer finnas med på ett hörn och det känns faktiskt jättebra. Livet rullar ju trots allt vidare....

"Ger du lillfingret finns risk att du blir av med hela armen"

En sak som känns skönt är att jag till skillnad från många andra inte kommer att gå in i någon depression bara för att det är höst. Jag ser snarare denna höst som en enorm möjlighet att starta om och för en gångs skull göra det JAG vill och det JAG känner för. Som den gode underrättelseofficer som jag är vet jag att det finns folk som i höst kommer att få det tufft och där relationer med nära och kära kan sättas på rejäla prov. Är man stark som person kanske det fixar sig men nu är tyvärr inte alla det. Smällarna kommer att komma, var så säkra. Frågan är dock inte länge vem utan snarare Om någon kommer finnas där när det rasar. Nu kanske ni undrar vad fan skriver jag. Jo, ni som känner mig vet vad jag menar. Å andra sidan kan hämnden bli ljuv och till slut mår man som man förtjänar. Men är man naiv, blåögd och bara blickar framåt utan att se åt sidorna så kommer det bara gå åt ett håll är jag rädd. EG och E är väl medvetna om detta och tacka gudarna för det. Hur gärna man än vill leva i en dröm kommer verkligheten alltid ikapp.

Ni som tjatar på en bild på Emma får vänta lite. Hon är inte så glad åt att bli till allmän beskådning men vi får se. Finns ju trots allt något som heter privatliv.

Vet Du förresten hur dina pensionspengar används? Akta er så det lite blir som för Maria från Gävle. Hon jobbar på dagis och hennes pengar finns i vapenindustrin. Ja, i alla fall om man får tro reklamen för KPA. stackars Maria...
Vet Du var en stor del av dina skattepengar gått de senaste åren? Dom har också gått till vapen och krigsindustrin. Denna krigs och vapenindustri kallas i folkmun för Försvarsmakten. Ja,ni fattar säkert grejen.Skillnaden mellan moral och etik är ibland obefintligt.
Man ska aldrig kasta sten i ett glashus, men å andra sidan är det inte så bra att kasta glas i ett
stenhus heller...

Läste förresten att Tigerkakan är på väg tillbaka. Har den verkligen varit borta?

Om drygt en vecka sitter jag på ett flyg på väg sydöst. I bagaget ner har jag spänning, rädsla, förväntan och ett självförtroende som kanske inte är världens bästa. Flyr jag från verkligheten? Nä, snarare tvärtom för resan är nog det jag behöver för att inse att just denna verklighet faktiskt kan komma att blir verkligare än någonsin.

Glöm inte att det du gör idag som du skulle gjort igår, kan faktiskt i vissa lägen vara bättre att göra imorgon. Så kontentan är att var sak har sin tid...och plats.

/Eder E

Kanske dags att ruska om E som för ovanlighetens skull somnat in på soffan. Eller räcker det med att bara lägga över en filt?