Från Sydney till Månen tur och retur

Idag är en sådan dag då jag liksom bara glider med. Man gör det man ska på jobbet men man kan ändå ta sig tid att drömma sig bort eller bara sitta och filosofera om diverse saker. En sak som dök upp var vi alla resande gör om följande händelse inträffar. Tänk dig att du är på tjänsteresa så här i pestens tid, dvs svininfluensan. Rätt som du är blir du totalt däckad och du kan inte ens ta dig ur sängen. Men vad händer sedan. Kan du bo kvar på hotellet och vill dom ha kvar dig med tanke på smittorisken? Finns det överhuvudtaget plats för dit eventuella extra nätter? Hur får du mat? Får du flyga hem eller kommer flygbolaget att säga nej även där med tanke på smittorisken?
Ja, ni som läser detta och på ett eller annat sätt är resande i tjänsten, kolla gärna upp detta.

För att hoppa fram lite i kalendern så är det enligt tradition en klassisk tävling som börjar på Annandag jul och har gjort så ända sedan 1945. Det är Kappseglingen Sydney-Hobart Race. Man brukar säga att det är en av de tuffaste i världen bortsett från exempelvis Volvo Ocean Race. För er som kan er segling vet ju att segling är stor på den sidan jordklotet och många både Aussies och inte minst Nya Zeelänadare har ju segling som nationalsport.
Dock får vi hoppas att detta race inte slutade som det gjorde 1998. Tävlingen är som sagt tuff och tävlingen krävde det året inte mindre än åtta dödsoffer. Uppståndelsen kring detta blev enormt på hemmaplan men knappt omnämnt här hemma.
Men för att ni ska få lite grepp om det hela så ska jag försöka omvända det till något svenskt. Tänk er följande. Det står 15000 åkare på startlinjen i Sälen för att avverka de drygt nio milen upp till Mora. Det är liksom tanken. Ett dygn senare har vi alla facit i hand. Av dessa 15000 åkare bröt 11000, 2000 skadade sig allvarligt och 500 personer omkom i den överraskande snöstorm som med en orkankraft slog till mot åkarna uppe på myrarna. Endast ca 1500 personer tog sig i mål och det var enkom egentligen åkare som på ett eller annat sätt tillhör eliten.
Ja, ni kan ju tänka er det rabalder som skulle komma att bli efter en sådan katastrof. Japp, då har ni bakgrunden till att man noga såg över både säkerhet och rutiner inför kommande Sydney-Hobart Race….

Är förresten kul att fler och fler börjar hitta in till Ekens Hörna. Tack och lov skriver man inte allt för icke rumsrena saker så alla är ju självklart välkomna att kika in och läsa. För er som vill vara anonyma men ändå vill bli omnämnda så kommer jag endast att använda första bokstaven i ert namn. Ja, ibland är det ju trots att som så att A, B eller C, E, K eller EG gör något som bara måste nämnas. Men som sagt, jag bevarar er anonymitet så gott jag bara kan.

Fick förresten sms igår från Morris familj som hälsade att allt var bra.

Dagens tips är lite av en favorit i repris men då jag anser att det är viktigt för er egen hälsa så skriver jag det igen:

”Stek aldrig bacon med bar överkropp”

Appropå Vasaloppet så ingår ju det i något man brukar kalla den svenska klassikern. Ja ni vet, Vasaloppet, Vansbrosimmet, Vättenrundan m.m.
Dock kan det där med svensk klassiker faktiskt missuppfattas beroende på vilken grupp av människor man talar med.
En annan kan ju lika gärna svara, Pripps blå klass 1, Raggarballe med svängdörr, snus, Thorleifs och sill med nypotatis.
Ni kan ju själva fundera ut fem saker som ni anser är så där riktligt jävla helylle svenskt som ni i första hand skulle sakna om ni bodde någon annanstans i världen.
Då jag bodde i USA så minns jag än idag vad jag saknade mest. Det var svensk sommar i skärgården, knäckebröd och falukorv. Tja, det väl det.

Fanns en period i mitt liv då liknelsen med mig och Tintin var ganska slående om man dock bortser från färgen på håret. Elmo var som ni kan gissa Milou. Kan ju nämna att jag var en stor fan av Tintin och läste serierna om och om igen och har varit på både månen och havets botten tillsammans med honom. Även en tripp till Tibet och Amerika har jag hunnit med och denna lilla belgiska journalist har nog inte bara förtrollat mig. Fråga mig inte varför man fastnade just för Tintin men så är det. Sedan är ju namnet ganska så häftigt också…Tintin. Det som man dock kan fundera på lite att trots att Tintin är journalist till yrket så är det ju väldigt sällan man sett honom utöver just detta yrke i böckerna.

Appropå hundar så är det ju trots allt så att ser du en hemlös man som traskar på gatan tillsammans med sin hund så tycker nog 99% av dom som ser ekipaget mest synd om hunden. Konstigt, men så är det faktiskt. Och vips försvann all medmänsklig empati, eller?

E slapp sova på soffan för er som undrade.

På återhörande
E