Ok, nu är veckan över och det har gått hyfsat bra tycker jag. Livet börjar faktiskt återgå till det normala och jag börjar komma lite mer till rätta med det mesta.
En av de största omställningarna har varit att inte behöva titta på klockan hela tiden. Inga hundar att passa eller ha dåligt samvete för, ja inte på det sättet i alla fall. Denna veckan har jag haft någon typ av kvällsaktivitet samtliga dagar. Det har inneburit att jag inte varit hemma innan klockan 21. Det hade ju verkligen inte fungerar om jag haft hundarna men samtidigt inser man nu hur mycket pysslande det faktiskt blev. För att inte tala om stress.
Men men, just nu är det historia och jag blickar framåt.
Har under veckan även fått diverse mail från deras nya familjer och jag kan bara åter igen säga TUSEN TACK! Hundarna har verkligen kommit till bra hem och dom har verkligen kommit till rätta med både sig själva och med familjerna.
Så det känns faktiskt som att även den biten kan läggas till handlingarna och jag kan gå vidare även från dom.
I skrivande stund är det nu bara tre veckor kvar. Att bygga upp förväntningar inför vad komma skall är ju ganska normalt men denna gång är det väldigt många andra orsaker som gör att just denna händelse kan komma att bli once in a life time sak. Det beror väl kanske mest på sällskapet, omgivningen och sist men inte minst både allvaret i själva händelsen. Det hela kom med förhållandevis kort varsel men va fasen, man lever ju bara en gång. Jag är säker på att det kommer att bli toppen på alla sätt och vis. Om inte annat kanske ens riktiga jag åter kan plockas fram under ordnade former.
Som sagt, nedräkningen är i full gång och på frågan om jag ser fram emot det är svaret ett rungade JA.
Emma säger: Ta dig samman och jag hejar på dig. EG säger i princip samma sak. Min gode vän T likadant, och så där rullar det på bland andra vänner och kollegor. Himla skönt att man har bra vänner överallt och ingenstans. Min psykoanalys är klar och jag är redo att ta tag i fas två av denna lilla analysering.
För er som undrar så är Emma precis som i Kalles klätterträd…*blink*
Att hamna i ett läge där man liksom står och trampar vatten är något som jag verkligen ska försöka undvika. Visst, vet att hösten är i antågande och diverse aktiviteter utomhus kommer nu sakta men säkert att begränsas. Men samtidigt finns det en hel del att göra även inomhus. Har även ett annat projekt under november månad som jag tycker kan bli spännande.
Så jag har stora förhoppningar över att även hösten kan komma att bli helg okej faktiskt. Som sagt, det som inte dödar härdar…
Nåja, nu kommer helgen och det ska bli skönt. Har som sagt lite att greja med så tiden kommer säkert att flyga iväg.
På återhörande!
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar