måndag 7 september 2009

24 dagar kvar...

Så där, nu är ännu en helg över. Såg nu att det är endast 24 dagar kvar tills det är dags att ändra inriktning ett tag. Vem vet, kanske blir det kanonbra eller totalt fiasko. Nä, bara skojar för det kommer absolut inte bli något fiasko.

Helgen var en av de mest hektiska jag haft på länge. Känns i huvud, rygg, axlar och inte minst armar. Men kul har vi haft och det är huvudsaken. Även vädret var ganska ok och den regnskur som kom störde inte det hela på något direkt negativt sätt.
Hade omständigheterna varit annorlunda hade det känns trist då de aktiviteter som helgen av avsatta till självklart var något man sett fram emot och nu är det över. Men tack och lov kom det helt andra saker som jag fortfarande kan se fram emot. Så livet rullar vidare och det är en himla tur det.

Ska man skriva om djupa saker kan man alltid så till med tex Mariagraven som ligger ute i oceanen. Den som är flera tusen meter djup. Sedan kan man dock alltid vinkla det här med att vara djup eller inte. Självklart ska man kunna skriva djupa saker utan att man helt åker in i en depression eller går runt med tankar som pekar och det suicidiella hållet. Hm heter det så? Nåja, men att kunna dela med sig av djupa eller allvarliga saker men samtidigt behålla och sans och distans är ett konststycke i sig. Men självklart går det bara men vill.
Insåg nyss att mina tidigare inlägg här nog kan anses som ganska så djupa, men vad gör det. Då vet ni ju i alla fall att jag lever och inte minst fortsätter att leva. Är inte det huvudsaken så vet jag inte vad som är viktigt här i livet.

Har insett att även denna vecka kommer att gå i rasande tempo. Från måndag till onsdag har jag inte bara jobbet att tänka på utan även diverse aktiviteter på kvällarna. Sedan tar det ju inte många dygn förrän det åter är helg. Så det är bara att hålla i sig och även dom där 24 dagarna kommer ju att fortsätta att räknas ner. Så, är det rätt eller fel, ska man fortsätta att gasa på och stirra sig blint rakt fram? Tja..kanske men då och då även ta sig tid att göra ingenting. Själv har jag dock försökt undvika det på grund av att det varit lite annat i tankarna som jag varit lite rädd för skulle ta överhand. Att gå från fullt hus till tomt hus kräver viss tid för eftertanke och inte minst tid för att liksom förlika sig med fakta.Kan passa på att uppdatera er om att mina två vänner på fyra ben har det kanonbra och tack och lov har alla indikationer från deras nya familjer varit väldigt positivt. Både folk och fä trivs som fisken i vattnet.

Undrar förresten hur vintern kommer att bli. Blir det en fin vinter, en mindre fin vinter eller ingen vinter alls? Där jag befinner mig är vi inte direkt bortskämda med fina vintrar men förra vintern var dock några veckor som var helt okej. Det vill säga det var snö, minusgrader och den varade så pass länge att man önskade sig vår och sommar.
För er som bor i andra delar av landet kanske vintern redan kommit eller så kommer den inte alls. Då är det inte dumt att vara mentalt förberedd. Ja, i alla fall så gott det nu går.

Nåja..den som lever få se…ja han eller hon får alltid se har jag lärt mig.

/E

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar