Bara månen och jag...

Sitter och skriver lite igen. Ute är det mörkt och i lurarna lyssnar jag faktiskt på Fallen. Fastnade faktiskt för den låten bara härom dagen. Borde vara ganska uttjatat med tanke på att filmen är från 1990 men å andra sidan var inte Fallen den låt som speladesmest. Nä det var faktiskt Roxettes It must have been love...så det så.

Nåja, det är inte utan att man känner sig lite som Carrie i Sex and the City. Precis som jag satt hon på nätterna och skrev om dagen, vänner och diverse relationer och annat som hon kom på. För alla oss som varit i New York så kan jag faktiskt mycket väl tänka mig attdet är staden är inspirationen verkligen kan spira. Det är ju inte för inte att staden kallas staden som aldrig sover.

Jo tack, promenaden runt sjön var inte alls dum. Tro det eller ej man jag passade faktiskt på att springa också. Kanske skulle göra det lite oftare. Har visserligen aldrig gillat att springa trots att jag spelat fotboll. Men då hade man ju oftast något att springa till men samtidigt så gäller det ju att sätta upp mål även när man springer utan boll. Som vanligt var det en hel del folk i rörelse. Kan dock inte låta bli att få en liten klumpi halsen då jag ser alla som går med hund....suck. Trots att jag gått tusentals meter med mina älsklingar och just nu tycker det är skönt att inte göra det, så finns dom fortfarande väldigt väldigt nära. I alla fall inombords...Ni ska förresten veta att jag utstått både spott och spe när jag fattade beslutet. Men tack och lov stod jag på mig och åter igen vill jag sända världen största fång rosor tillfamiljen Nilsson och Nordlund. Ni är helt enkelt underbara...
Har ni förresten tänkt på hur fixerade vi alla var innan år 2000 av just siffran 2000. Det var som en magisk siffra och alla trodde ju mer eller mindre att år 2000 så tar vi steget in i rymdåldern. Saker och ting skulle döpas till något som helst innehöll dessa siffror så som X2000. Men vad hände? Tja, inte ett skit egentligen. Vi lever i stort sätt fortfarande likadant som vi gjorde innan år 2000. Och att redan nu börja spetsa in sig på år 3000 känns ganska så dumt. Ingen av oss nu levande kommer ju få uppleva denna fest. Frågan är ju dock om man överhuvudtaget hade velat vara med då. Finns moder jord verkligen kvar då? Ja, det kan vi ju spekulera i hur mycket som helst.

Nä..får nog skriva mer imorgon vänner.

/E