Nu har jag skinnat min stackars mor på en massa pengar men å andra sidan insisterade hon på det hela. Kläderna var fina så tack och bock. Kändes lite skumt att traska på stan med sin mamma, det har jag nog inte gjort på 25år. Men å andra sidan har man ju för länge sedan kommit över det stadie då det skulle vara det pinsammaste i världen om någon skulle se eller ens veta om att man varit på stan med sin mamma.
Ja, jorden snurrar tydligen åt rätt håll även för mig.

Idag har jag haft lite svårt med koncentrationen. Fråga mig inte varför men det är kanske för att det händer en hel del just nu och sedan är det en hel del sista minuten saker som måste ordnas. Men drivkraften är väl det kommande miljöombytet som säkert kommer att bli bra på alla sätt och vis.
Jag hoppas förresten att svininfluensan inte existerar dit jag ska och kommer hem frisk och kry också.
En sak som jag inte får glömma är att be någon vänlig själ fixa posten men det tror jag att jag har löst. EMMA???? please...
Behöver ju dock inte tömmas varje dag och nu har även tidningsbudet fattat att jag sagt upp min prenumeration. Tog bara en månad men man får vara glad för det lilla.

Förresten, den dagen jag trillar av pinnen så skulle jag vilja bli begravd i Hallen. Ja, det är ett ställe uppe vid Östersund som har Sveriges finaste läge. Uppe på en kulle ligger en liten kyrka och man har sedan utsikt över nästan hela Storsjön. Ja, en mer rofylld plats får man nog leta efter faktiskt. Men chansen att jag kommer jordsättas där känns i dagsläget inte så aktuellt. Sedan hoppas jag att det dröjer ett bra tag till innan sådana problem måste till att lösas.
Jag kanske ändrar mig om ett tag och vill att min aska ska spridas i havet istället. Nåja, man ska ju planera i god tid men det finns ju gränser. Har faktiskt dock påbörjat ett litet testamente men det handlar mer om allt lösöre som ligger och dräller huller och buller. Men det är ju långt ifrån någon som ha någon som helst juridisk förankring.

Kom på att det kommer ju självklart bli jättetrist att fara iväg och lämna Emma vind för våg. Men jag vet på något sätt kommer hon ju att vara ganska så närvarande ändå under hela resans gång. Just det, hade tänkt lägga in en liten bild på henne från helgens eskapader. Damp ner en bild på henne och hennes brorsdotter som jag tänkte visa er.
Konstigt men behövs tydligen inte så mycket innan moderskänslorna träder in oavsett en kvinnas ålder. Ja, bilden säger ju mer än tusen ord.
Men visst, kanonsöta är dom ju i alla fall båda två. För att definitivt avfärda eventuella oklarheter så är det E till vänster…inget annat!!

En favorit just nu är reklamen för Marabou Mjölkchoklad. Har ni sett den? Visst ser det kul ut när tjejen åker runt i staden i en radiobil, ja ni vet sådana man kör på Tivoli. Hur häftigt hade det inte varit att komma med en sådan till jobbet och sedan liksom bara parkera Up front. Vet faktiskt en kille som körde gocart till skolan en gång då han gick på högstadiet, men det blev både första och sista gången. Men men, man ska ju våga vara lite annorlunda och inte bara göra som alla andra. Om inte annat blir ju livet mycket roligare då.

Det är ju trots allt som så att folk som gör det oväntade eller inte håller sig inom ramarna, ja det är dom som många gånger bli mest omskrivna och framgångsrika. Vi vanliga gråa medelmänniskor lever och dör och sedan är det liksom bra med det. Usch, lät nästan jättetrist men visst är det ju så. Tack och lov har jag själv som mål att kanske lämna någon typ av avtryck efter mig och jag tänker absolut inte bli någon grå trist människa som bara flyter med strömmen. Tro mig, jag har faktiskt lyckats ganska bra med det, dvs att inte bara flyta med alla andra. Men samtidigt har det ju kostat både blod svett och tårar.

Nä, jag skriver nog mer senare.

Hälsar E