söndag 24 januari 2010

En oliv, en flaska vin och ett Gällivare i vinterskrud.

Ännu en helg har passerat i kylans tecken. Vintern klamrar sig kvar i landet och jag börjar mer och mer känna en viss desperation om att i alla fall under något dygn eller så få ha bilen i ett varmgarage. Tror att det skulle göra den gott att liksom få tina upp lite. Har ju visserligen bilen under tak i min carport men det känns ändå som om den är stelfrusen. Men men, bara den startar och rullar är jag ju nöjd och det gör den.

Helgen har annars varit lugn och igår kväll satt jag hos min gode vän T och drack vin och kaffe och åt jordnötter och två burkar oliver. Jäkla skum blandning kanske men man äter ju vad som bjuds brukar man säga. Vi lyckades faktiskt klämma hela flaskan med rödtjut och det är minsann en bedrift. Annars är jag och min gode vän T nog norra Europas i särklass sjukaste personer. Skulle någon spela in oss två skulle vi få gå i landsflygt. Händer att vi skojar om att FRA kanske avlyssnar våra telefoner och visst, det kanske dom gör men det struntar vi i. Dom skulle ändå bara fatta hälften av allt vi sa. Hur som helst, kvällen gick i Jesus tecken, dvs vin och oliver, men där stannade dock likheterna.

EG har nu precis som x-antal miljoner skaffat Spotify och kommentarer till det är nog överflödigt. Men jag är glad över att även hon insett och upptäckt denna enorma källa av nostalgi, glädje och minnen. Själv har jag fortfarande inte hunnit rensa i mina låtlistor utan det får komma senare. Tyvärr har jag fullständigt fått dille på Paramore och det är nog den låt som spelas mest just nu. Egentligen borde jag tröttnat för länge sedan men låten ”Brick by Boring Brick” är bara sååå bra. Skumt…
Som sagt, vill ni höra den finns den ju även här i bloggen och då får ni ju även hela musikvideon.

Jasmine trivdes inte på gården utan åkte hem igen. Ja på tal om McLeods döttrar…

Om en liten stund vankas det möte med alla goa seglinsvänner. Att planera denna typ av aktiviteter när det är snö och minusgrader ute kan te sig lite suspekt men det ska ju börjas i tid. Jag ska även peta in en liten hälsning från en av våra sponsorer men det får vi ta. Annars hoppas jag att vi går ännu en spännande säsong till mötes med bra väder och vind. Klubben firade förra året 30år som klubb och jag hoppas att vi lever kvar ytterligare 30 år..minst.

Såg förresten häromdagen en ny film om jordens undergång och då slog det mig att trenden även inom filmen har ändrat sig drastiskt. Förr var det antingen ryssen eller filurer från någon annan planet som var det största hotet mot vår existens. Idag är det inte lika vanligt utan nu är det istället något så jordnära som vår miljö. Ja, att göra filmer på naturkatastrofer, kommande istider och andra paranormala väderomslag har blivit poppis. Det som dock är skrämmande är att en naturkatastrof känns liksom lite mer relevant än att det ska landa ett tefat med en massa gröna män som äter upp oss. Tanken på denna typ av filmer började nog med filmen Day after Tomorrow och sedan har det liksom rullat på. Även Avatar hanlar ju till viss del om detta då vi flyttat vår existens till en annan planet, eller i alla fall utvidgat den.

Men det är ju inte bara denna typ av filmer som skakar om utan även mindre filmen men som också handlar om moder jord och vi som lever där. Har ni inte sett filmen The Cove så gör det. Egentligen borde man visa sådana filmer i skolan faktiskt. Minns att vi ”tvingades” att se filmen Schindler´s List när jag gick i gymnasiet. Okej, det är kanske inte riktigt samma sak men tänk dock på att vi lever i en annan era nu med nya problem och samhällsfrågor. För inte ska vi väl behöva tvingas uppsöka djurparker i framtiden bara för att få se andra djur och djurarter än hundar och katter?
Ja det är en fantastisk värld vi lever i…på gott och ont.

På tal om jordens undergång. Skulle kriget komma till landet så skulle jag fått bege mig till stationen i… Gällivare. Snacka om udda plats att vara krigsplacerad på. Vad som sedan skulle vänta vår lilla pluton där uppe eller nere har jag ingen som helst aning om. Ja, allt kanske man inte vill veta heller.
En sak är dock säker, det kan bli jävligt kallt i Gällivare...

På återhörande!
Eken

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar