Alla visste vi nog att detta var lite av sista måltiden. Till och med rösten brast lite när han tackade för att så många barn, barnbarn och barnbarnsbarn kommit till denna middag annandag jul. Ja, vi visste nog om att detta inte kommer att hända något mer och definitivt inte nästa jul. Så det kändes bra att så många kunde komma. Vi kusiner växlade som vanligt lite artiga ord eftersom vi inte ses så ofta men på det stora hela var det trevligt. Endast två kusiner saknades av olika orsaker men det hade vi dock räknat med.
Men livet går ju vidare och de yngre barnen, dvs de mellan 1år och 2,5 år roade sig kungligt med hunden Frank, en 7 månadres fransk liten bulldog. Även Frank älskade uppmärksamheten och lekte mer en gärna med Johan och Nora. Bild på detta kommer lite senare.
Dagen var har annars varit lugn förutom hemresan. Det underkylda regnet som tidigare gjort vägbanorna blöta hade nu bytts till rena rama isgatorna när temperaturen föll. Har nog aldrig kört så sakta och det var verkligen befogat. Man riktigt kände hur bilen tappade fästet då och då och hastigheten dessa ca 10 mil hem snittade nog på 70km/h. Syrran bestämde sig för att stanna kvar och det var nog klokt. Men hem kom vi och allt är frid och fröjd.
Nu sitter vi och väntar på andra delen av Camilla Läckbergs Stenhuggaren. Visade sig vara en helt ok serie så nu måste man ju bara se fortsättningen. Efter det blir det antingen film eller något annat som inte kräver så mycket energi.
Imorgon är det ju tänkt att jag ska läggas på massagebänken. Öppna dina sinnen och var mottaglig för det andliga, ja något i den stilen har jag fått höra. Men jag måste ju prova och så länge jag inte dör kan det vara okej. Kan ju försöka komma ihåg en liten resumé även av denna upplevelse. Men vad jag hört och förstått är det inte någon vanlig massage där någon hoppar på din rygg eller där du får tårar i ögonen då någon hårdhänt människa försöker räta ut alla dina knutor i rygg och nacke. Nä, detta ska vara något helt annat....hjälp...
Jultrafiken har redan skördat fler dödsoffer i vårt län än svininfluensan...
Ska förresten se om jag hinner bjuda på julfika imorgon kväll också. Har en liten delegation som jag bjudit in men det har liksom inte funnits riktigt med tid än. Men kanske får vi till det hela imorgon så glögg, pepparkakor och andra kakor ligger här och väntar. Annars får vi skjuta på det ännu en gång och kalla det för nyårsfika istället. Bättre sent än aldrig...
Vill ni se en cirkusapa vallas runt i norr så kan jag bjuda på det den dagen jag anländer Luleå International Airport, eller Kallax flygplats som det heter i folkmun. Jag har tydligen rört om lite där in den norrländska grytan så till den grad att x-antal personer nu vill se vem denna Fantom är. Ja, vad säger man...jag som bara ville vara snäll. Fast var lugn gott folk, lovar att bjuda på det. Man lever ju bara en gång, eller hur.
Nä, nu är det dags för deckare. På tal om Fjällbacka så har dom en av dom större räddningsstationer i landet. Ja, Sjöräddningsstation alltså. Men så ligger det perfekt till och trafikeras av en hel del yrkes och privat sjötrafik. Så har ni en slant över så skänk den gärna till SSRS.
Nä, nu ska jag vidare denna annandag. Ha det fint så länge så hörs vi av!
God fortsättning!
Eken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar