Snön fortsätter komma från skyn och trots att det pendlar mellan en och två plusgrader är marken fortfarande ganska så vit och fin. Den klassiska pepparkaksdegen ut med vägarna har inte riktigt kommit än tack och lov.
På jobbet märks det att julen är här och vi är nog inte ens hälften som jobbar denna dan före dan. Överallt pratas det klappar, julmat och diverse egna familjära jultraditioner. Men det hör ju tiden till så att säga. Själv har jag klarat av delar av klappracet. Passade på att fara iväg en sväng på fikat och lyckades lösa två paket på den korta stund. Kändes bra att liksom komma när affären öppnade och slapp på så vis både kö och trängsel. Men elddopet väntar ju trots allt i eftermiddag då jag ska bege mig ner på stan.
Om tid finns över ikväll ska jag även ha lite julfikande gäster på besök men vi får se hur det blir. Får dock inte glömma köpa glögg, russin och mandel om nu någon vill spetsa glöggen med sådana vegetabiliska tillbehör.
Annars tycker jag att det mesta är under kontroll. I mellandagarna ska jag bara ta det lugnt och bland annat fila lite på mitt andra projekt. Är ju tillbaka på jobbet på måndag igen så det blir ingen superlång ledighet men fyra dagar är ju inte dumt det heller.
Kunde inte låta bli att lägga in en bil på lilla Elmo knappt två månader gammal. Han var och är världens goaste hund och trots att han badar tassarna i fågelbadet så var det förlåtligt till viss gräns. Alla är vi ju barn i början. På den tiden hade han inte kommit på att man kunde rymma från trädgården. Det var först några månader senare vi fick sätta upp staket. Men då bilden togs var allt på andra sidan häcken otäckt så det var bäst att hålla sig på rätt sida. På den tiden var också svårt att ens tänka sig att han skulle växa upp till en bastant 30-kilos jakthund som kunde springa ifrån det mesta, och gjorde så också inklusive på hundkurserna på BK. Men som sagt, minnen kommer och minnen kan gå, men vissa kommer för alltid att bestå.
På återhörande!
Eken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar