Det började som en helt vanligt morgon, dvs insparkad dörr. Men redan vid frukosten insåg vi att det var något fel. Solen var borta och det var bara moln på den annars så klarblå himeln. Attan också, för befinner man sig på en semesterort innebär dåligt väder faktiskt problem. Efter frukosten stod vi på balkongen och undrade vad vi skulle hitta på istället.
Det som sedan hände var en sådan där sak man minns.
EG sa att hon gärna ville spä på hennes fåfänga och samtidigt bejaka sin kvinnlighet genom att få ordning på naglarna. Sagt och gjort, vi traskade bort till den lilla inrättningen och hon satte sig till rätta där i stolen och sträckte fram händerna. Där skulle hon bli sittandes de närmaste 2 timmarna. Själv stoppade jag mina händer i byxfickorna och begav mig down town längst Main Street. Jag kom inte så där jättelångt innan katastrofen var ett faktum. Det regn som föll uppifrån var inget regn, det var ett vattenfall. Ja, det formligen sprutade vatten från alla håll och kanter och som grädde på moset kom det en stormby som inte var av denna värld. Tack och lov kunde jag söka skydd i en liten butik men samtidigt var det frustrerande att inte veta när skyfallet skulle sluta.
Nä, det var faktiskt så att både regn och blåst ökade. Plötsligt började det falla ner saker från folks balkonger rätt ner på gatorna. Livsfarligt med andra ord och där i mitten stod lilla jag som med skräckblandad förtjusning bevittnade skådespelet.
Det tog nästen en timma innan jag vågade mig ut och började vingla tillbaka till hotellet. Synen som mötte mig när jag gick gatan fram var också ganska så speciell. Det såg verkligen ut som om hela stället drabbats av en orkan. Det var saker överallt, huller om buller och det rådde en allmän kaotisk stämning. Även lokalbefolkningen var smått shockade över ovädret, det märktes.
På väg till hotellet kikade jag in till EG där i stolen. Jo då, naglarna såg fina ut. Vi fick även sällskap av fru Jonsson som vaknat till liv. Frågan vara bara var vi skulle hitta på resten av dagen. Vad gör man när man liksom inte kan göra något? Jo, vi tar och spelar Yatzy. Problemet var bara att vi hade inget Yatzy med oss.
Så efter ett snabbt klädbyte tog jag med mig den nymanikyrerade (heter det så) damen för att gå på Yatzy-jakt. Det var minsann svårade än vi trott. Vi besökte leksaksaffärer, en bokhandel och även andra små hål i väggen men ingen av dessa hade Yatzy. Så efter ett tag gav i upp och gick tillbaka igen. Självklart hittade vi ett bättre begagnat Yatzypapper på hotellet.. men då hade vi redan beslutat oss för att ta till flaskan istället för att få dagen att gå. Ja, i klartext hade vi laddat upp med vodka och gin så det skulle räcka resten av denna regniga och blåsiga dag. Moget...
Hur som helst, detta var en sådan där sak man minns, kanske just för att detta oväder kändes så fel liksom. Men samtidigt var det ganska skönt med ett naturligt avbräck från solen. Dock tyckte jag synd om familjen "Rulleman" som fick hela verksamheten dränkt. Men dom fick ordning på det också sedan.
Vilket datum detta ägde rum har jag dock glömt...
På återhörande!
Eken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar