Jaha, så kom den då, årets första snö. Jag har faktiskt längtat efter riktig snö och det lyser upp en hel del till skillnad från det annars så trista och mörka. Som vanligt innebär även den första snön totalt kaos här i södra Sverige. Bilar som krockar, folk som halkar och uteblommor som dör. Men med tanke på att det i skrivande stund är tio dagar kvar till Julafton så tycker jag detta snöfall helt klart är ursäktat. Tror säkert att en och annan förälder gärna ser att både snö och kyla kommer. Barnen kan vara ute och åka pulka och för de som gillar att åka skridskor funkar en nyspolad isbana helt okej. Vem har sagt att man ska sitta inne under jul och nyårsledighet?
Var det någon som inte grät en skvätt under Svenska Hjältar igår?
Idag har det förresten inte varit många minuter över till någonting faktiskt. Har definitivt varit en dag då man tagit ett steg framåt och ett tillbaka. Trots det har jag lyckats fundera lite på mitt andra projekt och har även korrigerat lite av innehållet. Vissa delar är redan lämnade på ”remiss” men om tid finns ska jag försöka ge mig på att bygga vidare på projektet. Då detta projekt inte har något som helst att göra med bloggen kommer jag bara nämna det då och då. Som tur är känner jag heller ingen större press på att projektet ska bli klart till jul utan det kan även vara ett livstidsprojekt, eller i alla fall om det blir någon uppföljning. Men då har jag för länge sedan lämnat landet och sitter på någon balkong, nä förlåt en terrass och blickar ut över en solnedgång och dricker drinkar och samtalar om livet med antingen mig själv eller med någon gammal pensionerad statsanställd filur med förkärlek för Strawberry Daiquiri.
Nåja, drömma kan man ju alltid och mirakel har ju de facto faktiskt skett. Dock inte hos mig..än.
Tyvärr hinner jag inte skriva så mycket mer idag. Måste bege mig ut och gräva fram bilen och jag hoppas verkligen att den kommer att starta. Någon motorvärmare hade jag inte trots att uttag till det finns hemma. Fast den dagen det blir minus 40 grader kommer nog halva Sverige att långsamt dö ut. I alla fall alla som bor söder om Sundsvall. Om jag inte minns fel var det vintern 97-98 som det var riktigt apkallt. Själv spatserade jag runt i norr den vintern och rekordet blev minus 37 grader. Kallt var bara förnamnet och det gjorde till och med ont att andas. Fast så här i efterhand var det ju också en form av upplevelse. Närmare ett fångläger i Sibirien kan man nog inte komma faktiskt.
Men men, ska som sagt ut och slira lite vägarna nu så jag ber att få återkomma.
Ha det så bra!
Eken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar