Time will tell, Heaven or Hell

På jobbet har vi en gammal skeppsklocka, ni vet en sådan där som man ringer med en pendel. Den får man bara ringa i om man tar en order över 1 miljon. Ringer men i den ändå, eller bara så där okynnesplingar blir folk sura, av förståliga skäl. Hur som helst, idag har den ringt konstant och det tyder på goda tider. Vi har ju en magisk gräns som vi satt upp och ärligt talat känns målet helt plötsligt ganska så relevant. Spännande spännande....
Och tro mig, det lyser sent om kvällarna nu på vårt lilla kontor.

Måste säga att tv-serien "Tredje skiftet" helt klart är underskattat. Synd bara att det ska sändas typ klockan 02:00 på natten.

Hm, just det, imorgon är det ju judgement day, domedagen, jordens undergång m.m. Jag har väl inte direkt förberett mig för denna händelse utan rycker lite på axlarna och tja, det som sker det sker. Läste att man har olika möten/klubbar i USA (var annars) där man tror lite mer på detta. Vissa har bunkrat upp med allt från mat till bränsle och sitter nu bara och inväntar katastrofen. Hm, OM det nu skulle bli en riktig undergång känns bunkringen ganska onödig. Mest skrämmande är det dock att tänka på hur mycket pengar dessa människor lagt ut på denna domedagsprofetia. Själv tycker jag mer det är intressant att följa lite på håll. Risken finns ju att vi alla i allmänhet, dom i synnerhet kommer vakna upp imorgon till ljudet av väckarklockan precis som vanligt. Långnäsa till dom liksom... För personligen tror jag att det blir just så, vi vaknar upp till ännu en ny dag, en dag som faktiskt är dagen före dagen före dagen före dopparedagen.

Min julklappshög börja falla på plats, skönt. Nu fattas bara 3st till sedan kan jag lägga det här med att handla juklappar åt sidan. Nice! (skönt att bli av med lite skräp hemifrån också...men det talar vi tysssst om...)

Nu har 20 Kinesiska flygvärdinnor gått en kurs i Kung-Fu. Detta för att motverka terrorism samt lättade kunna ta hand om stökiga passagerare....hmmmm

Sist men inte minst ska jag bli lite nostalgisk. Det finns en plats där jag kan filosofera i lugn och ro, ladda batterierna eller bara liksom vara. En plats där jag känner mig hemma och där jag faktiskt ärligt talat skulle kunna tänka mig inta sista vilan. Det är också platsen dit jag brukar åka om jag är ledsen men också glad, men framförallt för att söka lugn och ro. Att sitta på en sten och stirra ut över vattnet är rena rama balsam för skälen, tro mig. Jag har även varit på denna plats under årets alla årstider men ändå inger platsen ro. Jag önskar att ni alla själv har en sådan plats någonstans på denna jord. Tro mig, det kan betyda mer än man tror.

På återhörande!
Eken