Hej!
Så var måndagen den 14: januari avklarad. En måndag som varit kall och snöig. Dagen har bjudit på hopp och förtvivlan och det var en pärs att sitta på jobbet. Tyvärr kommer det bli en pärs även imorgon men jag hoppas och hoppas att det kommer gå vägen, ja det bara måste gå vägen annars vet jag inte vad vi ska göra. Nu är dock alla diverse specialister på plats så det känns skönt. Men att mer eller mindre ha magknip i åtta timmar, nä inget ja ens önskar min värsta fiende.
Däremot känner jag mi faktiskt ganska sliten nu, sliten på ett sätt jag inte känt sedan jag pendlade mellan min lilla stad och Göteborg för ca 10 år sedan, tre dagar i veckan. Jag hoppas att detta bara är tillfälligt men det som dock driver mig framåt är att jag snart har semester och ska då verkligen lämna allt bakom mig om så för en litn stund....
"Dagen bjöd även på en liten tja, udda grej. Jag tänker inte gå in allt för personligt av respekt för den andra personen men det jag trodde skulle kännas konstigt kände snarare tvärtom och jag kände faktiskt glädje med personen i fråga. Under andra omständigheter hade man kanske bett personen dra åt fanders eller helt dissa en konversation men inte i detta fall. Personen har som vissa vet stått mig väldigt nära men ibland tar ju livet olika vägar, helt okej och det kallas livets gång. Men jag lyckönskar absolut personens framtida äventyr med allt vad det innebär just därför att jag själv har otroligt härliga och trevliga minnen från vår tid tillsammans. Det är en tid som jag alltid kommer minnas som en totalt kravlös och harmoniskt tid och inte minst okomplicerad. Så ibland kan olika vägval här i livet faktiskt innebära något positivt och dessutom bibehålla en god och kontakt och även behålla en okomplicerad vänskap för lång tid framöver hoppas jag. Nyckeln till detta vet jag inte riktigt men tror det handlar om 100% ärlighet från båda parter från första dagen. Så vänner, tänk på att ärlighet varar längst. Tjatade kanske lite väl mycket om diverse lyckönskningar och annat men ärligt talat så menar jag det.
Som sagt, hur konstigt det än låter känner jag mig själv glad på personens vägar. Weird, ja men absolut ärligt, för är det någon som jag verkligen vill ska ha det bra och vara lycklig så är det Du. Vi har ju båda gått igenom diverse saker i livet, saker som både sänkt men framför allt stärkt oss in i framtiden. Jag ser verkligen fram emot fortsatta tokiga, allvarliga och bitvis kanske helt meningslösa konversationer i framtiden. Kan även tillägga att min dörr både verbalt och fysiskt kommer abslout alltid vara öppen för dig."
Ja har forfarande inte fått ordning på mina bilder men har eventuellt en lösning på gång. Jag hoppas att lösningen är på plats snaras men inte minst efter min semestertripp. Det vore ju nice att kunna visa upp lite bilder av "världens största"-saker som landet i fråga inte hymlar med. Men men, jag jobbar på detta, lovar.
Japp, om allt går som det ska lämnar vi detta kylslagna land den 25:e januari. Som jag skrev i tidigare känner jag mig faktiskt sliten. Ny yrar EG även om att eventuellt dra iväg i maj så vem vet. Jag funderar ju starkt på att strunta i sjö-jippot i år och istället satsa kraften på Barncancertrampet. Det gör att en resa i maj faktiskt skulle kunna fungera bra. Fick ju redan på att mina 28 semesterdagar som varit sparade nog borde tas ut.
Ja, det var väl lite om dagen och dess innehåll. Nu ligger jag i ena soffan och Elin i den andra, hon som vanligt med telefonen i högsta hugg. Hm, ja jag ska kanske berätta lite mer om denna Elin men det får bli en annan gång. Dock skiljer sig Elin från Emma, för Emma finns bara i fantasin..Eller hur EG..*S*
På återhörande!
Eken
P:S Jag skriver dock detta med ett glatt mod, men jag gråter inombords, då ett av dagens besked var fruktansvärt smärtsamt, men det har jag inte ens orkat bry mig om att bearbeta än, men det återkommer jag till. Får liksom ta en sak i taget...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar