Why...liksom

Hej!

Har kommit på att det här med att skriva blogg kan man göra på lika många olika sätt som det finns bloggare. Tror även att detn finns bloggar för allt mellan himmel och jord och om ämnen som du inte ens trodde fanns. Men hur ska man skriva för att folk ska läsa och kanske mest för att de som läser ska fortsätta läsa? Ja, inte helt lätt kanske. Jag tror att jag själv har en sjukt ojämn blogg där jag blandar lite allvar, lite fiction och lite rent strunt. Det är heller inte lätt att behålla någon form av röd tråd genom inlägget men å andra sidan kan det vara en utmaning när man sätter sig bakom tangenterna. Varför skriver jag då? Tja, bra fråga. Jag vet dock när jag började, ja på allvar alltså. Då hände det saker i mitt liv som var ganska omtumlande, då inte minst i negativ bemärkelse. Men då, runt 2009 var jag ung och naiv. Fast det är jag nu också.
Ordets makt kan vara starkt men ger samtidigt en hint om att man då och då måste passa sig vad man skriver. Jag kommer aldrig till 100% läma ut mig själv eller andra i min omgivning via denna sida utan nämns personer ut mitt arma liv sker det antingen via smeknam eller psydonym.

Well, vi får se hur länge inläggen kommer denna gång men som med allt annat går skrivande i faser. Dessa faser speglar dock ganska bra hur jag har det off line tror jag. Men att skriva kommer jag nog alltid att göra på ett eller annat sätt.

Att blogga är kanske egentligen old school men sånt bryr jag mig inte om. Vill man läsa detta så gör man det, vill man inte så slipper ni. I första hand har bloggen blivit lite av en elektronisk dagbok som förvisso kan sparas i evigheter och även bevittnas i hela världen, på gott och ont.
Många kommer kommer många går, men Ekens Hörna den består.

Well, faktiskt skönt att det är helg snart igen. Dagen började inte alls bra kan man säga men det ordnade till sig framåt lunch. Att jag skulle vara sysslolös är ett understatement och det rullar på bara fortare och fortare. Rull rull liksom men jag hoppas verkligen att jag rullat åt rätt håll. Ärligt talat känns det som det och ibland känner jag mig som the winner once more. Visst, det viktiga är ju inte att vinna utan att deltaga, men jag kör heller på mottot att second place is the first loser!

Nä, ska ta tag i mitt liv lite till nu och kanske blir nästa inlägg något mer, tja givande för dig som läser dessa rader.

På återhörande!
Eken