Life goes on...

Kära dagbok!

Ja, dagen blev inte som jag tänkt men ändå bra. Efter lille H´s äventyr tog vi båda helt enkelt a day off. Drog iväg till my special place, rejält påpälsade och bara var liksom. Var riktigt skönt väder ute och solen sken så kylan och minusgraderna kändes inte alls jobbiga. Var även skönt att reda ut ett och annat och även prata igenom allt mellan himmel och jord. Hm, ja helt klart värt det. Så, ja nu står man här med ett leende upp över öronen. Mer behöver jag inte säga tror jag.

Idag är det den 17:e januari och det är även ett datum som på ett annat sätt har ganska så stor betydelse för mig. För två år sedan träffade jag då på en person som jag den kommande tiden lärde känna mer och mer på olika sätt och vis. En vänskap som övergick till mer för att sedan åter gå över till vänskap. Men idag är liksom cirkeln sluten. En ganska häftig känsla med tanke på allt som hänt mellan den 17:e januari 2011 till den 17:e januari 2013. Hm, ja om inte det är ett av livets alla oförklarliga mysterier, ja då vet jag inte vad. Men det är häftigt på många olika sätt och vis. Vi har nu båda helt nya liv och faser, helt nya spännande utmaningar framför oss. Men ändå blev dessa två år bland de bästa jag någonsin haft på väldigt länge och det ska minsann inte underskattas. Vi spånade tillbaka lite om tiden då det begavs och kom av någon underlig anledning nästan att summera hela starten på nytt. Även lite nya saker kom fram kring varför det blev som det blev. Ja, då om något lärde jag mig saker som att bara "go with the flow" och även ge personer som inte är min "typ" en ärligt chans. Allt var ju safe som attan i början men tja, ödet ville annat kan man säga. Ja, helt klart lärorikt men på ett bra sätt. Jag hoppas att även framtiden kommer innehålla samma vänskap, bollande och allmänna tankar om livet. Vi är nu båda safe och tillbaka på ruta ett men med en hel del ny erfarenhet. Som sagt, coolt och som Du vet om du läser detta önskar jag dig all lycka! Thanks US!

Ja som sagt, livet blir inte alltid som man tänkt sig, så är det bara. Men nu känns det ändå mer än bra måste jag påstå, ja kanske rent av lite för bra för att vara sant. Men sådant ska man nog inte grubbla över för mycket utan ta dagarna som dom kommer och njuta av stunden här och nu.

Kom faktiskt att tänka på en låt av Michael Jackson " The girl is mine", då jag tycker texten speglar en hel del av livet just nu....

Every Night She Walks Right In My Dreams
 Since I Met Her From The Start
 I'm So Proud I Am The Only One
 Who Is Special In Her Heart
 The Girl Is Mine
 The Doggone Girl Is Mine
 I Know She's Mine
 Because The Doggone Girl Is Mine

Mer skriver jag inte nu, men tänker avsluta med ett bra ordspråk.

"Förlorat guld kan alltid återfås, men aldrig förlorad tid..."

På återhörande!
Eken