Let it snow, let it snow, let it snow...

Idag har första snön kommit. Ja det har ju inte direkt vräkt ner men snö är det trots allt i små små snöflingor. Känns lite skumt att det kommer redan nu men å andra sidan är det nog ganska så normalt. Ändå lyckas vi i södra delarna av landet alltid bli lika överraskade varje gång. Va oj..kommer det snö nu igen, och redan? Ja, ni vet hur det är. Sommardäcken ska bytas mot vinterdäck, båtarna ska tas upp, trädgårdsmöbler ska in och det där staketet man skulle byta för skydd mot grannen får en ofrivillig paus. Ja alla har vi lite olika rutiner och göromål så här till vintern. Men nu är den här!

Kan inte låta bli att nämna Ullared igen. Tydligen såg över en miljon svenskar detta program i måndags. Det var till och med fler än vad Kanal 5 ens hade vågat hoppas på. Kanske är det inte så konstigt ändå. Ullared berör och det är säkert fler som varit på Ullared än som till exempel stått och tjatat med Håkan i baren på Färjan. Ja, denna serie ser redan nu ut att bli en riktig succé för 5:an. Sorry, måste väl krypa till korset och erkänna att även jag kommer bänka mig framför nästa avsnitt. Måste ju se hur det går för killen på lagret, bland annat.

Många har frågat mig hur det egentligen gick där nere i värmen. Jo tack, det gick la bra. En vanlig dag såg ut som följande. Runt klockan 08:15 sparkade jag in dörren hos grannen, alternativt sprakade grannen in min dörr eftersom det var dags att äta frukost. Frukosten intogs ofta under tystnad men då och då gjordes en kort resumé över föregående kväll och då inte minst kring tredje parts bravader kvällen innan då denna part allt som ofta fortfarande låg och sov.
Runt 09:00 traskade den lilla skaran ut från hotellet, tog höger, passerade Rullemannen och vidare mot stranden. Halvvägs gjordes dock ofta ett stopp i den lilla butiken för att inhandla vatten och annat tilltugg för en ännu en lat dag på beachen. Då dessa tillbehör var inhandlade gick vi vidare, korsade en väg och tog till vänster. Väl framme var det same procedure as last day, dvs jag tog en parra och placerade den sedan strategiskt bredvid solstolarna.

Då allt detta var fixat och vi låg tillrätta kunde klockan vara ca 09:30 och runt 10:00 så var det dags för dagens första dopp.
Vid klockan 10:30 brukade vår egna vakthund hälsa god morgon där uppe på berget, dock inte de dagar han försov sig eller var ledig. Well, så där höll det på dag ut och dag in, varken mer eller mindre. Inte undra på att hjärnan gick ner i viloläge. De jobbigaste besluten som någonsin fattades under dessa dagar handlade mer om var vi skulle äta på kvällen….
Så nu vet ni det..

Som ni kan se på bilden fick jag denna dag till ära en parra som faktiskt var hel och fungerade.

På återhörande
Eken