Coca-Cola eller Pepsi, Volvo eller SAAB, Ramlösa eller Loka, Nokia eller SonyEricsson, PC eller Mac, Hund eller Katt, Rött eller Vitt vin, Kött eller Fisk, OLW eller Estrella, MIO eller IKEA, ICA eller Konsum..
Ja, vad är det egentligen som styr vårt val av olika saker här i livet. Mycket handlar om tradition och vad man har blivit uppfostra med. Ni vet, om mamma alltid köpte chips från OLW, så är sannorlikheten ganska stor att även Du gör det den dagen du flyttar hemifrån. Alla liknande mönster från förr finns det bara en enda person som kan påverka eller ändra på, och det är Du. Med dagens mer eller mindre obegränsade valmöjligheter är det självklart inte lätt att sålla eller hålla reda på alla saker. Å andra sidan är det kanske just denna kaotiska flora av olika saker som gör att man trots allt håller vast vid det man än gång växte upp med. Hm, ja i vissa fall tror jag att det är så.
Men alla val är inte bara positiva. Skolan beskylls ofta för att blunda, bortse eller kanske inte ens känna till att det förekommer mobbing. Frågan är alltid lika känslig och ofta brukar detta bollas runt inom skolan för ingen vill ta i det. Jag har en ganska så spännande teori också. Jag anser nämligen att skolan själv i vissa fall indirekt faktiskt inbjuder till mobbing. Jag ska ta ett exempel.
Hur många har inte varit med om att gympaläraren bett två personer att ställa sig på var sin sida. Sedan ska dessa två personer välja varannan gång för att slutligen få var sitt lag. Ok, känner ni igen det? Känner ni också igen att det alltid blev en eller två personer i klassen som alltid blev valda sist? Det var heller inte helt ovanligt att det alltid var samma personer som blev kvar till sist. Vill man dra det ytterligare ett steg kunde någon av "lagledarna" säga "-Äh, ni kan ta honom också, han är ändå så dålig."
Mitt i allt står en idrottslärare och bevittnar denna offentliga förnedring utan att ens ha en tanke på vad han eller hon indirekt ställt till med. Jag ska erkänna att jag har aldrig blivit vald sist så jag kan tyvärr inte på riktigt sätta mig in i hur det känns när man blir så pass förnedrar. Men jag kan tänka mig att det måste kännas riktigt riktigt jobbigt, inte minst om det alltid är samma person. Det var heller inte ovanligt att denna person var klassens knubbigaste eller hade andra avvikade egenskaper.
Kontentan är att vare sig skolan vill eller inte har den ett jätteansvar för att uppmärksamma men också förebygga det här med mobbing. Barn är barn, men det är ni vuxna lärare som bär det yttersta ansvaret. Så det så.
Som en parentes till det ovan gjorde jag själv ett experiment. På en av alla mina läger jag varit ledare på skulle vi också välja lag. Men där använde jag istället de två som annars alltid brukade bli valda sist att få välja först. Tro mig, då blir även de som kanske är duktiga ganska så...tja oroliga. För hur vi än vänder och vrider på det så vill ingen bli vald sist. Men ibland kan det vara bra att smaka på egen medicin...
Hm, ja det är inte så dumt att jobba med omvänd psykologi, som Sickan skulle ha sagt.
Så till alla er som är eller ska bli lärare. Våga gå utanför ramarna då och då och var observant på vad som händer och sker. Det man i så fall får tillbaka är värt så otroligt mycket mer.
That´s allt for now folks!
/Eken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar