söndag 22 november 2009

Tänk om det var så här...

Kom att tänka på en sak. Alla ni som sett filmen 2012 kanske tänker samma sak. Hur som helst, i denna film kommer världen att gå under just 2012 och som ni kan förstå innebär det en hel del för oss på moder jord. Men en sak minns jag ganska väl, det var när man nämner att alla de personer som på sina plakat skriver att jordens undergång är nära faktiskt får rätt en vacker dag? Tänk om alla de som i ett modernt samhälle ses som kufiska eller onormala är de personer som sitter inne med den krassa sanningen?

Ja, ni har säkert alla sett dessa personer med sina plakat. Det kan stå allt från att Jesus lever till att domedagen är nära.
Kanske skulle man trots allt satsat på den där stugan långt ute i ödemarken där man kunde vara livegen. Man eldar i sin lilla kamin, äter det som naturen ger och över lag lever i symbios med djur och natur.
Ja, det kanske inte är nära förestående men frågan är ju trots allt om vi kan trascha denna jord hur mycket som helst. Nu ska ni inte tro att jag är någon form av moralpolis eller naturaktivist. Jag är inte ens medlem i Greenpeace. Nä, jag är väl egentligen bara en vanlig medborgare som i viss mån försöker sopsortera så långt det nu går. Men egentligen är jag nog en lika stor miljöbov som alla vi andra. Jag kör bil, jag åker flyg och jag köper då och då en plastpåse för att få hem mina varor från affären.

Nä, jag tror snarade att den första delen av domedagen vi i vårt moderna samhälle kan komma att uppleva är den dagen oljan tar slut. För alla insatta i detta ämne är det ingen hemlighet att USA nådde sin Peak Oil redan på 60-talet, dvs då insåg man att det på amerikansk mark inte längre skulle gå att utvinna den mängd olja som man var van vid.
Vad händer då den dagen oljan tar slut i arabvärlden? Kommer vi förakta och glömma dessa länder över en natt? Ja, dom har ju inte så mycket mer att komma med förutom sand i så fall.

Med ökande bris på olja, en klimatföränding utan dess like och med farligare typer av virus och influensor så går vi ju verkligen en spännande framtid till mötes. Ja, det skulle ju få vem som helst egentligen att bara vilja kasta in handduken.
Redan idag räknas miljontals människor till den nya kategorin "miljöflyktingar." Personer som fått fly sina hem på grund av ändrade förhållander i vårt klimat. Brunnar som sinar, utebliva sködar eller akut brist på ved och annat bränsle.
Amnesty International kämpar år ut och år in för de mänskliga rättigheterna och visst, det köper jag till viss del. Men är inte den grundläggande mänskliga rättigheten egentligen att var och en på denna jord ska ha tillgång till rent vatten?
Hm, tja bara en tanke.

Nä, jag håller fast vid att man kanske ändå skulle sitta där i torpet och elda i kaminen...
Vem vet, kanske är det dagens loosers som kommer bli morgondagens stora vinnare....

På återhörande!
E

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar