Vetenskap eller mot bättre Vetande?

Av alla de program man ser på TV finns ett gäng som man undrar hur folk dels kan se på det och dels hur man över huvud taget får pengar till att ens producera och göra dom. Ett av dessa program är Mythbusters som visas på Discovery. Om ni inte sett det så kan jag berätta att det handlar om att slå hål på olika myter runt om i världen. Det kan vara allt från att flyga på en stol med hjälp av x-antal heliumballonger till att se om det är möjligt att klyva en båt på mitten genom att köra på en boj eller liknande.
Alla dessa experiment sker säkert delvis som vetenskapliga projekt och kanske har även ett eller annat Universitet i USA ett finger med i spelet och kan på så sätt även skjuta in lite pengar om så behövs.

För oss utomstående känns det mer att det handlar om att förstöra så mycket som möjligt samtidigt som man har så roligt som möjligt. Men som sagt, allt är förlåtet så länge det handlar om vetenskap. Personligen har man ju också provat på och experimenterat en hel del med varierande resultat. Man kan exempelvis inte pumpa ett cykelhjul hur mycket som helst, man kan heller inte leka djupdykare genom att förlänga snorklen med en bit passande trädgårdsslang. Ja, alla dessa personliga projekt kan nog knappast kallas vetenskapliga utan snarare projekt skapade mot bättre vetande.
Det är en viss skillnad.

I min generation har Jejja Sundström aldrig varit någon stor artist, snarare den där tanten som vevade med armarna i Gäster med Gester.

Många har hört av sig efter gårdagens inlägg gällande fällor i tvättstugan och vill ha lite utförligare förklaring till detta fenomen. Well, för alla er som använder en gemensam tvättstuga vet ju att där även brukar finnas vissa städsaker.
Så var även fallet i den tvättstuga som jag och min gode vän T hade. Vissa veckor var det som så att vi hade samma tvättid och det fanns två tvättstugor dörr i dörr. Till dessa rum var det även samma nycket. Så när man var klar med en maskin och skulle hämta tvätten kunde man råka ut för diverse spratt. Det kunde ramla ner en spann från taket, man kunde snubbla på en strategiskt placerad skurmopp. Det kunde även ligga andra saker i torktumlaren än det du själv la in, typ tennisbollar eller annat meck. Ja, alla är vi ju barn i början.

Denna sed att göra fällor till höger och vänster hängde i sig även när jag hade mitt första jobb på ett lager. På den tiden la vi alla paket och kartonger i postens stora burar för Företagspaket. Målet var att packa burarna så illa att den stackars postiljonen helst skulle få en låda i skallen då man öppnade dessa på postterminalen sedan. Åter igen, alla är vi barn i början…

Moget, sa Bill
Omoget, sa Bull

Om jag läst rätt och kan lita på statistiken här på blogger så är detta inlägg 92. Tänk vad tiden går fort samtidigt som jag än idag minns det där första stapplande inlägget någon gång i augusti. Då var jag inte så där jätteuppåt ska ni veta. Men det har hänt en hel del och hade det inte varit för alla underbara människor i min omgivning kanske jag inte skrivit så mycket mer heller. Men nu är jag på G mer än någonsin och har mer och mer kommit tillrätta med de förändringar som skett under resans gång. Finns samtidigt så många att tacka för detta också. Min gode vän T, gänget i segelklubben, arbetskamrater, nära och kära och inte minst EG och Emma som jag stött och blött mina och livets olika bekymmer med.

Så nu mina vänner, Ekens Hörna is here to stay!

Vi hörs!
E